Peking nu och då.

Jag var i Peking för sju år sedan och det som jag funderade på nu när jag var här igen var om det hade förändrats något. Det som jag mest tänkte på var nog att det var så väldigt disigt och grått nu. Fick förklarat att det berodde på det varma vädret och bristen på regn, det gjorde att luftföroreningarna stannade kvar över staden. Kom bara regnet så skulle luften rensas och solen ses igen.

En annan sak som förändrats var antalet bilar, det var mycket, mycket fler bilar nu.

Cyklar var det därmot lite färre av men en positiv sak var att elmopeder ökat. Tor inte jag såg någon bensindriven moped.

Många av städarna och gatusoparna åkte omkring på små eldrivna mopeder.

Fast det fanns många som trampade för egen maskin också.

Något som jag inte såg alls för sju år sedan var dessa tungt beväpnade vakter, de fanns lite överallt och det kändes lite obehagligt att se dem.

Ett tag trodde jag att nu var det något allvarligt på gång, terroristhot eller liknande för på en gata var det massor med poliser och polisbilar. T.o.m en Hummer stod det där.

Men det var bara några deltagare i de Asiatiska spelen som skulle lämna sitt hotell.

Bevakningen på stan i övrigt var också stor, inte för att det var Asiatiska spel på gång utan det var så varje dag. Helt utan orsak så kunde personer stoppas och deras väskor gås igenom.

Inte fick man fotografera överallt heller, när jag tog de här bilderna på köerna utanför Förbjudna staden så hörde jag att någon ropade men uppattade inte att det var till mig. Såg sedan på bild två, att det var det nog, för vakten där styr kosan rakt emot mig. Var kanske tur att jag inte förstod det och bara gick min väg.

Jag tyckte att den här porten var så fin så att jag ville ha en bild på den, tänkte kliva upp på några trappsteg som var framför, men se det fick man inte göra. Stå nedanför trappstegen och fotografera gick bra men inte på dem. Det var tydligen viktiga trappsteg för de ledde upp till en flaggstång med kinesiska flaggan på.

Annars var kineserna snälla och trevliga mot oss västerlänningar. Fler än vad det var för sju år sedan kunde också sådan engelska som gick att förstå  och många ville väldigt gärna bli fotograferade. Som den här två, cykelreparatören som satt och väntade på kunder och hans kollega skomakaren som redan hade en kund.

Gammalt och nytt möttes ibland, en modernt klädd ung dam med en lite äldre modell av babybärstol.

Promenad i Pekings hutonger.

Hutonger kallas de gamla och trånga gränder som tidigare var väldigt typiska för Peking men nu är på väg att försvinna. Många revs inför OS 2008. De hutonger som låg närmast Förbjudna staden på dess östra och västra sida, där bodde finare folk och aristokrater.

Men de enklare hutongerna där vanligt folk bodde och fortfarande bor , kändes mer spännande att gå runt i. En hutong är nästan alltid byggd som en fyrkant med en gård i mitten. Hutongerna är i själva verket de gångar och korridorer som bildas mellan dessa grupper av byggnader.

Vi kikar in på en gård.

Här bor ett äldre par, de har ett sovrum som de delar med kylskåpet. Det är deras enda riktiga rum.

Sedan har de ett äldre kök som numera användts till tvättrum.

och ett lite modernare kök. De har dessutom en liten butik (stor som en kiosk)som är deras levebröd.

 Om gränderna i hutongerna är trånga så blir det inte bättre när folk får det lite bättre ställt och skaffar sig bilar.

Här är det grönsaksförsäljning på gång, svenska livsmedelsverket och hälsovårdsmyndigheter skulle nog få slag om de såg hur grönsakerna lades ut direkt på gatan.

Tror också att de skulle reagera på arbetsförhållandet för de här kockarna som satt och skalade grönsaker i ett litet prång.

Likaså i det här restaurangköket.

