Utställning i Stanley.

Det var stor utställning på torget i Stanley då vi var där. Inte vilken utställning som helst heller. Här var det fiskar och massor med fiskar.

Utställningen var gjord av skolbarn och de hade jobbat med temat överfiskning och föroreningar av haven.

Några småkillar hade hittat dit och verkade uppskatta utställningen.

- Få se hur blev det?

18 lokala skolor hade samlat ihop plastskräp för att skapa den här utställningen och väcka uppmärksamhet till hur illa plasten är för fiskarna och övriga djur som lever i havet.

De här fiskarna är skapade av plastkapsyler.

Den blå avdelningen med fiskar av plastflaskor.

Den röda.

Dags för en kopp kaffe.

Sedan kikade vi in i den "lilla" lokala butiken och häpnade över utbudet.

Så några blommor till dig som läst ända hit.

.

________________________________________________

Tai O - den lilla fiskebyn.

Den här lilla fiskebyn Tai O, går också under namnet "Hongkongs Venedig" inte så svårt att förstå när man kommer dit och ser de små hyddliknande husen som står på pålar längs Pärlflodens delta.

Förr var det bara fiske och saltproduktion som gällde här. Många fortsätter även nu att fiska och det ser man resultat av då man går i de trånga gränderna. Inte en enda butik som sålde kött, men mängder av fisk.

Mycket torkad fisk.

Färsk bläckfisk...

...och torkad bläckfisk.

Om jag inte missuppfattade det, så är det här torkade fiskgälar.

Det är kul att gå i gränderna och titta på allt som ligger framme till försäljning, men ändå är det nog husen på pålar som lockar till ett besök i Tai O.

På den här restaurangen åt vi inte.

Däremot så testade vi de här våffelliknande sakerna som gräddades över öppen eld.

En liten fläkt kyler ner bakverket, 15 HKD och mums så goda de var.

Vi tar våra "våfflor" och fortsätter in bland hus och gränder.

Sun Ki Bridge. Den byggdes 1979 av innevånarna i byn, före det var man tvungen att med båt staka sig över floden.

Städning av båten.

Lite detaljer.

Dags att dra sig tillbaka och vi går sakta tillbaka mot vår buss, samtidigt som vi även kollar in det lokala utbudet.

Perfekt tid för att återvända till Hongkong var det också, för just då skulle en buss gå och det började regna.

Vi hade verkligen varit ute på landet.

Lite mer disigt nu, så en tur upp med linbanan till buddhastatyn känns inte lockande utan vi går direkt till tunnelbanan och åker tillbaka.

Det är inte förbjudet att förstora bilderna. De blir bättre då.

________________________________________________

Matmarknad i Copacabana.

Matmarknader är alltid kul att besöka. Färgglada och ofta är det ortsbefolkningen som är där för att handla. Inte bara turister.

Glada och trevliga försäljare var det på den här marknaden, ofta erbjöd de ett smakprov.

Utbudet av kryddiga frukter var verkligen rikligt.

Här säljs inte bara grönsaker, gott om fisk är det också.

Många fisksorter som jag inte känner igen.

Sardinerna rensades på plats.

Jag är lika fascinerad varje gång jag besöker en sådan här matmarknad utomhus för att se både fisken och köttet så här.

Här kan man köpa det mest, korv, kyckling och kött i alla tänkbara styckningar.

Tänk att folk överlever utan alla våra bestämmelser om hur mat ska hanteras och försäljas.

-Blir det bra så här?

Härliga frukter av alla de slag och allt är så gott.

En kaka till kaffet, kanske. Här finns de i lösvikt.

Och så behövs det väl lite blommor till middagsbordet eller en bukett att ta med om man är bortbjuden. Utbudet är rikligt för det också.

________________________________________

Are you traveling?

Are you traveling? Den frågan fick jag när en elegant kvinna stoppade mig när vi var ute och gick i Bangkok. Det var jag ju, så hon fick ett jakande svar och då tipsade hon oss om att vi borde gå till Lumphini Park för där finns det en alligator. Dit skulle bara ta 20 min att gå, så dit gick vi.

Det första vi träffade på var den här lite frodiga damen "Women in Next Three Decades".

Vi promenerade vidare och kom fram till en av sjöarna och började spana efter alligatorn. Där simmade en svan omkring.

Bredvid en kiosk såg jag den här lilla statyn...

...ja, jag trodde att det var en liten staty ända tills den rörde på sig. Det var en riktigt stor sköldpadda men ingen alligator.

Men nu var det alligatorn jag ville se, ute i vattnet var det något stort som rörde på sig och även började klättra upp på ett fontänfundament som stod en bit ut i sjön. Kan det vara alligatorn, stor är den i alla fall.

