Punakha dzong - Bhutan
Vi lämnar den lilla byn med fertilitetsklostret och dess hus med lite speciella målningar och ger oss ut på vägen igen. Vi ska nu till ett kloster som ligger på en udde mellan två floder. Landskapet är fortfarande vackert.
Terassodlingarna med sina platåer klättrar utefter bergssidorna.
Bhutans folk är väldigt vänliga och hälsar gärna på de som de möter.
I en by som vi åker igenom är det en religiös festival.
Det vimlar av färgglada och vackert klädda människor.
Vi stannar på det ställe som anses vara den bästa utsiktsplatsen mot klostret Punakhua Dzong. Utsiktsplatsen är ett populärt tillhåll för konstnärer, även i dag sitter det några här och målar. Den här mannen är från England.
Klostret ligger, som sagt, på en udde mellan floderna Pho och Mo. Punakha Dzong Dzongen byggdes 1637 där Pho Chhu (den manliga floden) och Mo Chhu (den kvinnliga floden) flyter samman. Det är ett under att klostret står kvar för det har eldhärjats fyra gånger, skadats i en jordbävning och även klarat av den brusiga vårfloden.
Namnet på klostret betyder "palatset av stor lycka och salighet". Det är det näst äldsta och näst största klostret i Bhutan och det som ser mest majestästiskt ut.
Punakha Dzong var administrativt centrum och säte för regeringen i Bhutan fram till 1955, då huvudstaden flyttades till Thimphu.
Vi åker en liten bit till och våra fotointresserade Bhutanesiska guider väljer ut en annan plats att stanna på så att vi kan få en bild med både klostret och bron över dit.
Bron över till klostret är bara den ett vackert byggnadsverk. Det står några personer lite längre fram och jag kollar in vad de håller på med. Jag är inte ensam om att vara nyfiken, fast de här är nog hungriga också.
Inte så konstigt att hundarna suktande och längtansfullt tittar på männen, för de håller på med att mata fiskarna nere i floden, vattnet fullkomligt kokade av fisk. Stora fiskar och många fiskar var det. Det fiskas inte för att äta fisk här, men ibland kan de roa sig med att fånga fisk med bara händerna
Här liksom på andra kloster är det en brant trappa för att komma in, allt för att lättare kunna mota bort fiender.
Jag satt en liten stund på trappen och tittade på folk och där kunde man direkt skilja ut vilka som var turister eller bhutanerser (eller buddhister). Turisterna irrade runt lite hur som helst och de som visste hur man gör här gick medsols runt den stora böneflaggan framför trappen.
Efter klosterbesöket tar jag en liten promenad i byn intill och får en vy över bron och klostret från det andra hållet.
När jag står där med kameran framför ögonen så hör jag någon som ropar något bakom mig. Vänder mig om för att se vad som är på gång. Det är en liten farbror som sitter på flaket till en bil. Han viftar och visar att jag ska använda kameran för att fotografera honom istället för klostret. Klart jag gör det och han ser alldeles salig ut då bilen kör iväg.
Skolan har slutat för dagen och det är mycket skolbarn ute på vägarna.
Skolskjutarna ser inte så säkra ut.
Lite längre bort på vägen ligger det ett sjukhus och där vill de tydligen ha lite tystare.
Vi återvänder till vår buss för fortsatt färd till kvällens hotell. En av hundarna från bron spanar in oss och kommer målmedvetet traskande fram till bussens dörr. Den tittar bedjande på mig och det är så synd att jag inte har något att ge den. När jag tar upp kameran tittar den lite generat bort.
Den ger tydligen inte upp hoppet om att vi ska ha något ätbart till den, för den lägger sig ner vid dörren. Tufsig och tovig i pälsen är den.
Efter vår andra dag är det ett gäng trötta personer, men fulla av upplevelser och intryck, som anländer till hotellet.
Kommer mer så småningom.
Mycket trevligt land att besöka. Kommer mer blev ett litet ofrivillgt uppehål bara.
//Tommy
Fanns otaliga motiv där som konstnär. På den platsen där vi stannade satt det t.o.m två stycken.
Må så gott!
En annan del av världen dit jag länge velat resa och helt rätt nu när det blev av.
De hade nog fler fiender förr och jag antar att det mesta kretsade kring klostren så att även ortsbefolkningen fick skydd där. Stenar räcker kanske inte i längden mot fiender.
Hälsn!
Mycket vackert land med en hissnande natur.
Det var ett mycket vänligt folk och trevligt att de inte tröttnat på turister ännu. Hoppas bara att de lyckas bevara landet så harmoniskt.
OTROLIGT fint resmål tycker jag och sååå fina bilder du tagit på den här resan...åååååååå!!!!!!!! :)
De två länder du nämner är bland de som jag gärna återbesöker.
Vad mycket ni får se av allt detta vackra som finns där.
Menar arkitektur igen så landskapet och dessa innevånare som
har så härliga färger på kläderna. Nu skall jag lägga mig och
hoppas drömma om denna blogg.
God natt
Gun-Inger
Ett helt fantastiskt land att resa i. Lättsamma och vänliga människor för att inte tala om landskapet. Hoppas du sov gott och fortsättning i bloggen kommer snart.
snösmältningen och svåra regn förstår man det utsatta läget
det har., Torneälven här uppe har sin svåra islossning vissa år.
Ganska utsatt läge men vackert läge. Så hade de god sikt på vilka som kom också.
Och vi som inte har möjlighet till detta får vara glada över att du delar med dig !
ing-marie
Kan inte klaga på upplevelserna på denna resa. Fanns så mycket att se.
Hälsningar Lena
Bara sevärdheter kan bli lite tråkigt i längden men folklivet var så fascinerande och ingen tyckte illa vara om att bli fitad heller, snarare tvärtom.
Fint reportage.
Mvh Tommy
Den resan kommer jag sent glömma och skulle jag det ändå så får jag väl kolla i bloggen. Mer kommer snart.