Men folk åt på serveringarna och såg ut att både må bra och vara glada.

Välj en dricka till maten.

Nu såg det ganska gott ut det som folk satt och åt och vi började bli riktigt sugna på något att äta. Tänkte att vi testar någon av alla dessa matställen. Sagt och gjort vi följde med in på en av restaurangerna, in i en trång gång som vindlade sig  längre och längre in. Kom fram till ett litet rum med bord och pallar som  mer såg ut som en gammal lekislokal än matservering. Vi slog oss ner på pallarna och en matsedal kom fram. Där tog det liksom stopp, för hela matsedeln var med kinesiska tecken och det enda tecken av de kinesiska som jag kan är "damtoalett" (har senare lärt mig tecknet för dörr också) men det kommer man inte så långt med om man är hungrig. Vi testade att fråga efter nudlar men servetrisen skakade bara på huvudet. Vi fick ge upp och gå därifrån utan mat.

Vi traskade vidare och kom till en gata där de fanns fler matställen och även inkastare, vi lät oss bli inkastade på ett ställe där de hade bilder på matsedeln. Fört fick vi in varsit glas hett vatten och lite servetter, gissade på att det var för att tvätta händerna, hoppas att vi inte gjorde något allvarligt ettikettsbrott bara. Sedan började vi peka och beställa.

Nudlarna som vi startade med var riktigt goda.

Sedan var det dags för varmrätten, min mans var stora köttben., att äta med fick han ett par plasthandskar. Jag tycker att personalen som sitter i bakgrunen ser ut som om de har lite roligt.

Kan det vara åt min huvudrätt, vet inte riktigt vad det var förutom all chili men nog såg det ut som småfåglar, tyckte mig se några näbbar däri. Kan säga att jag åt ingen av dem. Tur att nudlarna var så goda.

Jag åt ingen skorpion.

Dag blev kväll och vi begav oss ut för att studera lite av Pekings nattliv.

Testade först om mitt lilla resestativ skulle håll för min kamera. Det gick riktigt bra, tog en första testbid utanför hotellet och vakten där ville antagligen väldigt gärna var med på bild för han envisades med att stå bredvid mig eller framför kameran.

Peking är utsmyckat med  en hel del blomsterskulpturer, blommande och vackra på dagen.

och upplysta på kvällen.

Kvällslivet i Peking verkar vara lika aktivt som det på dagen, på shoppingatorna var det full fart och mycket folk.

Vi gick in på en av de små marknadsgränderna, där var det trångt, folkligt och mycket som var annorlunda än det vi var vana vid.

Hur mycket försäljarna än trugade så testade jag inte att äta skorpioner. De såg inget vidare smakliga ut där de levande var uppträdd på grillpinnar. Svårt att få någon skärpa eftersom de sprattlade med benen hela tiden.

Smakade inte heller  sjöhäst eller sjöstjärna. 

Inte mycket mat på de små krypen, men den här killen var extra envis och försökte få mig att smaka.

Alla var inte lika drivna försäljare och deras godsaker lokade inte inte så speciellt.

Den här killen sålde tofu, men verkade mest glad över sin rosa mobiltelefon.

Inte bara konstig mat fanns det, mycket färsk frukt och även nudlar.

Även kanderad frukt verkade vara mycket populärt.

Den här killen, som faktiskt bad om att få vara med på bild, han bjöd på en slags godis som de packade samman genom att med stora träklubbor hamra på en godismassa, synd bara att det inte var så gott.

Mycket folk och trångt i gränden.

Efter att ha traskat och trängts i gränderna kan det vara skönt att slå sig ner och vila lite i en hjärtlig stol.

Engelska och Silk street.

Lite svårt med tidsomställningen än så länge, svårt att sova då det är natt här men desto lättare på morgonkvisten då det är natt hemma i Sverige. Men vi vaknade i tid för frukost och sedan ut i diset. Vi bor på 16:e våningen och det är knappt vi ser ner till backen, så disigt är det. Pekings högsta hus försvinner upp i diset.

