S:t Margaret's Hope

Längre söderut än till S:t Margaret's Hop kommer vi inte med bussen.

Jag, min make och två damer kliver av där.

Om man kan kalla det för färg, så har husen ganska så enhetliga färger.

Har man ingen stege så kanske den här metoden är praktisk vid fönsterputsning, jag såg aldrig om hon brydde sig om att putsa torrt sedan, men det var många litermått med vatten som hon kastade upp mot fönstret på övervåningen.

Vi promenerade vidare.

Den lilla staden kändes ganska idyllisk och den känslan förstärktes då en liten flicka kom ridandes.

Här finns ett smedmuseum.

Lite fönstertittning.

och några dörrar.

Väntar kanske högvatten.

Stan är inte så stor och om man fortsätter vägen till höger så kommer man till piren, där går färjan till fastlandet.

Piren eller kajen syns där borta, men dit ska vi gå sedan.

Tingwall.

 Tingwall är inte stort men de har en egen väderstation och den är mycket pålitlig om inte Jimmy Tulloch varit i farten. Vi tog bussen dit från Kirkwall.

Busschaufören väntade när vi hoppade av för att föreviga väderstationen. Han åkte där varje dag och hade inte sett den, så han ville gärna veta var den var.

Här i Tingwall kan man ta färjan över till öarna Rousay, Egilsay och Wyre.

Fiskebåtarna kommer in med sin fångst.

Väderstationen då? Jo, den ligger här bredvid hönshuset.

Lite närmare.

Sedan åkte vi hem...

...till Kirkwall.

Kvällspromenad i Kirkwall.

Det var ofta fint väder på kvällarna då vi var i Kirkwall och skönt med en promenad då.

Pratar med några norrmän som är ute på långseglats, de hade kommit via Shetlandsöarna och skulle nu vidare mot Hebriderna..

Sedan slingrar vi oss hemåt.

Strandskator

Jag tycker att strandskator är en vacker fågel, som fått ett oförskyllt fult namn. Lite elakt mot skatan kanske att tycka att deras namn är fult, men det får jag väl skylla på associationerna man har till namnet. För vem vill bli kallad för att vara en skata.

Där jag bor så är det sällsynt att få syn på en strandskata, det har bara hänt en enda gång att jag sett någon här. På Orkney fick jag mitt lystmäte tillgodosett med strandskator, det fullkomligt vimlade av dem. De stora fält vi åkte förbi med bussen kunde vara fyllda av strandskator och de fanns även inne i stan. Som i bilden här ovanför, där de häckade på stranden bland tången.

I Kirkwall finns det en damm, Peedie Sea heter den och ena delen av den dammen är alldeles cirkelrund och med en vall som man kan promenera på.

Det var ju klart att vi måste testa att gå där. Lite halt var det på de platser där vattnet hade blåst upp och fåglarna hade lämnat sina visitkort, men å andra sidan så var dammen inte så djup om man skulle halka i.

Där på vallen trivdes även fåglarna.

Men de ville inte ha så närgånget sällskap.

Den här strandskatan gjorde oss sällskap bredvid bussen ett litet tag.

Samling på kajen.

När jag var barn så samlades killarna med moped (blöjknuttarna) vid kiosken eller vid byns lilla kafé på kvällarna. Gissar att det var ungefär samma rutiner på Orkneyöarna och att dessa killar nu har vuxit upp och skaffat sig bil. Fast rutinerna verkar sitta kvar, för varje kväll kunde vi se hur det samlades några bilar ute på kajen och där vevades rutorna ner och man satt där och pratade.