Turist i Madrid

Det regnade inte alla dagar vi var i Madrid och inte hela tiden heller, vi hade lite tid att ströva runt utan paraply också. en dag hamnade vi i parken Plaza de España. Här hade en hel del turister samlats och så klart måste det fotograferas och poseras.

-Ska ni stå där, vi tänkte ta en bild här.

-Jaja, ni får väl var med då. Säg omelett.

Ovanför damerna så ser det ut att gå vilt till.

Fotograferas gör det och stilarna varierar.

Här i parken finns det en staty med Don Quijote och bonden Sancho Panza med sin åsna Rucio. Det är den som alla vill få en bild på och helst med sig själv eller kompisen med på.

Don Quijote hade som mål att visa prov på ridderlighet så att han kan vinna kärleken av sin älskade Dulcinea. Vilken ridderlighet den här turisten är ute efter är mer tveksamt.

Att bevara alla minnen för eftervärlden är viktigt och då gäller det att hålla tungan rätt i munnen när man hanterar alla mobiler och kameror.

Även som modell gäller det att hålla stilen.

Hej hopp!

Går man hit en regnig dag, är man däremot tämligen ensam och kan få en bild på statyn utan turister, fast det är ju inte lika kul. Roligare då det händer något i bilden.

Corcovado och Limhamnsjesus.

Ett måste när man är i Rio de Janeiro för första gången är att besöka kristusstatyn (Cristo Redentor, på portugisiska) uppe på berget Corcovado. Berget är 710 meter högt och det borde vara en hänförande utsikt där uppifrån vid klart väder. Vi har väl inte haft så mycket klart väder och dagen för vårt besök lovar väl inte det klaraste vädret heller. Det regnar i alla fall inte. Ser ni statyn där borta bland molnen?

Från vårt hotell ser statyn ut att sväva bland molnen.

Vi har i alla fall bokat in en tur upp till statyn, en liten minibuss hämtar upp oss vid hotellet och vår lilla grupp består av två engelsmän, mig och maken och vår guide Eduardo. Tror inte han var så van guide, för det han delgav oss läste han innantill på en knagglig engelska. Men hur som helst så begav vi oss iväg för att stifta närmare bekantskap med den 38 meter höga statyn. Ett litet stopp på uppvägen ökade våra förhoppningar om att det skulle klarna upp något.

När vi så kom upp till mellanstationen för bergbanan som går upp till statyn, tanken är att vi ska åka bil upp, kan jag inte påstå att vädret kändes lovande för utflykten.

Man ser inte många meter bort.

Vi får veta att under nattens oväder så har ett träd fallit rakt över vägen och vi måste vänta tills det röjts bort, jag roar mig med att kolla in djurlivet.

Hittade några sådana här baggar som valt att sova på rygg.

Jag väckte dem genom att vända dem på rätt köl...

...och de satte genast igång med dagens jobb.

Fanns en del fåglar också, men de var lite blyga.

Efter lite väntande och diskussion med personalen där uppe så fick vi veta att det inte gick att komma fram bilvägen utan vi fick åka ner igen och ta bergbanan upp. Där nere står en lite annorlunda staty.

Efter lite köande så kommer vi iväg med första vagnen för dagen.

Turen upp går genom skog och moln och lite högre upp kommer vi förbi den mellanstation där vi stod och väntade nyss. Ett mycket fallfärdigt hus håller på att renoveras och det ska bli hotell så småningom.

Sista biten upp mot statyn kan man välja på att gå trappor eller åka hiss och rulltrappa.

Så var vi uppe vid den stora kristusstatyn. Ett som är bra med alla dessa selfies är att folk ser så glada ut.

Jag läste att statyn skulle ha förlorat ett finger på högerhanden i ett åskväder, tog en bild men de måste ha lagat handen.

Sedan måste vi beskåda den formidabla utsikten. ;)

Här en till som verkar fundera på hur det ser ut där nere.

Molnen skingras lite emellanåt så man ser att det finns en stad under oss.

Masterna på berget intill ser lite spöklika ut då de skymtar fram då och då.

Vår guide beklagade sig för att vi hade otur med vädret och sikten men jag tycker nästan att det var lite mer spännande så här. Kom att tänka på sången "Jag har hört om en stad ovan molnen", här kan vi säga att vi såg en stad under molnen. Det var nästan som om någon gläntade på förlåten och lät oss skymta en glömd och gömd stad. Lite magisk känsla när molnen öppnade sig för en stund.

På baksidan och i sockeln av statyn finns det ett litet kapell.

Men hur var det där med Limhamnsjesus då? Jo, det ryktas om att statyn är gjord av cement som kommer från Cementa i Limhamn, det blev känt bland svenska sjömän och de döpte statyn till Limhamnsjesus. Nu stämmer inte det helt och hållet, visserligen levererades cement från Limhamn, men den användes bara till fundamentet.

Man får inte mata aporna här...

...men det bryr sig inte aporna om utan förser sig gärna av det de kan roffa åt sig. Den här som satt ovanpå maskinhuset till bergbanan hade lyckats få tag på ett stort bröd.

