Hur bor man?

Hur bor man när ens hemby nästan utplånats av jordbävningen.

En del har resurser att bygga nytt, men har man inga pengar är det inte så lätt att klara av att bygga upp något nytt hus.

Jag är i den lilla byn Khokana som ligger några mil utanför Kathmandu. Den och grannbyn Bungmati drabbades hårt av jordbävningen för två år sedan. Fortfarande sliter byborna med att försöka få ordning på livet efter jordbävningen, de flesta här lever ur hand i mun. Det vill säga de har bara det lyckas jobba ihop för dagen.

Överallt där vi går fram jobbas det med byggen. Det gamla teglet tas om hand och återanvänds.

Mitt i allt det så bor det dessutom folk, för de har inget alternativ.

Vattenledningarna har blivit förstörda och vatten får man till de stora svarta tankarna som står uppställda lite överallt. Mycket av vardagslivet sköts ute på gatan, som tvätt och disk.

Amning.

Hårtvätt.

Några har fått hjälp från Danmark och bor i små hus.

I våra ögon liknar de kanske mest små skjul.

Men de som fått ett sådant hus är ändå glad för att slippa bo i tält. Den här kvinnan jobbade med att färga garn. Hon bjöd in mig och visade upp sitt hus och poserade gärna framför kameran också. Jag hade inget med mig att ge henne som tack, men kom på att hon kunde ju få min sjal som jag hade på mig.

Andra har byggt sig små hyddliknande hus på platsen där deras hus stod.

Många bor fortfarande i plasttält och den allra sämsta byggnaden som jag såg var nog den här riskojan. jag trodde först att det bara var en rishög som någon samlat ihop för att ha som ved, men det bodde någon i den. Lite tegel var ihopsamlat för att stötta upp plåttaket.

 Ja, vad gör man då ytterväggen rasat, tydligen är själva lägenheterna ganska intakta så då bor man kvar ändå.

Ett till hus utan yttervägg till trappuppgången.

En kvinna är på väg upp till översta våningen.

Det jag fascinerades mest av i de här byarna var alla dessa glada och vänliga människor.

Jag har registrerat mig på Svenska resebloggar.

Höstpromenad i stan.

Vi hade samlat ihop poäng till en gratisövernattning på hotell och tyckte det kunde vara lite kul att ta den inne i stan. En ovanlig känsla att ta sin lilla övernattningsväska och dra in till stan för att checka in på Grand Hotell, kul att vara turist i sin egen stad.

Blev lite shopping och titt i butiker och så en god middag på Wedholms fisk.

Efter en rejäl hotellfrukost nästa morgon begav vi oss ut på stan, visserligen en gråtrist lördag men slussenbygget måste jag ju kolla in. Ser att stan förändras en hel del mellan varje besök där, här har man gjort det omöjligt för personbilarna att kunna komma fram. Såg flera som tydligen brukade köra där, men fick backa och vända.

Det var plank och väv uppsatt mot bygget, men någon som var lika nyfiken som jag hade gjort kikhål och där passade jag på att ta några bilder ner i det stora hålet som en gång var Slussterassen.

Slussen ser lite svårforcerad ut för båtar.

Ovanför gropen har man byggt nya vägar för bilar och cyklister.

Vi rundar stora gropen och kikar ner mot bygget, men här nere ser man inte så mycket. Så vi fortsätter mot trapporna upp till Söders höjder.

Ingen vidare sovplats.

Och går upp på berget för att få lite överblick.

Ser utgrävningarna på Södermalmstorg, där har utgrävarna gjort en hel del fynd läste jag om i tidningen häromdagen.

De har hittat en tidigare helt okänd gata där husen ligger på rad. Den gatan har sträckt sig längs med den äldre strandkanten av Saltsjön.

Det är en 1500-tals miljö som växer fram i utgrävningarna och de fynd som man gör stämmer inte riktigt med vad man tidigare trott.

Även om det är lite sorgligt att se hur gamla Slussen försvinner så är det lite spännande att se det så här från ovan.

På väg tillbaka kom vi förbi huset där Bellman bott. Det är ett hus i korsvirke som byggdes 1723 och Bellman bodde här 1770-1774 i vindsvåningen. Här skrev han en hel del av Fredmans epistlar.

Vi kom också en sväng förbi Kungsan, inte för att titta på körsbärsträden, utan nu pågick det helt andra aktiviteter. Massor av snö hade forslats hit för att här ska det åkas Barnens Vasalopp.

Vi var lite för morgonpigga för att se några aktiviteter, men å andra sidan kom vi fram överallt. ;) träffade på några kända skidprofiler, bl.a. Pernilla Wiberg så det blev nog full fart där senare på dagen, får hoppas på att inte snön regnade bort.

Till och ned en skidbacke hade de fått till.

Hemma igen så såg jag att i fått besök av en gröngöling, men den var nog lite sur över att ingen fyllt på fågelmataren för den flög och satte sig utanför tomten då jag ville ha en bild på den.

