Vita sjön

Sjön Great White Lake som vi såg uppifrån vulkanen i förra inlägget är vi på väg till nu. men först ska vi ta oss uppför den här backen med alla dess möjligheter att välja väg. Min tro och förhoppning är att Amdraa ska ta någon av vägarna i mitten, men varför göra det lätt för sig om det går på något annat sätt tycks han tänka. Han tar vägen som går längt till vänster. Den är minst sönderkörd, men den lutar och den lutar rejält. Uppe vid träden sitter jag och klamrar mig fast i bilen och väntar på att vi ska välta, men som vanligt; Amdraa fixar biffen och vi kommer upp.

Före backen träffar vi på en av alla grottor som finns i området, den här är inte så stor. I alla fall inte vid öppningen, men barnen där tycker det är spännande.

När vi väl kommit uppför vår backe så får vi en fin utsikt över sjön, den är bländande blå sitt namn till trots. Som det mesta här i landet så finns det en legend även om den.

En gång tog en jätte en stor sten och slängde den bort. Stenen gjorde ett stort hål där den landade. När jätten såg sig omkring såg han en vit yta och han utropade: "Se en vit sjö!"

Den verkliga historien bakom bildandet av den här vackra sötvattensjön i Khangaibergen är inte så mycket annorlunda än legenden: Lava välde ut ur den närliggande Khorgovulkanen, lavan dämde upp en gammal flod och sjön bildades. Sjön förblir frusen en stor del av året - därmed den vita delen av namnet.

Sjön är 20 km lång, med en svepande strandlinje, den ligger på2060 meter över havet och vattnet sägs vara exceptionellt rent.

Nere vid sjön har folk byggt hundratals med små stupor av lavastenen.

En kärlekshälsning på en av de större stuporna.

Man få inte bada här och inte göra så mycket annat heller...

Då återstår väl bara att kasta macka.

Hittar en slända.

När vi stannar för att titta på den här bamsiga stenen som kallas "grandfather rock".

Får jag syn på en, även den bamsig, råtta....trodde jag då i alla fall.

Vi kommer farm till vår Camp, Maikhan Tolgoi Ger camp, som ligger vackert vid den Vita sjön.

Vi får Ger nummer fem, som är vår nionde Ger.

Och installerar oss, här har vi även fått ved och det kan behövas för det är kyligt vid sjön.

Solen värmer och jag går ut för en liten promenad, då upptäcker jag en sådan där "råtta" igen.

Den är på väg in i en Ger och jag tänker att det är nog bäst att stänga dörren...

...men upptäcker sedan att det är ju inga råttor utan söta jordekorrar och det vimlar av dem här.

Campen har tvättdag, vilket de förmodligen har varje dag. För det blir mycket tvätt.

Vår promenad tar vi upp på det lilla berget bakom vår camp.

Och får en fin utsikt. Det går att bada i sjön, men man får bara bada inom ett avgränsat område eftersom det för några år sedan var en badolycka här med dödlig utgång.

Kvällen avslutas med en vacker regnbåge.

Vi gör kväller.

                                                                föregående --- nästa

Besök hos nomadfamiljen

Vi ska iväg och hälsa på en nomadfamilj och få vara med om när det är mjölkningsdags, solen skiner nu...

...men vädret ser lite oroande ut.

Mörka moln och där borta över bergen regnar det, vi får hoppas på att regnet stannar där.

Innan vi åker ska vi äta middag och nu får vi testa den traditionella rätten där man kokar fåret med stenar. Man stoppade glödande stenar i magen på fåret och knyter ihop vid halsen. Traditionellt  lägger man fåret eller geten  på elden för att få bort håren. När köttet är färdigkokt tar de ur stenarna och värmer händerna på dem. Hur de tillagade det här fåret såg jag inte, men stenarna var med vid serveringen. Jag lät dem ligga kvar eftersom jag inte frös om händerna. Stenarna ska också ha en medicinsk bruk, berättade Solongo, har man ont i magen så värmer de gott om de läggs på magen.

