Stadspromenad i Chivay.

Större delen av vår grupp åkte och badade i varma källor, med baddräkten lämnad hemma så tog jag och några till en stadspromenad i stället. Nu är Chivay ingen storstad och eftersom vi är på hög höjd med tunn luft så är den tillräckligt stor för en promenad.

Det var tur att vi inte gick in här för en fika, jag visste inte vad funeraria var för något, nu vet jag att det är bårhus.

Vi hittade till stadens torg.

Stadsporten.

Vid torget ligger kyrkan.

Ett lite annorlunda krucifix.

Runt omkring torget står det statyer liknande den här och när vi vandrade vidare så såg vi att de fanns överallt i den här lilla staden.

Vad den klippta busken föreställer klarade jag inte av att lista ut, öron som en kanin men svansen stämmer inte riktigt.

Vi lämnar torget och letar efter marknaden.

Slinker in i gångarna på marknaden och hittar stadens slakteri. Inte riktigt samma regler av kötthantering där som vi har här i Sverige.

 Stadens hundar hjälper till att hålla rent på golvet hos slaktaren.

Akta fingrarna.

Träffar på några små barn vid marknaden som tydligt visar att de vill bli fotograferade. Små är de men har lärt sig att då kan man få pengar, vår lokala guide har bett oss att inte ge pengar till barn så de får ett litet virkat djur i stället.

Det är kul att strosa runt och se vad som är till försäljning.

Och även studera folklivet.

Den här lilla tösen kom ut ur porten till vänster och började fingra på något på kaklet.

Där plockade hon loss något som jag gissar var ett tuggummi som hon stoppade i munnen och tuggade belåtet på.

Det är lite jobbigt att andas och gå omkring i den här tunna luften för oss som inte är vana, så jag vilar lite och fortsätter promenaden sedan. Fanns mycket att se i den lilla staden.

Ungar, hundar och hembryggt...

Nä, det ska inte handla om äppelvin, men väl om en fikapaus på hög höjd med en annan slags bryggd.

Vi har åkt i ett område där människor har bott sedan 500-talet och många bor och verkar i det här området ännu.

Fast när vi kommer högre upp är det glesare med bosättningar men desto mer häpnadsväckande vacker och även varierande natur. Vi åker över Andernaplatån och passerar genom en rad unika ekologiska zoner.

Mitt i allt det karga och även gröna hittar vi en cementfabrik.

Efter några timmars färd är det dags för en fikapaus och få komma ut och känna lite på hur det är i den höga höjden och tunna luften.

Ännu är vi inte på vägens högsta punkt men här kan det vara dags att ladda upp med lite cocatea. Nu är effekten av dessa cocablad lite överdrivet, det var väl ungefär som att dricka en kopp tea eller kaffe men det hör liksom till att ta en varm kopp med denna brygd innan man kommer till resans högsta punkt.

Tror att alla turistbussar och bilar stannar här och som en naturlig följd så samlas det en hel del försäljare också.

En av indiankvinnorna visade mig hur hon spann garn av alpackaullen.

Damerna som satt där var charmiga och jag gillar verkligen de höga hattarna som en del har.

Vackra och färgglada ting har de att sälja också.

Här kom det också lite alpackor lunkades.

De är så söta. fast de här vill inte bli klappade.

Jag träffar även på några andra djur.

Katten som håller till här är inte ett dugg intresserad av att stå modell.

Ett fascinerande landskap är det och jag tar en extra titt innan vi åker vidare.

Köper med mig lite cocakarameller, kan vara bra att ha som färdkost. Sådana får man ta med sig hem, men cocablad och cocatea får man inte ta ut ur Peru.

Innan vi kommer till högsta platsen stöter vi på ett litet hinder, ett tåg har lite problem att ta sig fram och har fått stopp precis vid järnvägsövergången. Vi får vackert vänta tills det orkar dra vidare.

 Inga bommar eller varningssignaler finns men här finns det mänskliga vakter istället.

Tåget är långt så det tar ett tag innan det tuffar vidare...

...och även vi kan rulla vidare.

Vi njuter av naturen.

