Western-style och piratbåt.

Det är mycket folk på vägarna den här dagen som vi är på utflykt, visserligen är det en måndag men det är helgdag och den helgdagen är avsedd för sport. Därför är det mycket trafik och mycket folk som åkt ut från storstaden. Lite bra för då vi passerar ett område där det växer mycket pampasgräs, eller Hakonegräs som det kallas här, blir det många stopp och jag kan fotografera lite.

Hakonegräset skimrar så vackert.

Området vi åker igenom ingår i Hakone nationalpark där finns en hel del spahotell och området har många varma källor. Eftersom det är en helg för sportaktiviteter är det många som åkt hit för att vandra. Japaner verkar tycka om att göra saker i grupp, även att vandra.

Hotellet där vi ska äta vår mat ligger i en mycket vacker natur.

Maten var god och det var kul att se vad japanerna ansåg vara mat i western-style.

Det här är inget badkar för småväxta utan hotellets toalett. Starka ben och att vara lite vig i kroppen var en fördel när man skulle dit. Inte lika lyxigt och modernt som inne i Tokyo.

Mätta och belåtna gav vi oss ut på sjön. Runt omkring berget Fuji finns det fem sjöar och vi ska åka piratbåt på Lake Ashi. Som jag sagt innan så gillat tydligen japanerna när det är mycket folk eller så är det bara så att de är så många att det blir mycket folk när de ska göra något. För många var det som ville åka båt.

Trots att det var så mycket folk var det ingen trängsel. Allt gick fort och smidigt att komma ombord och konstigt nog fick alla plats. Det fanns andra transportmedel på sjön också. Man kan välja en liten svanbåt med mössan käckt på svaj.

 Eller så kan man välja en stilla fisketur. Det är ingen svartvit bild, bara en i motljus.

Men som sagt, vi bordade piratskeppet och gav oss iväg. Egen utkik har vi också, det ser ut som om damerna varit lite närgången mot honom. Byxorna ser väldigt slitna ut på vissa ställen.

Sa någon att det var trångt här uppe på däck? Nej då, bara trivsamt gemytligt.

 Att spela golf i Japan är inte billigt, en greenfee för en dag kostar ungefär 3.000 sek. Golfbanorna är välskötta och vackra och klubbhuset vid den här golfbanan, som vi åkte förbi, är mycket imponerande.

Resan med piratbåten tog inte så lång tid men när vi når stranden på andra sidan sjön har vi utsikt över Mt. Fuji.

Mera mat -- Automat.

Japanerna måste vara experter på automater. Överallt såg man dem.

Praktiskt var det, bara i med en peng och vips hade man en kall dricka, vatten eller iste i handen.

Är du sugen på kaffe så är det bara att välja knappen för kaffe.

Och ut kommer en burk varmt kaffe.

Eller kaffe i mugg.

Det finns mycket att välja på.

Behöver man lite extra energitillskott så väljer man Calorie Mate, det är en slags energibar, finns i olika smaker.

Är du riktigt hungrig så är det också lätt avhjälpt. Der finns automater för mat också.

Så här ser det ut när man fyller på i automaten.

Kallt grönt te var en populär dryck, läskande i värmen.

Äta ute i japan.

Att gå ut och äta i Japan kan vara ett litet äventyr bara det. Har man otur, eller om man är av den lite äventyrliga sorten så kanske det är tur, då är det bara att chansa och peka och se vad man får.

Har man tur så får man en matsedel med bilder och då blir det lite enklare. De flesta restauranger verkar ha bilder på sin meny, om det inte finns en som också har engelsk text.

Vi hade hört att all sushi är god i Tokyo och eftersom varken min man eller jag har uppskattat den sushi vi testat i Sverige eller andra länder så tänkte vi att då måste vi smaka den här....nu vet vi att vi inte tycker om sushi. Det var inte gott här heller.

Utanför många matställen fanns färdiglagad mat att beskåda, där kunde man titta och välja vad man ville äta innan man gick in och beställde.

Maten i dessa portioner såg inte så apptitlig ut eftersom den inte var av riktig mat utan av något plastmaterial och den så mycket plastig ut.

