Elsehul

Vi är nu i Sydgeorgien och ska snart göra en landstigning i bukten Elsehul. Innan vi får gå iland är det obligatoriskt att vara med på en genomgång om hur man förhåller sig här. Det är mycket viktigt och vi får bl.a  veta att inget ätbart får tas iland och både före och efter landstigning måste stövlar och kängor tvättas i ett speciellt definicerande bad.

Innan vi kliver iland gör vi en liten sväng förbi en strand där elefantsälar, pälssälar och pingviner håller till. Där på stranden ligger en alldeles nyfödd liten elefantsäl. Den har t.o.m en bit av navelsträngen kvar.

Livet är inte alltid så lätt för en sälunge, jag vet inte vem som skadat den här men den har blivit illa åtgången.

Det är mycket troligt att den inte kommer att kunna klara av att freda sig mot fåglarna som redan hade spanat in den.

Den sydliga stormfågeln är stor och den avvek inte många meter från sälungen.

Vid nästa strand skulle vi gå iland, här på en sten ute i vattnet satt en pampig pälssäl. Såg nästan ut som om han vaktade stranden.

Vårt mål med landstigningen var att gå upp på höjden, där det var en fantastisk utsikt över omgivningarna, men mer om det senare. Då kommer också en förklaring till varför Olle står med en paddel där högt uppe på berget.

När vi några timmar senare när kommer ner från höjden för att återvända till fartyget, sitter han fortfarande kvar på sin sten.  Det är bara vattennivån som förändrats.

Barnuppfostan.

Elefantsälarna kan det där med barnuppfostran.

Den här lilla ungen verkade vara hungrig mellan måltiderna och ropade ynkligt på sin mamma att nu var det dags för lite mat.

Mamman verkade ganska ointresserad och verkade bara vilja sova och vara ifred men ungen var sugen på något gott och gav sig inte. Den pep ynkligt.

Puffade och buffade på sin mamma och nog såg det ut som om den ropade; Mat mamma, mamma mat!

Mamman svarade på sitt sätt: Tyst unge!

Elefantsälar.

På Sea Lion Island finns det en hel del elefantsälar. Elefantsälen har liksom åsnepingvinen fått byta namn den kallades tidigare för sjöelefant. Eftersom det inte är någon elefant som lever till havs utan en säl så är det ett mer passande namn.  

Här ligger en stor hane och gottar sig på stranden med hela sitt harem. Honorna har ganska nyligen fött sina ungar och det är parningssäsong och då samlar sig sälarna i stora flockar. En hane kan ha 10-20 honor i sitt harem och det är bara de största och vackraste hanarna som klarar av att skaffa sig ett harem. Hanen kan väga upp till 6 ton. Den stora hanen med sitt harem brukar skämtsamt kallas för "Beachmaster".

Ungarna är knubbiga och så söta. En nyfödd unge väger ungefär 50 kg. Den diar i 23 dagar och den feta mjölken gör att de ökar runt 5 kg per dag i vikt.

Söt eller hur. Sätter man sig ner på stranden är det inte helt otroligt att det kommer en sälunge och kravlar upp i knät på en. De är helt orädda.

De vuxna elefantsälarna ska man däremot akta sig för att gå för nära. Inte nog att de är stora de gillar inte att bli störda och kan bli rejält sura.

Här ser man hur de fått sitt namn, hanarnas nos liknar en elefantsnabel.

Även honorna kan surna till och visa upp hela tandgarnityret och jag kunde nästan se vad hon åt till middag.

Innan vi landsteg på ön fick vi information om att man inte skulle passera mellan vattnet och de stora elefantsälarna. Jag upptäckte också att man bör passera en bit ifrån dem också. De är inte bara stora och tunga, de är snabba också och vänder sin enorma kropp på en femörings yta. Kan berätta att det blev ett rejält skutt bakåt och bort efter att jag tagit den här bilden.

Den här caracaran vandrade runt bland sälarna, jag tycker att den hade en lite lömsk blick.

Det den spanade efter var de nyfödda ungarna, som den försökte stjäla.

Får väl hoppas på att sälhonorna  klarade av att freda sina ungar. Men det var inte bara rovfåglar som var ett hot mot ungarna. Även deras egna föräldrar kunde vara en fara för dem. Det kunde gå ganska vilt till då de skulle para sig på nytt och ungarna kunde då komma i kläm.

Det här är vår Beachmaster. Vår mycket kunnige expeditionsledare, Martin.