China Town i KL

Det verkar som om alla städer av aktning har sin Chinatown, så var det även i Kuala Lumpur. Klart vi måste dit och titta. Vi hoppade på GO KL-bussens blå linje och när det ändå var bussbyte så passde vi på att ta en sväng i Chinatown. 

Kasturi Walk har en pampig utformning och här kan man möta folk från hela världen, vi hörde även en del svenska röster i folkvimlet.

Nu är det väl inte för att träffa folk som man drar sig dit utan det är det rika utbudet av varor till låga priser. Vad man inte behöver möta är motorcyklar. Vet inte vad det är med skyltar men jag verkar dras till dem med min kamera.

Fina gamla hus är det på den här gatan.

Till skillnad mot omgivningens hus.

Här finns också en gammal byggnad som har sitt ursprung från 1888 fast då var den en sk. wet market som sålde fisk och skaldjur, grönsaker, kött och lite annat också. Den kallades då för Central Market men har fått namnet Kultur Bazaar.

Fast den nuvarande byggnaden är från 1936 och är byggd i art deco-stil och det var nära att den revs på 80-talet. Tack och lov så ingrep den malaysiska Heritage Trust och räddade byggnaden från rivning.

Här inne är det svalt och skönt att strosa omkring och det finns ett rikt utbud av alla de varor man hittar på marknaderna.

Vill du ha en liten souvenir som berättar att du älskar KL så går det bra för en rimlig penning.

 Varför inte en kylskåpsmagnet för en tia.

Eller ska vi slå till på ett par flipflop.

Bling bling är det gott om.

För att inte tala om klockor.

Inte är de dyra heller. Ungefär 120 skr för en klocka är väl ungefär vad batteriet kostar.

Vinkande katter finns det gott om.

Köpa tre och få en gratis lockar visst en del.

Det finns även de traditionella utemarknaderna här i Chinatown, men de startar först när mörkret faller, så dessa tar vi en annan gång. Nu återvänder vi till vår buss för nya upptäckter.

Det är varmt och svettigt.

Det är varmt och tar man en promenad i Kuala Lumpur så är det svettigt, speciellt om man kommer från det lite kyligare Sverige. Men det verkar som om malaysierna också tycker att det är lite för varmt för de har byggt både gångtunnlar och gångvägar med luftkonditionering. En person sa till mig "Vi malaysier älskar luftkonditionering" och det märktes verkligen.

Vill man ta sig från Petronas Twin Tower med stora shoppinggallerian Suria KLCC och över till nästa stora shoppinggalleria Pavilion så behöver man inte vara ute många minuter. Det börjar med en tunnel som är bred som en motorväg.

Lång är den också.

Ibland är det nästan trängsel där nere, men kommer man på morgonen är det lugnare.

När tunneln är slut är det bara några steg för att ta sig upp på gångvägen, även den med luftkonditionering.

Här uppe kan man studera staden från ovan. Det byggs en hel del i KL.

Ser att de tvättar lastbilens hjul rena, från den röda jorden, innan den lämnar byggarbetsplatsen.

De här gångvägarna vindlar fram över staden på många ställen. Ibland är de slutna och luftkonditionerade och ibland öppna.

Vill du fortsätta runt i staden i luftkonditioneringens tecken så finns det GO KL.

Det är rosa bussar med fyra olika linjer och det är helt gratis att åka. Dessutom är de också luftkonditionerade.

Bara att hoppa på och åka.

En del som åker verkar lite trötta.

Turligt nog så vaknade hon innan hon tippade över helt.

Kväll i KLCC

När lördagskvällen kommer i Kuala Lumpur så verkar den stora samlingsplatsen vara vid Suria City Centre. Det som lockar folk dit är förstås fontänen som startar sitt ljusspel när mörkret faller.

Det är inte lika varmt som på dagen heller, så då är det skönt att sitta där och titta på skådespelet.

Det är samma ljusspel är även på vardagkvällarna men då är det ingen trängsel. Nu vimlar det av folk.

I mitten skjuter en stråle upp 50 meter.

Även KL Tower lyser upp då det är mörkt.

Jag tog en liten filmsnutt också och om du vill se den så finns den här. Det är även musik till, men det hörs inte så bra i allt folksorl. Jag tog visst två filmsnuttar, den här har lite mer färg.

Promenad i parken.

Vi har en fin park bredvid vårt hotell, man kan se den på den solbänkande bilden från tornet i förra blogginlägget. Den heter KL City Centre Park och vi tar en promenad där.

Det är varmt i Kuala Lumpur och ganska hög luftfuktighet så en promenad här blir i det makliga tempot för att inte flyta bort i svett. Fast blir det för svettig kan man ju plaska ner i dammarna.

