Opolitiskt valreportage.

Det här blir nog dagens mest opolitiska valreportage, eftersom det finns en tydlig regel om bloggarna som lyder som så här, "Bloggar eller blogginlägg som används mer som politiskt verktyg eller för att agitera för sin sak är också regelbrott". Därför är jag en lydig medlem och tar ett valreportage som inte tänker påverka någon i någon riktning angående deras val i dag.

Men mitt val den dagen det här hände var kanske inte helt övertänkt ändå. Jag bestämde mig nämligen för att följa med på en valsafari.

Sjösjukepiller delades ut före avfärd och redan där borde jag har tänkt till lite mer. Inte ens när det kom en person och började dela ut påsar så hade jag några betänkligheter om att följa med.

Vi tuffade i alla fall ut med vår båt och fick se lite av Reykjavik från havssidan. Ett stort fartyg från kustbevakningen låg förtöjd framför Harpan. Harpan som är Reykjaviks nya konserthus ska vi besöka senare.

En märklig grön kulle som man tydligen kan bestiga åkte vi förbi.

När vi kommit lite längre ut från hamnen har vi fin utsikt över staden och Hallgrimskyrkan sticker upp sitt torn som ett riktmärke och bakom den skymtar Perlan.

Den här lite speciella kyrkan vet jag tyvärr inte vad den heter.

Vi kommer längre och längre ut till havs och får syn på en fin fyr. Dit kan man gå till fots när det är lågvatten.

Men nu var det här ju ett valreportage, så hur var det då med valen...

Ja vi spanar och spanar och utkiken spanar och det gungar och gungar ganska rejält. Sådana här varma overaller fick vi alla att ha på oss och de värmde gott i blåsten.

Det är faktiskt så att minnet från den trippen vaknar lite väl mycket nu när jag skriver och även ser bilderna. Märklig känsla men det är en klen tröst att veta att jag inte var ensam om att inte må så bra och även fick erfara varför vi fick påsar. En ung kille var så medtagen att han fick ha hjälp för att ta sig ner till undre däck.

Men jag förstår att vän av ordning nu börjar bli lite irriterad över om hur det gick med valen. Jo, vi såg två vikvalar och ett gäng vitnosdelfiner. Bildbevis hör jag nu att det ropas om. Njae, det var tunnsått med det. Gungandet gjorde att jag hade fullt sjå att klamra mig fast i relingen och med två händer krampaktigt fastklamrade där vid relingen så fanns det inga händer kvar till att lyfta upp kameran.

Tur att jag passade på att fota lite val på torra land innan avfärd annars hade det här blivit ett valreportage utan någon val. Kan det vara ett gäng blåvalar som jag lyckats fånga på bild...måntro?

Sensmoral: De som avstod från valsafarin gjorde det bästa valet.

Vi tar en runda.

Slingrande grusvägar är spännande att åka på, för det första kan man inte köra så fort där och då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen, dessutom är det lättare att stanna om det inte går så fort.

Så vi svänger in på avtagsvägen till Fäviken bara för att se hur det ser ut där. Vill man äta middag på Fäviken får man vara ute i mycket god tid, så det blev varken lunchpaus eller middag på det stället, men så här ser det ut där.

Huså herrgård. Det var till Huså som kopparmalmen från Fröå gruva forslades och även förädlades. i Huså fanns det en hel det att titta på men det krävdes promenader för att nå dit så det fick vara den här gången. Men Huså bageriets goda bröd kan jag rekommendera.

Färden går långa stunder utefter Kallsjön strand och i dag ligger den spegelblank.

Små fall och bäckar rinner ut ur skogen och fyller på sjön.

Vi kommer fram till Baksjön där speglingarna får oss att stanna till en stund. Fjällen speglar sig i sjön.

På andra sidan vägen ligger Tallsjön som även den är lika spegelblank i dag.

Kan tänka mig att det är en härlig dag för en fisketur.

I närheten ligger  Anjans fjällstation så jag gissar att fiskarna kommer därifrån.

De ser ut att ha det skönt.

Speglingar har jag en viss förkärlek för,

Även torrfurorna är vackra i den här miljön.

En kort sväng in i Norge.

Fast den gamla skylten är betydligt finare.

Under alla broar.

Vi passade på att ta en flodtur på Sumidafloden nu när det var så fint väder, vi  var förstås inte ensamma om att ha kommit på den idén. Fast är man i Japan så ska man väl trängas vare sig det gäller att åka tunnelbana eller en tur på floden. Vi försökte sikta in oss på en fönsterplats men den tanken var bara att släppa så vi ställde oss längst bak istället, för att kunna ta några bilder under färden. Det här är den tjusiga båten som vi ska ut och åka med. Vet tyvärr inte vad den heter för namnet stod bara på japanska.

Här startade vår flodtur. Långt där borta ser vi Tokyo Sky Tree det är dit bort vi ska åka.

Nu var det väl inte alla broar som vi skulle åka under, men många var de.

Den pampigaste av broarna är Regnbågsbron eller Reinbô Burijji. Den är 570 meter och har två våningar.

