Dochulapasset - Bhutan

Vi lämnar Thimphu och den enorma Buddhan och beger oss iväg mot Dochulapasset. På vägen dit passerar man en checkpoint. Där måste alla stanna och deklarera sin last och det är även kontroll av passagerarna. Avsikten med det är att de vill ha koll på hur turisterna färdas och även förhindra smuggel från Indien.

Vi träffar lite lokalbefolkning.

Jag tycker det är kul att handarbeta och för att förena nytta med nöje så brukar jag ta med mig lite av mina alster på resorna. Kameran är ibland en bra kontaktsökare, men att ha med något litet till barnen är ändå bättre speciellt när man inte har så lätt med kommunikationen med ord och det händer aldrig att de nekar mig att ta en bild. Den här lilla flickan fick en Nassefigur och blev så glad och även lite blyg. Hon kröp upp i mammans knä och så fick jag ett leende och löfte om att ta en bild.

Utefter vägen hit upp fanns det små stånd där det såldes torkad yakost, lite torkad frukt och färska äpplen. De här ungdomarna passade på att spela ett spel i väntan på kunder.

Vi hade inga problem att passera chekpointen.

Så vi fortsätter färden och njuter av utsikten. Men röken från skogsbranden ligger över nejden så det är disigt trots det fina vädret.

Vi kommer fram till Dochulapasset och Druk Wangyal Chortens, vi är nu på  3116 möh. Här lät drottningmodern bygga 108 chorten för att hedra de 4 soldater som stupade i strider när indiska flyktingar jagades ut ur landet.

Jag går upp bland dessa chorten. Här kan det vara fin utsikt över Himalyamassivet men nu ligger röken i vägen och döljer det mesta. Vi kommer att komma förbi här en gång till under resan så vi får hoppas på att den blåst bort då.

Vi fortsätter färden och lite längre fram stannar vi för att beundra utsikten.

Ibland ser landskapet ut som om någon försökt bygga upp det som ett modellandskap, ungefär så som man brukar se på arkitekternas modeller över nya områden. Jag är imponerad över de som skapat dessa terassodlingar.

Här ser vi tydligt hur röken från gårdagens skogsbrand ligger kvar och skymmer utsikten, men jag tycker att det där diset som bildas också är fint.

Vi lämnar Agra och tröttheten tar ut sin rätt.

Det är dags för oss att återvända till Delhi efter en lång och innehållsrik dag. Vi kör en sista sväng genom staden Agra och ser lite av folklivet där.

Folk lever inte lika flott här som de gjorde i palatset vi nyss besökte.

Arbetsplatserna är inte så flotta de heller. Jag tror inte ens att de har skyddsombud.

Undrar vad hälsovårdsinspektören skulle säga om den här serveringen.

Food Plaza är ett lite lyxigare ställe att äta på.

Här i myllret hittade jag ett apotek.

Elektronikbutiken. På den här bilden kan man också se hur indierna löser sina elbehov, varför betala dyra elräkningar då man kan tjuvkoppla sig direkt in på elnätet.

Men det jobbas en hel del. Det tillverkas en hel del skor i Agra så det är säkert skor i dessa kartonger.

Svensk bilprovning skulle nog ha några synpunkter på den här lastbilen.

Aporna verkar ha hittat en födkrok här. Jag hittade tio apor på den här bilden, finns kanske fler.

Jobbigast var det att se barnen som jobbade med att samla skräp.

På bron i två våningar är tåget på väg in till Agra, vi gör tvärtom och lämnar det.

Vid vårt bensträckarstopp träffar vi så klart på några hundar igen.

Det finns snälla människor som delar med sig av sina chips till några stackars hungrig hundar.

Där vid parkeringen står en man och spelar och hans dotter dansar.

Den lilla tösen hon dansande och dansade. Jag hade tyvärr inga rupies att ge henne men en lite leksak hade jag som hon fick. Flickan blev glad men jag gissar att pappan hade hellre sett lite pengar.

Efter en tidig och sedan intensiv dag så är det lätt att försjunka in i djupmeditation.

Det var en tidig morgon, en intensiv dag och kort återhämtning efter en lång flygresa, så det var nog inte så konstigt att de flesta somnade i bussen på väg tillbaka till Delhi.

Lek

Livet på promenadstråken är inte bara tråkiga flanörer, det är fullt av lek också, är man en lekfull familj så kan man hyra en trampbil och åka omkring, fast det gäller att klara av att köra den också.

Den här kille hade nog körkort på trampbil för han kom susandes i full fart och väjde skickligt mellan alla fotgängare.

Den här cykeln var en kul manick, man tog sig fram genom att vicka på höften.

Finns det vatten så brukar det finnas leksugna barn också.

Runt omkring den här fontänen så sprutade de upp strålar av vatten med lite ojämna mellanrum.

En kul lek var att försöka fånga vattenstrålen.

Eller bara springa rakt igenom. Klara - färdiga -

GÅ!

Här en lite mer vilsam lek.

En selfiepinne kan användas till mycket, lite kreativ fotografering.

Lite kvällslek.

Kanske får börja ta med stativet på resorna.

Det finns möjligheter till vuxenlek också, fast då kallas det visst för träning. Det här träningsstället var upplyst dygnet runt med hjälp av solenergi.

Santa Claus is Coming to Town...

...men är han på riktigt?

Flickan där verkar inte helt övertygad.

Pest kill.

Idyll eller misär?  Visst är det vackert...

...men runt hörnet lurar fattigdomen.

De här barnen är inte ute och leker, utan de är på jakt efter mat.

Men de har också gemenskapen i sina familjer. Som i den här familjen där  de sökt sig in i skuggan och jobbar med bananer. De kanske är rika på kärlek och gemenskap här.

Det byggs nytt, men många stora hus stod tomma.

Den här tomten kan nog vara lite svårsåld.

På vårt hotell jagas det ohyra. Vi fick inte gå ut till besprutaren, som jobbar för Pest o Kill, för det kunde vara farligt...

Siem Reap var en stad som överraskade på många sätt, jag återvänder gärna hit någon gång men nu far vi vidare till Phnom Penh.