Många japaner som var ute för att äta lunch köpte sin mat i något som likande ett maträtternas snabbköp.

Där finns också en rad med mikrovågsugnar som de gick till för att värma upp sin nyinköpta mat.

Många japaner väljer en bentolåda till lunch, den har i regel flera små fack där maten ligger. Vet inte om det här också kallas bentolåda.

Det är inte så lätt att välja vart man ska gå och äta, det finns så otroligt många restauranger och matställen på en del får man bestick och det kan underlätta om man inte är van med pinnar.

Här var servitriserna så fint klädda.

På andra ställen är det bara pinnar som läggs fram till maten, ibland är det största problemet att få isär pinnarna.

En del matställen har automater utanför, där väljer man sin maträtt, stoppar in pengarna, trycker på rätt knapp...

...och får en liten kupong som man tar med sig in i restaurangen för att hämta sin mat.

Vill man lyxa till det lite så kan man passa på att gå på en restaurang som har fått en stjärna i Michelinguiden. Passar man på att gå dit och äta lunch så är det samma goda mat men mycket billigare än att äta middag där. I vårt hotell har Tateru Yoshino sin restaurang ty, vi passade på att gå dit och eftersom maten var både god och så vacker vill jag visa lite av den.

Vi startade med en Amuse-bouche

Efter soppan kom det in en fantastisk kreation med en blandning av säsongens grönsaker presenterade med inspiration av Monet.

 Hälleflundran var också god och snyggt upplag.

Efter en sexrätters lunch så smakade det bra med lite godsaker till kaffet.

 Kul kaffekoppar hade de.

Vill man inte testa något annorlunda så finns det också ett tryggt men inte lika spännande allternativ.

Takeoff.

Inte så ofta jag har förmånen att sitta så långt fram på långflygningarna så att det går att kika in i det allra heligaste, frågade lite försiktigt om det gick bra att få ta en bild och fick komma in på besök till piloterna. De höll på och förberda sig inför start. De sträckte upp sig och sa:

- Vänta vi måste snygga till oss först. Rätta till slipsknuten och se presentabla ut.

Så där nu ler vi och tittar in i kameran.

Alla förbereder sig för avgång.

Säkertsbältet på...

...och allt klart för start.

 God mat serveras och jag flyttar över till maken så vi kan äta middag tillsammans.

Fast inte delar jag med mig av osten till den där damen....

Sedan är det dags för att sova lite.

Överlåter tryggt allt ansvar för att vi ska komma fram ordentligt till piloterna.

Så här lyxigt brukar jag inte flyga men måste säga att det var väldigt kul att få uppleva avdelningen för Första klass och sneglar lite nyfiket på mina medresenärer och undrar hur många av de andra som betalat fullt pris för denna lyx.

18. Matmarknad.

Blir nog lika förundrad och imponerad av matmarknader när jag är ute på resa, det första som man tänker på är hur öppet allt ligger och att vår hälsovårdsmyndighet skulle få slag om de såg det. Här var det så trångt och även så mycket råvaror så det var svårt att gå i gångarna utan att stöta till något köttstycke.

Man fick även passa sig för att inte halka, för golvet var allt annat än rent, där låg det köttrester och var ganska halkigt. Men utbudet av alla slag av kött och fågel var rikligt.

De här styckena som mest liknar en ullfäll såg spännande ut.

Kycklingarna såg ut våra som majskycklingar så jag antar att de var uppfödda på majs.

Här hackas kötter till små små bitar.

Köttet såg fint ut.

Även fisk kan man köpa här.

Och torkade räkor.

Även utanför hallen var det trångt, bilar och mat i en enda röra.

Kan det här vara delikatesserna som anländer till butiken i bakgrunden.;)

Det var inga problem att få ta bilder, ingen som blev sur eller irriterad snarare tvärtom.

Skomakaren trängdes med korvar och kycklingar.

Grönsaker och frukt såldes i stora mängder.

Någon svart banan köpte jag inte. Om jag inte förstått helt fel så står det "De avundsjuka går inte långt" ovanför bananerna. Är det någon som är duktig på spanska så rätta mig gärna.