Islas Ballestas

Bara lite till från alla fåglar på Ballestasöarna, det var förstås inte bara fåglarna som gjorde att det var intressant att se den platsen. Öarna hade skulpterats i spännande former av hav och vind.

Resterna från guanoindustrin skapade spännande inslag i naturen,

och överallt vimlade det av fåglar. Borde haft ljud med i det här inlägget.

Förstorar man så syns allt fågelvimmel mer.

Utkik.

Grottor och öppningar i bergen fanns det överallt.

En säl poserar lite fint.

Spider sa guiden, men jag tycker inte att det liknar någon spindel.

Enligt giden skulle den här sjöstjärnan vara ätlig.

Skarvar.

Kalkongam, det var inte så vanligt att se den här ute.

Å så lite mer av den fina inkatärnan.

Vår tur ute bland öarna är över.

Ballestasöarna del 2.

Ballestasöarna har sedan 1800-talet exploaterats för sin guano (fågelspillning), som anses som ett av världens förnämsta gödningsmedel och en gång den största exportvaran från Peru. När exploateringen börjades fann man guano ned till 70 meters djup. Guanon ansågs tidvis som lika viktig som guldet för Peru. Nu ser vi mest reser från den industrin, de enda som vistas på öarna, förutom fåglar och djur är några vakter som ser till att ingen går iland.

Dröjde lite mellan del 1 och 2, men när Montezumas hämnd slår till tryter orken för både att skriva blogginlägg och kommentera. Har hitintills klarat mig från det under alla resor, men någon gång ska väl bli den första, hoppas även den sista. 

Det sägs att öarna producerar 20 ton guano per år! Det kan man förstå, för gott om fåglar är det verkligen här.

De både hörs och syns. 

Sälarna verkar trivas bland alla fåglar. 

De klättrar så vigt upp på klipporna.

Den lilla lilla ungen kommer efter.

Men sveps bort av vågorna och ropar förtvivlat på mamma.

Hur det gick för den lilla ungen vet jag inte för vi åkte vidare.

Kom till mina favoriter, pingvinerna.

Det här är Humboltpingviner och en art som är utrotningshotad därför pågår ett bevarandeprojekt där arten, bland annat, föds upp i fångenskap världen över.

När jag berättade för guiden att jag samlar på pingviner, såg han ganska imponerad ut och frågade om jag hade dem hemma hos mig i huset. Fast han såg lite lugnare ut då han förstod att samlingen bestod av bilder. Det är den nionde arten som jag sett. Bara åtta kvar då. 😀

På en klippa har inkatärnorna samlats. En skarv har satt sig på deras hörna och då kan vi se att tärnan inte är så stor. 

En väldigt vacker fågel tycker jag.

En blåögd skönhet som jag glömt namnet på.

Pelikan.

Ett otrolig vimmel av fåglar. 

Avslutar dagens inlägg med en trött liten säl.

.

Ballestasöarna

Strax utanför vårt hotell i Paracas ligger några öar som heter Ballestasöarna. Där formligen sjuder det av liv! Miljontals fåglar bor här året runt och här finns allt från rödfotad guanay, koromander, humboltpingviner och Peruanska Boobies, som slåss om utrymmet för sig själva och sina nästen.  Vet inte om jag kommer att kunna klura ut vilken art som är vem, men det ska bli spännande att få se dem. Här finns även en av världens största kolonier av sjölejon. Öarna är numera naturreservat och man får inte gå iland på dem. De här öarna brukar ibland kallas för lilla Galapagos för sitt otroliga fågelliv. Vi ska nu ta en båttur ut till dessa öar. Vår båt är den lite större med tak där ute.

Först flytvästarna på och så kan vi dra iväg.

Bortifrån hamnen inne i Paracas kommer det fler båtar som ska ut till öarna.

På vägen ut passerar vi en hamn för lite större fartyg.

Där håller en flock pelikaner till. Det här är några utav dem.

På den ön finns också geoglyfen "El Candelabro" (Kandelabern), den är 60 meter hög och man ser den bara från havet. Ingen vet hur gammal den är, vem som gjort den eller varför.  Den är ”inristad” i berget under sanden, och försvinner inte trots sandstormar och starka vindar från havet.

Vi börjar nu se fler och fler fåglar...

...som flyger åt alla håll.

 Nu börjar vi också närma oss öarna.

De har spännande former och många grottformationer. 

