Luang Prabang

Vaknar av en ilsken telefonsignal tidigt, tidigt. Det är fortfararande mörkt ute och jag vet att det inte blir någon frukost på ett bra tag för vi ska iväg och titta på munkarnas morgonritual. Vi står i mörkret och väntar och väntar, folk börjar samlas med burkar med sticky rice på andra sidan gatan, ris som de ska skänka till munkarna och bli välsignade.

Jag funderar på om de inte skulle ha blivit gladare om de fick en Turkey Dinner Sandwich istället, men 34.000 är kanske i lite häftigaste laget till frukost. Men man får sås till också. 

Fast nu är det inte vad man skänker utan hur man skänker som är det viktiga.  Har man många synder att få välsingnelse och förlåtelse för är det bäst att ladda upp med mycket gåvor.Många munkar var det som vandrade förbi, en del var riktigt små.

Vi återvände till vårt tjusiga hotel för frukost. Beundrande blommor.

..och upptäckte några vilda djur.

På den här semestern ligger  vi inte på latsidan så vi hastar vidare till nästa sevärdhet och Magnus manar på oss så att vi inte ska slöa till. "Kom igen nu", ser vi honom vinka i vänstra hörnet av bilden , då vi blir lite för slöa vid besöket vid Wat Xieng Tong templet.

Det här är stadens äldsta och viktigaste tempel. Det byggdes 1560 av kung Setthathirath och är ett av de få som inte förstördes av Black Flag Haw invationen (sent 1800-tal) Detta berodde till stor del på att dess ledare ledare, Deo Van Tri hade studerat här som munk och han använde det som högkvarter vid plundringarna av Luang Pabrang.

I det här huset förvaras kung Sisavong Vangs begravningsvagn.

Det här kallar jag för "Fotografens bön", förmodligen ville han bara ta en bra bild men nog ser det ut som om han tillber några högre makter för att få sin bästa bild.

Jag vet inte vilka levnadsregler som munkarna måste lyda under men jag trodde inte att de fick röka, men hade tydligen fel...eller så är det någon som tjuvröker.

När kung Sisavong Vang avled 1959 lät hans son Savang Vatthana dekorera templet med spegelmosaikbitar från Japan. Inne i huset där begravningsvagnen förvaras finns den här.

Inne i templet Sim finns det många fina Buddhastatyer.

Och på baksidan av det templet  finns en spegelmosaik föreställande "Livets träd".

Taket på templet här har inte drakfigurer utan är dekorerade med ormen Naga.

En stor regnbuddha står i en egen liten byggnad. Att det är en regnbuddha ser man på hur han håller händerna.

Toalett! Fast skylten var lite missvisande man behövde inte gå bakom den här busken, det fanns en avskild en liten bit bort.

Även munkar behöver tvätta ibland.

I dag lärde jag mig en massa nytt men en sak av det jag lärde ska jag testa här hemma i Sverige till sommaren. Det här är apelsinskal som ligger på tork. Sedan när det torkat ordentligt tänder man eld på dem och använder för att hålla myggen borta. Ekologiskt och bra myggmedel.

I eftermiddag ska vi jaga gröna dammsugare och klättra upp på Phou Si Hill.

Pak Ou-grottorna.

Resan på floden börjar gå mot sitt slut men innan vi kommer fram till Luang Prabang, som är vårt mål i dag,  ska vi besöka Pak Ou-grottorna.

Pak Ou är ett naturligt grottsystem uppe på en bergvägg vid floden.

Vi klämmer in vår båt mellan alla andra som är där på besök. Vi ska upp för trapporna som syns där framme i grottöppningen, jag undrar bara varför alla trappsteg här måste vara så höga. Människorna här i landet är ju ganska  korta men alla trappsteg  väldigt höga.

Båten ordentligt parkerad vid bryggan. Man kan bara ta sig hit med båt.

Det är ett populärt utflyktsmål från Luang Praban eftersom det bara är två timmars båtfärd uppström hit. Många budistiska pilgrimmer tar sig hit men även vanliga turister.

Här i grottorna finns det över 3000 Buddhastatyer av alla dess former och fasoner.

Överallt så står det Buddhastatyer.

Innan jag går ner igen så kikar jag ut på utsikten.

