Hungrig

Man blir hungrig av att gå omkring och titta på sevärdheter, så vi letade reda på ett matställe som såg trevligt ut och slank in. Fast nu var vi inte så bevandrade i den kinesiska matkulturen, så vi behövde lite vägledning.

Visserligen stod det också på engelska på matsedeln men trots det var den ganska kryptisk för oss västerlänningar och den som kom för att hjälpa till kunde bara kinesiska. Fler hjälpande servitriser kommer till undsättning. Med tre personer som visade och pekade så kom vi till slut fram till vad vi skulle beställa.                                                                 

Brickan med alla småskålar trodde vi först var bara till oss men vi fick förklarat att det var kryddor som vi skulle blanda i sojan som vi fått varsin skål av. Soja är inte min favorit, men med dessa kryddor i så blev den delikat att doppa maten i.

En stor gryta kom också in och ställdes på bordets värmeplatta. mer instruktioner om hur man skulle äta. Först öser man upp en slags buljong och äter som soppa.                                                                       

Därefter kom köttet in.

Vackert marmorerat. vi fick kika lite på de andra borden hur de gjorde och kom underfund med att det var något som liknade det vi kallar för fondue. Man tillagade sitt kött, fisk och grönsaker i den stora grytan. Smaksatte med sojan och åt. Underbart gott.

Det var tydligen en fin restaurang vi hamnat på, för hade du jacka, väska eller ryggsäck så kom de med ett överdrag som hängdes över stolsryggen.

Mätta och belåtna drog vi ut på stan igen.                 

__________________________________

Tai O - den lilla fiskebyn.

Den här lilla fiskebyn Tai O, går också under namnet "Hongkongs Venedig" inte så svårt att förstå när man kommer dit och ser de små hyddliknande husen som står på pålar längs Pärlflodens delta.

Förr var det bara fiske och saltproduktion som gällde här. Många fortsätter även nu att fiska och det ser man resultat av då man går i de trånga gränderna. Inte en enda butik som sålde kött, men mängder av fisk.

Mycket torkad fisk.

Färsk bläckfisk...

...och torkad bläckfisk.

Om jag inte missuppfattade det, så är det här torkade fiskgälar.

Det är kul att gå i gränderna och titta på allt som ligger framme till försäljning, men ändå är det nog husen på pålar som lockar till ett besök i Tai O.

På den här restaurangen åt vi inte.

Däremot så testade vi de här våffelliknande sakerna som gräddades över öppen eld.

En liten fläkt kyler ner bakverket, 15 HKD och mums så goda de var.

Vi tar våra "våfflor" och fortsätter in bland hus och gränder.

Sun Ki Bridge. Den byggdes 1979 av innevånarna i byn, före det var man tvungen att med båt staka sig över floden.

Städning av båten.

Lite detaljer.

Dags att dra sig tillbaka och vi går sakta tillbaka mot vår buss, samtidigt som vi även kollar in det lokala utbudet.

Perfekt tid för att återvända till Hongkong var det också, för just då skulle en buss gå och det började regna.

Vi hade verkligen varit ute på landet.

Lite mer disigt nu, så en tur upp med linbanan till buddhastatyn känns inte lockande utan vi går direkt till tunnelbanan och åker tillbaka.

Det är inte förbjudet att förstora bilderna. De blir bättre då.

________________________________________________

Världens längsta rulltrappa

Världens längsta rulltrappa är egentligen lite missvisande eftersom det är världens längsta utomhus rulltrappesystem. Fast det där med utomhus är lite överdrivet för den är  överbyggd så man kan åka utan att bli blöt i regnväder. Det är inte en enda rulltrappa som är 800 meter utan flera sammanlänkade. Redan första kvällen så såg vi den från hotellfönstret.

Men det var inte lika lätt att hitta var den började, så vi fick ta kartan till hjälp och då blev det betydligt enklare. Den startar nere vid Queens Road Central och går upp till bostadskvarteren Mid-level.

