Man kan inte ha koll på alla TV-serier.

Vi har styrt kosan mot Bondi.

Det är säkert många TV-serier som jag inte har koll på men Livräddarna på Bondi Beach eller Bondi Rescue som den heter på engelska verkar det vara bara jag som inte sett. Tillhör förvisso fel målgrupp. Men hur som helst så har jag i alla fall både sett och besökt den stranden nu. Ja, även sett livräddarna där.

Regnet som överraskade oss på morgonen har övergått i solsken och fint badväder. Vem blir inte glad då.

Ingen trängsel är det här heller,  beror kanske på morgonens regn.

Stranden ser inbjudande ut.

Det där såg jobbigt ut. Den här kvinnan hade spänt fast något tungt som hon släpade efter sig i sanden. 

Lång väg hade hon gått med sin tyngd och skapat ett spår i sanden.

Visste inte så mycket om den här platsen innan, men när jag upptäckte den här muren så var jag bara tvungen att ta reda på lite mer än att en TV-serie spelats in här.

Gatukonst har alltid varit en del av Bondis ungdomliga och livfulla identitet med många stora gatuartister som bor och arbetar där. Bondi Sea Wall är en utvecklingsplats där konstnärer är välkomna att lämna ett temporärt varumärke på Bondi Beach.

Den muren ligger vid stranden, strax efter att man passerat Bondi Pavillion. Den byggnaden har en brokig historia tillbaka till 1928 och var en "Playground of the Pacific". Det badades turkiskt bad, dansades i balsalen och var väl den tidens inneställe. Numera är det Bondi kulturella centrum med bl.a. teater, galleri, musikstudior, konst- och keramikstudior.

 Bakom Bondi Pavillion ligger hotellet. 

Men nu tänkte jag titta på och fota muren.

Bondi Beach Sea Wall har varit i drift sedan slutet av 1970-talet och har presenterat en blandning av gatukonststreet med starka sociala och politiska budskap under årtiondena. Under åren har Bondi Beach Sea Wall varit värd för några av de bästa gatukonstnärerna från hela världen. Målningarna har varierat från collage, stenciler, popkonst, textverk, kärleksnoteringar och minnesporträtt.

Men det finns två väggmålningar som har godkänts av Waverley Council för långsiktigt bevarande och som inte får målas över. "Flickan med en Frangipani i sitt hår" (dedikerad till den lokala flickan, Chloe Byron, som förlorade sitt liv i Bali-bombningen 2002) och ANZAC-målningen. (Frangipani kallas också för tempelblomma)

Mer än 200 personer, inklusive 88 australier, dödades i bombattacket vid Sari-klubben, Kuta Beach på Bali den 12 oktober 2002. Ett offer var den 15-årig Chloe Byron som var där på semester med sin familj. Hon växte upp på stranden vid Bondi och var allmänt känd genom sitt aktiva deltagande i många lokala sportklubbar. Den målades 2003 och

För att få variation och bevara den och dynamiska karaktären förändras konstverken på Bondi Beach Sea Wall ständigt. Varje panel på muren tilldelas för en sexmånadersperiod. Bondi Beach Sea Wall är öppen för konstnärer av alla kalibrer. Konstnärer som söker tillstånd att måla en väggmålning måste skicka in en ansökan online, men vill du vara med och måla så måste du få iväg din ansökan före den 30 maj.

Många är målningarna här på muren, här är en del av dem.

De här visar var sopåtervinningen finns.

.

.

.

.

.

Vi lämnar Bondi för nu ska vi ut till sjöss.

Mot Sydney

Nästa mål på vår australienresa är Sydney.

Visst har jag fått platsen vid vingen, men vid inflygningen till Sydney så får jag ändå en skymt av operahuset och bron.

Vår första morgon i Sydney regnar det, men vi har tur för vi ska göra en sightseeingtur med buss och då blir man ju inte så blöt.

Sedan kan man ta skydd under ett träd vid fotografering också.

Vi har stannat vid en bra plats där man får med de två berömdheterna på samma bild.

Vid nästa stopp duggade det bara lite och det var mäktiga moln över stan. Men är man kort  i rocken så blir det inte bättre än så här även om man sträcker på sig.

Får väl utnyttja förgrunden istället då om man nu inte når över den. 

När vi kommer till nästa stopp, som är Watson Bay,  så har det slutat regna.

Trots att regnet nu upphört så är den här platsen det enda stället i Australien som jag får dåliga vibbar vid.  Vill helst bara åka därifrån. Platsen är känd för att många väljer den för att hoppa utför klippkanten, så jag förstår att det känns olustigt här.

Tråkigt för en sådan vacker plats.

Jag koncentrerar mig istället på den vackra papegojan som landar på en av klipporna. 

En ovanliga växt som mer liknar en borste. 

Och en korp som inte lät som våra korpar här hemma, den pratade antagligen australiensiska.

En liten bit därifrån ligger Macquarie Lighthouse som tydligen både är en fyr och en bank.

Men nu beger vi oss till stranden.