En regnig dag...

När man förflyttar sig över så pass många tidszoner är det lite svårt att få ordning på den inre klockan. Hemma i Sverige var klockan mitt i natten och här i Singapore var det dags att gå upp och äta frukost. Bara att masa sig upp även om kroppen signalerade något annat.

Jag drar undan gardinerna och ser att det regnar!!! Tänker på våra dagar på Island och börjar tro att vi abonnerat på regnväder.

Vad göra, det är bara att ta med sig paraplyet och gå ut ändå. Kan ju inte sitta inne på hotellrummet för att det regnar. Ser när vi kommer ut att det är vanligt med regn för vid nästan varje ingång till gallerior och butiker finns det sådana här praktiska ställ med paraplypåsar.

Men konstigt nog så behöver vi inte fälla upp något paraply, det har redan slutat regna och det enda man nu blir blöt av är den fuktiga värmen. Inte konstigt att det är fler än vi som går slalom mellan de olika butikerna för att få lite svalka.

Vi bestämmer oss för att ta en liten promenad och se hur här ser ut.

Vi är inte de enda turisterna i stan. det finns några till men visar sig att det är ovanligt lugnt den här veckan. Beror antagligen på att det varit F1 tävlingar i stan och de som kommit hit för dessa redan åkt hem eller att de redan har gjort slut på alla sina pengar.

Vid många butiker står det personer som gör sitt bästa för att locka in kunder. Här lyckas de få med mig in för att titta på ett makroobjektiv till min lilla spegellösa Sony.

Tyvärr så hade de inte det jag ville ha utan plockade fram en elegant liten låda i trä där det stod på locket att det var en proffslins. men proffs eller ej så imponerade inte det så mycket. Det var inget riktigt objektiv utan en  close-up lins. Men kul ändå att se på sedeln som försäljaren använde som åskådningsobjekt att det står Singapura och inte Singapore.

Vi slinker in i till nästa svalkande ställe.

Något det finns gott om här i Singapore är matställen. Man behöver inte gå många meter och vara hungrig.

Ibland är maten lika överskådligt presenterad som i Japan.

Handla egen mat går också bra.

Den stora gatan som vi går på heter Orchard Road, lite svårt att tänka sig att det på 1830-talet var stora plantage här, främst för muskot. Likaså är det intressant att tänka sig att det stora varuhuset som heter C.K Tang grundades av en man som kom hit från Kina och startade sin karriär som dörrförsäljare. Ja, han sålde inte dörrar som jag först trodde, utan var en som knackade dörr och sålde sina varor. Han kallades för "Tin Trunk Man" efter den plåtväska som han bar omkring sina varor i. Han kom till Singapore 1923 och efter 35 år kunde han bygga och öppna ett eget varuhus. Hans familj äger fortfarande det varuhuset.

Tiggare och uteliggare är förbjudet i Singapore, det enda vi såg var handikappade som sålde lotter och små paket med näsdukar.

Inte så långt ifrån den livliga kommersen på Orchard Road slinker vi in på en tvärgata som är betydligt lugnare. Där finns fina radhus där de äldsta är från 1800-talet. Gatan heter Emerald Hill Road och har en diger historia även den. Här bor numera de med gott om pengar.

Den här första promenaden i staden upptäckte vi att det är bäst att ta upptäcktsfärderna  i små doser. Vi orkade inte så långt utan vände här.

Hur det blev med den regniga dagen? Inte en droppe till kom det. Men vi behövde inte känna för stor saknad från alla vattenfall på Island. Varje gång vi kom ner med hissen i vårt hotell kunde vi njuta av detta stora vattenfall.

Mat

Även när man är på Island så måste man äta. Här finns det en hel del god mat att välja på och en mängd ställen som serverar mat. Ett som är mycket populärt bland islänningarna i alla fall om man ska tro vår källa till kunskap, är att ta en korv ute på stan. Dessa korvar är av fårkött och smakar faktiskt ganska bra. Korvkiosken Baejarins beztu ”stans bästa”. Klassikern ”en med allt” serveras med både rå och stekt lök, senap, ketchup och remouladsås men kan också fås så som Bill Clinton föredrog den - bara med senap.   Den kiosken kan ses här, det är alltid kö där fast just här var den ovanligt kort.

Ett ställe som jag inte tänker rekommendera är Potturinn och pannan den får var med mer som ett varnande exempel. Lunchen där var väl okej men inte mer.

Middagen däremot var inget jag skulle testa igen. Maten var inte speciellt god och servisen var inget att hurra för. Vinet som beställdes levererades till fel person och de som åt specialkost fick sin mat när de övriga i sällskapet ätit färdig. Så välj ett annat ställe att äta på.