Efter middagen ger vi oss iväg, det har inte börjat regna men nog ser det lite oroande ut.

Fast åt det hållet vi ska så skiner solen och regnbågen inramar landskapet

Nomadfamiljens hem består av tre Ger

De välkomnar oss in.

Fint porträtt på familjen, fast det har nog några år på nacken för barnen där på bilden är nu vuxna med egna barn.

På typiskt mongolvis så bjuds det på mat. I skålen  finns det jakost (den vita), koost och de små bitarna underst är torkad yoghurt gjord på jakmjölk.

Vi får också en god yoghurt som beströs rikligt med socker. Den var riktigt god. 

Något som liknade smör, men som jag inte riktigt fick grepp om vad det var, det bredde vi på brödet. Gott var det och Amdraa bredde på riktigt rikligt. Kommer inte ihåg det mongoliska namnet, men det var krämigt och gott.

Barnen kom också in och ville vara med, men de tyckte det var godare med Fanta.

Går man på visit så bör man ha lite gåbortspresenter med sig, så istället för den traditionella vinflaskan eller blomman som det är här hos oss, hade jag med lite leksaker och stickade grejer. Mamman här är den lilla flickan på tavlan.

När alla artighetsfraser är avklarade så är det dags för mjölkning. Får och getter är redan hemkomna, nu väntar vi bara på jakarna.

Under tiden vi väntar så underhåller oss de fyraåriga tvillingarna med en liten modeuppvisning i sina nya mössor.

Så där, då är det dags för oss att gå iväg till djuren.

Själva mjölkningen kommer i nästa inlägg.

                                                                  föregående --- nästa

Den stora stenen

I byn Ikh Tamir, söder om Khoid Tamir River finns en stor granitsten, den är täckt med 150 skrifter på många olika språk och från många olika tidsperioder .

Platsen för stenen har blivit ett stort utflyktsmål för mongolerna.

De äldsta skrifterna på stenen är på runskrift,  från den turkiska perioden från sjätte och sjunde århundradet. En ovoo (stenstupa) är placerad på toppen av stenen.

Tyvärr är det många som klottrat graffiti på denna sten och de gamla skrifterna försvann nästan. Regeringen bestämde sig för att skydda berget 1994.

Det finns flera legender om denna sten. Den mest kända legenden är berättelsen om Bukhbileg, en jättekrigare, som skulle ha kastat denna sten på en orm, vilket skulle förklarar den konstiga placeringen av stenen.

En annan lokal legend berättar att denna sten symboliserar kärleken till två olyckliga älskare. Tamir var kär i Taikhar, men hon var lovad till en annan och deras kärlek var omöjlig. Så flickan sprang iväg mot floden och hennes älskade Tamir satt nära floden och för att vänta på att hon skulle komma tillbaka. Men väntan var oändlig och Tamir blev till en sten, utan möjlighet att någonsin träffa sin kärlek igen.
Lokalbefolkningen tror också att om någon lyckas kasta en sten upp på toppen av stenen så blir man rik.

Här vid stenen kan man rida jak, häst och åsna. Säkert jättekul tyckte den här turisten men åsnan hade nog inte lika kul.

Vi lämnar jippot vid stenen och går bort till floden istället.

Härligt att se en flod med friskt vatten och hur det gröna frodas. Vi stannar där en stund och kastar macka.

Torra träd tycker jag är så vackra.

När vi kastat macka färdigt så vandrar vi iväg utefter floden.

Här några exempel på hur man tar till vara på allt.

Lite längre ner utefter floden har några turistande mongoler samlats. Där sitter även några barn som jag tror är med sällskapet där borta.

Men när vi pratar med dem så är de där själva och har simmat i floden, tack vare vår guide Solongo kan vi prata med dem och får veta att de är 3 år och där på egen hand.  Strax efter kommer pappan på motorcykel och hämtar pojkarna. Vi frågar om de kan simma.

