Åka tåg är kul

Mae Klong Railway Market har funnits sedan 1905. Den finns i provinsen Samut Songkhram, belägen vid Thailändska viken. Fiske var (och är fortfarande) ett av de viktigaste sysselsättningarna för människorna som bor här, och marknaden var ett sätt att sälja sina varor på.

När järnvägen byggdes så fick folk i trakten ett bra sätt att leverera dessa varor till provinser runt om i Thailand, även till huvudstaden. Att järnvägen skulle gå rakt igenom själva marknaden var det ingen som brydde sig om, de fortsatte att ha marknad där och så än idag. Järnvägen används fortfarande och har numera också blivit som en turistmagnet.

Vi fick höra om den tåglinjen och tyckte det skulle vara kul att åka lite tåg. Så en tidig morgon begav vi oss iväg från Bangkok för en tågresa. Solen började komma lite högre upp och det dagades och efter att ha väntat en stund på järnvägstationen Ban Kalong så hör vi att tåget är på väg in.

Det var ett högt skutt för att komma upp i vagnen och med lite hjälp av en medpassagerare så lyckades även jag klättra upp. 

Det var inga lyxvagnar, men fungerade bra ändå.

Konduktören kom och sålde biljetter.

Tåget stannade vid flera stationer och plockade upp folk.

Luftkonditionering behövdes inte, blev bra genomströmning av luft genom de öppna dörrarna under färd.

Resan gick förbi flera saltfält och även fiskodlingar, vid fiskodlingarna hade det varit lite kul att stanna någon gång för där var det mycket fåglar som samlades.

Till slut kommer vi fram till dagens huvudattraktion, Mae Klong Railway Market. Jag har fått en plats vid ett öppet fönster och sticker ut kameran för att filma hur tåget går rakt igenom marknaden. Har inte lärt mig hur man lägger in film i bloggen eller om det ens går att göra det. Men på Youtube klarar jag av det så klickar du på den här länken så kommer du till filmen. Men passa på att titta på mannen i rosa byxor ungefär 0.58 in i filmen, jag tycker det ser ut som om han kletar ett tuggummi på tåget?

När den nya järnvägen byggdes så blev marknaden alltså kvar och tåget går nu rakt igenom den. Vi ska strax ta en titt på själva marknaden men kollar först in floden som fiskebåtarna kom via. En färja är just nu på väg över.

Floden ser fin ut men vid stranden samlas diverse skräp. Trots att det ser ut så här vid många stränder ännu, så pratas det mycket om återvinning och insamlande av plast i Thailand. Då man åker Sky train så går det t.ex en film om att hur man ska plocka upp alla plastmuggar som ligger i naturen.

Vi går tillbaka till marknaden och jag hade en tanke på att ta en bild på loket där det stod stilla. Var bara att glömma för där hängde det klasar av dessa selfiefotografer.

Kollade in marknaden istället. Rörigt och härligt.

Här på marknaden hittar man inte det tingeltangel som översvämmar de flesta marknader, utan den här riktar sig främst till lokalbefolkningen. Kineser som är på besök brukar hitta något att köpa också, för de vet vad de ser i de olika stånden, svampar och olika kryddor som vi inte vet vad man ska ha det till.

Finns en hel del att botanisera bland. Det är här du hittar främst mat till salu. Även om det finnas lite kläder och accessoarer, består huvuddelen av denna marknad av, kött, skaldjur, grönsaker, frukt och drycker. Om du väntade dig en mängd souvenirer, så har du åkt till fel marknad.

Behöver man få något plagg ändrat så kan det fixas här.

Tåget går igenom marknaden åtta gånger per dag och nu är det strax dags för dagens andra tur. En liten signal i högtalarna signalerar att snart kommer tåget.

Korgar med varor dras bort från spåren, de överliggande tälten dras tillbaka och spåren rensas, vilket ger plats för tåget. Det är väldigt knappt av plats vid sidorna av tåget och varor ligger så tåget mer eller mindre snuddar vid varorna. Jag står kvar så länge jag vågar och får, för att få några bilder. Tror först att det ska finnas utrymme för att stå vid sidan om. Men icke, hade jag stått kvar framför det nedfällda stånd där jag stod så hade jag nog mosats av tåget. Tåget är bredare än man först tror.

