Återfärd och Salty Sea Dog.

Vi lämnade pingvinerna och begav oss på väg mot tåget för hemfärd till Kapstaden.

Det är en ganska lång promenad genom stan från tåget och till pingvinstranden, på återvägen så började min fot göra väldigt ont. Jag överdriver inte när jag säger väldigt ont. Något irriterande eftersom den varit så bra och jag hade äntligen kunnat börja gå långa härliga promenader och även bygga upp min kondition igen. Vad jag inte då visste, var att jag hade brutit foten, men eftersom jag bara trodde att det börjat göra ont igen så traskade jag på. Fick väl bita ihop och linka på så gott som det gick, Stiff Upper Lip liksom. 

Eftersom vi nu började bli hungriga så var det skönt att vi hittade The Salty Sea Dog som är en berömd restaurang för sina goda fish and chips. Det här lilla fina huset var allra först fiskmarknad; när den stängdes så blev det en parlamentsledamots kontor och också en dykskola. Men sedan 1998 är det denna restaurang som huserar här.

Vi slank in och fick ett ledigt bord.

Jag lovar; ingen av oss behövde svälta den här dagen.

Vi hade blivit rekommendera att om vi träffade på snoek så skulle vi passa på att äta denna sydafrikanska fisk. Jag gjorde det och den var utsökt.

Mätta och belåtna drar vi vidare.

Går en sväng ut på piren, såg ingen säl denna dag men jag hade nog inte tänkt klappa den även utan denna varning.

En dykare står staty längts ut på piren. Han står där som en symbol för alla forna och framtida sydafrikanska dykare. Den lilla hummern vid sockeln var gullig.

Det finns en hel del souvenirförsäljare i stan, inte så konstigt eftersom pingvinerna lockar hit många turister. Den här pysslade med att tillverka hajar av ståltråd och pärlor.

Nästan alla prylar vid den här muren är tillverkade av ståltråd och pärlor.

Vi hade tur med vädret den här dagen.

Vi fortsätter vår promenad mot järnvägsstationen.

Träffar på något som kallas The HMS Cornwall Mystery Stone. Den här stenen hittade en bulldozerförare 2007. Han fick syn på att den bumling han hade framför sin maskin hade en inskription inristad. Efter en del efterforskande så insåg man att den härstammade från 1946 och att denne APJ som ristat in sina initialer, förmodligen var en som överlevde förlisningen av HMS Cornwall 1942.

Vi går vidare, fast jag linkar nog mer.

Tillbaka till stationen. Järnvägen slutar här och jag kan anta att de har jämt jobb med att hålla spåren fria från sand.

På det tåg vi får på återresan är fönstren ändå sämre än de var på hitresan, här går det absolut inte att se något genom dem.

Men de går bra att öppna så vi kan njuta av utsikten.

Fish Hoek.

Små färgglada stugor susar vi förbi.

Fler och fler passagerare kliver på tåget.

En surfare med sin bräda vandrar bredvid spåren.

Det var bättre förr.

Jag har, sedan jag var i Kapstaden för ca. tre år sedan, skrutit om att Two Oceans Aquarium var så fint och att det var så vackert där. Därför ville jag återuppleva det och njuta av friden, stillheten och allt det vackra en gång till. Men som sagt, ibland var det bättre förr och det hade varit bättre att fortsätta att leva på minnet. Det blev ett ganska snabbt besök där inne. Kikade lite snabbt igenom de lite mindre akvariumen. Hälsade på muränan.

Kikade på de andra fiskarna också, men valde att kila ner till pingvinerna.

Där gick det även en strandskata omkring och pickade.

De flesta pingviner är här för att återhämta sig efter någon skada. Det syns på den här sydafrikanska pingvinen.

Här finns också några av mina favoriter i pingvinvärlden, nämligen klipphopparna.

De är tre stycken och kallas för Roxy, Hopper och Bubbles.

Grym uppsyn, eller hur?

Gulliga fötter och en liten guldkrona har den här fått av lampan.

Det som jag blev mest imponerad av vid förra besöket och som nu mest blev en besvikelse var de jättestora akvariumen. Då hade jag kunnat sitta där i timmar och bara njuta av fiskarna som simmade förbi och lyssna på den klassiska musiken. Nu var vattnet ganska grumligt och musiken kunde man inte höra på grund av att det var så stimmigt. Fast vid hajakvariet blev jag lite nyfiken och ville titta lite närmare.

