Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Samling på kajen.
När jag var barn så samlades killarna med moped (blöjknuttarna) vid kiosken eller vid byns lilla kafé på kvällarna. Gissar att det var ungefär samma rutiner på Orkneyöarna och att dessa killar nu har vuxit upp och skaffat sig bil. Fast rutinerna verkar sitta kvar, för varje kväll kunde vi se hur det samlades några bilar ute på kajen och där vevades rutorna ner och man satt där och pratade.
En lite försiktig fågel eller så tror den att den är en mes.
Det ser ut att ligga något gott där nere.
Husch, det var ju högt, jag vågar inte hoppa.
Provar på andra sidan då, det är kanske lägre där.
Äsch, jag hade ändå inte tänkt hoppa ner, det är så bra här uppe på muren. Hittar säkert något korn här uppe också.
Orkneylandskap och skogen.
Det finns inte så överdrivet mycket skog på Orkneyöarna, egentligen så finns det nog inget som vi kallar för skog, men det är inte helt trädlöst. Vår busschaufför, i en av dagarna, berättade att den enda skog som finns är just den här.
Fast skogen här är ändå inte större än vad vi skulle kallat för en större park.
Med utsikt över skogen ligger det ett fint hus.
Den skogen är inte stor så man får skynda sig på för att hinna få med den på bild. Huset ovanför skogen ligger med fin utsikt och det ser fint ut.
Det var hela skogen, man får vara snabb om man ska hinna fota den.
I dalen nedanför skogen, där korna betar, är det vackert nere vid sjön.
Konsten att fotografera en sten.
Jag har kommit till Stones of Stenness och jag vill ha en bild på den högsta stenen där.
Men det är jag inte ensam om, den här mannen vill ha en bild han också men han vill ha den där han står och beundrar stenen. Han dirigerar sin fotograf både ingående och länge, så länge att det börjar bli en kö bakom mig på folk som vill ha en bild på just den stenen men utan mannen.
Så där, äntligen är han nöjd med sin bild och går vidare. Jag kan ta min bild, jag vill ha med gravkullen i bakgrunden...men vad hände?
Krympte stenen plötsligt? Den resliga stenen ser plötsligt så liten ut, jag lovar det är samma sten.
Jag tar och kryper ihop lite och tar en ny bild, sådär då var ordningen lite återställd. Stenen växer upp och i bakgrunden får jag även med gravkullen.
Fast störst såg den ut med mannen på.
Stones of Stenness och Maeshowe - Orkney
Fortsätter på det historiska temat och mycket gamla minnen efter de människor som levde här för mycket länge sedan.
Inte så långt ifrån Ring of Brodgar kommer vi fram till något som kallas för Stones of Stenness.V
Först kommer vi till den så kallade ”Vaktstenen” den står utanför stencirkeln alldeles vid bron och är 5,6 meter hög. Ursprungligen fanns åtminstone två stenar, eftersom resterna av en andra sten återfanns på 1930-talet. Här fanns också ”Oden-stenen”. Som namnet antyder finns en koppling till vikingarna och asatron. Oden-stenen hade ett decimeterstort hål rakt igenom och kom till användning både vid förlovningar och för magiska ceremonier.
Stenen vältes 1814 av dåvarande markägaren kapten W. Mackay, som irriterades av alla besökarna på hans mark. En annan av stenarna förstörde han helt och en till välte han, innan upprörda bybor lyckades förhindra fortsatt förstörelse.
Stenarna är tunna plattor, ungefär 3 decimeter tjocka, med spetsiga toppar. Fyra stenar med höjden 5 meter var ursprungligen delar av en stencirkel med upp till tolv stenar, som låg i en ellips med 32 meters diameter.
Maeshowe är en förhistorisk gravhög som inte heller ligger så långt i från Stones of Stenness
Själva gravkammaren är daterad till någonstans under yngre stenålder, förmodligen uppförd mellan 3100-2800 f.Kr. Maeshowe är sju meter högt och trettiofem meter i diameter. Gravhögens gravkammar har ingången anlagd, så att solstrålarna från den nedgående solen ska nå in i passagen vid vintersolståndet och lysa upp den inre kammaren. Den här typen av gravhög är endast känd från Orkneyöarna
Under vikingatiden besöktes öarna ofta av nordbor. Dessa plundrade Maeshowe på dess innehåll, men lämnade också sina egna hälsningar kvar i gravkammaren i form av runor. Det trettital inskriptioner som återfunnits gör Maeshowe till en av de främsta fyndplatserna för runor i Europa.
Maeshowe är ett världsarv.