Punakha dzong - Bhutan

Vi lämnar den lilla byn med fertilitetsklostret och dess hus med lite speciella målningar och ger oss ut på vägen igen. Vi ska nu till ett kloster som ligger på en udde mellan två floder. Landskapet är fortfarande vackert.

Terassodlingarna med sina platåer klättrar utefter bergssidorna.

Bhutans folk är väldigt vänliga och hälsar gärna på de som de möter.

I en by som vi åker igenom är det en religiös festival.

Det vimlar av färgglada och vackert klädda människor.

Vi stannar på det ställe som anses vara den bästa utsiktsplatsen mot klostret Punakhua Dzong. Utsiktsplatsen är ett populärt tillhåll för konstnärer, även i dag sitter det några här och målar.  Den här mannen är från England.

Klostret ligger, som sagt, på en udde mellan floderna Pho och Mo. Punakha Dzong Dzongen byggdes 1637 där Pho Chhu (den manliga floden) och Mo Chhu (den kvinnliga floden) flyter samman. Det är ett under att klostret står kvar för det har eldhärjats fyra gånger, skadats i en jordbävning och även klarat av den brusiga vårfloden.  

Namnet på klostret betyder "palatset av stor lycka och salighet". Det är det näst äldsta och näst största klostret i Bhutan och det som ser mest majestästiskt ut. 

Punakha Dzong var administrativt centrum och säte för regeringen i Bhutan fram till 1955, då huvudstaden flyttades till  Thimphu.

Vi åker en liten bit till och våra fotointresserade Bhutanesiska guider väljer ut en annan plats att stanna på så att vi kan få en bild med både klostret och bron över dit.

Bron över till klostret är bara den ett vackert byggnadsverk. Det står några personer lite längre fram och jag kollar in vad de håller på med. Jag är inte ensam om att vara nyfiken, fast de här är nog hungriga också.

Inte så konstigt att hundarna suktande och längtansfullt tittar på  männen, för de håller på med att mata fiskarna nere i floden, vattnet fullkomligt kokade av fisk. Stora fiskar och många fiskar var det. Det fiskas inte för att äta fisk här, men ibland kan de roa sig med att fånga fisk med bara händerna

Här liksom på andra kloster är det en brant trappa för att komma in, allt för att lättare kunna mota bort fiender.

Jag satt en liten stund på trappen och tittade på folk och där kunde man direkt skilja ut vilka som var turister eller bhutanerser (eller buddhister). Turisterna irrade runt lite hur som helst och de som visste hur man gör här gick medsols runt den stora böneflaggan framför trappen.

Fotostilarna varierar.

Efter klosterbesöket tar jag en liten promenad i byn intill och får en vy över bron och klostret från det andra hållet.

När jag står där med kameran framför ögonen så hör jag någon som ropar något bakom mig. Vänder mig om för att se vad som är på gång. Det är en liten farbror som sitter på flaket till en bil. Han viftar och visar att jag ska använda kameran för att fotografera honom istället för klostret. Klart jag gör det och han ser alldeles salig ut då bilen kör iväg.

Skolan har slutat för dagen och det är mycket skolbarn ute på vägarna.

Skolskjutarna ser inte så säkra ut.

Lite längre bort på vägen ligger det ett sjukhus och där vill de tydligen ha lite tystare.

Vi återvänder till vår buss för fortsatt färd till kvällens hotell. En av hundarna från bron spanar in oss och kommer målmedvetet traskande fram till bussens dörr. Den tittar bedjande på mig och det är så synd att jag inte har något att ge den. När jag tar upp kameran tittar den lite generat bort.

Den ger tydligen inte upp hoppet om att vi ska ha något ätbart till den, för den lägger sig ner vid dörren. Tufsig och tovig i pälsen är den.

Efter vår andra dag är det ett gäng trötta personer, men fulla av upplevelser och intryck, som anländer till hotellet.

Dochulapasset - Bhutan

Vi lämnar Thimphu och den enorma Buddhan och beger oss iväg mot Dochulapasset. På vägen dit passerar man en checkpoint. Där måste alla stanna och deklarera sin last och det är även kontroll av passagerarna. Avsikten med det är att de vill ha koll på hur turisterna färdas och även förhindra smuggel från Indien.

Vi träffar lite lokalbefolkning.

Jag tycker det är kul att handarbeta och för att förena nytta med nöje så brukar jag ta med mig lite av mina alster på resorna. Kameran är ibland en bra kontaktsökare, men att ha med något litet till barnen är ändå bättre speciellt när man inte har så lätt med kommunikationen med ord och det händer aldrig att de nekar mig att ta en bild. Den här lilla flickan fick en Nassefigur och blev så glad och även lite blyg. Hon kröp upp i mammans knä och så fick jag ett leende och löfte om att ta en bild.