Där simmade två dykare omkring.

Även under vattnet kan man ta en selfie.

Vi  gick ut i solen istället. Hej då!

Punakha dzong - Bhutan

Vi lämnar den lilla byn med fertilitetsklostret och dess hus med lite speciella målningar och ger oss ut på vägen igen. Vi ska nu till ett kloster som ligger på en udde mellan två floder. Landskapet är fortfarande vackert.

Terassodlingarna med sina platåer klättrar utefter bergssidorna.

Bhutans folk är väldigt vänliga och hälsar gärna på de som de möter.

I en by som vi åker igenom är det en religiös festival.

Det vimlar av färgglada och vackert klädda människor.

Vi stannar på det ställe som anses vara den bästa utsiktsplatsen mot klostret Punakhua Dzong. Utsiktsplatsen är ett populärt tillhåll för konstnärer, även i dag sitter det några här och målar.  Den här mannen är från England.

Klostret ligger, som sagt, på en udde mellan floderna Pho och Mo. Punakha Dzong Dzongen byggdes 1637 där Pho Chhu (den manliga floden) och Mo Chhu (den kvinnliga floden) flyter samman. Det är ett under att klostret står kvar för det har eldhärjats fyra gånger, skadats i en jordbävning och även klarat av den brusiga vårfloden.  

Namnet på klostret betyder "palatset av stor lycka och salighet". Det är det näst äldsta och näst största klostret i Bhutan och det som ser mest majestästiskt ut. 

Punakha Dzong var administrativt centrum och säte för regeringen i Bhutan fram till 1955, då huvudstaden flyttades till  Thimphu.

Vi åker en liten bit till och våra fotointresserade Bhutanesiska guider väljer ut en annan plats att stanna på så att vi kan få en bild med både klostret och bron över dit.

Bron över till klostret är bara den ett vackert byggnadsverk. Det står några personer lite längre fram och jag kollar in vad de håller på med. Jag är inte ensam om att vara nyfiken, fast de här är nog hungriga också.

Inte så konstigt att hundarna suktande och längtansfullt tittar på  männen, för de håller på med att mata fiskarna nere i floden, vattnet fullkomligt kokade av fisk. Stora fiskar och många fiskar var det. Det fiskas inte för att äta fisk här, men ibland kan de roa sig med att fånga fisk med bara händerna

Här liksom på andra kloster är det en brant trappa för att komma in, allt för att lättare kunna mota bort fiender.

Jag satt en liten stund på trappen och tittade på folk och där kunde man direkt skilja ut vilka som var turister eller bhutanerser (eller buddhister). Turisterna irrade runt lite hur som helst och de som visste hur man gör här gick medsols runt den stora böneflaggan framför trappen.

Fotostilarna varierar.

Efter klosterbesöket tar jag en liten promenad i byn intill och får en vy över bron och klostret från det andra hållet.

När jag står där med kameran framför ögonen så hör jag någon som ropar något bakom mig. Vänder mig om för att se vad som är på gång. Det är en liten farbror som sitter på flaket till en bil. Han viftar och visar att jag ska använda kameran för att fotografera honom istället för klostret. Klart jag gör det och han ser alldeles salig ut då bilen kör iväg.

Skolan har slutat för dagen och det är mycket skolbarn ute på vägarna.

Skolskjutarna ser inte så säkra ut.

Lite längre bort på vägen ligger det ett sjukhus och där vill de tydligen ha lite tystare.

Vi återvänder till vår buss för fortsatt färd till kvällens hotell. En av hundarna från bron spanar in oss och kommer målmedvetet traskande fram till bussens dörr. Den tittar bedjande på mig och det är så synd att jag inte har något att ge den. När jag tar upp kameran tittar den lite generat bort.

Den ger tydligen inte upp hoppet om att vi ska ha något ätbart till den, för den lägger sig ner vid dörren. Tufsig och tovig i pälsen är den.

Efter vår andra dag är det ett gäng trötta personer, men fulla av upplevelser och intryck, som anländer till hotellet.