Urquhart Castle.

Urquhart Castle, som ligger på en udde i sjön Loch Ness, var ett av Skottlands största slott. Det byggdes i början av 1200-talet. Före dess fanns här en medeltida fästning

Slottet spelade en viktig roll i skotska självständighetskriget på 1300-talet.

På landsidan fanns det förr en vallgrav och vindbrygga.

Vi går upp i Grant Tower.

Kan nästan föreställa mig hur någon jungfru sitter här i fönstersmygen i tornet och spanar ut över Loch Ness och hoppas på att något spännande ska hända. Kanske inte att något odjur ska dyka upp, men bara något som är mer spännande än broderiet hon håller på med nu.

Högst uppe i det fem våningars höga tornet hade man bra koll på omgivningen och vad som hände ute på slottsgården. 

Slottsområdet är stort och det finns gott om upplysande skyltar så att man kan få inblick i hur här var då slottet var befolkat och innan det övergavs på 1600-talet. Det förstördes delvis 1692 för att förhindra att det användes av Jakobitiska styrkor.

När det är dags för oss att återvända till bilen och vår färd tillbaka till Aberdeen ser jag någon som verkligen vill utrycka sin glädje över att vara här, eller om det bara är lycka av att ha hittat en grässlänt.

Lite skotsk natur.

Det är inte så många turister i Aberdeen, det märks speciellt då vi är på turistbyrån för att försöka boka en utflykt. Dit vi vill åka är vi de enda som bokat den veckan och blir det inte två till så körs inte utflykten. Lite spännande väntan till måndagsmorgon för att se om vi kommer iväg.

Vi hade tur, för det är två till som bokat, två som bor i Norge.

Trevligt att se lite landskap och inte bara grå granithus.

Tyvärr är det inga fotostopp på vägen så jag försöker få till några minnesbilder på landskapet som vi susar förbi. Det är gott om får i Skottland, det är dubbelt så många får som människor.

Kommer till byn Elgin. Stannar till vid Johnston Courtyard för en fikapaus och titta på lite dyra hantverk i kaschmir.

Fast vi är inte fikasugna ännu utan går iväg till den gamla Elgin Cathedral.

Det är inte så mycket till katedral längre, mer en ruin efter den ståtliga katedralen.

Elgin Cathedral började byggas redan 1224 och växte under åren till en pampig domkyrka. Men den mötte sitt öde vid den skotska reformationen då den skotska protestantiska statskyrkan grundades och de katolska mässorna förbjöds.

Man kan se att det varit en rejält pampig byggnad.

Inte så mycket kvar av den nu, mycket av kyrkan återanvändes av traktens innevånare då de byggde hus och vi fick höra att taket monterades ned och skulle skeppas till Norge. Det var uppenbarligen en högre makt som inte uppskattade tilltaget och skeppet förliste.

Ett gulligt litet hus som ligger nära kyrkan.

Vi far vidare och vår guide Karl berättar att Skottland satsar massor på vindkraftverken.

Fascineras av det vackra landskapet och alla linjer som det bildar.

Lite hotande mörka moln tornar upp sig på himlen, få se om vi klarar oss utan regn.

Ser på åkrarna att det blåser en hel del.

Skörden har varit god.

Nu börjar vi närma oss målet för dagens utflykt.

Granite City (Granitstaden).

En tidig septemberdag åkte vi till Aberdeen, damp ner i en stad som flödade av solsken och bjöd på sommarvärme. Men trots att solen sken så kändes staden ganska grå och det är inte så konstigt eftersom de flesta hus är byggda i granit. Silvergrå granit sa en av stadens innevånare, men jag tyckte nog att den var mest grå.

Stora pampiga hus på Union Street och alla grå.

Kanske att det här huset skimrar lite i silver.

Marischal College är lite ljusare i tonen och den lär vara den näst största granitbyggnaden i världen. Även om den inte är näst störst så är den väldigt pampig ändå.

Framför Marischal College står Robert The Bruce staty. Han var kung av Skottland under 1300-talet. Inga fredliga val av kung på den tiden. Robert The Bruce grep makten efter att ha mördat sin främste rival om tronen, John Comyn vid altaret i kyrkan i Dumfries, varefter han fördrev de engelska tjänstemännen i Skottland och lät kröna sig 1306.

Betydligt lugnare nu i Skottland än på den tiden, då skottar och engelsmän stred om äran och makten, nu pratas det mest om Brexit och om Skottland ska vara självständigt och det jagas lite Pokémons.

Byggs det nya hus så verkar de flesta byggas i granit de också, en del fina men det här huset där  affären John Lewis ligger, är nog ett av de fulaste som jag såg i Aberdeen.

Fast det här nybyggda hyreshuset var inte heller så vackert.

Då är de här gamla husen betydligt charmigare.

I de gamla husen kan man hitta lite praktiska detaljer, som de här fotskraporna utanför ytterdörren.

Fler som är ute och spanar.