Conejillo de indias

Visst är de söta de små marsvinen, eller hur!

Här hemma har vi dem som husdjur och keldjur främst till barnen, men i Peru fick jag lära mig att dessa djur härstammar från Anderna och domesticerades av indianerna redan 5000 f.Kr, främst för köttets skull. Hit till oss i Europa kom de först på 1500-talet och då främst som sällskapsdjur. De blev snabbt populära bland överklassen och kungahusen, Drottning Elizabeth I och även vår kung Karl XI hade marsvin när de var barn.

I Peru är det lite annorlunda, de är förstås lika söta men troligtvis tycker de att vi är lite konstiga som har dem som keldjur. De har dem inte i små burar utan de springer fritt omkring i huset.

Här föds de upp som mat.

Klart vi måste testa de lokala specialiteterna i landet.

Går det här att äta?

Jo, det går ju. -Var det gott?

Njae, det var mest en massa ben. En del som vi frågade sa just det också, men andra hade det som festmat. Smaken är ju som alla vet, delad.

Nu blir det mera Peru.

Har haft en fin julhelg med umgänge med släkt och vänner. Har inte rört datorn på hela helgen och perubilderna har fått vila, men nu tänkte jag fortsätta berätta om vår fantastiska resa.

Fast först en liten varning, vi hade tur men det hade kunnat gå väldigt illa. Vi hade ett ljus inne på toaletten för att sprida lite väldoft och även stämning. Har haft det så i många år och använt  den här typen av ljus som köps i en burk. På julafton fick ljuset fnatt och  brann som om det var en marschall och med en låga över hela burken.  Som tur var upptäckte vi det tidigt och kunde släcka och förhindra en eldsvåda.

Visserligen har vi länge tänkt måla om på den lilla toaletten, men nu får vi vara glada att det upptäcktes i tid och att vi i har huset i behåll och målningen lär bli av inom den närmast tiden.

Ljuset som betedde sig konstigt var ett sådant här. Får väl ta och köpa något i den här stilen sedan.

Nu blir det Peru. Vi har kommit till Cusco och där ska det bli strejk och då bör vi inte vara kvar i stan, kan tydligen bli oroligheter då, så vi beger oss iväg för att checka in på ett annat hotell ute på landsbygden. Fast först ska vi utnyttja dagen till att upptäcka omgivningen och styr kosan mot Heliga dalen, Urubambadalen.

Urubambadalen kallas också för Inkarikets kornbod. Höjdskillnaderna och de olika klimatzonerna gör den lämplig för många olika slags grödor.

Mest imponerad är jag över terrassodlingarna som är uppe på bergen runt staden. Tänk bara att gå upp dit för att så och skörda. Hur orkar man sedan göra något efter den promenaden.

Som tur är ska vi inte gå dit upp, vi ska bara åken ner i dalen för att besöka Pisaq och marknaden där.

Det är en livfull marknad och det trevliga med den här är att den inte bara vänder sig till turister utan är en marknad som är mest till för lokalbefolkningen.

Klart det även finns de typiska turistsuvenirerna också.

Men även genuint hantverk.

Men största delen av marknaden vänder sig till lokalbefolkningen, med grönsaker...

...frukt...

...och blommor.

Men framför allt, mycket lokalt folk.

Det är en riktigt färgsprakande marknad, både bland varorna och folket.

Mamman på bilden ovanför stannar upp vid oss och jag får ta en bild på hennes lille son, som med stora förvånade ögon betraktar oss och verkar undra från vilken planet vi kommer.

Det är så kul att vandra runt här och se på alla varor och prata lite med folk.

Köp en hatt!

Eller slå dig ner och ät lite mat.

Kanske lite nya band att dekorera kläderna med.

Några barn gick omkring här med lamm och killingar och ville att man skulle fotografera dem eller sig själv tillsammans med dem. Mot betalning förstås.

Även några vuxna hade den sysselsättningen, men här var det kvinnans varma benkläder som jag var lite förvånad över, för det var varmt.

Kom det en ny turistbuss så var barnen snabbt där med sina små djur. De lokala guiderna tyckte inte att vi skulle ge pengar till barnen för upptäckte de att det gick att tjäna pengar så här så gick de inte i skolan.

The Girl on the Train och God Jul!

Verkar bli en jul även i år, även jag har ägnat mig åt lite julstök så det får bli en eftersläntrare till den häftiga tågresan i dag.

Den här kvinnan hade valt en lämplig bok för sin resa och jag kunde inte låta bli att ta en bild.

Sänder också en önskan om en fridfull jul till er alla.

ANDEAN EXPLORER - En tågresa utöver det vanliga - vi når slutmålet Cusco.

Tågresan går vidare och nu börjar man se hur landskapet förändras...

...från att ha varit väldigt torrt och färglöst...

...börjar det nu bli lite mer grönt.

Tåget far fram i ett varierande landskap och livet ombord på tåget är också varierande och underhållande. Det är musik och dansunderhållning, även en modevisning får vi.

Stämningen ombord är ganska hög, många dansar med och sjunger med i sångerna. Det är full fart med andra ord.

Mat behöver man också på en tågresa och den kan vi inte klaga på.

