Hemma hos Panchen Lama.

Tog en liten morgonpromenad i Shigatse (3.860 m.ö.h) innan alla försäljare kommit igång.

Det gick bra att sova här på hotellet trots att det luktade illa. Åt stekt ägg till frukost och får höra att det är några i gruppen som inte mår så bra, troligtvis är det höjden som är orsaken. En läkare ska komma och titta till dem som mår sämst. Vi andra åker till Tashilhunpoklostret.

Här kan man köpa jaksmör (i de gula påsarna) och sidensjalar till offer inne i templen.

Panchen Lama, som är den näst viktigaste inkarnationen efter Dalai Lama, har sin hemvist här på det imponerande stora klostret.

Panchen är ett sammansatt ord av två ord, ett på sanskrit och ett på tibetanska, och betyder stor och lärd. Panchen Lama är den som bär ansvaret för att finna den reinkarnerade Dalai Lama. Hur det blir nästa gång det är dags är nog ganska ovisst eftersom den Panchen Lama som Dalai Lama erkänt som den rätta inkarnationen inte godkändes av Kina och sattes i fängelse. Nu vet ingen var han finns eller om han fortfarande lever. Kina har utsett ett annat barn som Panchen Lama. Som en följd av det har Dalai Lama sagt att om han dör i exil så kommer även hans reinkarnation att födas utomlands.

Vi går runt och tittar inne i de olika byggnaderna och det ser ganska lika ut i de olika klostren som vi besöker. Folk offrar jaksmör och pengar vid de olika gudabilderna, den mest imponerande gudabilden här är den 26 meter höga statyn av "Den framtida Buddhan"  helt täckt av 300 kg guld. Man får inte fotografera inomhus så några bilder, mer än minnesbilder, har jag inte.

Även Sven Hedin har varit här, han fick träffa den då levande Panchen Lama, det fick inte vi för han var inte här. Han har besökt Tibet och det här klostret några gånger men då under hård bevakning.

Vackert gammalt hänglås på den här dörren.

Klosterområdet är stort och vi vandrar runt bland husen tills jag och Christina plötsligt upptäcker att nu är den övriga gruppen försvunnen. Tänk att alla måste förvirra  bort sig hela tiden.

Men vi behövde aldrig efterlysa dem i någon högtalare, de hittade tillbaka till oss alldeles själva. Se så glada de blev när de hittade tillbaka till oss igen och inte var försvunna längre. Nu är det bara jag och Christina som inte varit försvunna.

Det sägs att hundar har en stor betydelse för munkarna i det här klostret, eftersom de tror att de munkar som misslyckats med sin gärning här på jorden, återföds i en hundkropp. Men jag såg ingen hund här, bara en katt.

Nu är det lunchdags och vi går till en tibetansk restaurang.

Ser att de har jakhamburgare där, men det får inte vi.

Den här lille pojken höll till utanför restaurangen och blev väldigt glad över den lilla bilen han fick. Pennan han fick sprang han in och gav till föräldrarna.

Norbulingka, en ganska så skaplig sommarstuga.

Innan vi beger oss till Dalai Lamas sommarresidens slank vi in på ett mattväveri. Vi fick en liten genomgång om hur dessa mattor kommer till, det satt dessutom några damer där och vävde.

Väverskorna hade barnen med sig här, en gissning från min sida är att de här väverskorna satt här bara för att visa oss turister hur det går till. De stora mattorna vävs säkert på annat håll. Men det var kul ändå att få se, dessutom hade de väldigt charmiga barn.

Garnerna färgas med naturmaterial.

Även jakspillning användes vid färgningen.

Vad de här redskapen användes till fick jag aldrig veta men nog ser de  mest ut som spikklubbor. Såg gamla och spännande ut.

Så här fina mattor hade de. Den här mattan heter Mandala, visst är den vacker.

Dags för lunch men tyvärr blev det  inte på det här stället, även om det såg väldigt spännande ut.

Så intressant att jag gick in för att kolla matsedeln.

Tyckte om deras lösning på hur man får plats med menytavlan, även om den är för stor. Kreativt.

Nu ska vi till Norbulingka, namnet betyder juvelparken, där juvelen syftar på Dalai Lama.

Sommarpalatset låg inte långt ifrån Potalapalatset, men jag kan tänka mig att det säkert kändes bra mycket längre för dem som bar bärstolen med Dalai Lama. Det är en mycket vacker park så jag förstår att tibetanerna gärna åker hit för en picknick.

Under det tibetanska upproret 1959 utsattes palatset för bombardemang av kinesiska armén och det mesta blev förstört. Nu är det uppbyggt igen och även en hel del av de andra buddisktiska kloster och templen är också uppbyggda. Jag tyckte att det var väldigt snällt av den kinesiska regeringen att tänka så mycket på de buddistiska tibetanerna.  Kom sen på att hur lockar de hit turister om alla sevärdheter är borta och om inga pilgrimer får komma dit.

Stefan visar var de hus ligger som vi ska besöka.

Möter ett gäng glada munkar som låtit sig fotograferas och de ser så lyckliga ut över sina bilder.

Som vanligt vid tempel och kloster, även här vid sommarpalatset, får man inte fotografera inomhus. Här inne var Dalai Lamas privata rum. Lite gulligt här inne var en kattavla som han fått som gåva.

Vid de här trappstegen klev Dalai Lama av bärstolen.

Det här är en solspis, på den kan man koka vatten på ungefär 20 minuter. Väldigt praktisk här i Lhasa som har så många soltimmar men så lite elenergi.

Vad den här "skulpturen" har för betydelse vet jag inte men jag såg att folk la dit pengar och även stenar. Någon form av offer gissar jag.

Till sist en detalj på en dörr.

Före kvällens middag tänker jag nu bara vila på rummet och kanske njuta lite av vår utsikt därifrån.