Den isländska maten består inte bara av får och fisk. Såg på matsedlar att de även äter lunnefågel och att svedd fårskalle skulle vara en delikatess. På valsafarin så bad de oss att inte beställa in val eller lunnefågel så att efterfrågan på dessa specialiteter minskade. Bättre att äta något annat som inte är utrotningshotat, t.o.m lunnefåglarna har minskat i antal. Den isländska mjölkprodukten skýr brukar uppskattas av de flesta. Traditionellt äts den utrörd med grädde och socker. Vår chaufför berättade att han fick det ofta som middag hemma hos sina föräldrar, vi fick testa det på hotellfrukosten och då kunde man blanda i honung istället för socker. Var riktigt gott.

Dekoren på hotellet nere i receptionen var inspirerat av Havamal (Den höges sång). Fanns både runt baren, receptionsdisken och i det stora fönstret.

Det var ett trevligt ställe att ta sig en drink före eller efter middagen och sitta och iaktta alla som kom och gick. Mest aktiva och energiska var de japanska turisterna. Såg en av deras reseledare som slog sig ner i en av sofforna för att jobba lite, hon hann inte mer än sätta sig och ta fram sin iPad och sedan sov hon.

I ett av de äldre husen finns, det jag tror, är den bästa restaurangen i Reykjavik. Vi fick ett tips av en taxichaufför när vi frågade om han visste om någon bra fiskrestaurang och han svarade utan betänketid att det var Humarhusid. Varför inte prova tänkte vi och gick dit, Fick det sista lediga bordet för kvällen, ibland ska man ha tur.

Där inne var det trivsamt och fint.

Och maten då? Den var utsökt god. Vi startade med hummersoppa som var så god som en smekning i gommen.

Jag fortsatte med röding som var dekorerad med hummerstjärtar. Sååå gott så det vattnas i munnen bara jag ser bilden och tänker på den.

Min man åt en torskrätt som inte den heller gick av för hackor.

Klart vi lyckades klämma ner en god dessert också, men den var så god att den blev uppäten innan kameran kom fram. 

Det här stället var så bra att det nästan var värd en resa till Island bara för det, en sak är säker dit går vi även vid nästa islandsbesök. Kul idé med tavlor i taket.

Vissa isländska ord är ganska kul.

Sedan var det tidigt i säng, för nästa morgon eller om det egentligen var natt så skulle vi upp klockan 04.00 för att hinna äta lite frukost och åka till flygplatsen.

Det var dags att åka hem.

Det här är det sista jag hinner se av Island innan molnen hopar sig.

Island var ett mycket trevligt resmål och det vill inte säga lite om man väger in sjösjuka och regn och ändå var det en resa som gav mersmak.

Men nu är det dags för nya resmål........

En spårvagnsfärd med förhinder och missa inte Salve.

Det finns ett problem då man åker spårvagn, en spårvagn kan inte väja för hinder på sin väg. Vår spårvagn stannade plötsligt på ett ställe där det varken var rödljus eller hållplats. Varför?

Jo det stod en bil tvärs över spåret. Många gick av för att se vad som var på gång och varför någon valt att parkera på ett så dåligt sätt.

Måste säga att den finska polisen var handlingskraftiga, på bara några få minuter var de på plats och började undersöka hur de skulle få bort bilen.

Nu var det inte någon som hade valt att parkera där tvärs över spåret, utan det var en förare som inte hade dragit åt handbromsen och bilen hde rullat iväg från andra sidan av gatan och sedan stannat då den nådde trottoarkanten. Tur att den inte fortsatt ända in i huset på den sidan gatan. En lite skamsen och snopen förare kom och flyttade bilen och vi kunde fortsätta spårvangsfärden.

Åker man spårvagn så får man se en hel del, jag såg en lite lustig bil. När jag skulle försöka förklara för min man hur den såg ut så blev det så här: "En bil som såg ut som en kombination av traktor, beach buggy och oljefat." Så här såg den ut.

Det är inte bara ute vid Arabiastranden det byggs och skapas annorlunda hus, även ute vid Västra hamnen byggs det en hel del och det här huset hittade jag där.

Där hoppade vi av spårvagnen och tog en promenad till Crusellbron, där finns det också lite hus som inte ser ut som husen som byggdes förr.

En stilig bro.

Man blir hungrig av att traska runt i stora städer och restaurang Salves rykte hade tagit sig ända till Sverige så vi beslöt oss för att gå dit och äta middag. Salve har anor från den tiden då "båtarna var av trä och männen av stål".  Salve startade sin verksamhet med en matkiosk för sjömän år 1897. Man anar historiens vingslag då man kommer in på Salves. Vi styr kosan dit och frågar om det finns något bord ledigt. Tyvärr har vi lite otur det är fullsatt men vi får boka ett bord till nästa kväll. Vi nöjer oss med det och går glada i hågen iväg. Nu kommer vi inte så långt innan krögaren själv kommer småspringades efter oss, när han hinner ifatt förklarar han att gäster vid ett bord för två precis håller på och betala och vi kan få det bordet om vi vill. Det vill vi.