Den här rulltrappa är byggd för att folk ska kunna ta sig till och från jobbet på den brant sluttande ön. Rulltrappan går bara åt ett håll, neråt på morgonen fram till kl. 10 och därefter uppåt. Där den startar kan man få lite bilder på trevlig graffiti om inte butikerna är öppna. 

Här börjar rulltrappan, eller slutar om man kommer på morgonen.

Sedan fortsätter den uppåt och...

...uppåt.

På flera ställen får man korsa gatan för att komma vidare.

Vill man ta sig åt andra hållet än vad rulltrappan går för tillfället så får man gå.

Men man kan pausa och titta på det som bjud på under vägen.

När man är nästan högst upp hittade jag en liten mataffär.

Sedan gick vi ner.

Vill man fortsätta högre upp så kan man gå vidare i 20 minuter för att ta sig till The Peak Tram, fast det gör vi en annan gång.

Vi hittade en liten restaurang under en av rulltrapporna. Monogamous låg där lite undangömd och såg nästan bortglömd ut.

Såg att den fått en hel del utmärkelser och så serverades mat från Sichuanprovinsen, just det som vi ville testa.

Klart vi slank in, förbi Maos röda rock.

Liten var restaurangen...

...men maten var utsökt god.

Den godaste kinamat jag ätit ditintills.

Inredningen var också lite kul.

Den här bonaden hade jag gärna tagit med mig hem, fast då skulle jag fått hosta upp 20.000 HKD.

Desserten "Ice creme Soufflè balls, var också jättegoda. Missa inte det stället om du är i Hongkong, vill du gå dit på kvällen är det bästa att beställa bord innan.

Mätta och belåtna vandrade vi vidare i den stora staden med de höga husen.

______________________________________________

Matmarknad i Copacabana.

Matmarknader är alltid kul att besöka. Färgglada och ofta är det ortsbefolkningen som är där för att handla. Inte bara turister.

Glada och trevliga försäljare var det på den här marknaden, ofta erbjöd de ett smakprov.

Utbudet av kryddiga frukter var verkligen rikligt.

Här säljs inte bara grönsaker, gott om fisk är det också.

Många fisksorter som jag inte känner igen.

Sardinerna rensades på plats.

Jag är lika fascinerad varje gång jag besöker en sådan här matmarknad utomhus för att se både fisken och köttet så här.

Här kan man köpa det mest, korv, kyckling och kött i alla tänkbara styckningar.

Tänk att folk överlever utan alla våra bestämmelser om hur mat ska hanteras och försäljas.

-Blir det bra så här?

Härliga frukter av alla de slag och allt är så gott.

En kaka till kaffet, kanske. Här finns de i lösvikt.

Och så behövs det väl lite blommor till middagsbordet eller en bukett att ta med om man är bortbjuden. Utbudet är rikligt för det också.

________________________________________

På spåret.

Några kvarter bakom vårt hotell går ett järnvägsspår.

Jag vet inte om det går några tåg där numera, men rälsen såg blank ut så jag antar att linjen inte är helt nedlagd, men den verkar inte vara så rikt trafikerad. De som håller till där har nog koll på tidtabellen.

Just när vi kom dit var det efter lunchtid så aktiviteten vid matstånden var inte så intensiv.

Fast några matgäster fanns det kvar.

Även mat om man skulle vara sugen på något gott.

Och mer råvaror kom det.

Disk och förberedelse inför kvällsserveringen pågick.

En del hade packat ihop sin servering helt och hållet.

Medan andra var på väg till nya jaktmarker. Han vinkade glatt till mig och min kamera.

Inget tåg i sikte ännu.

Skönt att pusta ut lite efter ett hårt förmiddagspass.

De gula vimplarna visar att den här mannen har tillstånd att sälja sina varor,, även om hans valda försäljningsställe bara var en kant framför en trappa.

Undrar bara lite hur de har tänkt att det ska gå till att följa det påbudsmärket?

under strecket__________________________________