Opolitiskt valreportage.

Det här blir nog dagens mest opolitiska valreportage, eftersom det finns en tydlig regel om bloggarna som lyder som så här, "Bloggar eller blogginlägg som används mer som politiskt verktyg eller för att agitera för sin sak är också regelbrott". Därför är jag en lydig medlem och tar ett valreportage som inte tänker påverka någon i någon riktning angående deras val i dag.

Men mitt val den dagen det här hände var kanske inte helt övertänkt ändå. Jag bestämde mig nämligen för att följa med på en valsafari.

Sjösjukepiller delades ut före avfärd och redan där borde jag har tänkt till lite mer. Inte ens när det kom en person och började dela ut påsar så hade jag några betänkligheter om att följa med.

Vi tuffade i alla fall ut med vår båt och fick se lite av Reykjavik från havssidan. Ett stort fartyg från kustbevakningen låg förtöjd framför Harpan. Harpan som är Reykjaviks nya konserthus ska vi besöka senare.

En märklig grön kulle som man tydligen kan bestiga åkte vi förbi.

När vi kommit lite längre ut från hamnen har vi fin utsikt över staden och Hallgrimskyrkan sticker upp sitt torn som ett riktmärke och bakom den skymtar Perlan.

Den här lite speciella kyrkan vet jag tyvärr inte vad den heter.

Vi kommer längre och längre ut till havs och får syn på en fin fyr. Dit kan man gå till fots när det är lågvatten.

Men nu var det här ju ett valreportage, så hur var det då med valen...

Ja vi spanar och spanar och utkiken spanar och det gungar och gungar ganska rejält. Sådana här varma overaller fick vi alla att ha på oss och de värmde gott i blåsten.

Det är faktiskt så att minnet från den trippen vaknar lite väl mycket nu när jag skriver och även ser bilderna. Märklig känsla men det är en klen tröst att veta att jag inte var ensam om att inte må så bra och även fick erfara varför vi fick påsar. En ung kille var så medtagen att han fick ha hjälp för att ta sig ner till undre däck.

Men jag förstår att vän av ordning nu börjar bli lite irriterad över om hur det gick med valen. Jo, vi såg två vikvalar och ett gäng vitnosdelfiner. Bildbevis hör jag nu att det ropas om. Njae, det var tunnsått med det. Gungandet gjorde att jag hade fullt sjå att klamra mig fast i relingen och med två händer krampaktigt fastklamrade där vid relingen så fanns det inga händer kvar till att lyfta upp kameran.

Tur att jag passade på att fota lite val på torra land innan avfärd annars hade det här blivit ett valreportage utan någon val. Kan det vara ett gäng blåvalar som jag lyckats fånga på bild...måntro?

Sensmoral: De som avstod från valsafarin gjorde det bästa valet.

Vargaklämman och Forsvik

Mysigt att åka grusväg men när det är så här torrt som det den här sommaren dammar det en hel del.

Strax efter Fagertärn träffar vi på en Vargaklämma.

Förr i tiden fanns det mycket varg i dessa trakter och befolkningen upplevde det som ett stort problem. Vid de så kallade vargskallen jagades vargen in i vargaklämman, där fastnade den antingen i ett fångstnät eller blev kvar där inne för gott. Det är sprickor och stenblock som har bildat dessa gångar i berget och den samanlagt längsta gången lär vara nästan 20 meter. Jag litade på att det var riktigt och vågade mig inte in för att kolla även om det hade varit lite lockande med tanke på att där inne kan det ligga kvar snö och is långt in i augusti.

Skogen växer tät runt omkring. En hel del blommor finns det också.

I den här kompakta sommarvärmen är nätt och jämt att grässtråna orkar vaja mer en ytterst lite.

Vi fortsätter färden och hamnar i Forsvik. Här träffar vi på en av slussarna i Göta kanal. Det är ganska kul att titta på när det slussas.

Varierande klädstil, jag tror att en av de på bilden svettades en aning.

Det är inte så lätt att slussa när det står så många och tittar på, Hugin hade inga problem men motorbåten längst fram såg nog inte så vacker ut då den gick därifrån. Dessutom såg jag att den hade varit och buffat mot något även på andra sidan.

Varmt i Jönköping

Jönköping var inget undantag när det gällde värmebölja, asfalten nästan kokade och termometern nådde rekordtal.

Vi checkade in på vårt hotell och hittade en trevlig knapp i hissen.

