Basilica di Santa Croce.
Först såg jag den från bussen och fick höra att där var bl.a Michelangelo, Rossini och Galileo begravda och att det är världens största Franciskanska kyrka. Intressant tyckte jag.
Vi tog en promenad dit och torget framför kyrkan var även det imponerande med sin inramning av dekorerade hus.
Ett tag kändes som om jag hamnat mitt i en filminspelning, men det var bara verkligheten.
Den här personen stötte jag ihop med på en mängd platser i Florens, han busade med folk och kom gärna fram och tog i hand, varför vet jag ej för han sålde inget och tiggde inte. Bara fanns där.
Örnen vill att Dante ska se den i ögat.
Sedan vi beskådat kyrkan och Dante gick vi vidare och förundrades över hur de parkerar i Florens. Har man en liten bil så kan man ställa de på tvären. Det är väl praktiskt.
Har man en stor bil så är det väl bara att köra upp den på trottoaren.
Skulle det råka vara ett övergångställe där du vill parkera så är det heller inget hinder.
Inte ens gathörn är något hinder, den här bilen trodde jag stod och väntade på att få köra ut på korsande väg, men såg sedan att den hade ingen förare utan var parkerad där.
Trångt? Nä, vad då bilarna kommer ju fram.
Här hade jag velat stå kvar och se hur de gjorde när de skulle köra därifrån, bakom och framför var det lika snålt med utrymme. Inte så konstigt att många bilar i Florens var lite buckliga och repiga.
Hälsn!
Gatulivet är kul att iaktta och damen i den randiga klänningen var så vacker i sin dress.
Den mystiske mannen var det lite konstigt med, speciellt det du berättar. De andra som uppträdde som gatukonstnärer hade något att samla in pengar i, men inte han. Tur att jag hade tomma fickor, då jag hälsade på honom. Bär oftast bara på kameran då vi går runt,
Hälsn
Jag såg honom aldrig tigga, men han kunde smyga upp bakom personer och sedan plötsligt hoppa fram framför dem och verkade road då han skrämts lite.
Italien är livfullt trevligt att fota i. Husen gör sig bra på bild och folk går inte bara i t-tröja och jeans.
Vackra byggnader och kursen i att "hur man parkerar" verkar många ha hoppat över :-)
ing-marie
Det kanske är vi som är för disciplinerade och med för många regler. Bilarna kom fram med lite trixande och ingen verkade klaga heller. Fast nog skulle jag få lite besvär att komma ut om det stod en bil en cm ifrån.
Mannen där var lite mysko, speciellt det Jan berättar.
Inte bara Tilda som slutit Italien till sitt hjärta. ;)
Det är kul att köra bil i Italien, det är en utmaning. Jag tror att italienaren ständigt testar, om det funkar.
Ha det bra
Bob
Jag skulle nog inte vilja testa att köra där, fast jag tror som du att italienarna tycker det är en utmaning och går det så går det.
Såg lite parkeringsvakter här, men det verkar inte vara så noga med var man får stå.
Alla verkade nöjda.
vid datorn för att titta på bilder innan dess.
Känns lugnt och skönt för själen.
Här är det arkitektur som gör att jag nästan fryser till så vacker.
Likaså de olika skulpturerna.
Där skulle jag nog blivit kvar som fastklistrad.
Är mannen en glädjespridare anställd av någon kanske.
Reklam för teater eller.....
Detta med bilarna är så i många av dessa städer söderut
minns jag av det lilla jag sett.
Tack igen ha en god söndagseftermiddag
Gun-Inger
Visst är det bra med egen kock.
Vackert är det i Florens och det händer även lite kul saker där.
När jag ser Jans bilder på den mannen så undrar jag verkligen vad han var för prick.
parkering där är nog ett helt kapitel för sig.
Hälsningar, Bjarne
De har verkligen varit kreativa med gatuskyltarna i Florens, det blev till en jakt att hitta de udda.
Hälsningar Lena
Florens tog jag till mitt hjärta. Fanns mycket att se och fota.
En livfull stad med människor med egen stil, för att inte tala om deras parkeringskonst.
Ibland hände det saker som gjorde att det kände nästan som att hamna i en film.