Utefter vägen hit upp fanns det små stånd där det såldes torkad yakost, lite torkad frukt och färska äpplen. De här ungdomarna passade på att spela ett spel i väntan på kunder.

Vi hade inga problem att passera chekpointen.

Så vi fortsätter färden och njuter av utsikten. Men röken från skogsbranden ligger över nejden så det är disigt trots det fina vädret.

Vi kommer fram till Dochulapasset och Druk Wangyal Chortens, vi är nu på  3116 möh. Här lät drottningmodern bygga 108 chorten för att hedra de 4 soldater som stupade i strider när indiska flyktingar jagades ut ur landet.

Jag går upp bland dessa chorten. Här kan det vara fin utsikt över Himalyamassivet men nu ligger röken i vägen och döljer det mesta. Vi kommer att komma förbi här en gång till under resan så vi får hoppas på att den blåst bort då.

Vi fortsätter färden och lite längre fram stannar vi för att beundra utsikten.

Ibland ser landskapet ut som om någon försökt bygga upp det som ett modellandskap, ungefär så som man brukar se på arkitekternas modeller över nya områden. Jag är imponerad över de som skapat dessa terassodlingar.

Här ser vi tydligt hur röken från gårdagens skogsbrand ligger kvar och skymmer utsikten, men jag tycker att det där diset som bildas också är fint.

Vi lämnar Agra och tröttheten tar ut sin rätt.

Det är dags för oss att återvända till Delhi efter en lång och innehållsrik dag. Vi kör en sista sväng genom staden Agra och ser lite av folklivet där.

Folk lever inte lika flott här som de gjorde i palatset vi nyss besökte.

Arbetsplatserna är inte så flotta de heller. Jag tror inte ens att de har skyddsombud.

Undrar vad hälsovårdsinspektören skulle säga om den här serveringen.

Food Plaza är ett lite lyxigare ställe att äta på.

Här i myllret hittade jag ett apotek.

Elektronikbutiken. På den här bilden kan man också se hur indierna löser sina elbehov, varför betala dyra elräkningar då man kan tjuvkoppla sig direkt in på elnätet.

Men det jobbas en hel del. Det tillverkas en hel del skor i Agra så det är säkert skor i dessa kartonger.

Svensk bilprovning skulle nog ha några synpunkter på den här lastbilen.

Aporna verkar ha hittat en födkrok här. Jag hittade tio apor på den här bilden, finns kanske fler.

Jobbigast var det att se barnen som jobbade med att samla skräp.

På bron i två våningar är tåget på väg in till Agra, vi gör tvärtom och lämnar det.

Vid vårt bensträckarstopp träffar vi så klart på några hundar igen.

Det finns snälla människor som delar med sig av sina chips till några stackars hungrig hundar.

Där vid parkeringen står en man och spelar och hans dotter dansar.

Den lilla tösen hon dansande och dansade. Jag hade tyvärr inga rupies att ge henne men en lite leksak hade jag som hon fick. Flickan blev glad men jag gissar att pappan hade hellre sett lite pengar.

Efter en tidig och sedan intensiv dag så är det lätt att försjunka in i djupmeditation.

Det var en tidig morgon, en intensiv dag och kort återhämtning efter en lång flygresa, så det var nog inte så konstigt att de flesta somnade i bussen på väg tillbaka till Delhi.

Lek

Livet på promenadstråken är inte bara tråkiga flanörer, det är fullt av lek också, är man en lekfull familj så kan man hyra en trampbil och åka omkring, fast det gäller att klara av att köra den också.

Den här kille hade nog körkort på trampbil för han kom susandes i full fart och väjde skickligt mellan alla fotgängare.

Den här cykeln var en kul manick, man tog sig fram genom att vicka på höften.

Finns det vatten så brukar det finnas leksugna barn också.

Runt omkring den här fontänen så sprutade de upp strålar av vatten med lite ojämna mellanrum.

En kul lek var att försöka fånga vattenstrålen.

Eller bara springa rakt igenom. Klara - färdiga -

GÅ!

Här en lite mer vilsam lek.

En selfiepinne kan användas till mycket, lite kreativ fotografering.

Lite kvällslek.

Kanske får börja ta med stativet på resorna.

Det finns möjligheter till vuxenlek också, fast då kallas det visst för träning. Det här träningsstället var upplyst dygnet runt med hjälp av solenergi.

Santa Claus is Coming to Town...

...men är han på riktigt?

Flickan där verkar inte helt övertygad.