Bishops & Earl's Palace - Kirkwall.

De här två ruinerna efter Bishops & Earl's Palace ligger på andra sidan gatan från St Magnus Cathedral, de betraktas som två av de finaste exemplen på arkitektur i Skottland och markerar Orkneys starka nordiska och kyrkliga länkar.  Biskopsgården byggdes ungefär samtidigt som St Magnus Cathedral.

Earl's Palace kom till när Patrick, Earl av Orkney (känd som "Black Patie"),  tyckte att Biskopsgården var för liten för hans behov. Det var i början på 1600-talet som han bestämde sig för att förlänga byggnaden och bygga ut den på angränsande mark. Ett problem var att han inte ägde den marken, fast det löste han genom att anklaga den ägaren av marken för stöld och avrättade honom. Inte så konstigt att Earl Patrick ansågs att  ha varit en av de mest tyranniska adelsmänen i Skottlands historia. Earlen dömdes senare för landsförräderi och hängdes.

Det här är det som finns kvar av utbyggnaden.

Det går fortfarande att ana att det här har varit ett riktigt pampigt palats. men vad är det här, sitter det inte en jungfru kvar i ett av tornen. Jag måste kika lite närmare på det.

Det börjar regna i kväll, och byggnaden har inte mycket till tak, så vi beslutar oss för att återvända hit i morgonbitti och hoppas på lite mindre blött väder.

Så rätt så, det var inget regn den morgonen och det lovades bättre väder under dagen också. Vi kanske kan få värmebölja med upp till +15 grader.

Det regnade inte men själva palatset var stängt och jungfrun verkar ha dragit sig tillbaka...inte en katt är vaken.

Fast där hade jag fel, där kommer det ju en katt tassandes över den blöta gräsmattan.

Inte alla katter som vill bli blöta om tassarna, vaktkatten håller sig inomhus uppe i ett av tornen. Kanske jungfruns katt.

Även om vi inte kommer in i palatset just nu så går det bra att gå runt och titta på byggnaden.

Fåglarna har fullt upp att söka mat i det våta gräset.

Vi kan också kika in till de dammiga källarhålorna.

Baksidan av palatset.

Det ser ut att bli en lovande dag, solen börjar redan kika fram och sänder sina stålar över husgaveln.

Dags för jungfrun och de övriga att vakna.

Jag sänder iväg en sista blick mot palatset...

...sedan drar vi iväg mot nya äventyr.

Churchillbarriärerna.

I ett tidigare inlägg berättade jag om Churchillbarriärerna, det finns fyra stycken barriärer. Som jag nämnde då så byggdes de av italienska krigsfångar. Då visade jag bilder på den första barriären, nu tänkte jag bege mig ut till de andra tre.

Vi kan börja bakifrån med den minst spännande barriären, den fjärde. Den ser inte riktigt ut som de andra eftersom det är mer landmassa där. Det beror på att det under årens lopp blåst upp sand som samlats på den östra sidan. Åt andra hållet kan man fortfarande se de stora betongklossarna.

Eftersom det är ganska långa promenader mellan dessa barriärer och vädret här inte är det mest promenadvänliga så blir det bilder från busseturerna istället, så ha lite överseende med oskärpa, regndroppar och fönsterblänk. Det var inte så tätt mellan bussturerna heller så jag avstod ifrån att hoppa av bussen utan försökte få bilder under färd. När det är busväder eller storm så bör man undvika att vara på dessa barriärer, det har hänt att bilar blåst av vägen.

Vi åker vi över ön Glimps Holm och kommer till den tredje barriären. Den är mer spännande för där finns det flera vrak.

En del av dessa vrak sänktes under andra världskriget för att försöka förhindra ubåtsattacker. Det hjälpe inte så mycket, därför kom de här barriärerna till.

Populärt ställe bland dykare.

Vid de vrak som ligger nära barriärerna är det ofta nybörjare som håller till, men det finns också många vrak som ligger på djupare vatten.

Beroende på vilken tid på dygnet som man passerar här så ser man olika mycket av vraken.

Vi fortsätter över till Lamb Holm och där har vi också några vrak som ligger.

Högvatten och lugnt väder så vi ser inte så mycket av vraken där.

