På väg till Brønnøysund.

Vi lämnar Sandnessjøen och ska till Brønnøysund, på landvägen till Brønnøysund har det varit ett ras så den är avstängt ända fram till juli och alla som vill dit måste ta den gamla vägen dit. Det är utefter kusten och med färjor. Inte gör det oss något för det är en betydligt vackrare väg, enda nackdelen är att vi inte har någon tidtabell, men väntan kan användas till att ta lite bilder. Vi har kommit till Tjøtta och väntar på att färjan ska komma.

Lite trevligt samtal i kön, med de andra väntande så går tiden ganska fort.

Färjan kommer och vi är iväg.

Finns väl inte så mycket att säga, bara att njuta av landskapet.

Vi är framme i Forvik, fick en tidtabell på färjan och vet att om vi ska hinna med nästa färja som går över från Andalsvågen till Horn, så kan vi inte stanna på vägen, och det trots att vi träffar på älg. Bara att köra direkt.

Vi har också lärt oss att pensionärer har rabatt på färjorna och här har det ett trevligare namn än pensionärsrabatt, det heter honörsrabatt. En här färjeturen är inte så lång.

En fin tur har tagit oss till Brønnøysund.

Nu ska vi ut på en liten vandring, men det tar vi i nästa inlägg.

De sju systrarna

Vi gör som måsen.

Drar iväg på en utflykt, för att upptäcka omgivningarna i närheten av Sandnessjøen, fast vi tar bilen istället för att flyga.

I utkanten av stan gör vi vår första upptäckt, ett hövdingsäte från vikingatiden har byggts upp här.

Där kan man boka in sig för gästabud och vissa tider kan man även komma in och få sig lite historia berättad.

Vi fortsätter färden och kommer till de berömda fjällen som kallas för De sju systrarna.

Vackra fjäll som även har en saga berättad om sig. Bergstopparna heter Botnkrona (1 072 m), Grytfoten (1 066 m), Skjæringen (1 037 m), Tvillingene (980 m), Kvasstinden (1 010 m) och Stortinden (910 m)  och  alla var döttrar till Suliskongen långt upp i norr, som höll dem under hård disciplin. En natt somnade han så tungt att alla sju jungfrur kunde smyga sig ut.

Men Vågekallen, som var desperat efter en fru, låg på lur. Han jagade dem. Systrarna flydde söderut mot kusten, med flera troll efter sig, som alla antingen ville fånga eller rädda dem. Men ingen av dem kom ihåg solen, som förvandlar alla troll till sten. När gryningen kom förstenades både systrarna och deras förföljare. De förvandlades allihop till de klippor och fjäll som idag gör Helgelandskusten till en av de vackraste i världen.

Det finns även en längre variant av sagan, men den tar vi när vi kommer till Brønnøysund. De sju systrarna ligger så nära varandra att en bra vandrare kan bestiga dem alla på en dag.  Det finns en led som tar ca. 13 timmar att gå. Det ser lite blött och halt ut så vi nöjer oss att beundra bergen.

Landskapet här är så vackert så ibland känns det som om man åker omkring i en turistbroschyr eller att det är vykort uppradade runt omkring mig.

Peter Dass en präst, poet och författare från 1600-talet var verksam i det här området. Han är tämligen okänd för oss svenskar, men åker man Hurtigruten så lär man stifta bekantskap med honom, han står staty i Sandnessjøen och välkomna alla med utbredda armar.

Han är författare till den berömda diktsamlingen Nordlands Trompet, i vilken livet bland fiskarbefolkning och småbönder skildras. Petter Dass skrev även många psalmer, en av dem finns till och med i Isländska psalmboken och där har den nummer ett. Han bodde här i Alsterhaug, men inte i den här prästgården, den byggdes först när hans son övertog prästämbetet.

Kyrkan håller på att renoveras så vi kan inte gå in där.

Visst ligger den vackert.

Men det har byggt ett alldeles nytt Peter Dass museum och där får vi gå in. 

Museet är liksom insprängt eller mer som insågat i berget, väggen bredvid trappan ser i alla fall sågad ut och har ett fint mönster.

Uppepå berget finns det en minnessten över Peter Dass.

Fint utsikt här uppe.

Vi åker vidare.

Det varnas för får...

och mycket riktigt så är det får på vägen.

Dags att vända åter till Sandnessjøen

När vi kommer tillbaka så har sydgående Hurtigrutenfartyget kommit in. I dag är det Trollfjord som kommit.

Här på kajen står det något som de på norska kallar för Skarv, en kättinglänk skulle jag kalla den för. Läser på skylten att det är en kättinglänk som väger 450 kg och är en av den 15 km långa kättingen som håller produktionsskeppet för olja och gas som ligger vid Skarvfeltet.

Hurtigruten kommer.

Bor man på en ort där Hurtigruten har en av sina hamnar så kan det vara kul att se när den kommer in också. Här i  Sandnessjøen bodde så att vi såg ner till Hurtigrutenhamnen, nackdelen var bara att fartyget skulle komma in klockan fyra på natten. Gissade att vi sov då, men det slumpades så att vi vaknade just då och då vi fick se att det var Finnmarken som kommit och att det var fint väder så klädde vi på oss och gick ut.

Solen står lågt och det är ett fint ljus, inte många passagerare är uppe.

Så här dags och i det här ljuset är till och med industribyggnader fina.

Trots den tidiga timmen så lossas och lassas det.

Vi passar på att se omkring på omgivningen under tiden.

Bron i morgonljus.

Fjällen ser annorlunda ut så här dags.

Så är det dags för Finnmarken att lägga ut igen.

Och vi går och lägger oss igen.

Sandnessjøen förskönas.

Sandnessjøen är ingen stor stad, den kändes snarare lite sömning i sin framtoning, men på ett håll jobbades det en hel del.

Några spanska grafittikonstnärer hade fått i uppdrag att utsmycka några hus.

Ansikten växer fram på väggarna.

Den låga väggen på andra sidan huset har utnyttjats för ansikten på ett annorlunda sätt.

Här är det bilparkering så jag får fota mellan bilarna.

På den stora väggen arbetas det med ett ansikte av en pojke.

Man får backa ibland och studera hur det blir.

Nästa dag är det värmebölja i området, från att ha haft bara ensiffrigt på termometern så blir det plötsligt 10-11 grader och innevånarna i den här staden är riktiga vikingar, för då ser vi plötsligt hur många går omkring i både kortbyxor och kortärmat. Ett härdat folk.

Men graffitimålarna behöver sina skyddskläder och svettas säkert.

Jag tyckte att porträttet på pojken såg klart ut, men det ska tydligen vara mer där.

Även på baksidan har det målats mer.

Vet inte om det är samma personer som målat den här väggen.

Konst och konst, vårt hotell vill väl inte vara sämre utan har också modern utsmyckning i korridoren.

Helgelandsbrua - Dette er Norges vakreste bro.

Helgelandsbrua eller "Helgelandsharpa", som den kallas i folkmun. Den har röstats fram som Norges vackraste bro, så nog förtjänar den bron ett eget blogginlägg.

Bron är 1 065 meter lång och ändrade infrastrukturen radikalt på Yttre Helgeland då den öppnades 1991. Sandnessjøn var nu inte längre beroende av färjeförbindelse med fastlandet. 

 

Vackrast är nog naturen ändå.

På väg tillbaka till stan står den här älgen och iakttar trafiken.