Vi promenerar vidare på Sentosa

Den texten på en skylt är svår att motstå, superb utsikt lockar väl alltid och ett gammalt fort är inte så dumt det heller.

Stigen upp var inte så lång men ganska brant, syns förstås inte på bild att det är brant.

Upp kom vi i alla fall och där hittade vi de här resterna av det gamla fortet.

Här fanns t.o.m lite information om det och en bild.

På utsikten här uppe var det väl inte så mycket att klaga på men ... superb, vet jag inte.

Hoppar över den konstgjort uppbyggda Fort Siloso och vandrar ner genom skogen.

Hamnar till slut nere på Merlion Plaza, det är där man hamnar om man kommer med Sentosa Express monorail.

Klar man måste ha en selfie härifrån.

Alla tar sina selfies och selfiepinnen verkar finnas i var mans hand.

När man kommer hem har man en hel drös bilder på sig själv framför alla sevärdheter. Bra för då vet man att man varit där.

Merlion är ett slags sjölejon eller en blandning av lejon och fisk. Den ska symbolisera enandet mellan lejonstaden och havet. Den figur som står här på Sentosa reser sig högt och syns även från fastlandet.

I den här figuren kan man ta hissen och kika ut genom lejonets gap, även genom ögonen går det att titta ut.

Hotell, restauranger och butiker finns det även här på ön.

Tur att det finns rulltrappor mellan de olika nivåerna, för när det är så fuktigt varmt så är det jobbigt att bara stå stilla, är det jobbigare att gå i trappor.

Vi tar oss tillbaka till linbanan för färd åter till fastlandet. Ett stort kryssningsfartyg har anlänt.

Vi lämnar alla lekland och när vi ser alla krumelurer av vattenrutschkanor så kan jag förstå att det är ett paradis för alla leksugna.

Vid mellanstationen HarbourFront Centre kliver vi av.

Här ligger ViviCity som är Singapores största galleria. Vet inte om det är luftkonditioneringen eller butikerna som lockar mest.

Sea Lion Island - och jag gav upp.

Sol, bad och värme i all ära...

...men så här långt söderut finns något annat som är mycket bättre

...nämligen pingviner.

Vi är på väg till Sea Lion Island,  men innan vi kommer iland där måste vi passera ett stort bälte av kelp.

Kelp är en typ av brunalg som växer i undervattensskogar, i klara grunda hav med en temperatur under 20 grader. Den växer fort och kan bli upp till 80 meter lång.

Vi kom fram till ön och trots vågor och strömmar kom vi även ur gummibåtarna och i land. Reven var vassa och trots vakt vid gummibåtarna så slet sig en gummibåt och blev punkterad i en av pontonerna.

Sea Lion Island är den sydligaste bebodda ön i Falklandsöarna, nu är det bara 5 personer som bor här och det är personalen på vandrarhemmet, men det finns desto mer djurliv att träffa på här.

Av öns namn att döma så borde det vara gott om sjölejon och det har det också varit. Vid vårt besök här en novemberdag 2007 så träffade vi bara på ett enda sjölejon. Den låg långt nedanför klipporna och sov.

Men nu var jag nyfiken på pingvinerna. Den första jag träffar på är en Magellanpingvin.

De har sina bon i hålor de grävt ut i marken. Här fanns det mängder av hål men inte alla var bebodda. Man kunde se på håll om hålen var bebodd eller ej för framför de bebodda fanns det vita "fartränder".

En del hade grävt ner sig så djup att de knappt syntes.

Hur visar man en hel koloni av gentoopingviner? Det  fanns ingen höjd att klättra upp på och från marken blev det ingen riktig överblick. Men jag kan intyga om att de var många och ljudnivån var hög.

Gentoopingvinen kallades förr för åsnepingvin och det namnet fick de på grund av sitt läte. De låter som skriande åsnor. Många kallar dem fortfarande för åsnepingviner med någon har bestämt att vi ska säga gentoopingvin istället.

De här pingvinerna var flitigt sysselsatta med att fixa till sina bon. Deras bon är gropar i marken som de fyller med gräs och lite vad de hittar. Den här bobyggaren ser ut ha mest jord  med sig.

Hå hå ja ja, det var en tuff dag på jobbet i dag!

Å så till sist mina favoriter klipphopparpingvinerna. De bodde lite längre bort vid ett minnesmärke.

Klipphopparen är en tuff liten pingvin, ofta lite grälsjuk och med sin gula teckning över ögat ser den även lite lömsk ut. Men jag tycker att den är otroligt söt.

Poserar för ett porträtt.

Klipphopparpingvinen lägger i regel två ägg, där det ena ägget är lite mindre.

Sitt namn har de fått för sitt sätt att ta sig upp ur vattnet hoppandes uppför branta klippor. Den här kolonin bodde också vid klipporna.

Här på ön finns det mycket mer än pingviner att beskåda, det finns så mycket djur att det var nästan som att vara i en djurpark men utan staket och stängsel men det tar vi senare.