Första gången vi åkte förbi här var det lågvatten och vågorna slog, då såg man stora delar av vraket med masten, fast då var jag inte beredd på vad som komma skulle så det blev inga bilder då.

Utsikt över Kirkwall.

Om man har tagit en promenad i Kirkwall upp till Highland Park Distillery och vill ha lite fin utsikt över staden så kan man fortsätta den vägen en liten bit till så får man en vidsträckt utsikt där uppe på höjden.

Kikar man en liten bit ner på vägen i den här bilden så kommer det en dam med en barnvagn gåendes där. Hon stannade när hon kom fram till oss och vi fick en trevlig pratstund, hennes man hade varit på Gotland och tävlat i Stångaspelen.

S:t Magnuskatedralen syns vida omkring.

Det här ser vi om vi vänder blicken åt andra hållet.

På andra sidan vägen betar korna.

Till sist en panorama utav tre bilder.

Bilderna blir naturligtvis bättre om man klickar upp dem i förstorat läge.

Highland Park Distillery.

I Kirkwall på Orkneyöarna finns det två whiskydestillerier, det är Scapa och Highland Park. Det senare låg på promenadavstånd från vårt hotell, så en dag då det inte såg ut som om det skulle börja regna vilken sekund som helst, tog vi en promenad till utkanten av staden. Vi traskade förbi den lilla butiken med närodlat; där utanför på barnbänken satt en lite bortkommen figur.

Vi fortsatte promenaden  ut bland villorna.

Torkväder i dag.

Ser att det har varit badväder.

Så har vi kommit fram till det stora området med Highland Park Distillery.

Doften som sprider sig i luften skvallrar om vad som tillverkas här. Det är absolut ingen obehaglig doft.

De har öppet för besökare och vi går in.

Tillverkningen här skiljer sig inte så mycket från den vi såg vid vårt besök hos Laphroaig på Islay; så den som vill läsa om hur det går till kan klicka på länken.

Vi tar en promenad på området istället. De håller på och städar upp, väntar kanske turistanstormning.

Målningar fräschas upp.

Färgen på byggnaderna kan man inte beskylla för att vara annat än enhetliga. Grått och trist tycker en del jag tycker att det har sin charm.

Fönster samlar jag på.

Nu är vi inne i den del av husen där det lagras whisky och även där det finns en hel del redskap från äldre tider och vi kan få en inblick i hur tunnorna tillverkades.

Många dyrbara droppar som förvaras i dessa tunnor...

Kan det vara dessa droppar som orsakar den explosiva atmosfären.

Vi lämnar whiskydestilleriet och går ut för att titta på utsikten över Kirkwall. Highland Park ligger ganska högt uppe så vi får en vidsträckt utsikt här uppifrån.

Utsikten tar vi i ett annat inlägg.

S:t Magnuskatedralen

Fortsätter med temat kyrka i dag, fast det här är en något större variant och med en annan historia. Den här har rötter tillbaka till vikingatiden.

S:t Magnuskatedralen, som ligger i hjärtat av Kirkwall, dominerar verkligen stadsbilden. Den imponerande katedralen i röd sandsten började byggas år 1137 på uppdrag av den norske jarlen Ragnvald till minne av sin mördade farbror Magnus, som mördades av sin kusin år 1117. Mellan 1154 och 1472 var ärkebiskopen i Nidaros (Trondheim) även ärkebiskop över Orkney.

Vi går in i kyrkan och tittar. Just nu när vi är här så pågår det en festival S:t Magnusfetivalen. Det här är ingen festival med öltält och stojande ungdomar utan det är mer musik, dans och konst, och inne i kyrkan håller några musiker på att öva då vi kommer in.

Jag smyger tyst runt för att inte störa musikerna.

Vi får njuta av lite vacker musik då vi går runt och tittar.

Polaräventyraren John Rae är tydligen en stor lokal hjälte. Han stod staty i Stromness och här inne i kyrkan har han fått sin viloplats med en pampig skulptur, med geväret vid sin sida.

Här vilar också en annan av ortens hjältar, William Henryson.

Det här är första gången jag ser ett vikingaskepp på ett altare.

Vi går även tillbaka till katedralen en annan dag då festivalen är över och man kan se hur det ser ut i kyrkan i vanliga fall.

Här satt musikerna vid förra besöket.