 - Jodå vi kan simma.

På väg tillbaka till campen ser vi något som påminner om Sverige.

Vi går tillbaka till vår camp och där finns den allra gulligaste lilla valp. Den bor i Geren bredvid oss och tycker inte alls om att vara instängd.

Ett litet potpurri på den oemotståndliga valpen.

                                                                   föregående ---nästa

Ongi Monastery

Vi ska nu besöka den plats där Ongi Monastery var beläget. Det var ett mycket stort kloster, ja egentligen två kloster som låg på var sin sida om Ongifloden.

Träden som växer på vägen dit tycker jag är så vackra.

Hittar en liten antikhandel, där inne säljer de ting som hittats vid det gamla klostret. Trodde då jag kom in att det var mer som ett museum, men frågade och sakerna såldes verkligen.

Fin gammal kärra.

Solen är på väg ner och skapar ett fint ljus.

Det nordliga klostret, byggt 1660, bestod av 17 tempel. Bland dem en av de största templen i hela Mongoliet.  Där fanns också 4 buddhistiska universitet. Som mest bodde det över 1000 munkar här. 

Brunnens vatten anses vara heligt och även helande, Solongo tycker att vi ska smaka på vattnet, men för säkerhets skull så avstår vi. Har testat källvatten på andra ställen i världen och det har inte varit så lyckat.

Båda komplexen av Ongiklostren förstördes fullständigt 1939 under antireligiösa utrensningar utförda under Chorloogijn Tjojbalsans styre. Han var ledare  för det kommunistiska partiet i Mongoliet. Han blev ledamot i den kommunistiska regeringen på 1920-talet och vid slutet på 1930-talet hade han genom utrensningar lyckats etablera sig som Mongoliets diktator. Under hans regim genomfördes i samarbete med Sovjetunionen en systematisk utrotningspolitik gentemot den gamla mongoliska överklassen och åren 1937-38 beräknas 20 474 personer ha mördats i utrensningarna.

Särskilt det buddhistiska prästerskapet drabbades hårt och hundratals kloster förstördes.

Här dödades över 200 munkar och många överlevande munkar fängslades eller tvingades gå med i den kommuniststyrda armén.

På 1990-talet beslutades det att bygga upp klostret. Det första templet invigdes 2004. Det finns ett litet museum i en Ger framför det.

En av stuporna har rekonstruerats också. Den har en platta med   namnen på munkarna som dödades 1939.

Vi går runt och tittar medans solen sig sakta sänker.

Den här platsen anses vara så helig och kraftfull så besökare till och med ringer hem för att sända över energi.

Personerna som har hand om nyckeln till klostret och muséet är några barn.

En gammal bönesnurra som fått nytt liv.

Barnen leker här, den här lilla killen har en frisyr som är ganska populär i Mongoliet bland småkillar.

Vår vana trogen, på den här resan, så går vi upp på berget.

Jag var tvungen att byta minneskort där uppe och tyvärr så är det kortet med dessa bilder på villovägar. De följande sex bilderna är från min makes kamera.

Här uppifrån ser man vilket stort område som förstördes. Även floden där nere, i den har man hittat en hel del saker från klostret. Munkarna gjorde sitt bästa med att gömma och gräva ner föremål, men ingen kunde sedan berätta var de fanns eftersom de munkarna dödades.

På andra sidan berget ligger ett nomadvinterviste.

För en gångs skull fick vi en fin solnedgång också, jag bevara den i minnet tills minneskortet behagar hittas.

Nästa morgon drar vi vidare norrut, och även om det i början är ganska torrt så börjar det bli lite grönare.

För att inte tala om hur grönt det blir några timmar senare.

Vilken väg vi ska ta? Inga problem, alla vägar leder till åt samma håll, man väljer bara de spår som är minst skumpigt för tillfället.

