Var är min mamma!

Har du sett min mamma?

Mamma!!!

 Mamma var är du!

Maaammmaaaa!

Men mamma jag är hungrig, jättehungrig!

Har du sett min unge?

Pingvinmetropolen Salisbury Plain

Vi kommer iland på Salisbury Plain. Ser mig omkring och nog finns det många pingviner här.

Fler än vad man anar vid första anblicken.

Förstora bilderna så ser det bättre ut.

Sänker blicken lite och det fullkomligt vimlar av dem, undrar hur många det är egentligen.

Det känns nästan överväldigande, vet inte var jag ska fästa blicken.

Eller var jag ska rikta kameran. Det finns så mycket att se och det myllrar av pingviner. Lite svårt att tro det men det sägs att på Saint Andrews Bay finns det fler pingviner.

För att komma fram till pingvinerna måste man först kryssa sig fram mellan de stora elefantsälarna och se till så att man inte hamnar mellan dem och vattnet för får de  för sig att anfalla så hinner man inte undan.

Modiga pingviner som tar vägen mellan vattnet och elefantsälen.

Nybadat gäng.

När de ska ner i vattnet ser det nästan ut som om de har avdelat pingviner som står och dirigerar trafiken.

För sin säkerhet så går de oftast ner till vattnet i grupp.

När de lägger sig ner och simmar liknar de mer fåglar än då de går i upprätt ställning.

Hemma igen så gäller det att hojta till ordentligt så att ungar och föräldrar hittar varandra. Kan berätta att det var inget tyst ställe det här.

Ungarna ser mer ut som små dunbollar eller om de har tagit på sig en päls. De första upptäcksresanden som kom hit trodde det var en egen art och döpte dem till pälspingviner.

Alla ungar klarar sig inte till vuxen ålder. Det är ingen gammal golvmopp som ligger där uten en av de som inte klarade sig.

Genast blir de till mat för någon annan.

Håhå ja ja, då far de iväg igen. När vi äntligen fick lite hålligång på ön så var det så kortvarigt. Jag som hade siktat in mig på en framtid som fotomodell.

Landstigning

De som varit till Antarktis känner säkert till proceduren vid landstigning men för er andra så är det ungefär så här det går till.

När vi ska iland med gummibåtarna så är det samling ute på däck, först stöveltvätt förstås, vi får inte riskera att ta med oss något till öarna här och inte heller ofrivilligt föra över något till någon annan ö, så att kliva ner i stöveltvätten är viktigt. Kö till landstigningstrappan eller det kanske heter landgång.

Fast för mig ser det mer ut som en trappa, om även om en lite vinglig sådan. Det gällde att hålla i sig ordentlig när det gungade.

Även klivet över till Zodiaken kunde kännas något ostadig. Där var det viktigt att använda sjömansgreppet, då man tar varandra om handloven istället för i hand. 

Sitta på pontonerna under färd var både skönt och praktisk om man nu inte ville fotografera något bakom sig, men då gick det bra att stå på knä och ha pontonen som stöd för kameran.

Å så iväg till nya spännande mål.

Framme vid en ny ö.

Lådorna som syns på stranden är väldigt viktiga och innehåller nödutrustning som skall användas om oturen är framme. Orsaken till deras tillkomst är en incident som inträffade för några år sedan då vädret plötsligt slog om och det var omöjligt att ta sig tillbaka till fartyget. Där vid lådorna lägger vi också av oss flytvästarna. Det är obligatoriskt att ta av den, för sedan vet våra guider om det fattas någon vid återfärden. Likaså finns det en tavla ombord där man markerar att man lämnat fartyget och även kommit tillbaka. Säkerheten är viktig och det skulle inte vara speciellt kul att bli lämnad på någon av dessa öar.

Hade vi tur stod välkomstkommiten där och välkomnade oss med utbredda armar...hrmf vingar.

Bra med vaktpost vid flytvästar och väskor.

Det är också bra att hålla reda på sina persedlar när det finns tjuvaktiga fåglar i närheten. Kan bli kallt om fingrarna annars.

Morgonstund har guld ...

Väckning 5.00. Det ser ut att bli en fin dag Och då gäller det att ta vara på tiden och ge sig iväg på upptäcktsfärd tidigt. Vädret är nyckfullt här och kan slå om väldigt plötsligt.

Lite snacks har dukats fram och vi  fyller snabbt på energiförrådet i kroppen innan det är dags att äntra zodiaken. När vi sedan några timmar senare återvänder till Profesorn kommer vi få en smarrig brunch. Ingen mat får tas med iland.

Ser att pingvinerna redan är vakna och har gett sig ut på dagens första fisketur.

Några slidnäbbar har kommit ombord på besök.

Verkar som om de passar på att ta sin morgongymnastik i den uppåtgående solen.

Börjar lite försiktigt med att lyfta på en fot i taget...

... Knäna böj...

...Å så hopp!

Man blir törstig av att gymnastisera.

Jag var inte ensam ute, även Adam var vaken.Flytvästen har han redan hunnit få på sig, nu får vi skynda iväg och tvätta stövlarna och sedan ner i zodiaken. Ska bli spännande att få komma iland på Salisbury Plain. Där lär det finnas en kungspingvinkoloni.

Elsehul

Vi är nu i Sydgeorgien och ska snart göra en landstigning i bukten Elsehul. Innan vi får gå iland är det obligatoriskt att vara med på en genomgång om hur man förhåller sig här. Det är mycket viktigt och vi får bl.a  veta att inget ätbart får tas iland och både före och efter landstigning måste stövlar och kängor tvättas i ett speciellt definicerande bad.

Innan vi kliver iland gör vi en liten sväng förbi en strand där elefantsälar, pälssälar och pingviner håller till. Där på stranden ligger en alldeles nyfödd liten elefantsäl. Den har t.o.m en bit av navelsträngen kvar.

Livet är inte alltid så lätt för en sälunge, jag vet inte vem som skadat den här men den har blivit illa åtgången.

Det är mycket troligt att den inte kommer att kunna klara av att freda sig mot fåglarna som redan hade spanat in den.

Den sydliga stormfågeln är stor och den avvek inte många meter från sälungen.

Vid nästa strand skulle vi gå iland, här på en sten ute i vattnet satt en pampig pälssäl. Såg nästan ut som om han vaktade stranden.

Vårt mål med landstigningen var att gå upp på höjden, där det var en fantastisk utsikt över omgivningarna, men mer om det senare. Då kommer också en förklaring till varför Olle står med en paddel där högt uppe på berget.

När vi några timmar senare när kommer ner från höjden för att återvända till fartyget, sitter han fortfarande kvar på sin sten.  Det är bara vattennivån som förändrats.