Nu är vi i Nepal, åker snart mot Kathmandu

För att komma in i Nepal behöver man ett visum och det söks vid gränsen, vi hade den förmånen att vår guide samlade in våra pass, foton  och ansökningsblanketter och skötte om hela inreseformaliteten. Vi slapp allt köande och kunde ägna oss att gå runt i Kodari och ta lite bilder.

Tittade över till Tibetsidan.

Tittar man upp på berget i bakgrunden ser man också att det inte är så långt mellan gränsen och Zhangmu i Tibet.

Tar sedan en liten promenad i Kodari.

Det finns inte mycket plats utanför bygatan där allt verkar hända.

Såg en lite ovanlig klädtvätt på en balkong, det var en mamma som tvättade barnets klänning när hon hade den på sig, tog sedan av den och hängde upp på tork.

En liten killing som har höga mål för sitt ätande.

För att komma till de byar som ligger längre upp på bergssluttningen är det vandring som gäller. Den här lite handikappade gamle mannen kom vandrandes ned för en av dessa stigar. Vet inte om han såg att jag fotograferade men när han kom ner gick han rakt fram till mig och ställde sig där utan att säga något. Jag hade en penna i fickan, den fick han och då verkade han nöjd och gick vidare.

När alla formaliteter är klara och vi fått tillbaka våra pass är det dags att åka vidare mot Kathmandu, väskorna ska lastas på bussen.

Starka killar som hivar upp väskorna på taket. Ser du damen i den gula kjolen och kepsen som står bredvid bussen. Hon kom fram till mig och tog tag i min arm samtidigt som hon säger något som jag inte förstår. Gissar att hon tigger.

Damen är tydligen välkänd, för en av väsklastarna blir fruktansvärt arg. Han greppar en stor bräda och under svavelosande haranger (fast på nepalesiska) hotar med att klappa till henne. Han t.o.m slår efter henne, såg både dramatiskt och otäckt ut.

Jag ser att min väska kommer med och går in i bussen för att undvika fler incidenser. Bara för turister, står det på bussen, undrar just varför. Skulle kunna tro att det är för att den inte är i det bästa skicket. Min stol är av liggstolsvarianten och sätet sitter helt löst. Förstår senare att vår buss ändå är av det bättre slaget och vi får i alla fall sitta inne i bussen.

Friendship Bridge och en ilsken brovakt.

Det här är vår sista morgon i Tibet, väskorna är packade igen och vi åker direkt efter frukost ner till gränsövergången till Nepal. Innan vi lämnar hotellet går jag ut på balkongen och tar en till bild över Zhangmu. I dag är det molnfritt, här syns  även alla odlingar på sluttningen.

Vägen ner är kantad av växtlighet så det går inte så bra att fotografera där. Alltid är det någon buske ivägen.

Gränsövergången öppnar först klockan 10.00 men det är bra att vara där lite tidigare för kön in till tull och passkontrollen blir fort väldigt lång. Kinesiska tjänstemän är väldigt noggranna så genomgången tar tid. Råkar man dessutom ut för extra kontroll där de går igenom väskan plockar de bort allt som de anser att man inte får ha. De t.o.m river ut Dalai Lama om han finns med i någon guidebok.

Här nere är det också en hel del försäljare, av deras varor att döma verkar det inte som om de vänder sig till turister. De säljer mest kläder och skor.

Det är väldigt trångt på vägen här nere, mycket trafik som ska samsas om utrymmet. Lastbilar och långtradare ska fram och samtidigt försöker de bilar som vi kommit med att vända för att åka tillbaka.

Sophanteringen är inte den bästa, soporna vräks ut där det passar sig.

Så här ser Friendship Bridge ut, till höger Tibet och till vänster Nepal däremellan rinner floden.

Höga berg kantar gränsen.

På andra sidan floden ligger Kodari som är vårt första möte med Nepal.

Tog även den här bilden på en liten butik, där en pappa hjälper sitt lilla barn med toalettbestyren alldeles vid tröskeln till butiken. Den blev inget vidare men jag är ganska tacksam för att jag hade den ändå. Gissar på att det var den som räddade de bilder jag har på bron.

Det gick bra att komma igenom tull och passkontrollerna. På andra sidan hade det samlats en hel del bärare som ville bära vårt bagage över bron och till den väntande bussen. Några ville inte utnyttja bärare utan dra sin väska själv, men varför ta jobbet ifrån dem, de pengarna var kanske det enda som de kunde tjäna i dag. Jag passade på att fotografera raden av bärare innan vi gick över bron.

På bron stod det, med mycket jämna mellanrum, vakter som såg mycket bistra ut. De stod ganska tätt ända fram till mitten av bron och då insåg jag att nu är vi i Nepal. Jag visste att man inte fick fotografera på bron men trodde att på den nepalesiska sidan så borde man få ta en bild på vattenfallet i floden. Jag frågade vår guide och han trodde att det skulle gå bra. Upp med kameran och en snabb bild på vattenfallet. Men om jag var snabb så var den civilklädda vakten bra mycket snabbare. Han dök på mig med sur min och befallde mig att radera bilden. Då såg han även bilderna på bärarna och de fick jag inte heller ha kvar.

Jag försökte att vrida ratten så att jag fick bilder från andra hållet på minneskortet, men den vakten lurade man inte så lätt. Det var bara att radera alla bilder på bärarna för det var tydligen på en plats där det var fotoförbud. När jag kom fram till bilden med butiken och mannen med barnet, den här ovanför, så sa han att jag skulle radera även den. Då ilsknade även jag till och vägrade. Sa det är ju bara en affär och då gav han med sig och han fick aldrig se de jag hade på bron.

Glad är jag över att jag hade en digitalkamera, annars hade han nog tagit hela filmen. Men är något irriterad på mig själv som inte kom på att jag borde ha bytt minneskort efteråt och inte fortsatt att fota på samma kort. I annat fall  kunde jag ha återskapa de raderade bilderna hemma.

Vår guide var i alla fall nöjd, han sa att nu vet vi att man inte får fotografera där heller.

Lite småsur över de raderade bilderna tog jag en bild på Kodari.

Passade även på att fotografera några av bärarna, här på den nepalesiska sidan. Här var det inget fotoförbud.

Alla bär väskorna med ett band över pannan, jag tycker att det ser väldigt tungt ut och har lite svårt att förstå varför, eftersom alla väskor har hjul och draghandtag.

Den här kvinnan kånkar dessutom på sina barn.