Guilin Chuanshan Park

Vi har tagit farväl av April och rest vidare från Huangshan till Guilin, med ett kort stopp i Hangzhou. Där i Hangzhou regnade det som om himmelens portar stod vidöppna så någon morgonpromenad före vidare avfärd till Guilin blev det inget av. Dessutom varnades det om en ankommande tromb, så det var bara att  snabbt dra vidare innan ovädret bröt ut.

Framme i Guilin mötte Lele upp och vi begav oss direkt iväg på upptäcktsfärd. I kinesiska mått mätt så är Guilin en småstad med sina fem miljoner invånare.

Vi åker direkt iväg till Chuanshan Park för där finns en av alla de grottor som man kan besöka i området, fast den här grottan är mer som ett hål i berget eller en tunnel. Är man i parken ser man tyvärr inte hålet men det finns en bra bit upp på det här berget. I det här berget finns det mer ihåligheter för här hade japanerna en fabrik för vapentillverkning inne i berget. Fast dit in får vi inte komma.

Tro inte att det är slut på träning bara för att vi har förflyttat oss till Guilin, grottan ligger naturligtvis högt upp med en massa trappsteg upp dit. Moon Cave, som grottan heter, är cirka 9 meter hög, 31 meter lång. För att se hålet från backen måste man stanna på en trafikerad väg och det tyckte ingen var någon bra idé.

Fin utsikt här uppe och här får vi en första skymt av Lifloden.

Lele berättar och förklarar.

Vi går ner till själva parken.

Spanar ut över Pagoda Hill som är 194 meter högt.

Har varit en lång resdag så vi hinner inte med så mycket mer än att fundera på varför man har spikat upp en arbetshandske i ett träd...

...och åka iväg och checka in på hotell Shangri La.

                                                                                  föregående                                   fortsättning

Kinamat

Kinamat i Kina är inte riktigt det samma som att gå på Kinarestaurang i Sverige.  Redan när man ska beställa maten märker man skillnaden. Många gånger har man en hel del färska råvaror att välja på. Färska fina grönsaker ligger i tråg och det är bara att peka ut vilka de ska tillaga, till det kan man välja på kött och fisk. På de flesta restauranger finns det bilder på maträtterna och jag undrade om det inte var lättare att välja från den menyn men fick till svar att de byter kock så ofta att bilderna inte stämmer med verkligheten. Vi är lite osäkra på vad det är för grönsaker vi ser, för många av dem har vi aldrig sett hemma i Sverige.

Men det är inga problem, April vägleder oss i matdjungeln och ser till att vi får in mat som lagas och äts i den regionen vi är.

Så vi tittade på råvarorna, men tog hjälp av guiden för att få ihop en vettig måltid.

Fast ankhuvudena valde vi bort,  näbben såg så hård ut.

Kyckligfötterna och den gröna fisken gick också bort.

Vår guide April visste inte mycket om Sverige innan vi träffades,  men en sak hade hon hörts talats om, en fisk som luktar illa. Alltså surströmming, den var hon väldigt fascinerad av.  Tyvärr hade vi ingen med oss att bjuda på, men hon ville väldigt gärna att vi testade deras fermenterade fisk. Surströmming är gott, speciellt om man får göra en riktig klämma med fisk, mandelpotatis och hackad lök, mellan två hårda tunnbrödskivor, det är mums det. Efter en del övertalning gick vi med på att testa fisken, speciellt då hon lovat att vi inte behövde äta upp den. Gjorde inget om vi lämnade, restaurangen hade grisar.

På de flesta matställen i  regionen där Gula bergen ligger var porslinet förpackat så här. Sedan tar man matpinnarna och slår hål på paketet för att komma in i det, var tydligen en lite kul mattradition att slå med kraft och få en liten smäll.

Fågelfrö serverades som snacks till förrätt.

Rejält törstiga efter all vandring så smakade den lokala ölen väldigt gott.

Kul kapsyl, nästan som de vi hade förr här hemma.

Så, där nu börjar maten komma in, rätt efter rätt.

På ett annat ställe och  när vi lärt oss att portionerna är stora och att kineserna äter mycket, så ber vi att de ska laga lite mindre portioner till oss. Titta bara på soppan, den är för två personer och när vi tagit av den så hade vi bara skummat på ytan. Det är vad kineserna kallar små portioner.

Dessutom kommer det in mer, fisken är färdiglagad. Kan väl säga att det blev ganska mycket över till grisarna.

Kul öl med ananassmak.

Annorlunda Coca colaburk.

Vet inte vad de här vita grönsaken heter, men den var god.

