Corcovado och Limhamnsjesus.

Ett måste när man är i Rio de Janeiro för första gången är att besöka kristusstatyn (Cristo Redentor, på portugisiska) uppe på berget Corcovado. Berget är 710 meter högt och det borde vara en hänförande utsikt där uppifrån vid klart väder. Vi har väl inte haft så mycket klart väder och dagen för vårt besök lovar väl inte det klaraste vädret heller. Det regnar i alla fall inte. Ser ni statyn där borta bland molnen?

Från vårt hotell ser statyn ut att sväva bland molnen.

Vi har i alla fall bokat in en tur upp till statyn, en liten minibuss hämtar upp oss vid hotellet och vår lilla grupp består av två engelsmän, mig och maken och vår guide Eduardo. Tror inte han var så van guide, för det han delgav oss läste han innantill på en knagglig engelska. Men hur som helst så begav vi oss iväg för att stifta närmare bekantskap med den 38 meter höga statyn. Ett litet stopp på uppvägen ökade våra förhoppningar om att det skulle klarna upp något.

När vi så kom upp till mellanstationen för bergbanan som går upp till statyn, tanken är att vi ska åka bil upp, kan jag inte påstå att vädret kändes lovande för utflykten.

Man ser inte många meter bort.

Vi får veta att under nattens oväder så har ett träd fallit rakt över vägen och vi måste vänta tills det röjts bort, jag roar mig med att kolla in djurlivet.

Hittade några sådana här baggar som valt att sova på rygg.

Jag väckte dem genom att vända dem på rätt köl...

...och de satte genast igång med dagens jobb.

Fanns en del fåglar också, men de var lite blyga.

Efter lite väntande och diskussion med personalen där uppe så fick vi veta att det inte gick att komma fram bilvägen utan vi fick åka ner igen och ta bergbanan upp. Där nere står en lite annorlunda staty.

Efter lite köande så kommer vi iväg med första vagnen för dagen.

Turen upp går genom skog och moln och lite högre upp kommer vi förbi den mellanstation där vi stod och väntade nyss. Ett mycket fallfärdigt hus håller på att renoveras och det ska bli hotell så småningom.

Sista biten upp mot statyn kan man välja på att gå trappor eller åka hiss och rulltrappa.

Så var vi uppe vid den stora kristusstatyn. Ett som är bra med alla dessa selfies är att folk ser så glada ut.

Jag läste att statyn skulle ha förlorat ett finger på högerhanden i ett åskväder, tog en bild men de måste ha lagat handen.

Sedan måste vi beskåda den formidabla utsikten. ;)

Här en till som verkar fundera på hur det ser ut där nere.

Molnen skingras lite emellanåt så man ser att det finns en stad under oss.

Masterna på berget intill ser lite spöklika ut då de skymtar fram då och då.

Vår guide beklagade sig för att vi hade otur med vädret och sikten men jag tycker nästan att det var lite mer spännande så här. Kom att tänka på sången "Jag har hört om en stad ovan molnen", här kan vi säga att vi såg en stad under molnen. Det var nästan som om någon gläntade på förlåten och lät oss skymta en glömd och gömd stad. Lite magisk känsla när molnen öppnade sig för en stund.

På baksidan och i sockeln av statyn finns det ett litet kapell.

Men hur var det där med Limhamnsjesus då? Jo, det ryktas om att statyn är gjord av cement som kommer från Cementa i Limhamn, det blev känt bland svenska sjömän och de döpte statyn till Limhamnsjesus. Nu stämmer inte det helt och hållet, visserligen levererades cement från Limhamn, men den användes bara till fundamentet.

Man får inte mata aporna här...

...men det bryr sig inte aporna om utan förser sig gärna av det de kan roffa åt sig. Den här som satt ovanpå maskinhuset till bergbanan hade lyckats få tag på ett stort bröd.

Vi åker ner igen.

På kvällen är statyn belyst och synes sväva över Rio.

