Promenad till Drottningholm.

Lördagmorgon och solen skiner, känns som en bra dag för en promenad. Vi styr kosan mot Drottningholm men först ett lite ofrivilligt stopp på Nockebybron, en segelbåt vill igenom och kön av bilar blir lång.

Där nere ligger Brostugan, de har inte öppnat ännu.

Flaggan är hissad på Drottningholms slott, så kungen är hemma.

Det är tidig förmiddag men gässen är redan hungriga.

Slottsstallen som numera är garage.

Inte bara gässen är på alerten så här tidigt. Här kan Sven Jerring berömda citat om japaner passa in, fast de här japanerna hoppar inte och kastar sig inte, möjligtvis att de fläktar sig, men framför allt så fotograferar de.

 Alla vill fota vakten, så då gör jag det också och känner mig som en riktig turist.

Drottningholms slottsteater.

Vi går ner genom Norra grinden.

Beundrar slottet och går inte på den fint krattade grusgången...

...för där får vi inte gå när kungen är hemma.

Vi traskar upp mot Floras kulle och den kungliga djurkyrkogården istället. Där har bland annat Tusse och Eisel egna gravstenar. Här låg förr prinsessan Sofia Albertinas trädgård med en damm, byggnader och ett menageri för hönsfåglar, nu finns här bara en inhägnad grop kvar.

Här uppe börjar också Kärleksstigen, undrar om Kungen och Drottningen brukar vandra där hand i hand.

Här uppe hittar vi något nytt som jag inte upptäckt förut, en utställning om planteringarna i parken och trädgårdsskötseln.

Där dansar figurerna menuett i solskenet.

Och se där, på en av de informativa planscherna hittar jag en bekant. Så kul att se dig här Eva.

Här kan man få lära sig lite om landskapsomvandling också.

Fullärda traskar vi vidare mot Kina slott.

Inga japaner hade hittat upp till Floras kulle men hit har de hittat, trots att Kina slott inte öppnat ännu.

Paviljongen där Adolf Fredrik satt och svarvade snusdosor är privat nu, men Confidencen är uppdukad som om de kungliga skulle vara på väg för en privat måltid.

Confidencen är en matsalsbyggnad där både matbord och serveringsbord dukades i våningen under den kungliga matsalen och på signal ovanifrån hissades mat- och serveringsbord upp i matsalen. Detta innebar att de kungliga kunde äta middag utan att betjäning var närvarande, alltså en confidence (franska för "i förtroende").

Norr om Confidencen ligger det gamla köket som numera inrymmer ett café, här kan trötta turister ta sig en välbehövlig fika och vila sina trötta ben en stund.

Vi är inte fikasugna ännu, så vi traskar vidare ner till Vakttälten som står där som en påminnelse om Gustav III dagar. Han hade stora planer för parken med idéer om flertalet byggnader men bara två blev förverkligade, som det här vakttältet och Götiska tornet. Byggnaden ser spännande ut men var bara en förläggning för kungligheternas vakter.

Här finns oändliga grusgångar att traska runt på.

Men vi slinker in bland de vindlande gångarna i Lövteatern istället.

Ovanför de 14 kaskaderna har man fin utsik över parken och slottet. Fast i dag är vattnet avstängt.

Det finns en hel del gäss i parken och på vissa ställen får man se sig noga för innan man sätter ner fötterna. De lämnar ganska stora visitkort efter sig.

Svanungarna har hunnit bli ganska stora.

Pappa svan kommer simmandes.

En riktig svanidyll.

Den här lilla filuren verkar tycka att jag borde ha haft mat med mig. Jag fick i alla fall en uppfodrande blick ifrån den.

Hägern i strandkanten gillar inte mig, den flyttar sig hela tiden så att den är på samma avstånd från mig, så jag går därifrån för att inte störa i matletandet.

Bakom blommorna ute på en av öarna anar jag något som jag inte sett i parken här förut. Kan det vara ett...?

...rådjur där på ön? Jo helt riktigt, den måste ha gått över bron för att komma dit.

Sedan gick vi hem.

Se så stor jag blivit.

Om någon kommer ihåg så hade vi naturens eget BB här vid vår tomt för en tid sedan. Om inte så finns det här. Tiden har gått och jag har inte sett till det lilla kidet, men hinden har varit här på tomten regelbundet och mumsat i sig av mina blommor. Så här ser det ut där det ska växa blommor. Ska även finnas rester av en klematis och några tagetes i den där krukan.

Vill jag behålla blommorna så då får jag hänga upp dem högt.

Det mesta av växterna försvinner på natten.

Här finns det inte heller så värst mycket kvar av den stora lobelian som jag planterade där. Pelargonerna brukar klara sig men i år stryker även de med...

...men det är ju klart, är man liten och ny här på jorden så kan man ju inte veta att pelargonier inte smakar så bra utan måste smaka och så kan man ju spotta ut det sedan.

