Folk på stan.

Det är trångt, det är ett myller men bland allt detta myller finns det människor.

Människor som lever här och som bor här.

Människor som behöver mat.

I brödbutiken tar man sig en bricka och plockar ihop det man ska ha och går sedan till kassan och betalar.

Som handlar kött...

...hos den tuffe slaktaren.

Människor som städar.

Människor som bygger.

Människor som har rast.

Människor som går i skolan.

Människor som handarbetar.

Människor som röker där de inte borde.

Människor som turistar.

Och så människor som bara finns där.

_______________________________________

Tunnelbana i Hongkong.

Jag hade hört att utanför ön Lantau och den lilla fiskebyn Tai O skulle det finnas rosa delfiner. Klart det måste undersökas. För att ta sig till ön kan man ta färjan från Hongkong till Mui Wo och om man skulle tro på guideboken, ta en skön promenad till fiskebyn. Men jag tror att den som skrivit guideboken inte har kollat skalan på kartan och inte heller provgått den sträckan. Vi gjorde så att vi tog tunnelbanan till Tung Chung i stället. Tunnelbanevagnarna här känns som om de är oändligt långa eftersom man kan gå genom hela tåget utan mellanväggar.

Det är kul att åka kommunalt och iaktta sina medresenärer.

De flesta är där, liksom i de flesta länder, är försjunkna i sina mobiler.

Några små passagerare var väldigt förväntansfulla för på den här linjen ligger bytet till tåget som går ut till Disneyland.

De prioriterade sittplatserna är väldigt glada här.

Tung Chung ligger ganska nära flygplatsen så här kan man byta till flygbussen fast de flesta som var med på vårt tåg verkade söka sig till den 5,7 km långa linbanan som går upp till den enorma buddhastatyn. Det ska vara vidsträckt utsikt där uppifrån men i dag ligger molnen lågt så vi letar efter bussen till Tai O i stället.

Den var inte lätt att hitta eftersom de olika busslinjerna var väldigt utspridda och dåligt skyltade. Med lite hjälp så hittade vi vår buss och for iväg. Tidtabellerna är i alla fall lätta att förstå när man väl hittat till rätt buss.

Bekväma bussar också.

Hur det gick med de rosa delfinerna tar vi sen.

___________________________________________________

The Peak

Victoria Peak är väl ett måste att ta sig upp på när man är i Hongkong. Så det var klart att även vi ville upp ock se hur där var. Det vanligaste sättet att ta sig upp för berget är Peak Tram, en bergbanan som invigdes redan 1888. Det kostar 83 HK$ och bara 40 för seniorer att åka fram och åter. Innan bergbanan öppnades bar man upp folk i bärstolar och det var bara tillåtet för européer och regeringsfolk att bosätta sig där. 

På vägen upp gick vi förbi det här huset.

Undrar varför man placerat en naken man på taket?

Vi traskade iväg till starten för bergbanan. Träffade på en vakt som visade alla över gatan till där kön började. Kön var lång, slutet på den syns bakom bussen och den fylldes på hela tiden.

Varken jag eller maken gillar att stå i kö...

...så vi bestämde oss för att ta bussen upp istället.

Fast har du traskat ända hit upp så passa på att ta en liten promenad i Hongkong zoologiska och botaniska trädgård.

Men nu var det "Berget" som vi skulle upp på. Vi hittade bussen och for iväg. Fick en fin blick över Victoria Park på vägen upp.

För att inte tala om alla märkliga hus.

Får också en glimt av hur utsikten kommer att vara. Diset ligger väldigt ofta över staden, men den här dagen var det mindre dis än vanligt.

Så är vi framme och hoppar av bussen, funderar en liten stund på om vi ska gå upp till utsiktsplattformen eller ta en promenad.

Valet blev lätt, efter att ha bara traskat runt i stan så kändes det skönt att röra på sig lite med lite natur runt omkring och få lite välbehövlig motion. Det är en slinga på 3 km, men den går uppåt och uppåt.

Så vi traskar iväg.

Husen som finns här uppe är stora och dyra, här finns även världens dyraste gata som är Pollocks Path. Här finns den dyraste fastigheten som någonsin sålts i Hongkong till det facila priset av 800 miljoner HKD. Även här på vår promenadväg finns det några stora hus.

Vi går uppåt och uppåt och till slut kommer vi till vägs ände och ett staket. Dit upp får vi inte komma.

Men skam den som ger sig, vi hittar en annan stig som också går uppåt.

Och se där vi kommer upp till en utsiktsplattform.

Här kan vi spana ut över staden under oss.

Klart en del vill ha bevis på att de varit där.

Ser också att det finns annan utsiktsplats, så vi går vidare.