Kanske ta en lekstund med delfinerna, fast de verkade lite stela av sig.

Här finns en fin badplats om man vill svalka sig lite mer än bara fötterna.

Som överallt i Kuala Lumpor så är det gott om ordningsvakter, även så i parken.

Man har bra utsikt mot Tornen här i parken och det finns till och med skyltar om var det är bra fotoplatser. Här är några exempel på dessa platser. Diset går det inte att göra något åt.

Här i parken finns det också en enorm lekplats för barnen.

Har man lite överloppsenergi så kan man testa löparbanan som sträcker sig runt hela parken. Mjukt och fint underlag. Av förståeliga skäl så var den mest använd tidigt på morgonen.

Det finns också många olika sorters träd och även lite blommor som blommade nu.

Mäktiga är de här träden med lång tentakler som hänger ner. Såg någonstans att det kallas för tårträd, men det är kanske bara ett smeknamn.

En av vakterna sökte skugga bland dess "lianer" och fick bli min modell.

Menara Berkembar

Så damp vi ner i ett nytt land och en ny stad. En stad som jag inte visste så mycket om innan vi fick ett erbjudande om att åka dit. Läste på en del och eftersom vi nu hade hamnat intill stadens största sevärdhet så börjar jag med att kolla in det. Petronas Twin Towers, som heter Menara Berkembar på malaysiska, är världens sjunde högsta skyskrapa, hela byggnadskomplexet ägs av oljebolaget Petronas och kallas mest bara för Twin Towers. Alltså är vi nu i Malaysia och Kuala Lumpur. Vi kom fram på kvällen och gick ut för att kolla in hur de såg ut.

Petronas har varit sponsor för formel 1-stallet Sauber.

I nedre delen av Twin Towers finns ett exklusivt köpcentrum.

I mittrundeln var det ofta modevisningar och andra aktiviteter.

Twin Towers är 451,9 meter höga och har 88 våningar och var vid byggnationen världens högsta byggnad. Byggnationen påbörjades 1992 och stod färdig 1998. Till byggnadernas huvuddelar, de höga tornen, som förenas genom en bro, äger i huvudsak endast personal tillträde. Men man kan köpa biljetter och få åka upp till 86:e våningen. Bron som förenar de två tornen fick besökare förr komma till också, men numera är "Himmelsbron" inte öppen för allmänheten. Vid brand eller annan fara är det tänkt att bron skall vara en flyktväg så personer kan ta sig i säkerhet via det torn som inte är i fara.

Klart att vi också ville upp i tornet för att se. Det är visserligen väldigt ofta disigt i luften, vet inte om det är luftföroreningar för när vi frågade så fick vi till svara att det hade varit skogsbrand och att det var det som gjorde att sikte var så disig. Vill man vara säker på att få en biljett upp i tornen så kan det vara bra att boka en biljett i förväg, fast nu när vi var där så verkade det inte vara något problem att få biljetter.

När man passerat säkerhetskontrollen så var det obligatorisk fotografering, jag försökte slippa undan men icke, obligatoriskt påstod de och det är ju klart att de vill passa på att sälja bilder och med bilden fick man då ett diplom som sa att man varit upp i tornet. Kan vara bra att ha om man glömt bort det. ;).

Vi blev lotsade till hissen och så iväg upp. Vid 83:e våningen får man byta till en hiss som tar en de sista våningarna upp.

Det var inte lätt att få med hela tornet på en och samma bild.

När jag står där och tittar så kommer det plötsligt ut något ut ur tornet mitt emot.

Det är tydligen dags för fönsterputsning. Jag säger bara, det jobbet skulle inte jag vilja ha.

Hänga där uppe, som i en gunga såg lite läskigt ut.

Utsikten då? Jo, lite såg man men inte så långt bort.

Lite svindelkänsla när man stod vid fönstret och kikade ner.

Höghusen där nere såg ganska små ut.

Solen gjorde att det var svårt att fota utan att få några fönsterblänk  när man var på solsidan.

Spiralen där uppe räknas in i höjden men inte antennerna.

En modell av byggnaden kan man studera här uppe, de flesta skulle förstås ta selfies framför den.

Eller ett gruppfoto.

Några upptäckte också att det fanns ett slags mönster på biljetten och när man höll det framför TV-skärmarna så dök det upp bilder av tornet och samtidigt såg man sig själv också, det blev raskt kö för att ta självporträtt även där.

Tornet som syns här är Kuala Lumpur Tower och används för telekommunikation. Uppe i det tornet finns en roterande restaurant.