En tur på stan

Efter att ha sett Singapore från luften i Singapore Flyer så var det dags att hoppa på bussen igen och se staden från marknivå. I väntan på att rätt buss ska komma så passar jag på att titta lite på Singporeborna.

Det är varmt och jag står i skuggan, men vad hjälper det då man inte är van vid den fuktiga värmen, svetten lackar trots stillastående i skuggan och kameralinsen immar ofta igen.

Till slut kommer vår röda buss och vi åker iväg. Veckan innan var det F1-tävlingar här och det finns en hel del kvar efter dessa. En taxichaufför berättar att det är för att det var tävlingar förra veckan som det är så lite turister nu. De gjorde slut på alla pengar då. Alltså en bra period att passa på att åka hit.

Vi åker en runda och tittar på byggnader och folk.

Jag ser att det byggs...

..och byggs...

...och byggs, överallt runt hela stan.

Singaporeborna är ett artigt folk så de ber om ursäkt för eventuella problem. Det är sällan i en storstad som jag råkat på så många trevliga och vänliga människor som här i Singapore.

Manhattan finns även här.

Blir ganska törstig i värmen och när den här uppenbarar sig bredvid bussen känns det som det är dags för ett stopp och en törstsläckare.

Vi tar ett stopp och hoppar av vid det här anrika huset för att fukta gommen med något gott.

Men de bilderna tar vi i morgon....

Singapore Flyer.

När man vill utforska en ny stad så är Hop-on-hop-off-bussarna det bästa sättet. Man kommer lätt runt till det som de flesta tycker är något att se och man kan hoppa av där det dyker upp något intressant. Vi köper ett dagspass och åker iväg.

Det finns en tingest som syns vida omkring i staden och som vi är lite nyfikna på.

Nämligen Singapore Flyer.

Det är Asiens högsta pariserhjul på en höjd av 165 meter, länge var det världens högsta också men så byggdes ett i Nevade i USA som är 2,6 meter högre.  Enligt buddisterna är pariserhjulets runda form lyckobringande för Singapore och rörelsen är positiv feng shui.

Här finns även en hel del annat att roa sig med, förutom att åka pariserhjul, som  XD-bio, restauranger, en tropisk regnskog och även ett SPA. Vindlande gångar med mystiska tingestar och ljusspel leder oss fram till själva gondolen.

Hjulet har 28 gondoler och varje luftkonditionerad gondol har plats för 28 personer, det kändes svalt och skönt att kliva in där.

Vi hade dessutom turen att få en alldeles egen gondol. Det tar 30 minuter att åka runt och vill man lyxa till det kan man boka en gondol med champagne eller ändå mer lyxigt en trerätters middag fast då får man åka två varv. Vi valde en vanlig rundtur.

I sakta mak tar den oss upp i luften.

Finns en och annan skruv och bult i det här bygget. Singapore Flyer öppnades 2008, och det tog 2 ½ år att bygga det.

Redan när vi kommit en liten bit upp så börjar man få fin utsikt.

Upptäcker att det finns en golfbana inte så långt bort.

Nu får vi också den första skymten av "Garden by the bay" och fartygen ute i farleden börjar också synas.

Kikar ner på floden under oss.

Jag kikar också ner på gondolen under oss och det är ju klart att man måste fotograferas som minne från turen.

Är det klart väder kan man se ända till Indonesien och Malaysia, men även i soldiset som är nu så ser man vida omkring.

Lite svårt att fota genom glaset, det blir mycket blänk och speglingar.

Nu är vi nästan högst uppe och då har vi utsikt över hela området med "Garden by the bay" och även fartygen ute i farleden.

Ute i vattnet i floden ligger "The Float at Marina Bay", Det är världens största flytande stadium.

Mellan två motorvägar och på mark som för inte så länge sedan var vatten ligger nu det lyxiga och ganska så spektakulära Marina Bay Sands hotel. Det kostade 4,7 miljarder att bygga och byggdes klart på två år.

Överdelen ser ut som ett fartyg. och där uppe finns en swimmingpool som är 150 meter lång.

ArtScience museum ligger bredvid Marina Bay Sands hotel . Den byggnaden ska likna en lotusblomma  men jag tycker mer att den liknar en svamp som spruckit upp.

Vill man lyxa till tillvaron lite extra då man är här i Singapore så kan man hyra en sådan här Lamborghini, antingen att köra själv eller med chaufför.

Vi hade inte spenderbyxorna på så vi hoppade på sightseeingbussen istället.

En regnig dag...

När man förflyttar sig över så pass många tidszoner är det lite svårt att få ordning på den inre klockan. Hemma i Sverige var klockan mitt i natten och här i Singapore var det dags att gå upp och äta frukost. Bara att masa sig upp även om kroppen signalerade något annat.

Jag drar undan gardinerna och ser att det regnar!!! Tänker på våra dagar på Island och börjar tro att vi abonnerat på regnväder.

Vad göra, det är bara att ta med sig paraplyet och gå ut ändå. Kan ju inte sitta inne på hotellrummet för att det regnar. Ser när vi kommer ut att det är vanligt med regn för vid nästan varje ingång till gallerior och butiker finns det sådana här praktiska ställ med paraplypåsar.

Men konstigt nog så behöver vi inte fälla upp något paraply, det har redan slutat regna och det enda man nu blir blöt av är den fuktiga värmen. Inte konstigt att det är fler än vi som går slalom mellan de olika butikerna för att få lite svalka.