När vi kommit vidare på resan så var vi i lite mer storstadsområde och med modernare sätt att beställa in maten. Vår guide Lele, som vi hade då förklarade hur man beställde mat här.

På väggen vid bordet sitter det en QR-kod, den läser man in i sin mobil och får då matsedeln där. Då är det bara att klicka in på matsedeln i mobilen och sända iväg sin beställning. Sedan bara vänta på att maten kommer. Betala gör man naturligtvis via mobilen.

Flygplansmaten på inrikesflyget var också väldigt kinesisk, fast här fick vi kniv och gaffel att äta med..

Barn är sig lika världen över.

Lite passande att skriva om mat i kväll eftersom nu blir det lite fasta för mig, fast bara tills i morgon.  I morgonbitti är det operation av min axel och beronde på vad de hittar på att göra kan det bli lite svårare att skriva på tangentbordet.  Får låta vänsterhanden jobba ett tag.

Blev ingen soluppgång.

Visserligen var jag vaken och uppe när det var dags för promenaden till platsen för soluppgången, men kände att det var nog säkrast att spara knät till förmiddagens promenad norrut och även den tillbaka till liftstationen.

Det var ganska kallt på morgonen, inte vinterkyla precis, men hotellet här hade tänkt till ordentligt för i garderoben fanns det förutom de obligatoriska gasmaskerna även två rejäla och orangeröda vinterjackor. Så inte hade jag behövt frysa. Maken gick iväg för att se soluppgången och han tyckte nog att det största skådespelet var att titta på folk. Han var liksom inte där ensam och nästan alla andra hade den tjocka orangeröda jackan på sig. Jackorna syns kanske inte så mycket på hans bild men trängseln syns, jublet när solen visade sig får ni tänka er. Jag fick höra det i hans film.

Efter frukost drog vi istället iväg på vandringen till den norra sidan av berget. Den är lite mer spektakulär och är det man oftast hittar bilder av på nätet. Här var det inte mindre med trappor, snarare tvärtom och det mesta hänger på klippväggarna.  Nu märktes det dessutom att nationaldagsfirarna hade börjat anlända, det var mycket mer folk nu. Alla glada och på festhumör och stämningen var på topp och ingen knuffades eller trängdes.

Gångvägarna var smalare här och trapporna brantare, dessutom verkade många vara lite höjdrädda och ville bara gå på bergssidan.

Som tur var så var det inte så här trångt hela tiden. Det gick bra att både stanna och komma fram till kanten och beundra utsikten.

Här har vi gått mest uppför och uppför när jag får syn på lite räcken högt uppe på klippan. Jag frågar April om det är dit vi ska. Ja, till en början svarar hon. Dessa räcken syns i grönskan ovanför berget i dagern.

Så vi traskar vidare. Trappor uppför och trappor nedför.

Vi ska till området där de byggt gångvägarna så att de hänger direkt på bergväggen. Går man på dessa så ser de inte så läskiga eller märkvärdiga ut, utan man får kika och fotografera dem lite på håll för att se hur de är uppbyggda.

Det är märkligt hur tallarna klarar av att växa här och klamra sig fast på bergsväggarna.

De är rädda om sina träd här, vi träffar på en biolog som är ute och inspekterar hur tallarna mår. De har upptäckt att de fått något skadedjur och kommer att bespruta träden.

Tycker man att det är för jobbigt att gå i alla trappor, kan man hyra bärare som bär runt en i en bärstol. Betalas efter vikt på lasten.

Så här ser bärstolarna ut. De hade laddat upp med många sådana i dag eftersom de väntade en del prominenta personer upp till nationaldagsfirandet.

Vi träffade på många bärare den här dagen. De flesta bar tvätt och förnödenheter. Starka seniga äldre män. Vi noterade att det inte var några yngre killar som var bärare och fick veta att de är inte tillräckligt starka för att klara av det jobbet och att det inte finns nästan någon som helst nyrekrytering. Därför vet de inte hur de ska klara av transporterna hit upp när de äldre lägger av.

Bärarna kämpar på och vi går vidare. Här stängs vandringsvägen av under vintersäsongen, längre bort är det för farligt då snön kommer och det blir halt.

Ganska förståeligt för på vissa ställen såg gångvägen ganska enkel ut.

Vissa passager kan vara ganska trånga också.

Ibland måste man stanna upp för att hinna beundra utsikten också, inte bara för att återhämta andan.

För oss är det nu dags att återvända och börja ta oss tillbaka till linbanan, så vi vänder och påbörjar återmarschen.

Inget större fel på utsikten där heller.

