Rinpung Dzong - Little Buddha.

Som sagt så hade vi tur med vädret då vi skulle upp till Tigernästet, för resten av dagen regnar det och det regnar även när vi ska besöka klostret där filmen Little Buddha spelades in. Det ligger vackert och högt placerat.

Trappor är de bra på vid klostren, tappa upp och trappa ner för att komma in i klostret.

Ingångarna till ett kloster är ofta byggda så att man känner sig som att gå i en labyrint innan man är inne på själva klostergården. Inte så konstigt eftersom dessa kloster ofta var fästningar också och den vindlande ingången skulle förvirra fienden.

På väg in finns det en hel del vackra målningar, som den här som speglar livets olika skeenden.

Det regnar så munkarna hastar fram och åter över gården.

Jag hittar en sliten trappa.

Utsikten är magnifik här uppe.

Regnet fortsätter att strila ner.

En guldig dörr.

Fler munkar som har bråttom i regnet.

Hjulet, som är buddhistisk symbol.

 Runt om i klostret finns det många symboliska målningar.

Regnet verkar hålla i sig, så jag återvänder till bussen.

Där väntar vår bhutanesiske guide Tintin och jag lyckas få en "grupie" genom hans glasögon. Både jag, maken och vår chaufför kom med och ovanför kan vi ana kungen i en dekal.

Skolan har slutat för dagen och några spralliga skolbarn kommer studsande nedför trappen. Barn är sig lika världen över.

Jag har kvar några av mina stickade och virkade alster och frågar om de vill ha och det ville de. Den här lille killen kom lite senare och står där lite fundersam utanför bussen. Jag har ett par vantar kvar i min väska och jag frågar lite tveksamt om han vill ha dem, det är ju liksom "tjejfärger" på dem ;).

Han vill gärna ha dem och det var roligt att höra honom sedan. Vantarna åkte på och han gick runt och smekte sina kinder med dem och sa:  They are so soft. De läser de flesta ämnen på engelska i skolan så det var inte så konstigt att han sa det på engelska.

Sedan dök det upp fler barn och jag ångrade att jag inte hade väskan full, men tyvärr så var det slut nu. Alla barn var så försynta och inga som var påflugna eller tiggande.

Det här är vår sista dag i Bhutan och på kvällen åker vi iväg för att titta på traditionell dans.

Det är ungdomar som uppträder och vissa danser går i ett livligt tempo.

Dansarna virvlar fram över golvet.

Andra danser är i ett lite lugnare tempo.

De här har lite speciella hattar.

De sjunger så vackert och det är kul att få se lite av de olika folkdräkterna.

Sedan blir det middag med de traditionella tacktalen.

Så här kan en festmåltid i Bhutan se ut.

Tari ramayana

En kväll gick vi för att titta på de balinesiska dansarna. I kväll är det en Ramayanaberättelse som är lika tidlös som historien själv. Det är en berättelse som förkropsligar filosofi och  moral kulminerar i en triumf över ondskan. 

Det är en berättelse om Rama, som var arvtagare till Ayodyariket, men kungens andra hustru tvingade kungen att kröna  hennes egen son som kungen av Ayodya istället och bad honom att skicka Rama och hans fru i exil.

Händer och fötter har stor betydelse i de här danserna.

Eftersom Rama respekterade sin far, åkte Rama med sin fru som heter Sita in i en skog som heter Dandaka.

Där träffade de på en ond kung, Rahwana. Han förtrollas av Sitas skönheten och vill ha henne som sin bihustru.

Han skickade en av sina riddare, förvandlad till en gyllene hjort För att locka till sig Sita, förtrollad av hjortens skönhet ber hon sin man att fånga den gyllene hjorten.

Sedan böljar historien fram och åter med hjortjakt och kidnapning av Sita och hur det ändå blir ett lyckligt slut.

Dansarna virvlar fram över scenen.

De som är onda i berättelsen besegras ...

...och till slut blev alla lyckliga och ställde upp sig för fotografering och på lite typiskt asiatiskt maner så bad de publiken komma upp på scenen för att fota sig tillsammans med dansarna.

Grillparty med gung.

Vad vore en expeditonsresa utan ett grillparty.

Massor av mat och god mat.

Det gäller att balansera allt rätt när man är på grillparty. Om ni undrar över den vackra hatten så var det en tävling om finaste hatten.

Gissa vem som vann!!!

Musiken var så medryckande så det var inte många som kunde stå still.

Det ryckte och svängde i benen på de flesta.

Lite mer för en del.

Snart gungade alla och hela båten i takt. Det gungade nog mer på däck än vad det gjorde bland vågorna.

Mest av allt vår chilenske vän.

Det mörknar och vi ser att det blinkar från fyren "Tiumpan Head Lighthouse" som vi passerar.

Undrar om de som bor i Stornoway hörde vår dansvänliga musik. Det är en riktigt färgrik ort, men i mörkret blir alla katter grå säg det.

Förra inlägget om det märkliga slottet. - Nästa inlägg då vi provar whisky.