Vi bestämmer oss för att ta en liten promenad och se hur här ser ut.

Vi är inte de enda turisterna i stan. det finns några till men visar sig att det är ovanligt lugnt den här veckan. Beror antagligen på att det varit F1 tävlingar i stan och de som kommit hit för dessa redan åkt hem eller att de redan har gjort slut på alla sina pengar.

Vid många butiker står det personer som gör sitt bästa för att locka in kunder. Här lyckas de få med mig in för att titta på ett makroobjektiv till min lilla spegellösa Sony.

Tyvärr så hade de inte det jag ville ha utan plockade fram en elegant liten låda i trä där det stod på locket att det var en proffslins. men proffs eller ej så imponerade inte det så mycket. Det var inget riktigt objektiv utan en  close-up lins. Men kul ändå att se på sedeln som försäljaren använde som åskådningsobjekt att det står Singapura och inte Singapore.

Vi slinker in i till nästa svalkande ställe.

Något det finns gott om här i Singapore är matställen. Man behöver inte gå många meter och vara hungrig.

Ibland är maten lika överskådligt presenterad som i Japan.

Handla egen mat går också bra.

Den stora gatan som vi går på heter Orchard Road, lite svårt att tänka sig att det på 1830-talet var stora plantage här, främst för muskot. Likaså är det intressant att tänka sig att det stora varuhuset som heter C.K Tang grundades av en man som kom hit från Kina och startade sin karriär som dörrförsäljare. Ja, han sålde inte dörrar som jag först trodde, utan var en som knackade dörr och sålde sina varor. Han kallades för "Tin Trunk Man" efter den plåtväska som han bar omkring sina varor i. Han kom till Singapore 1923 och efter 35 år kunde han bygga och öppna ett eget varuhus. Hans familj äger fortfarande det varuhuset.

Tiggare och uteliggare är förbjudet i Singapore, det enda vi såg var handikappade som sålde lotter och små paket med näsdukar.

Inte så långt ifrån den livliga kommersen på Orchard Road slinker vi in på en tvärgata som är betydligt lugnare. Där finns fina radhus där de äldsta är från 1800-talet. Gatan heter Emerald Hill Road och har en diger historia även den. Här bor numera de med gott om pengar.

Den här första promenaden i staden upptäckte vi att det är bäst att ta upptäcktsfärderna  i små doser. Vi orkade inte så långt utan vände här.

Hur det blev med den regniga dagen? Inte en droppe till kom det. Men vi behövde inte känna för stor saknad från alla vattenfall på Island. Varje gång vi kom ner med hissen i vårt hotell kunde vi njuta av detta stora vattenfall.

Lejonön

Det var en dag i september, hösten började ge sig till känna och likaså reslusten. Väskan packades och färden gick ut till Arlanda.

Fast om jag ska vara riktigt ärlig så var resan planerad för länge sedan, så riktigt så där spontant var det inte.

Första stoppet blev i London och eftersom vi både hade flera timmar att slå ihjäl och även tillgång till Concorde room så smakade det gott med en smarrig hamburgare där.

Satt där och slappade och undrade om det bara är jag som tycker att den där konstruktionen som är till för att bära upp byggnaden ser ut som Bart Simpson.

Men det är ju klart det var inte till Heahtrow vi skulle den här gången, vi flög vidare och efter 13 timmar damp vi ner i ett betydligt varmare land. Temperaturmässigt skilde det ungefär 30 grader mot där hemma och luftfuktigheten gjorde det även lite tungt att andas. Vi var nu i Singapore.

Det var inte bara temperaturmässigt som det skilde sig även tidsmässig så var det en skillnad på sex timmar. Hemma var klockan 13.00 och här var det kväller. För att försöka komma in i nya tidsrytmen tog vi en kvällspromenad. Där såg vi att Formel 1 tävlingen som nyligen avslutats, ännu hade lite spår kvar.

Såg även den minsta lilla McDonalds som jag någonsin sett.

Något som var skönt var att slinka in i någon av alla luftkonditionerade butiker som kantade trottoarerna. De hade sådan fart på sin kylning så ofta räckte det att stanna utanför dörröppningen och svalka sig. Mycket energi som förbrukas där för att slippa svettas.

Från träden som kantade gatan var det nästan ett öronbedövande ljud på kvällen, där hade alla fåglar slagit sig ner för sin nattvila, Ganska bryskt lärde jag mig att där under träden skulle man inte gå på kvällen. Blev lite tvätt efteråt.

Förstår att arbetarna var aktiva långt in på kvällarna, det var ju liiite svalare då.

Utanför hotellet hade de lite finare bilarna en alldeles egen VIP-parkering. Enligt vår taxichaufför så kostade den här modellen ungefär 4 miljoner skr här i Singapore.

När det är varmt ska man ju dricka mycket så vi drar oss tillbaka och lyder det rådet.. ;)

Någon vän av ordningen undrar kanske över rubriken, Lejonön. Jo det var så att 1390 var det en avsatt prins vid namn Iskandar Shah som utnämnde sig som själv som härskare över ön Temasek som ön hette då. Han tyckte sig se en lejonliknande varelse, en varelse som ser ut som en blandning mellan lejon och fisk och gav då ön sitt nya namn Singapura eller Lejonön som det betyder.