_______________________________________

Söndag på Copacabana.

På söndagar stängs en halvan av Avenida Atlântica av för biltrafik och folket tar över gatan . Avenida Atlântica är den gata som går utefter Copacabana stranden.

Då kommer rullskridskoåkarna...

...brädåkarna.

Även de som inte är så vana cyklister vågar sig ut på en tur.

Den sötaste lilla brädåkaren var nog den här lilla flickan. Hon hade övergett sin sparkcykel och tagit över pappas bräda och kom åkandes i full fart.

På kvällen blir det musik och dans, men redan på eftermiddagen börjar folk förbereda sig för det.

Försäljarna är så klart på plats.

Paraplyförsäljningen gick inte så bra den här regnfria dagen, tur han hade lite solhattar med sig också.

Vädret är så klart i dag så att men ser Sockertoppen och stranden börjar fyllas med solande och badande.

Saknar du baddräkt så är det lätt avhjälpt.

Olika viljor. Hundar är också välkomna på stranden.

Ser en person som nog får en orolig natt.

Har du inte varit förutseende, som den här mannen, och tagit med egen öl...

Så är även det lätt avhjälpt. Serveringarna duggar tätt utefter Avenida Atlântica.

Trots att det ofta varnas för tjuvar och rån, så känns det ganska tryggt att gå här.

Polisen patrullerar på den avstängda gatan...

...och förstora upp och kolla vad polisen där uppe i helikoptern har i famnen.

Det kan även vara jobbigt med en dag på stranden.

Och får man inte sin öl så blir det inte så roligt heller.

Tur att det finns folk som kan liva upp tillvaron för en stund då.

Men nu börjar det skymma...

...och vi drar oss tillbaka till takterrassen och hotellets lounge med en Caipirinha som är en traditionell brasiliansk drink bestående av cachaça (brasilianskt sockerrörsbrännvin), lime, rörsocker och is. Den är både läskande och god.

______________________________________________________

Dags att gå på karneval.

Den mest berömda karnevalen är väl den som hålls i Rio de Janeiro, varje år före påskfastan. Ordet karneval kommer av latinets "carnis" (kött) och "valles" (lustar), och antyder att man ska ladda på lite mer inför fastan, än med bara en semla som vi gör i Sverige. Karnevalen här håller på i fyra dagar.

Vi åker ner till sambastadion, Sambádromo på Avenida Marques de Sapucaí, för att se var detta berömda evenemang håller rum.

Ser ganska tomt ut i dag men kan tänka mig hur färgglatt och livligt det är då det är karneval.

Det är stans olika sambaskolor som tävlar här vid stadion. De delas in i fem grupper, samt en specialgrupp med de allra bästa.  Skolorna laddar, tränar och repeterar under hela året för att briljera under de 80 minuter som de har på sig att dansa sig genom Sambódromo. Varje skola i specialgruppen har 5000 deltagare som var och en klätt upp sig till världens största fest. Det ska glittrar, sprakar och brinna av energi. Trots att det heter skolor så är det egentligen inte det vi tänker på med skola utan mer sammanslutningar av människor från olika stadsdelar i Rio, ofta är de från de olika favelorna.

Skolorna bedöms av domare i tio kategorier som kostymer, trummor och ledning. De färgade facken i läktarsektionerna är domarbåsen.

Bågen i början på dromen kallas lite skämtsamt för "Black womens butt".

Även om det är långt kvar till nästa karneval, som  är den 5-9 februari 2016, så får vi en liten sambakänsla och en minkarneval.

Det är inget evenemang  som de ordnat för turister, utan man kan hyra kläder och låtsas att man är med i karnevalen. Strax efter att vi kom till stadion så kom det ett helt gäng turister som passar på att leka lite karneval.

De här lever in sig ordentligt i rollen, det både dansas och sjungs.

Om jag klädde ut mig?