Julian Bond lär ha sagt: "Kina är i själva verket det land som har det största antalet engelsktalande i världen. Problemet är att ingen förstår någon av dem". Jag är nog beredd att hålla med, hela tiden kommer det fram personer som vill prata med oss på engelska, synd bara att vi inte förstår så mycket av det de säger.

Vi styrde kosan till Silk street.

Tre våningar med kläder och prylar, det var inte bara utlänningar som var där och handlade. Kopior på alla kända och dyra varumärken, var det gott om.

Trångt och varmt och så gällde det att pruta. Bästa sättet att pruta var att spela ointresserad och gå sin väg. Sänkte de inte priset då, så var man nere på lägsta nivå.

Vi stannade inte där så länge utan gick ut bland de lunchlediga kineserna. En grupp damer passade på att koppla av med lite Qigong.

Andra kände för lite mat.

Såg faktiskt lite gott ut det han lagade. Såg ut som någon slags pankakssmet som han gräddade på sin platta, knäckte sedan i ägg och något mer i som fyllning. Vek sedan ihop den och stoppade i en påse som kunden fick med sig.

Dumplings var också en poppulär lunchrätt. Ångan gjorde sig bra på bild.

Soldater får man inte fotografera, så bara därför kan jag inte låta bli.

Blommar inte träden så ser kineserna till att det blommar ändå.

Sedan tycker jag att kinserna är ganska så kul, vill de lägga sig och vila med kantstenen till blomrabatten till huvudkudde, då gör man det också.

Eller vill de ligga i cykelkärran och läsa tidningen, då gör man det.

Eller sitta i gathörnet och virka små amigurumier.

Sätta sig ner mitt på torget och filosofera.

Eller bara stoppa in huvudet i papperskorgen.

Österut - Mot Kina går färden.

Varje resa börjar med ett enda steg, men en stor del av resan är även planeringen inför resan. Vår planering började för ungefär ett år sedan då vi hittade den resa som vi i flera år pratat om att göra. Ända sedan järnvägen från Peking till Lhasa öppnade år 2006, så har vi pratat om att åka den och nu hittade jag en resa som hade med allt som vi ville ha i vår resa. Tvekade inte många minuter innan jag ringde och bokade den resan.

Tiden gick och plötsligt en dag så var vi där i Peking.

Vi bodde på Hyatt, ett trevligt hotell mitt stan, kan verkligen rekommendera det. Redan på flygplatsen blev vi mötta direkt när vi klev ur flygplanet. Lotsade genom hela proceduren med passkontroller och bagageutlämning. Hämtade med bil och avlämnade vid hotellet även där mötta för att checka in.

Sedan var vi sugna att gå ut på stan och se hur där såg ut nu. Det var sista dagenpå en stor nationell helg och alla var lediga och alla var även ute på stan.  Himmelska fridens torg var välbesökt och för att komma in dit måste man gå genom säkerhetskontroller som på flygplatser. 

Hela torget var vackert blomstersmyckat.

Luftföroreningarna, som kineserna visserligen inte ville kännas vid, de låg som en slöja över hela staden. Inte så konstigt med alla dessa bilar.

Enorma filmdukar var uppsatta på torget och det visades propagandafilmer.

Soldater får man inte fotografera, då kan man riskera att bli av med kameran.

Om man är rädd om bilen så kan man skaffa sig en sådan här parkering, inte så lätt att stjäla den när den befinner sig flera meter upp i luften.

De små fordonen fick plats på trottaren.

Mobiltelefon såg det ut som om de flesta hade men det verkade inte vara nödvändigt för här kunde man slå sig ned och ringa.

Efter den rundan på stan så var det inte så dumt att bli bjudna på evening cocktails på hotellet.

Kocken stod beredd att servera oss.

och vi lät oss väl smaka av godsakerna.