Nu är det snart slut på flodfärden, Ser att landskapet börjar ändra karaktär.

Och husen börjar bli större.

Det här är ett fängelse där man låste eller möjligen låser in oliktänkande.

Flodresan avslutas i Luang Prabang och på det här hotellet ska vi tillbringa två nätter, ganska så behagligt.

Mongfolket

Lite svårt att inse att Mongfolket är ett minoritetsfolk då de sammanlagt är 4-5 miljoner.  Nu ska vi i alla fall göra ett besök i en minoritetsby där Mongfolket bor. Under Vietnamkriget stred de på amerikanernas sida och är därför inte så väl sedda i Vietnam utan förföljs där. Många har även flyttat till USA.

På vägen dit har vår skeppare en liten kappkörning som han går ur med vinst. Han segar sig förbi den här flodbåten.

Vi kliver iland på en sandstrand och blir lite förundrade över varför grävskopan är parkerad nere i vattnet.

Den är trasig, är det svar vi får. Hade man nästan kunnat gissa.

En liten flicka som säljer vävda armband kommer ner och möter oss.

Här är vägen upp till byn. Någon bilväg finns inte.

Fler ...

.

..och fler barn möter upp och det blir ett väldans fnitter och liv runt omkring oss.

Vår lokale guide Pat försöker berätta om Mongfolket och dess traditioner men har lite svårt att överrösta alla barn.

Att ha ett paraply som skydd mot solen är väldigt fint och även högsta mode.

Inte bara barn som vi träffar på, några grisar går och bökar i den torra jorden.

 Huset där uppe på backen är en typisk bostad här i byn.

Man har ett enda rum, där man lagar mat över öppen eld, sover i hängmattor och sköter sina sysslor. Vi får kika in.

Barnen följer med och försöker sälja lite hantverk till oss, många lyckas också.

Den enda vuxne manlige person som vi träffar på i byn är den här åldermannen,  de övriga är ute på fälten och på floden. Han var stolt över sin ålder och glad att få träffa oss.

 Pat demonstrerar hur den handdrivna kvarnen fungerar.

I det lilla huset på stolpar förvaras maten så att inte djuren ska komma åt den, inte helt olikt hur våra samer förvarade sin mat.

Liten vy över byn.

Det är varmt, torrt och dammigt. Kan tänka mig att kläderna blir väldigt fort smutsiga. Den lilla skylten över dörren är till för att brevbäraren ska hitta rätt. Inte dåligt att ha fungerande postgång till dessa avsides liggande byar.

Barnen följer med oss ner till vår båt och nu har de blivit ganska många, flera bär på skolböcker och skolväskor så de har säkert kommit från skolan nyligen.

Vi vinkar farväl till alla barn.

De här två pojkarna spanade in min kamera och kämpade ganska hårt för att få vara med på bild själva, så de får avsluta besöket i byn.

Vi på båten äter lunch, vi fick inga friterade gräshoppor i dag.

 ...och vi glider vidare på Mekongfloden.

Morgonmarknad i Pakbeng.

Tidigt på morgonen långt innan solen gått upp väcks vi för att gå på morgonmarknad. Sakta letar sig solen upp och färgar floden med sitt sken.

Vi traskar iväg in till staden, som inte är så mycket till stad. Den är bara lite mer än en väg kantad av några hus men det finns bilväg hit. Den blev klar 2005 och då fick de även elektricitet draget hit, tidigare var det floden som var den enda vägen och ström fick man klara sig utan om man inte hade egen generator.

Ute på gatan har befolkningen börjat lägga upp sina varor till försäljning.

Gatan kantas av försäljare de flesta med grönsaker.

Det finns även andra varor, i den här boden fanns det mycket intressant att botanisera bland. Jag funderade på att slå till på ett inköp av en begagnad glödlampa eller ett dammigt fat.

Vår laotiske guide Pat visade och berättade vad det var för något vi såg. Här är det någon slags frön som odlas och äts som de är.

Vi fick även provsmaka.

Men det var inte allt som jag ville provsmaka, som det här buffelfettet, där avstod jag för doften var inte helt angenäm.

Chilipepparn doftade desto bättre men den var stark.

Många godsaker fanns det här till försäljning.

Vi traskade vidare och kom in till den egentliga marknaden, där var det mörkt och trångt.

