I en liten balinesisk by.

Vi kommer till en liten pittoresk by.

Jag tar en bild på bygatan och får med det vanligaste transportmedlet på Bali.

Där borta går det en höna och pickar lite förnöjt.

Känns som rena idyllen eller är det paradiset med alla tänkbara frukter i träden runt omkring mig, såg dock inga äppelträd men kunskapens träd är kanske dold ute i grönskan.

Banan.

Med en stor lila blomma under bananklasen.

Kakaoträd.

Även det med frukter.

Jackfrukt.

Och så har vi den livsfarliga frukten.

Det sägs att fallande kokosnötter dödar fler människor än vad hajar gör.

Vad den här frukten heter har jag tyvärr glömt bort.

Den här frukten är Mangosteen.

Tycker man om frukt så lär man inte behöva svälta här.Frukten med den vackra sexklövern i botten är Manggis mangosteen och den med det ormliknande skalet är Salak snake skin fruit.

Så här kunde en av våra luncher på Bali se ut. Gott och hälsosamt.Frukten i mitten är Manggis mangoseen och den delade till höger heter grenadilla. (IPadbild)

Men strax ska vi gå på visit hem till en balinesisk familj...

Nästan som att sitta vid Råstasjön.

Att äta frukost på Bali är nästan som att sitta vid Råstasjön, fast lite varmare förstås. Vi slår oss ner med vår mat och det första som dyker upp är två duvor.

Lite i smyg föser jag ner några smulor på golvet till dem. Fast jag hade inte behövt göra det i smyg för personalen matade också fåglarna och ibland fick vi gammalt bröd att mata dem med.

Nästa som dyker upp är en lite blygare fågel, den sitter uppe vid takbjälkarna och spanar. Liknar lite vår nötväcka med sitt svarta över ögonen men den här är större.

Den är lite försiktigare av sig och gör bara en störtdykning efter smulorna och iväg, så för att få en bild på hela fågeln får jag ta den borta i buskaget. Är det någon som vet vad det är för sort så berätta det gärna.

Nu har även ankorna vaknat och kommer kvackandes i en lång rad och vill ha mat.

Det är bara jag och maken som har kommit till frukostmatsalen än så länge, så vi blir flitigt uppvaktade av de söta ankorna.

Det var inte bara fåglarna som tiggde godsaker här, även fiskarna var duktiga på att tigga.

Fick de något så kom det genast ett helt gäng som ville ha.

De fullkomligt simmade ovanpå varandra. Vi fick veta att en av dessa fiskar var 20 år gammal.

Men sedan får vi finbesök och känslan av Råstasjön blir mer påtaglig, för även om den här hägern är en aning mindre än de i Solna så påminner den om gråhägrarna där.

Personalen kallade den för Black Crown Heron, så om det stämmer ska det vara en natthäger.

Det kommer fler till frukost och det är inte bara människor som är hungriga, även fågellivet utökas.

De här fåglarna fick vi sedan sällskap och mycket nöje av under vår vecka och jag återkommer till dem senare när jag hunnit gå igenom fler bilder.

Två procents arbetslöshet.

Som i många andra asiatiska länder så kan man även här i Singapore se arbeten som inte går att finna hemma i Sverige. Lite här och där så ser man någon som går omkring med en sopborste eller...

...trasa och torkar lite obefintligt damm.

Även rulltrappan är damm och skräpfri.

Utanför muséer fanns det folk som hjälpte besökarna tillrätta. De såg inte ut att göra så mycket mer än visa var ingången var.

Pensionärer och handikappade har det inte så lätt här i Singapore. Bostadsbidrag och andra bidrag finns inte och pensionen är så låg så att många pensionärer arbetar. Alla pensionärer har inte så låg pension eftersom de har ett system där pengarna är liksom öronmärkta för varje individ. Deras pengar går alltså inte till en allmän välfärdskassa - som i Sverige. Man får ut precis så mycket som man sätter in. Varje medborgare tar därmed ansvar för sin egen och sin familjs  trygghet. Fina och välutrustade sjukhus har de men det är dyrt att få vård,  så de mindre bemedlade säger att det är bättre att dö än att komma till sjukhus. Några tiggare finns det inte eftersom tiggeri är förbjudet men ibland så kunde man se handikappade som sålde lotter eller näsdukar.

Många jobb som vi här i väst anser helt onödiga som att stå och öppna dörren och hälsa på folk finns det vid de flesta hotell och butiker.

