Ballestasöarna

Strax utanför vårt hotell i Paracas ligger några öar som heter Ballestasöarna. Där formligen sjuder det av liv! Miljontals fåglar bor här året runt och här finns allt från rödfotad guanay, koromander, humboltpingviner och Peruanska Boobies, som slåss om utrymmet för sig själva och sina nästen.  Vet inte om jag kommer att kunna klura ut vilken art som är vem, men det ska bli spännande att få se dem. Här finns även en av världens största kolonier av sjölejon. Öarna är numera naturreservat och man får inte gå iland på dem. De här öarna brukar ibland kallas för lilla Galapagos för sitt otroliga fågelliv. Vi ska nu ta en båttur ut till dessa öar. Vår båt är den lite större med tak där ute.

Först flytvästarna på och så kan vi dra iväg.

Bortifrån hamnen inne i Paracas kommer det fler båtar som ska ut till öarna.

På vägen ut passerar vi en hamn för lite större fartyg.

Där håller en flock pelikaner till. Det här är några utav dem.

På den ön finns också geoglyfen "El Candelabro" (Kandelabern), den är 60 meter hög och man ser den bara från havet. Ingen vet hur gammal den är, vem som gjort den eller varför.  Den är ”inristad” i berget under sanden, och försvinner inte trots sandstormar och starka vindar från havet.

Vi börjar nu se fler och fler fåglar...

...som flyger åt alla håll.

 Nu börjar vi också närma oss öarna.

De har spännande former och många grottformationer. 

Spännande djurliv och landskap, men lite irriterad blir jag för det var sagt att båten skulle vända runt så att det inte spelade någon roll på vilken sida man satt i båten. Nu har vi kommit till sjölejonen och båten ligger med bredsidan mot dem. Inte den sida jag sitter på så klart. Jag viftar och vill att de ska visa även oss på höger sida vad som händer. Kapten förstår inte men guiden vinkar och jag får komma fram och sitta i  guidstolen.  Högt och bra och med utsikt åt alla håll.  Lönar sig att ha en riktig kamera med tele med sig.

Det som händer på den sidan är att ett sjölejon har fått fatt på en fågel och håller på och leker med den.

Den kastar sin fågel upp i luften, fångar den igen och igen. 

Guden berättar att de inte äter fågel men vill gärna leka lite. 

Vi fortsätter turen, inte genom den här passagen den är för trång och grund.

Vi fortsätter runt bland alla fåglar. 

Det vimlar verkligen av fågel här.

Många bilder blev det vid dessa öar så det kommer en fortsättning snart. 

Harstad - med vind i håret.

Ny dag och nya upplevelser och hamnar.

Vi kommer tidigt på morgonen till Harstad och Nordnorge ligger redan vid kaj.

Det första vi ser, redan från däck, är ett graffiti med en välkänd strof. In the Town where I vas born...

     "Yellow Submarine"

In the town where I was born
Lived a man who sailed to sea
And he told us of his life
In the land of submarines

I Harstad verkar det som om de gillar att dekorera staden på olika sätt.

Går runt lite och ser mer och mer.

Varför de har en valross som staty här vet jag inte, för det är nog sällsynt att någon simmar hit från Svalbard. Kan kanske vara för att det bodde folk här i Harstad som begav sig norrut för valrossjakt.

En skarv är mer förståeligt.

Stan består inte bara av graffiti och statyer, ser ut som en vanlig småstad.

Men det är en ovanligt blåsig småstad. I den där lilla båten skulle jag inte vilja sitta.

Den gungade och det stänkte mer än vad som verkade behagligt.

Inte i den här heller.

Man får även passa sig då man går omkring på land. Rejäla kaskader kom kastandes upp på trottoarerna.

Vattnets kraft är enorm, ser ut som om kajen är på väg att följa med ut i havet.

Nordnorge lägger ut.

Och vi tittar vidare på hur de dekorerat stan. Virrig älg eller bläckfisk?

En mina som Harstad fått som gåva från Ramsundör ölogsstation. En brittisk mina som användes i andra världskriget.

Trondenes kyrka ligger en liten bit utanför Harstad och är från ca 1250.

Jag har varit på utställning.

Här kommer ett litet evenemangstips. Varför inte ta och göra en utflykt så här mitt i sommarsverige och passa på att se lite konst samtidigt.

Ute på Ingarö och vid Fagerholmen pågår i veckorna tre en samutställning av 15 Ingarökonstnärer.

Lagårn härstammar från 1800-talet, höll på att gå sitt öde tillmötes 1967 då brandkåren erbjöd sig att elda upp den för 200 kr. Som tur var så fanns det många som ville bevara byggnaden.

Tur att den fick leva kvar.

Jag gick dit i går och här fanns det mycket att upptäcka.

Stilarna på konsten var varierande och helt klart sevärd.

Nätkonsten var spännande.

Elefanter och budskap om att du är fin.

En lysande elefant.

Hittade även verk av en ung lovande konstnär.

På övervåningen är det stort och luftigt och konstverken gör sig bra i den rustika miljön.