Efter lunchen är det trevligt att sitta i den öppna observationsvagnen längst bak och se på landskapet.

Det är dags för tågmöte och även ett stopp vid resans högsta punkt. Vi möter tåget som är på väg till Puno från Cusco och det finns inte så många ställen utefter vägen där det går att mötas. Befolkningen vet om när tåget kommer och många kommer för att sälja sina lokala produkter.Köp av mig!

Det lönade sig att försöka göra affärer där, även jag köpte mig en liten alpacka. Fast jag förstår inte att de orkade springa där, vi var ju på över 4.000 meter.

Tåget vi saktat in för kommer nu.

och det far iväg mot samma mål som vi kommer ifrån.

Strax har vi kommit till tågresans högsta punkt som är 4.319 m.ö.h och där gör vi ett kort stopp.

Eftersom lokalbefolkningen vet om det här stoppet så har det blivit som en marknad på den här platsen. Finns mycket fint till salu.

Köp en sjal!

Stoppet varar inte så länge och vår resa fortsätter, mer berg omger vår färd nu.

Många odlingar och mindre samhällen passerar vi.

Vägen som våra övriga medresenärer åker buss går ofta bredvid järnvägen.

Och ibland ser vi deras vita buss borta på vägen.

Vi närmar oss en stad igen. I Marangani verkar de hylla marsvinet. Jag vet att det äts marsvin men varför det hyllas med en stor staty här vet jag inte.

Vi har kommit till ännu en stad där järnvägen går rakt igenom de centrala delarna. Det är full aktivitet vid spåren  även här.

Folk kikar ut från sina skjul och hejar.

Alla är glada och vinkar och ropar något glatt. Fast den lilla killen i orange tröja verkar ha råkat ut för något, men vinkar glatt ändå trots näsblod.

Det ser ganska kul ut då vägen bakom oss snabbt täpps till då skjulen fäller ut sina tak, då vi passerat.

När tåget passerat så stängs dessutom portarna till området.

Några flickor står på en bro och slänger ner blommor till oss.

Vi lämnar stan och kommer ut på landsbygden igen.

Vi åker bredvid floden.

Det gäller att ha koll på tågets tidtabell om man är rädd om sina kalkoner.

Fast hundarna gillar att jaga tåget.

Innan vi når Cusco som är slutmålet för dagens tågresa, så är det dags för lite förfriskningar och Afternoon Tea.

Det börjar mörkna och snart ska vi avsluta resan, men först några bilder på landskapet.

Även Peru hade en supermåne då i november.

Vi har nu kommit till Cusco, en lång och mycket innehållsrik tågresa är till ända. Jag ångrar inte att vi valde tåget istället för buss. Det är tänkt att vi ska ha en rundtur där och även en dag på egen hand i stan, men det är förvarnats om strejk och då bör man inte vara kvar i stan. Vi får se vad som väntar oss istället.

ANDEAN EXPLORER - En tågresa utöver det vanliga - del 2

Vi har kommit till staden Juliaca som är den största staden i regionen Puno och vårt tåg går inte i  utkanten av bebyggelsen utan rakt igenom staden.

En del bilder är lite obehagliga så känsliga personer varnas redan nu.

Vi kommer direkt in på stadens folkliv, känns nästan som om jag vore åskådare mitt i en filminspelning men det här är verklighet.

Här, där det är mycket folk rullar tåget på i ganska saklig mak. Det är ett myller av folk, fordon och försäljare vid och på spåren.

Järnvägen är inte så rikligt trafikerad, det här tåget går bara en gång om dagen och bara två-tre dagar i veckan (beroende på säsong). Så nu när tåget kommer väcker det uppmärksamhet. En del tittar bara nyfiket.

Andra vinkar och ropar.

Den här lilla flickan höll på att missa att tåget kom och kom rusandes för att hinna vinka.

Jag har sett filmer och bilder från Indien där folk håller till alldeles vid järnvägen, där man flyttar sina försäljningsstånd och drar undan tak och parasoller då tåget kommer och sedan raskt återplacerar det. Nu får jag se hur det går till i verkligheten.

Det är ett märkligt skådespel vi får vara med om.

Varor ligger alldeles vid spåret.

De ligger inte bara vid spåret, de ligger också på spåret.

En del har lagt över eller plockat undan sina varor och nu kommer det snabbt tillbaka.

Att man låter de torra varorna ligga kvar kan jag förstå...

...men när jag ser de ätbara varorna känns det lite märkligt att man låter dem ligga kvar på spåret. Här är det små marsvin som ligger till försäljning.

En bit bort ligger det lite större djur, någon trodde det var hund men det ser mer ut som får.

Tåget passerar och livet i staden återgår till sin vanliga lunk.

Folket som vinkat och hejat har säkert glömt oss på tåget redan innan vi kommer till nästa stad, men jag har den upplevelsen med mig i minnet och på bilder. Alla glada miner och söta barn.

Kontrasten stad och landsbygd, som vi snart kommer till, är stor.

Kvinnornas hattar gillar jag, undrar hur folk skulle reagera om jag skaffade mig en och bar här hemma i Sverige.

Vi har många timmar kvar på tåget och redan har vi fått se så mycket.