För i dag när jag kom ut så ser jag rådjuret stå under äppelträdet, jag tror att det är hinden men hon är på grannens tomt och det visade sig att nu har hon lilla kidet med sig även på dagtid. Mamman hoppar raskt över staketet och följer sitt lilla barn ut genom grinden från vår tomt.

Där stannar de och tar för sig av lite vilda rosenbuskar.

Hinden är inte så stor hon heller och kidet kommer nog växa ifatt henne ganska fort.

Kidet har fortfarande spår kvar av de söta fläckarna i pälsen.

Sedan tackar de för sig och traskar lugnt iväg.

Jag börjar nästan tro på det där, att rådjuren inte tycker om gula blommor. Eller så är det så att slumpen gjort att de gula jag har är av den sort som de inte tycker om, för när jag tittar mig omkring så har jag bara gula blommor kvar.

Fast om jag har gula tulpaner så försvinner även de.

En sak är i alla fall säker, jag behöver inte lägga ner så stor möda på att försöka få en blomstrande trädgård. Jag njuter hellre av de fina rådjuren.

Finfrämmande i trädgården.

Jag har inte hunnit vara inne på internet eller kommentera så mycket på bloggarna de senaste dagarna. Måste ju hinna med och uppleva och se vad som händer ute i naturen och när naturen kommer så nära så det räcker med att titta ut genom fönstret eller gå ut på altanen då kan även jag med min halvläkta fot få uppleva den. I tre dagar har vi haft ett rådjur som mer eller mindre bosatt sig i vår trädgård. Ofta låg hon här och vilade sig.

Hon provsmakade de blommor som fanns kvar och verkade trivas ganska så bra här.

Ibland såg det nästan ut som om hon låg med huvudet under "armen" och sov.

I morse tyckte jag att hon såg lite rund ut om magen och hon såg lite trött ut och rörde sig med värdighet. Trots att jag var ute på altanen så traskade hon runt på tomten, men till slut gick hon ock la sig vid häcken.

Mitt antagande om den runda magen var inte helt fel, för i dag så hände det. Naturligtvis var jag iväg på sjukgymnastik just då men min man plockade fram min kamera och fick några bilder på det lilla underverket.

Det lilla kidet är väldigt mycket nyfödd här, kan högst vara någon timme gammalt.

Nu ligger den ute på allmänningen utanför tomten och vi vågar knappt gå ut på gräsmattan för att inte störa.

De fyra första bilderna är tagna med min iPad och de tre sista är det min man som fotograferat.

Förstora bilderna så syns det bättre.

Frukostsällskap.

Har sett att det fotas fåglar genom köksfönstret med väldigt bra resultat också, min fågelmatningsplats är långt från köksfönstret och i morse såg jag att vi fått mycket större besökare vid den än talgoxar och blåmesar. De här gynnarna brukar ofta hålla till där och äta upp fågelfröna som spills på marken eller mina tulpaner. Murgröna verkar vara väldigt gott också. Den här morgonen var det något som skrämde dem och de sprang iväg med vita akterspeglar, de sprang inte så långt utan hittade tydlig något gott vid mitt köksfönster.

Något som var så gott så att de brydde sig inte ett smack om mig trots att jag knackade på rutan, visslade och ropade för att få dem att lyfta på huvudet för en stund, de bara mumsade på. Bocken som var på vår sida om staketet kikade inte ens fram bakom tallstammen.

Sommartid brukar det se ut ungefär så här, då kan jag gå ut och fota dem. Här är det plommon som står på matsedeln.

De är inte lika hungriga då och kan ta sig en paus i gröngräset.

Det var bara en paus från Dubai, det kommer mer senare.

Äntligen har han förstått.

Vi hade en ekorre som var ovanligt klipps och smart. Han hade födgeni och visste hur man öppnade lock för att förse sig av fågelmaten.  Men under vintern måste det ha hänt något med honom för den ekorren finns inte kvar.  Men vi har fått två nya och jag gissar att de är ättlingar till vår förra ekorre eftersom de också är lite gråa i pälsen som han var året runt. Jag fick tips av Lena Holm om att det finns speciella ekorrmatare och har fixat en sådan. Men vår nya ekorre verkade inte fatta vad det rörde sig om, inte ens när jag la en pinne under locket så förstod den hur man skulle göra......ända till härom dagen. Då jag kikade ut så såg jag att nu hade tioöringen trillat ner. Nu satt han vid den nya mataren och verkade undersöka hur det skulle gå till för att få tag på den frestande maten där inne.

Undrar vad det här är för något!

Jag tror jag tar och kikar in.

Får ta huvudet till hjälp.

Mums här fanns det ju godsaker.

Jag tar hela famnen full.

VA! Var det jag som skrämde iväg honom?

Sicken fart han fick!

Nu blir det tyst från mig ett tag, så hoppas ingen har irriterat sig på att det kommit inlägg lite väl tätt från mig de senaste dagarna. Ville få Finlandsresan klar innan jag drar iväg på nya äventyr.  Men mer om det  senare.