Jag gillar det rustika miljön i lagårn, där tavlor hänger bland gamla fönster och redskap i skön kontrast.

Sten Retlev visar sina tavlor.

Det finns även en liten avdelning dit man ska gå med försiktighet...

...för här är man djurvänlig. Bakom skynket finns det ett koltrastbo.

Jag går ner igen och ser att det finns även pingviner här.

Innan jag går ut igen så kan det vara bra att ta med sig ett budskap på vägen.

När du ändå är här så passa på att titta och njut av det vackra Fagerholm.

Varför inte ta ett bad.

Eller bara ta en promenad i solskenet.

Blir du fikasugen så går det att avhjälpa också.

Molde och Hurtigruten...igen.

Om Molde finns det inte så mycket att säga mer än att de har ett ganska pampigt kulturhus som heter "Plassen". En bred och pampig trappa har det huset.

Trappen fortsätter ända upp på taket av kulturhuset.

Där uppe har man en fin överblick av den lilla staden Molde.

Domkyrkan har ett lite speciellt klocktorn, den här kyrkan byggdes 1957 eftersom den gamla kyrkan bombades och förstördes under andra världskriget.

Något som verkar vara mycket populärt i Norge är Pizza, fast jag tror att där kan man dessutom äta de dyraste pizzorna.

Fast den mest spektakulära byggnaden i Molde är nog hotellet Seilet som är utformat som ett segel.

I kväll sitter vi där uppe på balkongen på tolfte våningen och väntar på att Hurtigruten ska komma.

Färjorna till Vestnes kommer och går med jämna mellanrum och nu kommer dessutom Hurtigruten.

Det är fint väder när sydgående Kong Harald kommer inseglandes.

En extra bild till Bo-Lennart. Förstora gärna bilderna för de blir bättre då.

När Kong Harald har tuffat ut igen så dröjer det inte länge innan det nordgående fartyget kommer.

Nu är det Midnatsol som kommer.

När sista färjan för kvällen lämnar Molde...

...är det bara fåglarna och vågskvalpet som hörs.

Kvällen sänker sig över Molde.

Eldflugor

Först ska vi äta middag vid floden, sedan ska vi åka båt i mörkret och se på eldflugorna.

Färskare än så här  kan det knappast bli, då fiskarna kommer med sina båtar och levererar direkt till restaurangerna.

Vi får en utsökt middag och jag som älskar chilikrabba är lycklig och mätt efteråt. Medans jag väntar på att mörkret ska falla lite mer så passar jag på att mata fiskarna i vattnet bredvid vårt bord med lite överblivna smulor.

Dags för en båttur i mörkret, vi ska åka i små flata och i mina ögon lite rangliga båtar. Skyltar upplyser oss om att det är förbjudet att fånga eldflugorna och det är dryga böter. Vår guide säger att om eldflugorna fångar oss så betalas summan ut i belöning istället. Problemet är bara att man måste visa upp den på kontoret och om man kommer med en eldfluga dit så kan man ju inte bevisa att man inte fångat den och får böta.

Hur som helst, jag har inte för avsikt att fånga några flugor, bara se dom och även försöka fota dem.

Det är mörkt, nästan helt kolsvart och vi flyter sakta fram i vår eka. Vi behöver inte ro, för vi bakom oss står vår förare och vickar fram båten lite lugnt. Rofyllt är nog ordet som kan beskriva stämningen.

Eldflugorna är egentligen en slags skalbaggar och detta område hyser nämligen Malaysias största koloni av eldflugor (fireflies). Det kan finnas uppåt tusen lysande eldflugor i en del träd och på en sträcka av ungefär 13 kilometer längs floden. Det är inte så lätt att få någon bild på skådespelet eftersom det är så mörkt, men jag tar några som minnesbilder ändå.

Träden lyser som julgranar av dessa mycket små men ljusstarka flugor.

Det var en sån totalupplevelse, fullt av små glimmande varelser på båda sidor av floden. Hade de inte rört sig hade jag trott att det var fullt av små julgransljus i träden.

Några sätter sig på vår båt också.

Plötsligt knackar vår roddare mig på axeln och lägger en eldfluga i min hand. Han kanske inte vet om att man inte får fånga dem, ;) Den kryper runt där och lyser, det kittlas lite och den verkar trivas med mitt sällskap.Hoppas det går att se något av dessa bilder, Har men en mörkt ställd skärm så kan det vara svårt. Märker att det är stor skillnad på mina datorer. På bilden ovanför så försöker jag ta en bil på min egen hand med en eldfluga på. Syns lite mer vid förstoring.

Hur det än är vid fotografering, så är det speciellt att se hur träd och buskar glimmar.

Vill man se hur de blinkar så har jag en liten filmsnutt här.

För oss är det dags att återvända.

På väg tillbaka till bilen, ser jag något som rör sig framför mina fötter och samtidigt hoppar vår chaufför till och drar undan mig. Det var en kobra som korsade vår väg. Synd att jag inte fick stanna och fota den. Den ÄR för farlig sa guiden, med rysning på rösten.