Spännande djurliv och landskap, men lite irriterad blir jag för det var sagt att båten skulle vända runt så att det inte spelade någon roll på vilken sida man satt i båten. Nu har vi kommit till sjölejonen och båten ligger med bredsidan mot dem. Inte den sida jag sitter på så klart. Jag viftar och vill att de ska visa även oss på höger sida vad som händer. Kapten förstår inte men guiden vinkar och jag får komma fram och sitta i  guidstolen.  Högt och bra och med utsikt åt alla håll.  Lönar sig att ha en riktig kamera med tele med sig.

Det som händer på den sidan är att ett sjölejon har fått fatt på en fågel och håller på och leker med den.

Den kastar sin fågel upp i luften, fångar den igen och igen. 

Guden berättar att de inte äter fågel men vill gärna leka lite. 

Vi fortsätter turen, inte genom den här passagen den är för trång och grund.

Vi fortsätter runt bland alla fåglar. 

Det vimlar verkligen av fågel här.

Många bilder blev det vid dessa öar så det kommer en fortsättning snart. 

Strandpromenad

Efter vår häftiga och intressanta flygtur över Nazcalinjerna så kan det vara skönt med en lugn promenad på stranden.  Fast något dopp i havet blev det inte för där verkar det lura lite faror. 

Vi har en bred härlig och solig sandstrand vid hotellet,  men de flesta verkar vilja stanna kvar vid poolområdet. 

Vi har utsikt mot öknen också. 

Men framförallt så håller det till en hel del fågel nära stranden. 

Lite längre bort flyger det färggranna varelser omkring. 

Även hel del som far omkring på vattnet. 

Det är så många segel uppe i luften att man är frestad att börja nynna på en välkänd låt av Lasse Dahlqvist. "Kors vad det vimlar av segel i da".

De som håller i seglen far fram så det riktigt fräser i havet. 

Det ser kul ut, men även lite svårt.

Det gäller att passa sig så att landningen hamnar tillbaka i havet efter en lufttur. 

Och så att man inte landar på land. Den här mannen var snubblande nära.

Flamingorna verkar vana och fortsätter lungt med sitt matletande. 

Fast måsarna verkar lite nyfikna, de vill kanske testa en sådan där bräda. Fast de här måsarna tror jag är tärnor. 

Taquile - ön där männen stickar.

Taquile är den ö i Tittikaka som är mest känd för att det är männen som stickar där. Låter väl inte så märkvärdigt egentligen, men det är bara männen som stickar inte kvinnorna.

Vi har samlats på en av marknadsplatserna för att få veta lite mer om deras hantverk på ön. Kvinnorna spinner och männen stickar.

Kvinnorna väver också.

Se bara på männens bälten som kvinnorna väver. Vackra konstfulla skapelser. Det bältet sägs var orsaken till att männen på Taquile inte har någon kulmage. 

Vi får också en liten lektion i hur de gör sitt tvättmedel, det växer en ört på ön som man krossar till en massa.

 I vattnet blir det till en skummande tvållösning.

Förutom att man tvättar kläder och sig själva så används den till att tvätta ullen.

Den mörka lite smutsiga ullen blir vit och mjuk.

Under tiden vi får se hela den proceduren så stickas det flitigt.

Så här ser de gifta männens mössa ut, jag fick känna på den och den var väldigt tätt och hårt stickad. Kändes nästan som om den var vävd.

Pojkmössan ser ut så här.

Så ska vi få lite dansuppvisning också, en av de äldre kvinnorna kommer med sitt lilla lamm.

Hon börjar byta om till danskläderna, tar på sig kjol...

...efter kjol.

Tills hon har hela dräkten på sig och börjar dansa.

Efter att ha beundrat alla fina handarbeten och naturligtvis köpt med oss lite minnen hem så är det dags att åka vidare. Vi får en fin promenad i solen genom byn och kan beundra alla blommor och växter, som passionsfrukt...

...och Quinoa.

Återvinning är bra och gamla skor kan man använda till gångjärn på grinden.

Vi ska tillbaka till vår båt och nu är det lättare väg när det bär nedför.

Vi kommer ner på en helt otrolig sandstrand. Inte många som badar här för vattnet i sjön är ganska kallt.

Men bada fötterna kan man ju alltid göra bara för att ha doppat något i Tittikaka.

Till och med fåglarna tyckte det var för kallt i vattnet.

Vi hoppar ombord på vår båt och far till en annan ö för lunch. Ön äldste man står där och tar emot oss. Han är 89 år.

Han visar mig att han har fått en fripassagerare, på hans jacka sitter en neonfärgad liten varelse.

På lunchstället är det några studenter som håller på med ett projekt och de ber att få filma oss. Vet inte vad de skulle ha sina filmer till.

Mätta och belåtna efter att ha fått smaka på en del specialiteter åker vi vidare mot nästa ö, men först hälsar jag på gårdens lilla gris.

Nu far vi mot vassöarna.