Vid vårt hotell fanns det flera personer som bara hade som uppgift att vinka fram nästa taxi och öppna dörren.

Det fanns många som städade på olika platser.

Inte så konstigt att det var så rent överallt.

Rensa ogräs var ofta en syssla för de äldre.

Vid övergångsställen finns det vakter som hjälpte till så att trafiken flyter och att folk kommer över gatan.

Mat levererades hem, både från butiker och restauranger.

Vid gatuarbeten finns det vakter som ser till att ingen kommer till skada.

Många män gick åt för att reparera en trapp...

...eller för att måla några siffror på trottoaren.

Trots att det var många pensionärer som arbetade och att det fanns mycket utländsk arbetskraft...

... som gästarbetare...

...vars transport till flygplatsen var av det enklare slaget...

....Ändå är bara arbetslösheten här på 2 procent!

Garden by the Bay på kvällen.

Något man inte får missa i Singapore är Garden by the Bay och framför allt inte på kvällen. På kvällen är det lite svalare och inte den tryckande fuktiga värmen som det blir på dagtid och ganska skönt att strosa omkring i trädgården. De stora träden har belysning. 

Marina Bay Sands Hotel ser också pampigt ut på kvällen.

Det är många som samlas här när träden tänds upp på kvällen.

Det är inte så konstigt för klockan kvart i åtta blir det en musik och ljusshow, inträdet  är gratis.

Trots att det inte går att förmedla känslan och upplevelsen av att stå där och se det skådespel som bjuds på så visar jag några bilder. Ni får tänka er musiken och hur färgerna växlar i takt med den. Det är en fantastisk fin upplevelse och jag kände mig som en liten älva där jag stod vid dessa jätteträd och bara njöt. Hade velat haft älvvingar som en liten Tingeling och få susa omkring uppe i luften och njuta, fast vill man känna känslan av att vara högt upp går det bra att åka upp i det högsta trädet och gå på gångbron. Fast den finaste upplevelsen var nog från marken. Tur att min man filmade så att jag kan få känna den känslan igen.

När showen är över letar vi oss fram till bron som leder rakt in till Marina Bay Sands Hotel, det gungar lite så att få till en skarp bild var inte lätt.

Detta hotell är en märklig skapelse.

Köpcentrat i anslutning till hotellet är inte så dåligt det heller.

Det har en egen kanal där man kan åka båt in.

På torget utanför finns det en praktfull allé.

Det blir en skön kvällspromenad nere vid den nya stadsdelen Marina Bay.

Lunchpaus.

Man måste ju äta ibland och när man är på resa är det trevligt att testa det landets specialiteter. Inte alltid som det blir så gott eller frestande men oftast intressant. Jag hade läst om en maträtt som jag inte hittat på något annat ställe i Singapore men här nere vid floden fanns det en hel del av de speciella maträtter som guideböckerna omnämner. Se här bara att välja och vraka.

Men den maträtt som jag sökte och ville testa var Chilli Crab.

Efter båtturen letade vi oss ner till kajkanten och hela raden av serveringar som ligger där.

Inte bara vi som är hungriga.

Vi var först på plats men med sju timmars tidsskillnad stämmer inte mattiderna alltid överens med magens mattider.

Jag kan bara säga att gillar du krabba och inte är rädd att bli lite kladdig om händerna så beställ in en Chilli Crab med brödbitar till. Det var så gott!!! Det vita som servitrisen håller på med, på bilden ovanför, är plastförkläden som var skönt att ha på sig när man äter den maträtten.

Nykokt och färsk var den också.

Krabban var visserligen dyr men om man vill ha en Singapore sling att läska gommen med så är den betydligt billigare här vi floden än på Raffles. På Raffles kostar den 200 kr här får du den för ungeför 55 kr. Fast det är visserligen med ++ som står för skatt och serviceavgift.

 Mätta och belåtna orkar vi med en promenad i området.

Det går åt mycket vatten i värmen.

Titta på balkongen högst uppe vid ena tornet.

Passerar ett kontor med en fin grön vägg. Människorna här i Singapore är väldigt vänliga och ett exempel på det är att när jag stannar upp och tar min bild genom fönstret så stannar en herre och berättar att den väggen kallas för "The green wall" och jag får gå in och fota om jag vill, men jag tycker det blir roligare utifrån med speglingar och folk som är på väg in.

I de här kvarteren blir man lätt både lång och smal.