Här har vi utsikt mot Aberdeen och ön Lamma.

Läste att det ska finnas både fjärilar och fåglar här uppe, och en fågel får jag i alla fall syn på.

Du som vet vad det är för fågel får gärna berätta det för mig.

Platsen här uppe är ett populärt ställe för picknick.

Ser även att det är många som använder stället till bröllopsfotografering.

En sista blick ut över staden...

...innan vi går nedåt igen. På vägen ner känns det som om vi har blivit mer eller mindre överfallna av fotografer.

Fast det var naturligtvis inte oss som de ville ha bilder på.

Det var en tjusig dam som de skockades omkring. Jag tänkte ta en bild på henne, men hade lite för bråttom så det blev bara sudd, eller kan det gå in under soft. ;)

Det börjar bli sommar i Hongkong.

_________________________________________________

Världens längsta rulltrappa

Världens längsta rulltrappa är egentligen lite missvisande eftersom det är världens längsta utomhus rulltrappesystem. Fast det där med utomhus är lite överdrivet för den är  överbyggd så man kan åka utan att bli blöt i regnväder. Det är inte en enda rulltrappa som är 800 meter utan flera sammanlänkade. Redan första kvällen så såg vi den från hotellfönstret.

Men det var inte lika lätt att hitta var den började, så vi fick ta kartan till hjälp och då blev det betydligt enklare. Den startar nere vid Queens Road Central och går upp till bostadskvarteren Mid-level.

Den här rulltrappa är byggd för att folk ska kunna ta sig till och från jobbet på den brant sluttande ön. Rulltrappan går bara åt ett håll, neråt på morgonen fram till kl. 10 och därefter uppåt. Där den startar kan man få lite bilder på trevlig graffiti om inte butikerna är öppna. 

Här börjar rulltrappan, eller slutar om man kommer på morgonen.

Sedan fortsätter den uppåt och...

...uppåt.

På flera ställen får man korsa gatan för att komma vidare.

Vill man ta sig åt andra hållet än vad rulltrappan går för tillfället så får man gå.

Men man kan pausa och titta på det som bjud på under vägen.

När man är nästan högst upp hittade jag en liten mataffär.

Sedan gick vi ner.

Vill man fortsätta högre upp så kan man gå vidare i 20 minuter för att ta sig till The Peak Tram, fast det gör vi en annan gång.

Vi hittade en liten restaurang under en av rulltrapporna. Monogamous låg där lite undangömd och såg nästan bortglömd ut.

Såg att den fått en hel del utmärkelser och så serverades mat från Sichuanprovinsen, just det som vi ville testa.

Klart vi slank in, förbi Maos röda rock.

Liten var restaurangen...

...men maten var utsökt god.

Den godaste kinamat jag ätit ditintills.

Inredningen var också lite kul.

Den här bonaden hade jag gärna tagit med mig hem, fast då skulle jag fått hosta upp 20.000 HKD.

Desserten "Ice creme Soufflè balls, var också jättegoda. Missa inte det stället om du är i Hongkong, vill du gå dit på kvällen är det bästa att beställa bord innan.

Mätta och belåtna vandrade vi vidare i den stora staden med de höga husen.

______________________________________________

Trångbott.

Det är inte bara de levande som måste få plats i Hongkong. Även när man avslutat sitt liv så behövs det plats. Hörde häromdagen att Kina försöker få sina innevånare att kremera sina avlidna eftersom det inte finns mark till begravningsplatser kvar och att det går åt så mycket träd till kistorna. Kommunistpartiet försöker skydda mark och träd genom att förbjuda kistbegravningar. För att skydda odlingsbar mark och träd vill det styrande kommunistpartiet att kremeringar ska vara normen i Kina. Antar att det är det samma i Hongkong för ont om mark har de och träd finns det inte så mycket av.

Såg några kyrkogårdar då vi var ute och åkte buss. Här syns en liten del av den enorma kristna kinesiska kyrkogården som ligger i närheten av Aberdeen.

Uttrycket vila i frid känns inte relevant vid den här kyrkogården som jag såg då vi var ute och åkte spårvagn. Den ligger intill travbanan Happy Walley, livlig trafik snurrar runt omkring och höghusen tränger sig på.

Det är Hong Kong Cemetery som etablerades 1852.

Vi gick dit en dag och kikade och det var, trots att den ligger i ett så utsatt läge, en oas i staden.

Vi traskade runt bland de äldre gravarna, där många var från 1800-talet.

Att plantera palmer på ömse sida om gravstenen var kanske inte så lyckat.

De militära gravarna är uppradade som om de står i givakt.

En sista tillbakablick innan vi återvänder till stadens brus.