Hoppa undan var inte så lätt, för där var det ett bord och bredvid mig tre japaner som inte ville flytta sig. Blev att knuffa undan både dem och mig själv för att vi fyra inte skulle bli tågmos. Framför salladen i den blå bunken stod jag, tur att damen som håller i pinnen visade att det inte var någon bra plats att stå på.

När tåget tuffat förbi fälls alla paraplyer och markiser upp igen.

Korgar och mat flyttas tillbaka.

Och spåren fylls med folk och det är som en vanlig marknad igen.

En del har fiffiga rälsanordningar för att dra tillbaka sina varor.

Vi lämnar den här marknaden för att åka iväg till en annan och nu har vi tänkt åka båt.

På vägen därifrån doftar det gott, här steks det en slags risplättar.

Åka tåg i Kina.

Att åka tåg är trevligt och att åka tåg i Kina är en angenäm upplevelse.  Vi skulle åka från Shanghai till Huangshan och bästa sättet att ta sig dit var med tåg,  det snabbaste tåget Fu Xing train går den sträckan. Det är världens näst snabbaste tåg med en max fart på 350 km/t. Så fort kom vi inte upp i på vår sträcka, men 299 km var vår toppfart. Det tåget kallas också för Bullet Train. 

För att komma in på en järnvägsstation måste du ha en giltig biljett och även passera en likadan säkerhetskontroll som det är på flyget. Vi utlänningar måste även ha passet med oss, även om vi åker inrikes.

Att läsa av biljetten är inte det lättaste, men jag sitter i vagn 8 plats 1A.

Tur att vi visste att vårt tåg hette G7319 och skulle gå 09:38 så att vi kunde lista ut att det gick från spår 1.

Vi hittade vårt tåg och även rätt vagn.

Letade reda på våra sittplatser som såg bekväma och bra ut. Den här vagnstypen kallas för Business class seat.

Man kan även välja att åka First class seat. Då ser det ut så här.

Det finns även Second class seat.

Vi slår oss ner på våra platser och tåget avgår sedan på sekunden efter tidtabellen. När tåget vänder och åker åt andra hållet då vänds stolarna så att man alltid sitter i tågets färdriktning.

Direkt efter avgång kommer tågvärdinnan in och frågar om vi vill ha vatten eller Honey Tea, jag väljer Honey Tea och tror att det är en kopp tea som ska serveras. Men in kommer hon med en dryck på flaska och en liten låda.

I lådan finns det lite kakor. Det är tydligen en variant av kinesisk frukost då man är på resa.

På en av de andra tågsträckorna vi åkte var det lunchtid och då fick vi något som kineserna äter då de är på utflykt. Har provat det förut och i dessa vakuumpåsar finns det kyckling, frukt, torkat kött och något som jag inte vet vad det är. Vi lämnade våra små paket till städerskan på hotellet, hon tyckte om den maten.

Storleken på stolarna var kanske mer anpassade för korta kineser, men det gjorde inte så mycket vi satt bra ändå. Speciellt jag som inte är så lång.

Den lilla killen som satt i stolarna framför oss tyckte det var väldigt spännande att åka tåg.

Kina har världens mest utbyggda järnvägsnätverk och inte mindre än 60 procent av världens totala nätverk. Så om du är i Kina passa på att åka tåg, de går i tid och kommer fram i tid. I alla fall de som vi åkte med.

Strax före vår avresa till Kina fick jag en ny liten maskot, och min Lilla M uppskattade mycket vår tågresa och tittade nyfiket på allt nytt.

Min lilla lilla maskot, Polarresenären var förstås också med, hon passade på att ta några bilder under tågresan.

Åka tåg

Är man i Sri Lanka så hör det till att man ska passa på att åka tåg, det är lite speciellt där och man färdas genom vacker natur.

Fast först stannar vi i Nuwara Eliya, det var en populär ort för britterna att slå sig ner på under kolonisationstiden. Speciellt för att det inte var så tryckande varmt där men också på grund av att klimatet är området också det enda i landet där "europeiska" grönsaker, frukter och blommor kan odlas.