Nä, jag avstod! ;)

Sedan återvände vi genom stan till hotellet. Man hinner med ganska mycket på fyra timmar.

___________________________________________

Gregoriansk sång och guld, massor av guld.

Det finns en mycket vacker klosterkyrka i Rio, Mosteiro de São Bento. Det klostret grundades 1590 av munkar från Bahia. Det är en av de äldsta och nog den vackraste kyrkan i Rio de Janeiro.

Benediktermunkar bor i klostret och de har även en skola där.

Inne i kyrkan blir man nästan bländad av allt guld.

De är kända för sin Gregoriansk sång och vi hade turen att komma dit just när en mässa började. Lyssna gärna på en liten del av den mässan här.

______________________________________

Hur Brasilen fick sitt namn.

Sedan urminnes tid har det bott indianer i vad som i dag är Brasilien. Det är ovisst när de kom till Sydamerika men när de första européerna dök upp på 1500-talet, levde de som samlare och jägare. 

I mars 1500 lämnade en portugisisk handelsexpedition Lissabon för att segla till Indien. Av okänd anledning hamnade flottan för långt västerut och den 21 april 1500 siktades land. Efter att under nio dagar utforskat kusten och mött indianer återvände ett skepp till Portugal med nyheten medan resten av expeditionen fortsatte mot Indien. Förutom tillfälle att omvända dessa människor till kristendomen verkade det inte finnas några ekonomiska skäl att kolonisera vad man trodde var en ö i Atlanten.

Kan ha varit ungefär här som de första europerena steg i land, för den trappa och murkant som syns till höget om gamla stadens brunn är forna tiders kajkant.

Men portugiserna hade inte så stort intresse av sin kolloni ända till fransnännen började få intresse för handel med indianerna, då som först vaknade den portugisiske kungen Johan III till och kom underfund med att det var dags att greppa kolonin.

Sakta men säkert så började handeln ta fart och man hittade ett hårt trädslag som man kunde utvinna ett rött färgämne ur, brasiljeträ, det blev en viktig handelsvara. Brasiljeträd fälldes av indianerna som använde det i byteshandeln med portugiserna mot knivar och tyger.

När Napoleons trupper invaderade Portugal bestämde kungen att hela hovet på 10.000 - 15.000 personer, skulle flytta till Brasilien. måste ha varit ett rejält flyttlass det. Hela byråkratin åkte med: ministrar, höga domare, officerare, biskopar med familjer. När så Portugal blivit befriat stannade kungen kvar i Brasilien och utnämnde det till ett kungadömme i union med Portugal, han kanske gillade klimatet bättre där.  Cortes, som var ett politiskt riksmöte i Portugal, ungefär som parlamentet, krävde 1821 att kungen måste komma hem. Kungen lämnade Brasilien i april 1821 eftersom han var rädd att förlora tronen men lämnade kvar kronprins Peter. Så småningom beslutade cortes att även kronprinsen skulle komma tillbaka till Portugal men han förklarade istället att han till evig tid skulle försvara Brasilien och lät inkalla en konstituerande församling för att skriva en konstitution och alla statliga tjänstemän fick svära på att stödja kungadömet och Brasiliens självstyre. Den 7 september 1822 fick han ännu ett bud att han skulle återvända till Portugal men enligt historien slet kronprinsen av sig det portugisiska blåvita bandet från sin uniform, drog sitt svärd och förklarade trotsigt: "Independência ou morte", självständighet eller död.

Men hur det nu än var med all historik om kungar och kronprinsar så var det trädet brasilje som gav namn åt Brasilien. Träden i bilden här under är just det trädet.

Efter den intressanta föreläsningen av Edoardo svängde vi in på stans äldsta gata.

Där innanför den bruna porten bodde Carmen Miranda hon var en brasiliansk sångerska och skådespelerska, känd bland annat för filmen "En natt i Rio"

Vi går en sväng i de äldre kvarteren.

___________________________________________________________