Promenad till Drottningholm.

Lördagmorgon och solen skiner, känns som en bra dag för en promenad. Vi styr kosan mot Drottningholm men först ett lite ofrivilligt stopp på Nockebybron, en segelbåt vill igenom och kön av bilar blir lång.

Där nere ligger Brostugan, de har inte öppnat ännu.

Flaggan är hissad på Drottningholms slott, så kungen är hemma.

Det är tidig förmiddag men gässen är redan hungriga.

Slottsstallen som numera är garage.

Inte bara gässen är på alerten så här tidigt. Här kan Sven Jerring berömda citat om japaner passa in, fast de här japanerna hoppar inte och kastar sig inte, möjligtvis att de fläktar sig, men framför allt så fotograferar de.

 Alla vill fota vakten, så då gör jag det också och känner mig som en riktig turist.

Drottningholms slottsteater.

Vi går ner genom Norra grinden.

Beundrar slottet och går inte på den fint krattade grusgången...

...för där får vi inte gå när kungen är hemma.

Vi traskar upp mot Floras kulle och den kungliga djurkyrkogården istället. Där har bland annat Tusse och Eisel egna gravstenar. Här låg förr prinsessan Sofia Albertinas trädgård med en damm, byggnader och ett menageri för hönsfåglar, nu finns här bara en inhägnad grop kvar.

Här uppe börjar också Kärleksstigen, undrar om Kungen och Drottningen brukar vandra där hand i hand.

Här uppe hittar vi något nytt som jag inte upptäckt förut, en utställning om planteringarna i parken och trädgårdsskötseln.

Där dansar figurerna menuett i solskenet.

Och se där, på en av de informativa planscherna hittar jag en bekant. Så kul att se dig här Eva.

Här kan man få lära sig lite om landskapsomvandling också.

Fullärda traskar vi vidare mot Kina slott.

Inga japaner hade hittat upp till Floras kulle men hit har de hittat, trots att Kina slott inte öppnat ännu.

Paviljongen där Adolf Fredrik satt och svarvade snusdosor är privat nu, men Confidencen är uppdukad som om de kungliga skulle vara på väg för en privat måltid.

Confidencen är en matsalsbyggnad där både matbord och serveringsbord dukades i våningen under den kungliga matsalen och på signal ovanifrån hissades mat- och serveringsbord upp i matsalen. Detta innebar att de kungliga kunde äta middag utan att betjäning var närvarande, alltså en confidence (franska för "i förtroende").

Norr om Confidencen ligger det gamla köket som numera inrymmer ett café, här kan trötta turister ta sig en välbehövlig fika och vila sina trötta ben en stund.

Vi är inte fikasugna ännu, så vi traskar vidare ner till Vakttälten som står där som en påminnelse om Gustav III dagar. Han hade stora planer för parken med idéer om flertalet byggnader men bara två blev förverkligade, som det här vakttältet och Götiska tornet. Byggnaden ser spännande ut men var bara en förläggning för kungligheternas vakter.

Här finns oändliga grusgångar att traska runt på.

Men vi slinker in bland de vindlande gångarna i Lövteatern istället.

Ovanför de 14 kaskaderna har man fin utsik över parken och slottet. Fast i dag är vattnet avstängt.

Det finns en hel del gäss i parken och på vissa ställen får man se sig noga för innan man sätter ner fötterna. De lämnar ganska stora visitkort efter sig.

Svanungarna har hunnit bli ganska stora.

Pappa svan kommer simmandes.

En riktig svanidyll.

Den här lilla filuren verkar tycka att jag borde ha haft mat med mig. Jag fick i alla fall en uppfodrande blick ifrån den.

Hägern i strandkanten gillar inte mig, den flyttar sig hela tiden så att den är på samma avstånd från mig, så jag går därifrån för att inte störa i matletandet.

Bakom blommorna ute på en av öarna anar jag något som jag inte sett i parken här förut. Kan det vara ett...?

...rådjur där på ön? Jo helt riktigt, den måste ha gått över bron för att komma dit.

Sedan gick vi hem.

Lämnar Kapstaden.

Klart väder då vi lämnar Kapstaden och jag undrar lite hur det låter där under när de stora flygplanen lämnar startbanan.

Det ligger en hel del kåkstäder där flygplanen kommer in och lämnar flygplatsen.

Vi gör en sväng ut över det blå havet.

En sista skymt av staden.

Molnen verkar göra en sväng runt Robben Island.

Kvällen sänker sig över Kapstaden.

 Vår sista kväll här och ett märkligt ljus och dis tornar upp sig borta vid Taffelberget.

När så solen går ner helt och blå timmen övergår i mörker så sveps hela staden in i ett mystiskt dis.

Jag får en lite märklig dickenskänsla när jag tittar ut. Kan det vara några personer från det förgångna som vandrar där nere.

Kort, men naggande god promenad.

Man får göra det bästa av dagen även om foten ömmar och värker. Inte så långt från vårt hotell fanns dessa rester från den tiden då det var en livfull hamn där dagens Waterfront nu ligger i Kapstaden. Det här, som nu är en gångväg, användes tidigare för att frakta varor från den forna hamnen.

Det finns lite information om den här.

En bro har byggts så man slipper korsa genomfartsvägen.

Går man över den så är man strax nere vid havet.

På de stora betongklumparna höll några grabbar på att träna parkour.

Kranarna såg lite kul ut med sina polkagrisrandiga spröt.

Vi slår oss ner där nere vid havet och njuter av det fina vädret och utsikten. Ljuset ute till havs var lite speciellt den här dagen.

Han finns över hela stan.

När man går runt i Kapstaden så ser man att Mandela är väldigt populär.

Här på Nobel Square står han staty tillsammans med Sydafrikas övriga nobelpristagare.

Det här är en stor väggmålning.

Går man nära så ser man att den är målad med handavtryck.

Han finns till och med tillverkad i hönsnät.