Staden ser väl inte så brittiskt ut, men det här hotellet har en klar brittisk prägel.

Men förutom att där finns bevarat ett postkontor som byggdes 1894 av britterna så känns inte staden speciellt brittisk.

En brevlåda av välbekant modell har de.

Fast nu skulle vi ju åka tåg. Järnvägen anlade britterna under senare delen av 1800-talet för att få ut sina teskördar till utskeppningshamnen i Colombo för vidare transport med fartyg till teauktionerna i London. Från början ville britterna odla kaffe. Men katastrofala svampsjukdomar slog i ett nafs ut hela kaffesektorn. Så te fick bli räddningen och den nya inriktningen. 

Längre än så här får du inte komma utan biljett.

Ingen digitala tidtabeller här inte.

Nu är det bara att vänta in tåget.

Tågresenärerna börjar samlas på perrongen .

Till slut så kommer tåget och alla vill ha en bild på det då det tuffar in på stationen.

Resan kan börja. Vi hittar till och med sittplatser på det tämligen fullpackade tåget. En del står nästan hela sträckan på 2,5 timmar och andra turas om med att sitta. 

Alla vill fota tåget, jag passar på att göra det genom det öppna fönstret, men en hel del vill ta tågresan till ett äventyr...

...och hänger ut genom de öppna dörrarna. Ganska vanskligt syssla eftersom en hel del träd växer nära spåret.

Tåget tar oss högre och högre upp i landskapet, teodlingar kantar vår väg.

Ett och annat vattenfall skymtas .

När vi är vid tågresans högsta nivå, blir det svalare och moln och dimma driver in.

Inga automatiskt styrda bommar här, utan en person har fått arbete och sköter dem manuellt.

                                                                                                        föregående  -nästa

Återresa från Mallaig.

Fortsättning på förra inlägget om vår utflykt från Edinburgh.

Tittar lite på Mallaig efter vår lunch, byn är inte så stor så det går fort.

Fiskebåtarna kommer in och lastar av dagens fångst.

Fiskelyckan har varit god.

Några är redan igång med att rensa och sortera.

Jag fick en liten pratstund med en mås, den tyckte också att det här var en bra fiskeplats.

Har man lite extra tid på sig här så kan man ta färjan över till Isle of Skye.

På bussen sa vår guide att om det är klart väder så kan man se över till Isle of Skye, men det var inte ofta det hände, men vi hade tur för vi ser alla öarna runt omkring. Det här är Isle of Skye.

Isle of  Eigg.

Isle of Rum.

Vi har tyvärr inte tid att åka ut och utforska övärlden utan beger oss till vår buss för återfärd. Vi ska försöka hinna tillbaka till Glenfinnan Viaduct innan tåget kommer på sin återfärd mot Fort William.

Vi stannar vid Glenfinnan monument och tar oss först en titt på den ensamma Högländaren som tronar på toppen av det 18 meter höga tornet. Han står där som en påminnelse av de Jacobiter som tågade med Bonnie Prince Charlie så långt söderut som till Derby innan reträtten började, som skulle försegla deras öde.

Sedan är det dags att traska upp på berget för att hinna se när tåget kör över viadukten.

Vi väntar och väntar, men inte tillräckligt länge för att hinna gå ändå höge upp och längre bort för att få den ultimata vinkeln över bron, den som man ofta ser på bilder på nätet. Hade jag gjort det så blev det att lifta hem. Men nu kommer tåget, det som kört från Fort William.

Det tuffar på och försvinner mot Glenfinnan station, där det ska möta tåget vi åkte med.

Vi väntar ett litet tag och strax hör vi ångvisslan och tåget kommer backandes.

Det går inte att vända loket i Mallaig, så det måste backa tillbaka.

Det ser lite kul ut, med det backande loket.

Dags att skynda ner till bussen, men först lite bilder på den vackra stenkyrkan som är så lummigt belägen.

Huset nere vid sjön har väl ett utmärkt läge.

Vi åker vidare, tar en bensträckarpaus i den lilla staden Pitlochry. Det är en stad som växte och utvecklades till en turistort på grund av att drottning Victoria besökte området 1842 och för  järnvägens ankomst. Hon tyckte så mycket om området att folk lockades att resa hit.

