Om inte jag kan komma till bilden, får bilden komma till mig.

När jag blev trött i både fötter och händer av att gå runt så kändes det skönt att hitta något ställe att slå sig ner på och iaktta folk som strömmade förbi. Där passade jag på att ta lite bilder.

Många kom med kameran i högsta hugg.

Koreanerna är flitiga fotografer.

Fotar du oss...

...så fotar vi dig sedan.

Lite större kamera.

Ett rejält stativ traskar förbi.

En något mindre kamera och killen där bakom tar sig en funderare.

Han jobbade med att dela ut någon slags reklam till folk som strömmade förbi.

Det gällde att få ögonkontakt och få dem att stanna till.

Sedan högg han.

Vi fick en varsin lyckokaka av en reklamutdelare, men lite svårt att tyda vårat budskap.

Mången form av propaganda vandrar förbi där jag sitter.

Rejäla ställningar med budskap och löften.

Även med muntlig framställning.

Svårt att missa budskapet.

Folk fortsätter att strömma förbi.

Många bär på någonting.

Eller så bara tar de det lugnt.

Made in Korea.

Det duger inte att bara hänga på hotellet då man är ute på resa, även om vårt hotell var så bra och trevlig så att det finns recensioner där folk säger att de inte vill lämna hotellet utan bara tillbringa tiden där. Men de hade något annat bra också som passade min trassliga fot alldeles utmärkt, en shuttle bus som gick ner på stan. Man kunde välja mellan två platser att åka till och kom på så sätt både snabbt och enkelt ner till de mer livliga områdena.

Dessutom var inte taxi så dyrt, det fanns även speciella taxibilar där det garanterades att de kunde prata engelska. Såg lite lustigt ut skylten "Foreigners only".

Hur som helst så kom vi ner på stan och kunde gå runt lite och titta. Nu kommer jag inte så långt och jag fick förlita mig på min lilla kompaktkamera Canon G10 och den är inte så bra då det är mycket sol och ljusa partier. Det blir mycket utfrätt då, men bättre en bild än ingen alls.

Får man problem med skorna så är det inga problem i Seoul för med jämna mellanrum finns det skomakare och där får man låna tofflor medans man väntar.

Vi tog i alla fall en liten runda och tittade på stadslivet.

Massor av butiker och mycket såg ut som i resten av världen.

Solglasögon till salu.

Koreanerna fotar ganska mycket själva och ingen protesterade då jag gjorde det, en del till och med poserade.

De här killarna såg att jag tänkte ta en bild men de brydde sig inte och fortsatte bara att knappa på sina mobiler.

Tunnelbana finns det också.

Även gatuförsäljare.

och åtskilliga märkesbutiker.

Hangover soup

Hangover soup stod det på flera menyer som vi gick förbi så det var inget skämt utan något som de serverade regelbundet i Seoul.

Klart jag undrade varför de hade en sådan märklig soppa, men fick förklaring när jag fick veta att alkoholkonsumtionen i Sydkorea är ganska hög. Sydkorea toppar väl inte listan över de som har högst alkoholkonsumtion men de lär ligga på trettonde plats. Det dricks alltså ganska rejält och inte bara till helgen.

Nu var vi inte ute och provade på nattlivet i Seoul, men jag vet att det finns och är ganska livligt också. En vanlig vardagkväll kan man se kostymklädda män vars knän viker sig när de försöker korsa gatan, eller bara stå upp. Kollapsfyllan är ett så utbrett fenomen att det finns en fotoblogg tillägnad den. Den finns här.

Så jag antar att Hangover soup behövs och att den beställs in lite då och då också. Fast jag tror att jag skulle nog drabbas av baksmälla om jag försökte mig på att äta den. Den består vanligtvis av torkad kinakål, stelnat oxblod  och grönsaker i en rejäl nötköttsbuljong.

Jag vet inte om de personer jag fått med på bild här har drabbats av just kollapsfyllan eller om de bara är trötta.

 Hittade lite glada och spralliga gubbar också.

Men vad gör Tommy Körberg på en gata i Seoul!!!

Ganska likt, eller hur?

Ingen ko på isen...

...bara en gris på taket.

Varför det står en gris på taket?... ingen aning!

Tänkte bara vara lite trendig, med ett inlägg med få ord och få bilder...;)

Vad äter man i Korea.

Ja, vad äter man i Korea. I Nordkorea är det inte så säkert att alla får äta överhuvudtaget, många svälter där fortfarande efter svältkatastrofen under 90-talet. Orsaken till den hungersnöden var många, och den krävde  mellan omkring 600 000 och 2 miljoner människoliv. I Sydkorea är det inte lika eländigt och syd har även bidragit med huminitär hjälp till nord efter det att Nordkoras regering 1995 vädjade till omvärlden om humanitär hjälp. Tyvärr så får vi inte veta så mycket om hur det verkligen är i Nordkorea men de få som lyckas fly därifrån vittnar om hur eländigt det är.

Nu var det inte om Nordkoras mat jag hade tänkt skriva men det är svårt att släppa tanken på hur de har det där bakom gränsen. Vi ska istället ta en en liten runda på några matställen. Den koreanska maten är nog den minst kända av de asiatiska köken.

Det finns många ställen att välja på, har man lite bråttom kan man äta på de små gatuköken som har både god och vällagad mat.

Det finns en hel del att välja på.

Vi hade inte så bråttom så vi tittade på vad som bjöds på restaurangerna. Stora tydliga skyltar visade vad som bjöds och det var inte så svårt att förstå eftersom det även fanns text på engelska.

På det här stället kan man välja att äta på olika nivåer. Uppe eller nere.

Köket såg inte så förtroendeingivande ut så vi gick vidare...

 ...och slank in på ett annat ställe för att testa det som kallas för Bulgogi, eller eldkött som det även kallas. Man hör också att det kallas för "Korean barbeque". På det här stället där vi slank in hade de inte kött. Min man var sugen på bläckfisk och jag tog gärna kyckling så det passade oss. Vi fick ett bord och när vi beställt kom det in ett stort fat med kål och kimchi. Kimchi är fermenterade (en slags jäsning) grönsaker.

Gasbrännaren, som var inmonterad i bordet, tändes. En stor krage sattes på omkring fatet och vi tittade lite förundrat och undrade vad som nu skulle hända. Den lilla flaskan till höger innehåller vatten och det är det vanligaste att dricka till maten. Det serverades utan att vi bad om det och drack det gjorde man ut små rostfria  muggar.

 Sedan kom vår servitör och la i kycklingen och bläckfisken. Bra att bläckfisken är hel tänkte jag eftersom det inte är min favoritmat och då ser jag var den är och kan låta bli att ta av den.

Ha!!! Vad lurad jag blev, servitören kom tillbaka när vår mat nästan var färdigstekt. Nu beväpnad med sax och började klippa itu alla kycklingbitar och bläckfiskar.

Fast före det och innan maten började fräsa så kom han och hängde på oss röda förkläden. Nu lurade han säkert två ovetande turister tänkte vi, men då vi tittade runt i lokalen så hade alla sådana förkläden på sig.

Nu togs också kragen bort och resterande matlagning överläts på oss. Åt gjorde vi med ätpinnar men här är alla ätpinnar av metall och inte i trä.

 Det här var inte enda stället vi åt på men för att inte bli för långt inlägg så kommer det mer mat senare.