Det måste testas, så vi tryckte på knappen och gav oss iväg för att hitta det utlovade glaset. Det var ganska lugnt på stan, såg inte så många när vi passerade igenom den vackra parken med Länsresidentet.

Där såg vi att det var fler som var törstiga och som redan hade hittat sitt vattenhål.

Ståkäka lät lite jobbigt, men kul namn. De verkade inte ha så mycket som släckte törsten heller.

Dessutom var det semesterstängt, de var inte ensamma om att stänga igen när det var turistsäsong. Dessa stängtskyltar fanns under hela vår resa.

Men ett glas hägrade och vi tog och följde folkströmmen för att hitta dit där alla var.

Någon hade till och med försökt paddla sig dit men tydligen tröttnat.

Vi börjar nu hitta det rätta området för att få lite sommarsvalka men se upp för tåget, man måste passera över järnvägsspåren och här kommer Krösatåget Kristina Nilsson dundrande.

Det går bra att åka båt hit också.

Vi traskar ut på piren bland serveringar och palmer.

För att kunna se Vättern ordentligt kan man klättra upp på långbänken.

Eller för att få bästa utsikt, bestiga muren.

Men hur var det nu, vi var törstiga och att titta på Vätterns vågskvalp släcker inte törsten även om det kommer sköna vindpustar här.

Men ingen fara vi fick vår belöning och hittade det där glaset som vi förtjänade.

Finlandsbåtarna eller Sverigebåtarna som de heter i Helsingfors.

På eftermiddagen då det är dags för båtarna som går över till Sverige att lägga ut är det ett populärt nöje att gå ner till Salutorget och titta. Många köper sig något att äta och slår sig ner på kajkanten till fåglarnas stora glädje. De som sitter där får inte sitta ifred så länge. Till att börja med närmar de sig lite försiktigt.

Men efterhand blir de lite mer kaxiga.

Det är inte bara på land som det kommer sådana som vill se de stora båtarna lägga ut, även på vattnet dyker det upp lite åskådare.

Först ut är Silja Line, men det var förskräckligt vad den eldar på. Undrar vad den har i tanken. Svart rök väller ut när den startar upp. Den puffar ut moln efter moln med svart rök.

Jag vänder blicken bort mot Viking Line men den har tydligen något annat i tanken för röken där är inte ens hälften så svart.

Måsarna tittar också men jag tror att de har något annat i blicken än båtar. Under dem sitter det människor med lite mer frestande godsaker för en mås.

- Ska du eller jag attackera först, ser dessa måsar ut att tänka.

Även jag blir inkollad.

-Kan den där manicken du har i ansiktet vara något ätbart.

-Får jag inget så kommer jag att skrika högt.

Någon slänger i lite ätbart och det är bra att vara beredd.

Sikta in sig på bytet.

Och vara först på det.

- Nu tar jag dig!

De stora båtarna tuffar iväg.

Snart är det bara Gerda som ligger kvar.

Vi tar en runda.

Slingrande grusvägar är spännande att åka på, för det första kan man inte köra så fort där och då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen, dessutom är det lättare att stanna om det inte går så fort.

Så vi svänger in på avtagsvägen till Fäviken bara för att se hur det ser ut där. Vill man äta middag på Fäviken får man vara ute i mycket god tid, så det blev varken lunchpaus eller middag på det stället, men så här ser det ut där.

Huså herrgård. Det var till Huså som kopparmalmen från Fröå gruva forslades och även förädlades. i Huså fanns det en hel det att titta på men det krävdes promenader för att nå dit så det fick vara den här gången. Men Huså bageriets goda bröd kan jag rekommendera.

Färden går långa stunder utefter Kallsjön strand och i dag ligger den spegelblank.

Små fall och bäckar rinner ut ur skogen och fyller på sjön.

Vi kommer fram till Baksjön där speglingarna får oss att stanna till en stund. Fjällen speglar sig i sjön.

På andra sidan vägen ligger Tallsjön som även den är lika spegelblank i dag.

Kan tänka mig att det är en härlig dag för en fisketur.

I närheten ligger  Anjans fjällstation så jag gissar att fiskarna kommer därifrån.

De ser ut att ha det skönt.

Speglingar har jag en viss förkärlek för,

Även torrfurorna är vackra i den här miljön.

En kort sväng in i Norge.

Fast den gamla skylten är betydligt finare.