Många fina byggnader i victoriansk stil finns det här.

En fin liten stad med en lokal  och berömd glass.

Någon har visst tappat en kam.

Sedan hände inte så mycket mer än att vi ser ett vackert landskap rulla förbi utanför bussfönstret, solen är på nedgående då vi kommer till floden Forth och åker över på en av de tre broarna.

Tillbaka i Edingburg  kör vi, som en extra bonus till Harry Potterfansen, förbi J.K. Rowlings 40-miljonersvilla. Alla fansen kastar sig fram mot fönstren och kamerorna smattrar.

Nu tackar vi för oss och åker hem.

Nä, vi ska inte ta tåget hemåt men järnvägsstationen brukar ofta vara intressanta så vi hinner nog med att ta en promenad dit och titta.

Redan utanför träffar vi på det första tåget. Det är den spårvagnslinjen som just nu finns i Sydney. Den går mellan centralstationen och stadsdelen Lilyfield. Före 1961 fanns det ett stort spårvagnssystem men det lades ner. Nu har man kommit på att det där med spårvagnar är bra och håller på och gräver upp spåren igen.

Inne i stationshuset är det julpyntat.

Ingen rusningstrafik precis och folk tar det lugnt. Man kan slå sig ner i ett hörn med tidningen om man så vill. 

Tågen ser ut som tåg gör mest.

Till bussen är det desto längre köer,  jag var glad att inte vara den som står sist i den kön.

Bra marknadsföring.

Nog låter det trevligare att gå till flaskbutiken för att köpa en flaska vin än till vårat Systembolaget.

Telefonkiosker är bra att ha när man ska telefonera.

Det var inte bara herrar som poserade fint där i Sydney.

Det allra sista vi råkade ut för innan vi skulle åka hem var regn. Sol och fint väder i tre veckor, men våra sista timmar i Sydney så vräkte det ner. Kan det vara den här bilistens önskan som slog in.

Eller var det Australiens sätt att säga farväl. Vi kramade och vinkade farväl till vår reseledare Magnus och for till flygplatsen. Där träffade jag på den här lilla parveln.

Han verkade leta efter någon att leka med och hittade en kamrat i spegeln.

-Hej! Ska vi leka?

Vi fick en trevlig och behaglig resa hem. 

Snöiga berg någonstans över Iran.

Nästan hemma dyker det här upp utanför fönstret. Något slags halofenomen och mitt i syns  skuggan av vårt flygplan.

.

_______________________________________________________

Nu blir det lite reklam.

Oftast när vi är ute på resa så åker vi på egen hand och ibland anlitar vi någon lokal researrangör för utflykter,  men till en del resmål är det mest praktiskt att boka med en resebyrå och få hela paketet, som den här resan till Australien där det var så mycket att ta in och läsa på.

Vi reste med Jambo Tours. Vi har nu gjort två resor med Jambo Tours och jag måste få ge dem en hel del eloge för väl planerade dagar och rutter. Dessutom är de inte omöjliga då man vill ha lite eget upplägg under resan. Som i Peru där vi kunde byta ut en jobbig bussresa mot en lyxigt tågresa och få till ett bra tillägg efter själva resan för att se Nascalinjerna och humboltpingviner. På den här resan till Australien så behövde vi inte göra några ändringar, utan bara hänga med och njuta.

Tack Jambo!

----------------------------------

Så vill jag också utbringa ett  varmt tack till vår duktiga och kunniga reseledare Magnus Pihl som guidade oss, med den äran, genom stora delar av Australien. Tack för all kunskap du delade med dig av och alla fåglar du identifierade åt mig. Att ha en levande fågelbok med på resan är inte dumt, peka på en fågel och Magnus vet vad det är för sort. Han är dessutom en duktig fotograf.

Tack Magnus!

--------------------------------------

Ett tack till vännen Peter Hanneberg också som tålmodigt lärde mig de första grunderna snorkling.  Så kul det var när jag vågade stoppa ner huvudet under ytan och se allt fantastiskt där under. Peter hade också stor del i att vi kom iväg på den här resan.

Tack Peter!

Sist men inte minst ett varmt tack till alla trevliga medresenärer.