Vi åker ner igen.

På kvällen är statyn belyst och synes sväva över Rio.

_______________________________________

Basilica di Santa Croce.

Först såg jag den från bussen och fick höra att där var bl.a Michelangelo, Rossini och Galileo begravda och att det är världens största Franciskanska kyrka. Intressant tyckte jag.

Vi tog en promenad dit och torget framför kyrkan var även det imponerande med sin inramning av dekorerade hus.

Ett tag kändes som om jag hamnat mitt i en filminspelning, men det var bara verkligheten.

Den här personen stötte jag ihop med på en mängd platser i Florens, han busade med folk och kom gärna fram och tog i hand, varför vet jag ej för han sålde inget och tiggde inte. Bara fanns där.

Vid kyrkan står Dante staty

Örnen vill att Dante ska se den i ögat.

Sedan vi beskådat kyrkan och Dante gick vi vidare och förundrades över hur de parkerar i Florens. Har man en liten bil så kan man ställa de på tvären. Det är väl praktiskt.

Har man en stor bil så är det väl bara att köra upp den på trottoaren.

Skulle det råka vara ett övergångställe där du vill parkera så är det heller inget hinder.

Inte ens gathörn är något hinder, den här bilen trodde jag stod och väntade på att få köra ut på korsande väg, men såg sedan att den hade ingen förare utan var parkerad där.

Trångt? Nä, vad då bilarna kommer ju fram.

Här hade jag velat stå kvar och se hur de gjorde när de skulle köra därifrån, bakom och framför var det lika snålt med utrymme. Inte så konstigt att många bilar i Florens var lite buckliga och repiga.

Till sist....

Han finns över hela stan.

När man går runt i Kapstaden så ser man att Mandela är väldigt populär.

Här på Nobel Square står han staty tillsammans med Sydafrikas övriga nobelpristagare.

Det här är en stor väggmålning.

Går man nära så ser man att den är målad med handavtryck.

Han finns till och med tillverkad i hönsnät.

Återfärd och Salty Sea Dog.

Vi lämnade pingvinerna och begav oss på väg mot tåget för hemfärd till Kapstaden.

Det är en ganska lång promenad genom stan från tåget och till pingvinstranden, på återvägen så började min fot göra väldigt ont. Jag överdriver inte när jag säger väldigt ont. Något irriterande eftersom den varit så bra och jag hade äntligen kunnat börja gå långa härliga promenader och även bygga upp min kondition igen. Vad jag inte då visste, var att jag hade brutit foten, men eftersom jag bara trodde att det börjat göra ont igen så traskade jag på. Fick väl bita ihop och linka på så gott som det gick, Stiff Upper Lip liksom. 

Eftersom vi nu började bli hungriga så var det skönt att vi hittade The Salty Sea Dog som är en berömd restaurang för sina goda fish and chips. Det här lilla fina huset var allra först fiskmarknad; när den stängdes så blev det en parlamentsledamots kontor och också en dykskola. Men sedan 1998 är det denna restaurang som huserar här.

Vi slank in och fick ett ledigt bord.

Jag lovar; ingen av oss behövde svälta den här dagen.

Vi hade blivit rekommendera att om vi träffade på snoek så skulle vi passa på att äta denna sydafrikanska fisk. Jag gjorde det och den var utsökt.

Mätta och belåtna drar vi vidare.

Går en sväng ut på piren, såg ingen säl denna dag men jag hade nog inte tänkt klappa den även utan denna varning.

En dykare står staty längts ut på piren. Han står där som en symbol för alla forna och framtida sydafrikanska dykare. Den lilla hummern vid sockeln var gullig.

Det finns en hel del souvenirförsäljare i stan, inte så konstigt eftersom pingvinerna lockar hit många turister. Den här pysslade med att tillverka hajar av ståltråd och pärlor.

Nästan alla prylar vid den här muren är tillverkade av ståltråd och pärlor.

Vi hade tur med vädret den här dagen.

Vi fortsätter vår promenad mot järnvägsstationen.

Träffar på något som kallas The HMS Cornwall Mystery Stone. Den här stenen hittade en bulldozerförare 2007. Han fick syn på att den bumling han hade framför sin maskin hade en inskription inristad. Efter en del efterforskande så insåg man att den härstammade från 1946 och att denne APJ som ristat in sina initialer, förmodligen var en som överlevde förlisningen av HMS Cornwall 1942.

Vi går vidare, fast jag linkar nog mer.

Tillbaka till stationen. Järnvägen slutar här och jag kan anta att de har jämt jobb med att hålla spåren fria från sand.

På det tåg vi får på återresan är fönstren ändå sämre än de var på hitresan, här går det absolut inte att se något genom dem.

Men de går bra att öppna så vi kan njuta av utsikten.

Fish Hoek.

Små färgglada stugor susar vi förbi.

Fler och fler passagerare kliver på tåget.

En surfare med sin bräda vandrar bredvid spåren.