Så mörkt så att de levande grodorna i en tunna var väldigt svårt att få någon bild på.

Kommersen var i full gång.

Någon som vill smaka? Nygrillad ekorre.

Här styckas det en buffel. Rejäla verktyg har de och marken nödtorftigt täckt med lite papp fungerade som styckningsbord.

Tror inte att det vankades buffelkött varje dag för det var mer eller mindre huggsexa på köttet.

Det bara  svischade till så var de bästa bitarna borta.

Under bänken låg lilla jag och hoppades på att någon liten bit skulle falla ner på backen.

Två till som hoppades på en smakbit.

Den här lilla pojken hade inte sett västerlänningar förr och tyckte att vi så förfärligt otäcka ut.

Mera grönsaker, det äts mycket grönsaker här i Laos.

De här pinnarna är lite mer ovanliga för oss, de heter Spice wood och skördas för att ha att tugga på och även kokas med i grytorna.

Jag går ut på huvudgatan igen och nu har det hunnit bli ljusare. Munkarna är ute på sin morgonritual för att få ihop mat. Folk skänker dem oftast ris och lägger i deras skålar. Då blir de som skänkt välsignade och stärker sin karma.

Är man hungrig så finns det frukost av olika variation att köpa.

En bar finns det i staden, och den är den enda.

Hönsen och kycklingarna vandrar fritt omkring.

Men tuppen, han får inte ha sin frihet.

Det här fiket har nog stans vackraste dörrar.

Lungnet före lunchrusningen?

Lite svårt att överblicka vad den här klädförsäljaren hade i sitt sortiment. Ser mer ut som om hon länsat en insamlingslåda.

Tar en liten sväng ner till hamnen och tittar på folklivet där, fast det var ganska så lungt.

Flodbåtarna ligger och väntar på uppdrag och geten står på vakt. Vad det står på skylten vet jag tyvärr inte. Vår flodbåt syns i bakgrunden.

Gamla traditionella hus varvas med nyare.

Det här nya moderna guesthouse har även restaurang, tänk så praktiskt att lägga det i garaget då man ändå inte har bilen där.

Tittar på några fina odlingar innan jag återvänder till vår logde för att äta frukost och se till att väskan kommer ner till båten för nu ska vi åka vidare på floden.

 Blir nog ett besök i en by med minoritetsbefolkning.

Livet vid Mekongfloden.

Att i sakta mak ta sig fram på Laos "huvudväg" Mekongfloden  var långt ifrån tråkigt. På stränderna på ömse sidor om vår flodbåt så hände det något nästan hela tiden.

Många hus som vi såg liknade mest en liten hydda men de var bebodda.

De flesta byar låg skymda men av mycket hände nere vid stranden. Vet inte riktigt vad barnen gör här men gissar på att de letar något ätbart eller så lagas det mat.

Några byar låg så  att de syntes från vattnet.

Ett litet tempel dyker upp.

Såg ut som det var folk där uppe men jag ser att de inte är så rörliga.

Långa störar sitter fastkilade i stenformationerna lite här och var, det tar ett tag innan jag kommer på att de är till för att fästa fiskenäten i. Tyvärr så ser inte vattnet så fräsch ut, de stora vitgula klumparna som flyter omkring är någon form av förorening.

Vattenbufflar kommer ner till flodstranden för att dricka och svalka sig i vattnet.

Barnen passar på att ta en ridtur.

Det oldas på strandremsorna.

På många ställen är det jordnötter som är den aktulla sådden just nu.Den växer sanden och ser ut att trivas bra där.

Skörden måste också tas om hand.

Även den fraktas i båt på floden.

Överallt jobbas och slits det för brödfödan. Titta på skörden som håller på högt uppe på berget. De kanske inte syns här men titta på nästa bild där är arbetarna inzoomade.

Mycket mat hämtas ur floden och den ser ut att vara fiskrik.

Barnen finns med, ibland hjälper de till med arbetet.

Här är det grodjakt på gång.

Men ibland så ser jag att de har tid för bad och lek också.

Visst ser det härligt ut.

Det blir många bilder när man flyter fram på floden och ser så mycket hända utefter den dessutom så är det så vackert här.

I morgonbitti ska vi upp före solen för att gå på morgonmarknad.