Här träffar vi på en ridande herde.  Tidigare på resan och närmare Ulaanbaatar så var det vanligare att herdarna hade motorcykel. Ser betydligt trevligare ut med häst.

På vår färd norrut stannar vi till i en liten by, där träffar vi på de här barnen. Pojken håller på att borra efter olja.

Många turister ger barnen pengar eller godis. Godis är ju inte så nyttigt och pengar lärde jag mig i Nepal att inte ge till barn. Då lär sig barnen tigga istället för att gå i skolan och studera. Lättförtjänta pengar. Jag brukar ha med mig små amigurumifigurer i fickan och ge till barnen istället. Här borde jag nog haft två helikoptrar istället för en, det blev en liten strid om den populärare figuren.

Efter så där 5-6 timmar är vi framme vid Munkh Tenger Ger camp.

Och kan installera oss i vår sjunde Ger.

Innebilden får bli på en hörnet, där det var så lyxigt att vi hade ett eget handfat och en termos med varmt vatten fick vi också.

Matsalen.

Här finns ett område där man får tälta också.

                                                           föregående --- nästa

Bayanzag

Jag gillar de små byarna som vi kommer till och de lite ofrivilliga stopp som punktering och hjulbyte ger är bara välkomna. Medan bilen fixas kan vi gå runt och titta. Först lite påfyllning av bränsle.  Alla bensinstationer är bemannad och här bor personalen i en Ger bakom macken.

Välja oktantal på bränslet här är inte så svårt, för det finns inte så mycket att välja på, dessutom så är det inte alltid det finns något att tanka när man kommit till en bensinstation. Hände oss vid några tillfällen att bensinen var slut på macken.

Träffar på en liten fågel med tofs där.

Macken ligger ofta i byarnas utkant.

Första däckverkstan var stäng.

Här var det öppet, åter igen ett exempel på " mongolian way" gamla element har använts till underlag vid ingången. 

Det första vi träffar på där i byn är en liten pojke som nyfiket och förundrat tittar efter oss, jag har en liten leksak i fickan som jag tänker  ge honom och går mot honom.  Han springer då skräckslagen iväg och gömmer sig, men kikar ändå fram bakom planket då och då. Solongo förklarar att vi var nog de första utlänningar han någonsin sett.

Street art eller kanske reklam, för dit ska vi senare i dag.

Byn är inte stor...

...men ett litet shoppingcenter finns det.

Jag kanske ska passa på att köpa mig en ny klänning.

Är man törstig eller hungrig så finns det flera minimarket i den lilla byn. 

Den här lilla tösen var inte lika rädd, men iaktog oss förundrat.

Med yougurt runt munnen och förundran i blick iaktog hon oss. 

Vattenhämtning ingår i de större barnens sysslor.

Några byggjobbare.

När det är varmt, viker man upp kanterna på Geren och öppnar också upp vid taket så att luften kan cirkulera. 

Det här är ortens sjukhus, inget vatten indraget där...

...och toa har man ute på gården.

Pampigt kommunalhus.

Istället för persienner.

Vid Gerrestaurangen kan man få riktigt kaffe och inte bara pulverkaffe som är det vanligaste annars.

Man har byggt ihop tre Ger med öppning emellan. I de två första är serveringen...

...och i den  tredje köket.

Efter besöket i byn åker vi till vår nästa Ger camp. Här hälsas vi välkomna med den svenska flaggan...

...och en tös står beredd med en kopp med mjölktea. Vi får ta emot den blå sjalen och koppen, ta en mun tea och sedan lämna åter den för att nästa person ska kunna dricka sin välkomstskål.

Entrén till den här campen går genom en lite större Ger.

Vid vår femte Ger har vi till och med ett husdjur.

Här inne finns det en kamin, men vi har inget kaminrör så elda i den går inte så bra. Men det gör inget för även nätterna är varma här.

                                                           föregående --- nästa