Dubai Mall, Underwater Zoo

Djur i bur är inget som jag egentligen är så värst förtjust i men fiskar i fångenskap känns lite annorlunda. Vet inte om de har känslor och vantrivs i fångenskap, har nog inte tänkt på det egentligen. Men ändå så känns det annorlunda än när stora djur som dessutom har som instinkt att ströva på stora vidder blir instängda. Så eftersom inträdet till akvarietunneln även inkluderade undervattenzoo så traskade vi upp två trappor för att kika. Vi kom dit precis när de här fiskarna fick lite mat. Det blev ett rejält vimmel i deras tank. Det vita som ser ut som små maskar är maten.

Här uppe fanns det inte bara fiskar. en bäver låg här och sov.

En ödla kikade fram bland grenar och blader.

Annars så fanns det en hel del vackra och spännande fiskar att titta på.

Tror att några tittade på mig också.

Inte bara fiskar utan en hel del andra vattenlevande djur.

Undrar om man får fiska här?

Vi frågade papegojan och den sa ja.

Fast den här ville vi inte få på kroken. King Croc är över 40 år gammal och väger 750 kg och är 5 meter lång. Den såg visserligen inte så farlig ut när den låg och vilade. Jag visste inte att de kan sova under vattnet som den här gjorde.

Man kan gå på lite olika hängbroar och se allt från ovan också.

Som avslutning hälsade vi på pingvinerna. Dessa här är Humboltpingviner som i vanliga fall lever utmed Perus och Chiles kuster. Det är en av de arter som jag inte sett i vilt tillstånd så det var kul att få se den även om de kanske helst hade velat slippa vårt möte här.

De verkade ha gott om utrymme så det kanske inte gick någon nöd på dem trots att de mest lever ute till havs och bara kommer in till land då det är häckningsdags.

Den här pingvinen hade lite svårt att bestämma sig, den vandrade utefter kanten och verkade fundera på om den skulle hoppa i eller stanna på land. Det blev land, till slut.

Dubai Mall Aquarium

Vad hittar man på en dag i Dubai?

Ja man kan till exempel ta och åka till världens största galleria. Nämligen Dubai Mall.

Vi klämmer oss in bland alla Burberry och Hermés och liknande märkesbärare.

Den gallerian har 1.200 butiker och jag är ganska säker på att jag inte såg ens hälften, ändå så lyckades vi nästan gå vilse då vi skulle ut därifrån.

Även om det kan vara kul att gå i butiker och titta och eventuellt göra ett fynd så styrde vi kosan till nästa sak som ska vara den största i världen, Dubai Mall Aquarium.

För att se själva akvariet så behöver man inte betala inträde utan det går bra att titta ändå. Tio miljoner liter ser ganska så imponerande ut.

Det är 32 meter långt.

Klart man måste ha en gruppbild framför det glaset.

De små barnen blir så klart fascinerade av alla fiskar och bryr sig inte om att man inte får gå ända fram till glaset. Vakten får lite bryderier.

 Ska han våga lyfta bort barnet eller avvakta. Efter en del förmaningar om att de inte får vara där och försök att mota bort barnen så kommer äntligen pappan till undsättning och lyfter bort barnen.

Vi har köpt biljett och går in i tunneln som är bakom det stora glaset. Tunneln är 50 meter lång.

Det här är väl det närmaste undervattensliv som jag kan komma. Inte som när Lena Holm dyker och är i vattnet och med fiskarna men vi kommer ganska nära fiskarna. Har bara ett glas på 18 cm mellan mig och fiskarna, de simmar även ovanför mig. Det är ganska mörkt där inne och jag får skruva upp ISO en hel del och det är inga bilder jag vill visa samtidigt som Lenas men lite minnesbilder vill jag ändå ha.

Gallret som syns bakom fiskarna i en del bilder är en korg som man kan få dyka ner i det stora akvariet med.

Rejäla tänder på hajen.

Efter att ha vandrat igenom tunneln och beskådar alla dessa fiskar så ska vi bege oss två trappor upp för att fortsätta till något som de kallar för Underwater Zoo.

Säga vad man vill om att det här är världens största akvarium men det trivsammaste och mest harmoniska och även det väldigt stort är det jag besökte i Kapstaden.