Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Strandpromenad.
Bor man vid havet för en gångs skull så är det klart att man måste ta en strandpromenad. Havet var så blått och vattnet så varmt och skönt, sanden så vit och mjuk. Det var nästan så man stämde upp i sången om att det är så härligt att gå i solen.
På stranden fick vi en bekräftelse på var vi var, tur det så att vi inte trodde att det var bara en dröm. För det kändes som om vi hade hamnat i paradiset.
Där nere vid stranden mötte och träffade man på lokalbefolkningen. På kvällen gick de ut med sina fiskebåtar med tidvattnet och på morgonen kom de åter med sin fångst.
En del hade mycket enkla båtar.
Blå kväll
Solen har visat sig lite sparsamt, men vi har sluppit ruskväder. Snart ska vi ut på det omtalade Loppahavet. Där kan det gunga rejält, men än är kvällen stilla och landskapet är så blått.
Bara en liten krusning på vattenytan.
Allteftersom vi förflyttar oss blir skuggorna och färgerna förändrade, blått i olika toner.
Eftersom vi ska komma sent till Tromsö har personalen sen underhållning uppe i utsiktsloungen.
Det blir modevisning och vår yngste medresenär Christoffer får vara med och visa, lite stor keps men mjukishunden var i rätt storlek.
Det är mörkt när vi kommer till Tromsö, väldigt mörkt.
Stan ser mer ut som om den består av lysande prickar.
Vi åker under den pampiga bron.
Ishavskatedralen är upplyst för dit ska några åka på midnattsmässa.
Vi andra går och lägger oss och låter Loppahavet vagga oss in i drömmarnas värld. Sover man så känns inte sjösjukan.
Utflykt med fåglar och krigsminnen.
Omgivningarna runt Molde är värda att undersöka, så vi gör en dagsutflykt.
Vi har hamnat i Bud, en liten fin fiskeby.
Där träffade jag på en gåsakarl.
Han var lite nyfiken och kom och kollade vad jag var för en. Vred nästan halsen ur led när han skulle inspektera mig.
Han var inte så ensam i sin damm som det såg ut, utan av allt väsen som han förde lockades lite damer upp också.
Men det var inte populärt för gåsakarlen, han ville vara ensam herre på täppan och damerna fick sig ett tjuvnyp och lång tunga.
Vi lämnade gässen och fortsatte till Ergan kystfort. Det ligger högt upp och med fin utsikt över omgivningen.
Fortet byggdes av tyskarna under andra världskriget 1941-1945, är man intresserad av krigshistoria så finns det mer information att läsa här.
På berget upp mot fortet häckar det en hel del fåglar, tretåig mås antar jag att det är.
Fast vi tar och kollar in fortet lite, finns en hel del utrustning kvar från krigstiden.
Var nog inte så trevligt i dessa fina små byar under ockupationstiden.
Den gula bygganden bakom det här fästet är Bud museum och där inne kan man få mycket information om belägringstiden och fortet.
De har även humor, för så här ser toaskylten ut.
Vi lämnar fortet men jag vill kika lite mer på fåglarna, ser att jag är inte ensam om att vara nyfiken på fåglarna,
Fåglarna verkar inte bry sig om att vi kikar på dem, de ruvar lugnt vidare.
Verkar lite sömnigt där på hyllan.
Ovanför sitter pappa mås och håller koll.
Vi lämnar måsarna och fortsätter färden utefter kuststräckan, kommer till Kjeksa och ute på en klippa sitter det en örn. Eftersom det är ute vid havet så antar jag att det är en havsörn.
Den sitter inte där så länge, den flyger iväg.
Färden går vidare och det är kul att se hur en del löst infarten till huset.
Lite ostadigare väder i dag, men moln är också fint.
Vi återvänder till Molde och även en molnig dag så är det fint att blicka ut över havet.
S:t Magarets Hope ligger vid havet.
En till lite längre ut, med fina ringar som mönster i vattnet.
Så får jag syn på en liten dunboll också.
Lämnar Kapstaden.
Klart väder då vi lämnar Kapstaden och jag undrar lite hur det låter där under när de stora flygplanen lämnar startbanan.
Det ligger en hel del kåkstäder där flygplanen kommer in och lämnar flygplatsen.
Vi gör en sväng ut över det blå havet.






