Det är något stort djur som kravlar sig upp, rejäla klor har den.

De i svanbåten har också upptäckt den och återvänder till stranden för att hämta sin kamera.

Nog var djuret stort, men inte var det där någon alligator utan en jättestor ödla. Minst lika stor som en vuxen alligator.

En liten sköldpadda simmar också i närheten.

Ödlan ville tydligen upp för att sola sig lite.

En lite större sköldpadda simmar också här.

En häger kommer seglandes...

...och slår sig ner på ett annat fontänfundament.

Där trippar den omkring som en annan balettdansör och spanar efter något gott att äta.

En annan ödla kommer kravlandes alldeles framför mina fötter. Den är också ganska stor, men inte lika stor som den ute i sjön.

Den glider ner i vattnet...

...kikar upp på mig...

...och simmar iväg.

En korp, med en uppsyn som en äldre herre, spanar också på ödlorna.

Borta vid bron plaskar det och skvätter det rejält, det måste vi kolla in.

Full fart på fiskarna där.

Jag gör duvan på bron sällskap för att se vad det är som är på gång. Vi är ungefär lika nyfikna.

Det är några personer som har en stor påse med brödkanter med sig och de matar fiskarna. Populärt både bland barnen och fiskarna. Fiskarna slår nästan knut på sig själva för att komma först till godsakerna.

 Många fiskar gapar stort för att få tag på godsakerna.

Ett riktigt myller av fisk.

Korpen vill också vara med och få del av godsakerna.

Småfåglarna lyckades inte fånga några bitar.

Det är mycket folk i rörelse här och njuter av den gröna oas som parken är och många tränar också.

Träffar på fler stora ödlor.

Men alligatorn ville inte visa sig, så nog trodde jag att det var en skröna med denna alligator. Kollade också med personalen på hotellet och några till och det hävade att det SKA finnas en stor alligator där i parken men man får ha tur om man får se den.  Korpen tycker att det räcker väl med att få se den. Titta så fin jag är!

Men hur det är med den alligatorn fortsätter jag undra över och när jag sedan googlade lite så var det nog ändå deras stora alligator som jag sett och fotat, för där står det om "Alligator-size lizards" som invaderat den parken.

Under strecket_______________________________

1000:san så många det är.

Tänkte ta och fira mitt tusende blogginlägg med att gå på restaurang. 

Även om Kirkwall är en liten stad så har de flera bra restauranger att välja mellan, hotellrestauranger brukar inte var de som omnämns då man vill äta gott men den som ligger i Kirkwall Hotel kan jag verkligen rekommendera.

Vi var inte de enda som hade valt att gå dit och äta,  bredvid vårt bord hade två äldre damer bokat bord. Jag tror att det två var systrar och båda var säkert 80+, jag antar att den i röd jumper var den äldre och van att bestämma. De hade nog det här stället som sitt stamställe och samma bord vid varje besök. Damerna kom strax efter oss, slog sig ner vid sitt bord och beställde in ett glas vin och en vatten.

När vinet och vattnet kommit in så räcker den ena damen fram en näve med mynt och säger "take what you want" utan att blinka så tog servitrisen emot mynthögen och gick iväg och räknade ihop vad det kostade och kom tillbaka med resten. Jag trodde att de två damerna bara hade gått ut för att dricka ett glas eftersom de betalade direkt. Men så var det inte,  de beställde in mat.

Fish ‘n’ Chips och Crab Mac ‘N’ Cheese blev deras beställning och när deras mat kom in så upprepades betalningsproceduren fast nu med sedlar.

Maten slank ner och de verkade nöjda med sin måltid, nu var det dags för kaffe och whisky. Whiskyn kom in men skickades ut, för det skulle vara vatten i den också, ganska mycket vatten. Damerna betalade och satt sedan där och njöt av sin dryck och med ett leende på läpparna iakttog de folk runt omkring. De verkade ha det så trevligt och njöt av sin kväll.

 Vad jag åt? Jo den här helt utsökta skaldjurssalladen. Den njöt jag utav och även av att se de fina damerna njuta av sin utekväll.

Före resan till Orkney hade jag trott att jag skulle få njuta av skaldjur och speciellt hummer och krabba på många ställen, men tyvärr så var det svårt att få tag på något ställe som serverade det. På kvällen vid vår kvällspromenad så fick vi veta orsaken. En av fiskebåtarna hade kommit in och lastade av sin last direkt i en kylbil. De hade räkor och hummer.

När vi frågade vart den lasten skulle gå så fick vi beskedet att den skulle till Spanien. Det lönade sig bättre att exportera den dit än till de lokala handlarna på ön.