Husbocken

Förut hade vi hund, nu verkar det som om vi fått en husbock istället. Flera gånger om dagen kommer han insmygandes på vår tomt och förser sig av de godsaker som finns här.

Just nu är det fallfrukten som hägrar för min vän. När han sedan ätit sig mätt drar han sig tillbaka till en vrå strax utanför grinden och ligger sedan där i flera timmar och ser ut att må så bra så. Verkar ligga och fundera på livets gåtor.

Härom dagen hade han frun med sig också, hon är lite skyggare och smyger fram. Ser nästan ut som om hon tassar på tå.

Upptäcker att jag är ute på altanen och låter plommonen vara.

Tar ett äpple istället. Mums så gott.

Sedan tycker hon att det är dags att dra sig tillbaka.

Efter en stund tycker även maken, vår husbock, att det är lite läskigt med klickandet från kameran och följer efter henne.

Med ett elegant skutt så glider han smidigt över staketet.

Men tydligen tyckte ingen av dem att kameran var så farlig ändå för nästa dag har de hittat en viloplats inne på tomten. De verkar trivas här och har valt ut den hörnan i vår trädgård till sin och återkommer flera gånger i veckan numera.

Kaffesugen och utskälld i blåbärsskogen.

Jag har haft två sköna veckor ute på landet, kameran har mest fått vila men en dag så kom den fram.

Tyckte att det var dags för en kopp kaffe och masade mig in i köket och som vanligt slängde jag en blick ut genom köksfönstret och där utanför i blåbärsriset står det ett rådjur och mumsar i sig av mina blåbär. Ja, mina och mina, men växer de på min tomt så känns det som det är mina blåbär. Fast rådjuret är fint så jag tänker om du vill ha av mina blåbär så får du bjuda på en bild också. Jag hämtar kameran och tar först en bild genom fönstret.

Rådjuret tittar upp men fortsätter sedan att mumsa på blåbären, jag smyger ut och hon står kvar men gillar inte mitt sällskap. Förstorar man bilden så syns det att det är gott om blåbär i år.

Hon traskar iväg. Ser inte speciellt rädd ut och har inte fällt upp skölden där bak heller, går bara lugnt sin väg.

Hon försvinner bakom vårt uthus men kommer inte fram på andra sidan så jag blir nyfiken och smyger mig efter för att se vart hon tog vägen. Hon är kvar och nu visar hon mig att hon är lite irriterad för nu är skölden uppfälld.

Hon börjar först gå sin väg men ändrar sig och kommer tillbaka, verkar lite nyfiken på vem jag är som inkräktar på hennes revir.

Hon ställer sig och spanar in mig riktigt ordentligt.

Sedan gör hon något som jag inte har blivit förr, hon ställer sig och skäller på mig. Jag får en riktig utskällning.

Efter ett tag ledsnar hon på mig och går sin väg, men stannar först upp och kikar fram bakom ett träd.

Det är inte var dag man blir utskälld uti blåbärsskogen.