Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Utflykt med fåglar och krigsminnen.
Omgivningarna runt Molde är värda att undersöka, så vi gör en dagsutflykt.
Vi har hamnat i Bud, en liten fin fiskeby.
Där träffade jag på en gåsakarl.
Han var lite nyfiken och kom och kollade vad jag var för en. Vred nästan halsen ur led när han skulle inspektera mig.
Han var inte så ensam i sin damm som det såg ut, utan av allt väsen som han förde lockades lite damer upp också.
Men det var inte populärt för gåsakarlen, han ville vara ensam herre på täppan och damerna fick sig ett tjuvnyp och lång tunga.
Vi lämnade gässen och fortsatte till Ergan kystfort. Det ligger högt upp och med fin utsikt över omgivningen.
Fortet byggdes av tyskarna under andra världskriget 1941-1945, är man intresserad av krigshistoria så finns det mer information att läsa här.
På berget upp mot fortet häckar det en hel del fåglar, tretåig mås antar jag att det är.
Fast vi tar och kollar in fortet lite, finns en hel del utrustning kvar från krigstiden.
Var nog inte så trevligt i dessa fina små byar under ockupationstiden.
Den gula bygganden bakom det här fästet är Bud museum och där inne kan man få mycket information om belägringstiden och fortet.
De har även humor, för så här ser toaskylten ut.
Vi lämnar fortet men jag vill kika lite mer på fåglarna, ser att jag är inte ensam om att vara nyfiken på fåglarna,
Fåglarna verkar inte bry sig om att vi kikar på dem, de ruvar lugnt vidare.
Verkar lite sömnigt där på hyllan.
Ovanför sitter pappa mås och håller koll.
Vi lämnar måsarna och fortsätter färden utefter kuststräckan, kommer till Kjeksa och ute på en klippa sitter det en örn. Eftersom det är ute vid havet så antar jag att det är en havsörn.
Den sitter inte där så länge, den flyger iväg.
Färden går vidare och det är kul att se hur en del löst infarten till huset.
Lite ostadigare väder i dag, men moln är också fint.
Vi återvänder till Molde och även en molnig dag så är det fint att blicka ut över havet.
S:t Magarets Hope ligger vid havet.
En till lite längre ut, med fina ringar som mönster i vattnet.
Så får jag syn på en liten dunboll också.
Lämnar Kapstaden.
Klart väder då vi lämnar Kapstaden och jag undrar lite hur det låter där under när de stora flygplanen lämnar startbanan.
Det ligger en hel del kåkstäder där flygplanen kommer in och lämnar flygplatsen.
Vi gör en sväng ut över det blå havet.
Kort, men naggande god promenad.
Man får göra det bästa av dagen även om foten ömmar och värker. Inte så långt från vårt hotell fanns dessa rester från den tiden då det var en livfull hamn där dagens Waterfront nu ligger i Kapstaden. Det här, som nu är en gångväg, användes tidigare för att frakta varor från den forna hamnen.
Det finns lite information om den här.
En bro har byggts så man slipper korsa genomfartsvägen.
Går man över den så är man strax nere vid havet.
På de stora betongklumparna höll några grabbar på att träna parkour.
Kranarna såg lite kul ut med sina polkagrisrandiga spröt.
Vi slår oss ner där nere vid havet och njuter av det fina vädret och utsikten. Ljuset ute till havs var lite speciellt den här dagen.
Vad finns det att göra en dag i Kapstaden, med en bruten fot.
Ja, just det, vad hittar man på en dag i denna stad då man inte kan gå så långt och då det gör ont att gå överhuvudtaget. Sitta på balkongen och titta på båtarna och folket under kan väl vara kul ett tag. Jag linkar ut på stan och där träffar vi på en glad och även pratglad försäljare av helikopterturer. Skulle vara kul och eftersom det är lågsäsong, stålande fint väder och en flygglad pilot som vill upp i luften och priset på flygturen prutas ner en hel del så slår vi till och tar en tur. Det här är vår helikopter.
Jag får bli co-driver och sitta där fram.
Det är en fasligt massa knappar och instrument som piloten ska hålla reda på, så det är nog tur att jag inte får någon egen spak att ratta farkosten med.
Så bra att vi har en pilot som fixar den delen.
Kul att få se staden från ovan och få ett lite annat perspektiv på hur de olika platserna ligger. En nackdel med att fota från helikoptern är att det blir en massa reflexer och blänk från fönstret.
Där nere ser jag vårt hotell...
Här uppifrån ser man vilka rev det är utefter strandpromenaden, som vi gick en av de första dagarna.
Vi fortsätter utefter kusten med de många vikarna som inte har fått några namn utan heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.
Utefter den här sträckan på havssidan så får man inte bygga högre hus än i nivå med vägen.
Det här är baksidan av Taffelberget och De Tolv Apostlarna som bergskedjan där bakom kallas för. Lite lustigt för det är sexton stycken och inte tolv. Högst uppe på Taffelberget syns kabinbanestationen som en liten fyrkantig låda.
Nedanför Taffelberget breder staden ut sig och upp mot sluttningen får man inte bygga höghus, men en byggherre lyckades hitta ett kryphål och byggde de tre höghusen som sticker upp i mitten på bilden. De anses vara en bland de fulaste husen i stan och kallas för salt, peppar och senap.
Bergskedjan som breder ut sig mitt i staden brukar kallas för lejonet. Silhuetten av berget liknar ett hukande lejon. Huvudet till höger och Lion's Tail (Singnal Hill) till vänster.
Hamnen och här uppifrån kan man se hur ombyggnaden av silon, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, fortskrider.
Innan vi landar ser jag att ett stort kryssningsfartyg lagt till.
En sista blick över Waterfront. Efter landning var de så snälla så vi fick åka golfbil tillbaka till vårt hotell.