Höstfärgerna blir mer påtagliga.

År 2006 var Förenta nationernas generalsekreterare Kofi Annan på besök här, han tyckte att den här tallen såg ut som ett paraply och gav det namnet "Umbrella pine". Han tyckte att tallen påminde om FN, en symbol för skydd av människan och dess överlevnadsmiljö.

Så efter en lång vandring är vi äntligen framme vid linbanestationen och kan slå oss ner i en kabinkorg och åka ner.

Där nere väntar det lunch och sedan färd till järnvägsstationen för färd mot nya mål. På vägen dit hittar April en kryddhandel. Här torkas det kryddor och säljs till detaljhandeln men även privatpersoner får handla där..

Vår guide April är väldigt intresserad av växter och då hon får höra att jag har en reumatisk sjukdom så kollar hon runt på alla kinesiska sidor om hjälp och lindring för den. Hon kommer fram till fotbad med den här torkade svampen i vattnet är bra, men så bör jag bo i ett område där det är 37 grader varmt och dricka alkohol. Jo, hon är helt seriös med sina råd. Vet inte riktigt om jag kommer att följa dem.

April köper i alla fall lite svamp som hon ska ha till sina fotbad.

Hongcun Village, en 800 år gammal by.

Det finns en liten by i södra Anhui-provinsen i Kina som heter Hongcun. Den lilla byn grundades för 800 år sedan under Song-dynastin och blomstrade under Ming- och Qing-dynastierna och det blev ett centrum för handel. De flesta av byggnaderna från den tiden finns fortfarande i byn idag. Numera är den upptagen på UNESCO:s världsarvslista.

Ända fram till september 2019 fick inga  andra än kineser övernatta i byn, numera får vi bo på ett av byns hotell men trots det så valde vi att bo på ett litet mysigt ställe i en närliggande by, men ett besök i Hongcun är liksom ett måste. Det sägs att dimman ofta ligger över Gula bergen och gör att byn ser mer ut som en naturlig landskapsmålning.

Omgiven av en pittoresk vallgrav med broar in till byn är det ett populärt ställe för konstnärer och konststudenter som kommer hit för att måla.

De sitter i långa rader utefter vallgraven.

En del arbetar på samma målning.

Ser att flera av dem har sina förebilder i surfplattan, gissar att de ändå tycker att det är en inspirerande plats att sitta och måla på.

Vår guide April berättar att numera är det många unga som väljer konststudier, när hennes föräldrar var unga var det fattigt och då var de tvungna att välja att studera något som gav en säker inkomst ganska snabbt. Nu har kineserna fått det bra ställt och de unga kan välja mer fritt och studera till något som de kanske måste vänta länge på innan det ger en säker inkomst.

En del har hamnat mitt ute i spenaten för att söka motiv.

Alla husen här är vita med svarta tak, liksom i de flesta kinesiska byar. Orsaken till det är att det vita symboliserar metall och det svarta vatten och det ska skydda husen mot brand.

I den här byn spelades stora  delar av den berömda filmen "Crouching Tiger and Hidden Dragon" in. Vi går in över den lilla valvbron för att se hur det ser ut inne i själva byn. Många turister besöker platsen, men trots det så lever och verkar folk här. Det är inget Skansen eller museum utan en verklig by.

Trevligt att se att byn inte är översållad av souvenirbutiker istället kan vi se att frukt och chili torkas framför husen, inte för att locka turister att köpa utan för att använda i den dagliga matlagningen.

Det finns restauranger med traditionell kinesisk mat.

Vi vandrar runt i de smala gränderna.

Lite var och här sitter det konstnärer och målar.

Passar på att slinka in i ett hus som tidigare varit skola, den används mest som samlingslokal numera eftersom det bor ytterst få barn i byn.

Husen här är byggda på ett lite speciellt sätt, det finns få eller inga fönster alls, enda ljusinsläppet kommer från taket som är helt öppet i mitten av huset. Anledningen till det är att man var ganska rika i den här byn och männen arbetade långt borta från byn och var borta långa tider. Då skulle det vara svårt att ta sig in i husen för eventuella rövare.

Titta där, medans vi tittat runt har det kommit en elev till skolan.

Jingde hall är ett typiskt hus i den här byn och här bor det ett äldre par, vi får komma in och titta.

Ingången till deras hus är rikt utsmyckat med mängder av symboler.

Deras port är platt, men i ett hus intill ser porten och öppningen ut så här. Den liksom vidgar sig utåt och så fick bara de högt uppsatt ämbetsmännen ha till sina hus.

Fint dekorerat fönster i en mur.