Området i Tokyo som kallas för Odaiba var förr ett stort sopberg. Där hittar man numera Fuji-TV:s huvudkvarter. Ett riktigt spännande bygge, liknar nog inget annat som jag sett tidigare. Arkitekten till det bygger var Kenzo Tange. Titta vid det vänstra brofästet på den övre bilden så syns huset även där.

Det där med vägar kan de också japanerna. Många vägar i flera våningar går kors och tvärs genom hela staden. Tur att jag slapp köra där, förutom att det kan vara svårt att hitta har de vänstertrafik.

Det är inte många båtar ute på floden, men vi blir omkörda av ett gäng tuffa killar som ser ut att ha varit iväg på en fisketur.

Höga hus och däremellan något litet hus kantar floden, på kajkanten står folk och vinkar...

...och en del ser bara ut som om de vinkar, men är där och tränar för någon sport.

En del broar var lite färglösa.

Medans andra var desto färggrannare. Som den här gula bron.

Eller som den röda bron.

En del hus är så höga så det ser nästan ut som om de svajar.

Andra hus blänker ikapp med solen.

En del broar är bara för cyklar och gående som den här gröna bron.

På andra broar kör tågen.

Och så finns det de vackra broarna. Här närmar vi oss målet på flodturen.

Närmare Tokyo Sky Tree tower än så här kom vi inte med båten. På den här båtturen såg jag att även Tokyo har uteliggare. Man ser en del av dem under den här bron.

Här ligger också öltillverkaren Asahis huvudkontor, deras hus ska symbolisera ett gyllene ölglas med skummet på toppen och en mugg med en gyllene flamma på toppen. Den gyllene flamman ska antagligen föreställa skummet på muggen men japanerna kallar den oftast för "the golden turd",

Vi traskar iväg och ser om vi kan hitta någon ninja eller samurai, de lär hålla till i det här området.

En härlig dag.

Nu ska vi ut till sjöss igen. Riktigt skönt att få lite friska fläktar och gunga iväg på Mekong igen.  

Här är floden mycket bredare än vad vi sett tidigare på vår resa längs Mekongfloden genom fyra länder.

Sjötomt med sjöutsikt.

Även i det här huset har de bra sjöutsikt.

Fiskeflottan är färggrann och ligger på rad och väntar på att det ska bli dags att gå ut igen.

I floden ser vi flera sådana här fiskodlingar. Där odlas pangasius, vår nya favoritfisk här i Sverige. Tyvärr så medför det att hundratusentals ton föroreningar släpps ut i Mekongfloden. Dessutom matas fisken med stora mängder antibiotika.

Vakthund på en av fiskodlingarna.

Vattenhyacinter flyter omkring som små öar i floden.

Många fullastade sandpråmar bogseras på floden. Sanden muddras upp ur floden och exporteras  eller används vid byggen i Ho Chi Minh City.

Tvätta både sig själv och båten fixar man lätt om man har så mycket vatten till hands. Det är bara att hoppa i  spat och plaska på.

Sedan klädde killen på sig och hoppade över till sandpråmen, sprang över all sanden till andra sidan och vinkade glatt till oss.

Träffade även på lite mindre fiskebåtar.

Efter ett tag ute på den breda floden svänger vi in på en lite mindre biflod, där det mer känns som att åka in i en sagovärld. Palmer och andra träd bildar en grön allé och vi färdas som i en tunnel. Här kan vi också se hur högt vattenståndet var för bara någon månad sedan. Vi är nu ute i Kokosprovinsen, här höll gerillan till under vietnamkriget.

Nu har det blivit fikadags och vi går iland. Får lite att dricka och frukt att äta.  Bjuds även på underhållning. Ser att de förväntar sig dricks, de har för säkerhetsskull lagt dit en sedel för att vi trögtänkta västerlänningar ska förstå vad fatet är till för.

Stärkta av sång och musik, traskar vi vidare för en tur med häst och vagn. Där vi väntar på att hästarna ska komma, ligger en paketringscentral för den goda frukten som vi nyss smakade. Den heter Longan och är en mindre släkting till Litchi. Kallas också för drakögonfrukt eftersom den ser ut som ett öga då den skalats. Undrar vad vårt arbetsmiljöverk hade sagt om den här arbetsplatsen.

Hästarna kommer och vi åker vidare.

Vi ser inga skolbarn som vi behöver väja för.

Tur är det för här går det undan. Se så fin tofs vår häst har.

När vi kliver av träffar vi på en törstig apa.

En vacker blomma.

.

..och en gullig pyton. Den ormen har jag haft runt halsen.

Sedan är det dags att ge sig ut på vattnet igen. Först en stillsam kanottur på en liten flod som mer känns som en tunnel genom växtligheten.

Det går lätt att staka sig ner med strömmen, men tillbaka mot strömemn och utan motor är det tungt.

Även här fiskas det.

När vi ska tillbaka på vår stora båt blir det trängsel och lite kö.

