Engelska och Silk street.

Lite svårt med tidsomställningen än så länge, svårt att sova då det är natt här men desto lättare på morgonkvisten då det är natt hemma i Sverige. Men vi vaknade i tid för frukost och sedan ut i diset. Vi bor på 16:e våningen och det är knappt vi ser ner till backen, så disigt är det. Pekings högsta hus försvinner upp i diset.

Julian Bond lär ha sagt: "Kina är i själva verket det land som har det största antalet engelsktalande i världen. Problemet är att ingen förstår någon av dem". Jag är nog beredd att hålla med, hela tiden kommer det fram personer som vill prata med oss på engelska, synd bara att vi inte förstår så mycket av det de säger.

Vi styrde kosan till Silk street.

Tre våningar med kläder och prylar, det var inte bara utlänningar som var där och handlade. Kopior på alla kända och dyra varumärken, var det gott om.

Trångt och varmt och så gällde det att pruta. Bästa sättet att pruta var att spela ointresserad och gå sin väg. Sänkte de inte priset då, så var man nere på lägsta nivå.

Vi stannade inte där så länge utan gick ut bland de lunchlediga kineserna. En grupp damer passade på att koppla av med lite Qigong.

Andra kände för lite mat.

Såg faktiskt lite gott ut det han lagade. Såg ut som någon slags pankakssmet som han gräddade på sin platta, knäckte sedan i ägg och något mer i som fyllning. Vek sedan ihop den och stoppade i en påse som kunden fick med sig.

Dumplings var också en poppulär lunchrätt. Ångan gjorde sig bra på bild.

Soldater får man inte fotografera, så bara därför kan jag inte låta bli.

Blommar inte träden så ser kineserna till att det blommar ändå.

Sedan tycker jag att kinserna är ganska så kul, vill de lägga sig och vila med kantstenen till blomrabatten till huvudkudde, då gör man det också.

Eller vill de ligga i cykelkärran och läsa tidningen, då gör man det.

Eller sitta i gathörnet och virka små amigurumier.

Sätta sig ner mitt på torget och filosofera.

Eller bara stoppa in huvudet i papperskorgen.

2010-11-10 11:27   Arne Bivrin

Kina verkar väldigt spännande, jag önskar bara att jag åkt dit för 15-20 år sedan. Å andra sidan kanske jag säger det igen om 15-20 år. Roligt att få följa med på resan, Maggan!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-11-10 12:59

Kina är lite annorlunda än vad vi är vana vid, håller med att det hade varit intressant att åkt dit för 20 år sedan, var där för 7 år sedan och redan nu har det förändrats en hel del.

Svara

2010-11-14 10:25   Rolandsk

Fin dokumentär skildring av Kina, blir ett minne för livet för dig. Mvh Roland

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-11-15 08:50

Kul att du följer med på min resa Roland. En resa jag sent kommer att glömma.

Svara

2012-10-31 22:18   tomazon

Vad kul att läsa såhär 2 år senare. Du har givetvis fotat Pekings högsta hus. Däruppe åt jag lunch i fredags. Inte ens en vecka sen. Mannen som sover på kantstenen är besynnerlig.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-10-31 22:31

Ja, det är faktiskt kul att titta tillbaka på de resor man gjort och ha dem sparade i bloggen. Minnet vaknar bättre då.
Snart är jag tilbaka där. har redan en hel del ställen som jag vill besöka. Har t.ex inte sett Fågelboet ännu.

Svara