Vi stannar till hos en man som svarvar muggar av bamburör, han vill inte vara med på bild men vi får se hur han tillverkar sina muggar och går sedan vidare.

Där framme verkar det vara mycket folk. Vi går dit.

Och hamnar på stadens torg.

Vi går ett varv runt den halvmåneformade dammen. Tror att vi är de enda västerländska turisterna här, en del av de kinesiska väljer att fotografera oss istället för husen.

Fläsket hänger ute på tork.

Bakom husen här kan vi se Chengzhi Hall det huset byggdes av en rik salthandlare under den sena Qing-dynastin, för att rymma sina två fruar. Huset har nio öppna takterrasser med mer än 60 rum.

Vi går dit.

När Röda arméns trupper var på marsch använde de huset och målade en del slagord på väggarna. De brukade också skära bort ansiktet på konstverk som skildrade figurer från det forna Kina, som tur var gjorde de det inte här.

Här i huset finns även det här fönstret och efter alla information som vi fått här i byn om alla de symboler vi sett så frågar nu April om jag vet vad det är som dessa fåglar symboliserar. Jag testar med Happiness och får rätt!

Innan vi lämnar byn kommer vi till ett annat litet torg där ett 500 år gammalt ginkoträd står. Det är ett unikt träd med oklart släktförhållande till andra växter. Troligtvis är dess närmaste släktingar kottepalmen och barrträd. Det är mycket lik de växter som den härstammar från, och som fanns för mer än 100 miljoner år sedan.

Bladen är solfjäderformade.

Hur intressant den här byn nu är så är det dags att lämna byn och åka till vårt hotell Pigs Inn, det stället är ganska unikt och värt ett eget inlägg.

                                                                                                                  nästa

Åka tåg i Kina.

Att åka tåg är trevligt och att åka tåg i Kina är en angenäm upplevelse.  Vi skulle åka från Shanghai till Huangshan och bästa sättet att ta sig dit var med tåg,  det snabbaste tåget Fu Xing train går den sträckan. Det är världens näst snabbaste tåg med en max fart på 350 km/t. Så fort kom vi inte upp i på vår sträcka, men 299 km var vår toppfart. Det tåget kallas också för Bullet Train. 

För att komma in på en järnvägsstation måste du ha en giltig biljett och även passera en likadan säkerhetskontroll som det är på flyget. Vi utlänningar måste även ha passet med oss, även om vi åker inrikes.

Att läsa av biljetten är inte det lättaste, men jag sitter i vagn 8 plats 1A.

Tur att vi visste att vårt tåg hette G7319 och skulle gå 09:38 så att vi kunde lista ut att det gick från spår 1.

Vi hittade vårt tåg och även rätt vagn.

Letade reda på våra sittplatser som såg bekväma och bra ut. Den här vagnstypen kallas för Business class seat.

Man kan även välja att åka First class seat. Då ser det ut så här.

Det finns även Second class seat.

Vi slår oss ner på våra platser och tåget avgår sedan på sekunden efter tidtabellen. När tåget vänder och åker åt andra hållet då vänds stolarna så att man alltid sitter i tågets färdriktning.

Direkt efter avgång kommer tågvärdinnan in och frågar om vi vill ha vatten eller Honey Tea, jag väljer Honey Tea och tror att det är en kopp tea som ska serveras. Men in kommer hon med en dryck på flaska och en liten låda.

I lådan finns det lite kakor. Det är tydligen en variant av kinesisk frukost då man är på resa.

På en av de andra tågsträckorna vi åkte var det lunchtid och då fick vi något som kineserna äter då de är på utflykt. Har provat det förut och i dessa vakuumpåsar finns det kyckling, frukt, torkat kött och något som jag inte vet vad det är. Vi lämnade våra små paket till städerskan på hotellet, hon tyckte om den maten.

Storleken på stolarna var kanske mer anpassade för korta kineser, men det gjorde inte så mycket vi satt bra ändå. Speciellt jag som inte är så lång.

Den lilla killen som satt i stolarna framför oss tyckte det var väldigt spännande att åka tåg.

Kina har världens mest utbyggda järnvägsnätverk och inte mindre än 60 procent av världens totala nätverk. Så om du är i Kina passa på att åka tåg, de går i tid och kommer fram i tid. I alla fall de som vi åkte med.

Strax före vår avresa till Kina fick jag en ny liten maskot, och min Lilla M uppskattade mycket vår tågresa och tittade nyfiket på allt nytt.

Min lilla lilla maskot, Polarresenären var förstås också med, hon passade på att ta några bilder under tågresan.