8. Äta ute.

En av tjusningarna med att resa är att få testa den lokala maten, här i Mexico var det lite blandade känslor eftersom jag hört så mycket om Montezuma's revenge men man får inte vara för feg utan lite lokal mat måste testas. De allra enklaste matsätllena valde vi dock bort, som de här där man åt ute på gatan.

Inte så mycket för kvalitén på maten utan för att det var skönt att få sätta sig ner en stund, efter att ha traskat runt och jag var trött i fötterna. Första stället vi slank in på var det här, som mer var ett hål i väggen, det såg gott ut och doftade gott. Kocken jobbade vid en stekhäll som var placerad bredvid trottoaren.

Trångt och gemytligt var det där bakom honom och när det dessutom fanns ett ledigt bord passade vi på att gå in. Lite problematsikt blev det dock då vi skulle beställa, för matsedeln var på spanska och ingen kunde något annat än spanska där inne. Skam den som ger sig, man kan väl peka och de vid bordet bredvid åt något som såg gott ut, så vi pekade på deras mat. Vi fick veta att det kallades för Tarta.

 Till det beställde vi tamarinddricka.

Drickan var svalkande och god och maten var så riklig att det räckte med att äta hälften för att bli proppmätt. Gott var det.

Nästa ställe som vi slank in på var lite lyxigare för där var menyn en fyrarätters. Samma problem med språket där eftersom det var flera olika val av rätter i de fyra. Soppan som var första rätten var inte så svårt för då kom de fram med de två valen och för att inte ställa till för mycket besvär valde  vi varsin tallrik, nästa rätt var det samma sak med två val som de visade oss. Vi satt och undrade hur de skulle göra då vi kom till varmrätten där det fanns sex olika alternativ men på det här stället var de idérika. Döm om vår förvåning när de kommer fram med sex olika rätter tillagade och upplagda på tallrikar så att vi kunde peka på vilken rätt vi ville ha. Efterrätten var det lite enklare med, för det var bara olika färg på puddingarna. Till det här serverades det bröd, dricka och enchiladas.

Dyrt? Ja det beror nog på vilka priser man är van vid allt det här kostade 26,50 SEK. Tyvärr tog jag inga bilder här, de tittade tillräckligt mycket på oss ändå, så ni får tro mig på mitt ord att det var gott och att det var riklig mat för mindre än var en hamburgare kostar hemma.

Ibland vill man lyxa till det och äta på lite finare ställen och vad passar då bättre än att gå på ett ställe med det här trevliga namnet.

Häng med, vi går in för här ser det fint ut.

Det var ingen trängsel precis bara ett till bord som var upptaget. Vill man inte äta här så kan man slinka in och titta på fotona över Mexico City som hänger runt matsalen.

Även här var maten mycket god, med betoning på mycket, och lite lyxigare upplagd än på de andra två ställena.

Efter maten kan det vara skönt att ta hissen upp till takterassen och avsluta kvällen med en Frozen Margarita.

 Det här var inte det enda stället som vi passade på att äta på, fanns inte så många så kallade "turistfällor"  men så hittade vi ändå ett och det måste testas.  Det är Plaza Garibaldi där Mariachi (en sort mexikanska musikband) står och väntar på att få en spelning. De hyrs ofta för att spela på fester eller för en serenad och här på torget samlas de och väntar på uppdrag.

Även inne på restaurangerna som ligger vid torget kan man betala för att få en spelning vid sitt bord. Vi går in på Salon Tenampa och efter en kroppsvisitering så att vi inte har våra vapen med oss in, får vi ett bord. Lämpligt att starta med en Tequila. Här serveras de inte med salt och lime utan med en Sangrita som man smuttar på växelvis till den starkare drycken. Det är en blandning av tomatjuice, apelsinjuice, honung, citron- och limesaften, och chilipepparfrukt.

 Nu må det här vara en turistfälla, men nog en av de trevligare turistfällorna som jag varit på så jag kan varmt rekommendera den. Trevligt med levande musik till maten och maten var god dessutom. Tyvärr var det lite dåligt ljus här inne  men mysigt.

Mexikanarna upplevde jag som väldigt trevliga och allra trevligast var de på det här stället där de till och med kom in och visade upp köttbitarna så att vi kunde välja vilken vi ville ha till middag.

Vår trevlige kypare, som kunde lite engelska och blev väldigt förvånad när vi inte ville att han skulle fotografera oss.

Hur det gick med Montezuma's revenge? Antingen hade vi tur eller plåtmage, för den märkte vi inget utav.

Middagstips inför helgen.

Som de flesta vet så har jag varit på ett fantastiskt äventyr i Afrika. Fick med mig hem ett recept på en god stuvning som jag tror att fler skulle vilja få ta del utav. Det kanske är lite tidskrävande att tillaga den maträtten så det är hög tid att börja förbereda om det ska bli någon mat till helgen.......fast för säkerhets skull så planera middagen till midsommarhelgen.

                                             ELEFANTSTUVNING

                                                             INGREDIENSER:

1 medelstor elefant, 20 påsar salt, 500 kg pepparkorn, 750 säckar potatis, 125 säckar morötter, 2000 kvistar persilja, 300 stora lökar, 1 kanin.

1. Skär elefanten i stora bitar. ( det tar ungefär 6 veckor)

2. Hacka grönsakerna i kuber  (Ytterligare 4 veckor)

3. Lägg ingredienserna i en stor missionärsgryta. Pumpa i 5000 liter brunsås och låt sjuda i 28 dagar.

4. Skyffla i salt och peppar och smaka av.

5. När köttet är mjukt, lägg till grönsakerna. För att skynda på tillagningen så rekomenderas att använda en grävskopa för omrörning.

6. Småkoka sakta i ytterligare en vecka, garnera sedan med persilja.

Serveras till ca. 3000 personer, om fler gäster väntas så lägg till  kaninen.

På engelska så finns det en liten ordlek i receptet som inte går att översätta, så jag lägger till de raderna också.

Serves  aproximately 3000 people, if more guests are expected add the rabbit. However this is not really reccomended because not many people like hare in their stew.

Dessutom så tror jag att tiden fram till midsommar också blir lite för knapp, blir kanske en middag för anstormningen av gäster i sommarhuset.

Smaklig måltid.