Så är vi framme vid resans högsta punkt, här känns det verkligen att luften är tunnare och man känner sig lite andfådd då man går ur bussen. Vi är på 4.910 m.ö.h.

Här har man vidsträckt utsikt mot omgivningarna och vulkanerna, fast vi har fått lite dis i luften och får nöja oss med att veta att där borta finns Misti och de andra vulkanerna.

Här finns det också en hel del att köpa och en av försäljarna har sin lilla dotter med sig, hon är först lite blyg.

Fast då hon får en liten katt av mig så släpper blygheten och hon charmar oss alla.

Sedan far vi vidare mot platsen för dagens övernattningsställe, Chivay.

Kina - Bröllop.

En morgon då jag kom ut från hotellet var det stor uppståndelse alldeles nedanför. Folk hade samlats och massor med fotografer var där, så jag väntade en liten stund för att se vad som var på gång. Strax så kom det tio stycken brudpar.

Fotograferna trängdes för att få de bästa bilderna.

Men till min förvåning så släppte de även fram mig så att jag skulle få fota.

Massor av konfetti sköts upp och ballonger i mängder for upp i luften.

Varje brudpar hade låst fast ett hänglås någonstans. Vid Kinesiska muren var ett populärt ställe och nu sände de iväg nyckeln i  ett knippe ballonger så att ingen skulle kunna låsa upp deras lycka. Här kan man se nyckeln.

Så for ballongerna iväg.

Alla var inte lika intresserade av brudparen.

Det fanns mer spännande saker på backen. 

Kina - skola

I den lilla byn utanför Kunming som vi besökte fanns det också en skola, inte bara för de barn som bodde i byn utan det sändes även barn hit från andra byar och då bodde de på skolan.

De barnen bodde i stora sovsalar.

De här killarna hade smugit undan och spelade kort.

Det var egentligen rast då vi kom, men några barn var kvar i sina klassrum. Mannen med ryggen hitåt är läraren.

En flicka som hade lite kvar att göra innan hon kunde gå ut på rast.

Weine försökte sig på att ha en liten lektion till barnen stora glädje.

Resten av barnen var ute på skolgården.

Även läraren tog rast.

Kina - en liten bondby.

I närheten av Kunming var vi på besök i en liten bondby.

Husen såg ut att ha hängt med en hel del år.

Underhållet av husen var tämligen eftersatt, men sliter man för att få tillvaron att gå ihop så är det inte det som prioriteras först.

Borgmästarens hus. Har säkert varit en tjusig byggnad en gång i tiden.

Den här gamle mannen bjöd in oss till sitt hem som bestod av det här enda rummet.

Barnen i byn tyckte det var kul att bli fotograferade.

Huvudgatan. 

Mellan husen odlades det och trädgårdsredskapen var inte av det nyare snittet.

Vi kom fram till byns torg, där var det kommers på gång.

Torget var byns mötesplats för folk, förutom att det var där som det handlades med olika varor.

Den äldre generationen tog hand om barnen. Vår lokala guide Sunny berättade att det var vanligt att man sände sina barn till föräldrarna på landet, speciellt om man hade skaffat sig fler barn än det enda tillåtna. Hon hade själv vuxit upp hos sin mormor eftersom hennes föräldrar ville ha två barn.

Barnen var väldigt nyfikna på min kamera.

Den här lille killen var en av de modigare och kikade in i sökaren. Jag tog en bild och...

...visade honom den sedan. En av mina medresenärer tog en bild när jag visade honom bilden. Sedan hade jag en ständig följeslagare i byn.

Den här lilla tösen var fullkomligt skräckslagen av alla de "långnäsor" som kommit på besök i byn. Hon hade aldrig sett något så otäckt. Vår lokala guide berättade att när hon var liten så kom det några västerlänningar till hennes by. Hennes mormor hade aldrig träffat på några förut och utropade med förskräckelse i rösten "monster, monster!"

Mobiltelefon var lite ovanligare 2003, men det fanns en i den här byn. röret som mannen har är något som man rökte tobak med.

Det kan vara bra att veta hur det ser ut när man ska gå på damernas och herrarnas. Damer till höger, lätt att komma ihåg då tecknet står med benen i kors. ;)