"På Salve får du njuta av läcker finländsk mat som serveras i garanterat mättande portioner. Den berömda strömmingen, är kanske landets bästa." Så står det på Salves meny och eftersom stekt strömming är en av mina favoriter så beställer jag det och som synes är det verkligen "mättande portioner", min mat hade kunnat räcka till fler än en. Jag erbjöds att ta det överblivna med mig men jag avstod.

Under förbudstiden hade Salve lite speciella seder med egen medtagen sprit och även efter att förbudslagen hade upphävts  omhuldades moralen. Man serverade inte sprit till arbetare som dök upp i arbetskläder efter klockan 16. De skulle först gå hem. Det var frun som fick bestämma om det skulle bli något krogbesök. Gästerna nu kom inte i arbetarkläder så det var inget problem med alkoholserveringen som synes. Trots alla glas på deras bord var det god stämning och mycket gemytligt på Salves. Jag försökte räkna glasen men tappade räkningen vid 40...

Grillparty med gung.

Vad vore en expeditonsresa utan ett grillparty.

Massor av mat och god mat.

Det gäller att balansera allt rätt när man är på grillparty. Om ni undrar över den vackra hatten så var det en tävling om finaste hatten.

Gissa vem som vann!!!

Musiken var så medryckande så det var inte många som kunde stå still.

Det ryckte och svängde i benen på de flesta.

Lite mer för en del.

Snart gungade alla och hela båten i takt. Det gungade nog mer på däck än vad det gjorde bland vågorna.

Mest av allt vår chilenske vän.

Det mörknar och vi ser att det blinkar från fyren "Tiumpan Head Lighthouse" som vi passerar.

Undrar om de som bor i Stornoway hörde vår dansvänliga musik. Det är en riktigt färgrik ort, men i mörkret blir alla katter grå säg det.

Förra inlägget om det märkliga slottet. - Nästa inlägg då vi provar whisky.

Dunvegan Castle

I dag ska det bli slottsbesök, vi ska till Dunvegan Castle som ligger på Isle of Skye.

Det var omgärdat av en ringmur och den enda ingången förr i tiden var genom en grind som vetter mot havet och vi gör som förr i tiden kommer sjöväge. Slottet ligger högt uppe på en klippa med utsikt över sjön.

Herman, inte så där högt upp!

Dunvegan Castle är det äldsta kontinuerligt bebodda slottet i Skottland och har varit ett fäste för klanhövdingarna i klanen MacLeod i 800 år.

Vi går in och tittar för här finns det tre intressanta saker att beskåda. "The Fairy Flag, Dunvegan Cup and  Sir Rory Mors Horn. Om flaggan finns en lång historia om bl.a sägs det att den är en gåva från älvorna till ett litet barn i klanen MacLeod. Hans mamma skulle ha varit en sagoprinsessa. Men det finns en hel rad av andra berättelser om flaggan och den verkar ha varit med om en hel del för nu är den väldigt sliten. Dunvegan Cup är ett fyrkantigt dryckeskärl av trä som är dekorerat med silver och Sir Rory Mors horn är ett stort dryckeshorn där varje efterföljande klanhövding ska dricka ett fullt mått av horn av vin för att bevisa sin manlighet.

I mina ögon är det nog inte det vackraste slottet. Grått och murrigt, invändigt håller de på och restaurerar stora delar av slottet. Det är skador efter andra världskriget som lagades dåligt då och som nu ska få sig en rejäl ansiktslyftning.

Nere i det gamla köket träffar vi på en i den gamla tjänarstaben. Hon har nog varit upp till herrskapsfolket med mat. Kan det vara en gengångare hon ser lite suddig ut.

Här vid slottet finns det också flera vackra trädgårdar som någon lagt ner hela sin själ i.

Jag blev mer imponerad av trädgårdarna.

Vi tar en promenad genom vattenträdgården.

Tittar på vackra växter och även lite mer märkliga växter som den här skunk weed.

Daggen ligger fortfarande kvar och pärlar sig på en del växter. Här skulle inte macrot suttit ivägen men man kan ju inte ta med allt då man är på resa.

Vi fortsätter genom skogsträdgården.

Och avslutar med en runda bland tulpaner och växthus i den muromgärdade kryddträdgården.

Fast vackrast tycker jag nog att det skottska landskapet är.

Charmigast var gråsälarna som bor på holmarna i närheten.

De var ganska många.

Blir lite förvånad på mig själv, här sitter jag i en gummibåt ute i Hebriderna där gråsäl simmar runt omkring och försöker fånga flygande häger på bild. Dessa kan jag ju fota vid Råstasjön i Solna på betydligt närmare håll.

Strandskator är det mer ont om där.

Efter recap...

...lite intressanta föreläsningar...

...ska det smaka gott med en god middag.

Sedan seglar vi vidare i solnedgången.

 Vi ska besöka Canna.

  Föregående inlägg om hur det är att gå i och ur en Zodiak - Nästa inlägg om ön Canna