Nästa anhalt är vid ett ställe där det görs godis av kokosnötterna, återvinning använder de sig av, för det de eldar med är skalen från kokosnötterna.

Som avslutning på den här sköna dagen äter vi lunch ute på en av öarna i lagunen. Huvudrätten är elefantöronfisk. Den fick vi serverad inlindad i rispapper tillsammans med lite grösaker. Ganska gott.

Ett leende eller är det en ilsken tandrad. Döm själva.

Många bilder, men det var en mycket innehållsrik dag och även en lugn och skön dag. Vad passar då bättre att avsluta med innan vi återvänder till stadens jäkt än en lotusblomma.

Lotusblommans fröstöllning hittar vi ofta här i Sverige i blomsterarrengamang.

 Kan tillägga att det var ungefär +30 grader i skuggan. Lite varmare i solen.

En tur på Tonlé Sap.

Tonlé Sap är sydostasiens största sötvattensjö. Den har en yta på 2.700 - 16.000 km² beroende på årstiden. Vid regnperioderna fyller överflödsvattnet från Mekong på sjön och det blir ofta översvämningar. Dessa översvämningar är inte bara negativa. Vattnet för med sig näringsämnen som är bra för odlingarna som ligger vid sidan om sjön.  Floden som har förbindelse med Mekong och sjön heter också Tonlé Sap och efter regnperioden byter den riktning. Vi ska nu ut på en tur i sjön för att besöka de flytande byarna.

Vi kliver ombord, två små pojkar verkar vara matroser och hjälper oss så att vi inte ska falla överbord. När vi lagt ut visar det sig att de är även massörer och de gör sitt bästa för att tjäna en extra slant.

Klart man blir trött när man jobbat hårt och är ganska liten. Då är det skönt att somna i hängmattan bak i aktern.

Vi hinner inte så långt innan den första båten med försäljare dyker upp. De vinkar så sött till oss så det är klart att vi vinkar tillbaka, fast vi vet ju inte att de tar det som ett tecken på att vi vill handla.

Vi tuffar på över lite öppet vatten och ser lite märkliga byggnader ute i vattnet, någon slags mast och hus. Kommer ihåg att det är högvatten nu och förmodligen ligger det här på torra land i vanliga fall.

Det är lite spännande att få se de flytande öarna och folket som lever där. De är Vietnameser, de som lever här ute på vattnet.

De flesta lever på fisket och här ser dagens fångst ut att ha varit god. Se de små, små fiskarna som fortfarande sitter kvar på nätet.

Även de här har haft en god fångst, korgen vid flickan är nästan helt full av små fiskar.

Många försäljare kommer då de ser vår båt anlända men ingen är påstridig eller otrevlig, vill vi köpa eller ge en peng är de glada annars paddlar de bara iväg.

Den här damen paddlade frenetiskt för att komma ifatt vår båt, då hon närmade sig oss vek hon upp skynket.  Jag trodde det var för att visa upp sina varor.

Men där inunder hade hon två små barn som låg och sov. Lägg märke till leksaken som hänger över barnen. Ett sköldpaddsskal. Det hon hade att sälja var lite öl.

Storlek och form på bostäderna här ute varierar ganska mycket och det är fascinerande att se hur de kan lägga till en båt extra eller flotte när behov av mer utrymme finns.

Det kanske finns behov för mer utrymme då barnen växer till sig.

Eller om matlagningen blir lite för osig.

Jag vet att många här ute på sjön är väldigt fattiga och har säkert inte råd eller någon möjlighet att skaffa sig bättre eller större utrymme.

De lever inte bara på fisk så en extra utbyggnad är ofta bra. Syns det vad som finns här inne? En liten nyfiken nos sticker ut.

Fler som är nyfikna.

Fler husdjur.

Här ute i sjön finns det mesta; affärer.

Båtvarv och vad är naturligare här än att hoppa i vattnet då propellern behöver tillsyn.

Restauranger och ölbarer.

Här några glada som varit ute och roat sig. Det var kul att se att folket här ute inte var irriterade över att vi turister kom för att se hur de levde, utan de vinkade glatt från sina båtar.

 Inte ens för att gå i skolan behöver de åka till fastlandet. Det finns flera skolor här.

Efter skoldagens slut kommer skolskjutsarna och hämtar barnen.

 Alla barn har det inte så bra att de får gå i skolan, många måste jobba och hjälpa till med försörjningen i familjen. Analfabetismen är hög i det här området.

Gissar på att pappan här är ett offer för en mina.

Det kan inte vara så lätt att sköta alla dagliga sysslor när man bor på en sjö, även om det ibland kan bli en illusion av radhusidyll och hemmafruar som umgås över "staketet".

Men tvätt och disk kan var lite riskfyllt.

Även då man mekar kan det vara lite vanskligt, tänk bara om han tappar den här maskindelen och måste ner och fiska upp det igen.

Sophämtningen ser ut att fungera.

Det här området är så speciellt. Svårt att välja ut några bilder som visar hur det är; det får bli lite extra kavalkad så här på slutet.

 Nu ska vi till en skola för handikappade.