Rik som en kambodjan och fiskmat.

Det finns ett uttryck som tydligen är vanligt i Thailand och det är "Rik som en kambodjan". Inte så gångbart nuförtiden. Krig och annat elände har satt stopp för det och 1989 drabbades landet dessutom av massvält. Går man runt i Siem Reap så kan man se att det varit en vacker och välmående stad. Även små gator som numera är tämligen förfallna har varit vackra med fina alléer. Se bara på den här gatan, där kan man ana skönheten även om det numera finns mycket enkla bostäder där som mer ser ut som skjul och sängarna består av hängmattor.

Allt är inte bara fattigdom och elände, det finns mycket vackert. Kom förbi ett ställe där de sålde blommor som folk köpte för att ta med till templen för att offra. Lite kul var det att se hur man gör då lotusblomman inte slagit ut. Då hjälper man den på traven och viker upp knoppen, blad för blad, så den till slut ser ut som en utslagen blomma.

Idag har jag traskat runt i Angkor i en stekande hetta, tog dessutom en liten promenad i Siem Reap på eftermiddagen så mina fötter mer eller mindre skriker efter att få vila och bli ompysslade. Vad passar då bättre än att få lite fotmassage.

Den här fotmassagen kallas för fiskmassage och det var kanske inte så konstigt att jag hoppade över fisken till middag den kvällen. Skönt var det även om det kittlade en hel del i början. Jag gick därifrån med fötter lena som babyhud och det kändes som om jag hade luftkuddar i skorna. Det kostade 3$ och då ingick en Coca Cola dessutom.

Tror inte att jag vill äta på den här restaurangen heller.

Stora ankor och Bayon.

Vår guide berättade att nu ska vi till "stora ankor", blev lite fundersam varför vi skulle titta på ankor här bland alla tempelruiner. Som tur var hörde jag fel, vi ska till Bayon som är en tempelruin i ruinstaden Angkor. Angkor härstammar från sanskrit och betyder stad, så om Bayon kallas för "Stora Angkor" bör det betyda storstad.

Bayon byggdes i början av 1200-talet av kung Jayavarman VII och det ligger i mitten av Angkor Thom. Jag hittade en karta över stället, då blev lite lättare att orientera sig i det här stora området. Nu man kan se hur de olika templen ligger i förhållande till varandra. Området ser inte så stort ut på kartan men det var stort, vi åkte buss mellan de olika delarna.

Vi passerar bron och vallgraven.

Även här har vi den mytologiska ormen.

Vallgraven ser mer ut som en flod.

Härifrån och fram till själva templet är det långt och för att spara på benen får vi åka buss. Bayon är kvadratiskt och byggt enligt religiösa och geometriska former efter de fyra väderstrecken.

Här finns det två uppsättningar stenreliefer som visar olika mytologiska och historiska händelser. Mycket intressanta bilder, så förstora gärna. 

 Liggande Buddha.

Templet har en mängd torn som alla pryds av buddhaansikten riktade åt alla fyra väderstrecken.

Det sägs att alla har drag av kungen.

Det är intressant att gå här på så historisk mark och titta, men trots allt så tycker jag att Angkor Thom med sina träd och rötter var betydligt intressantare.

En kul sak här är att man kan sitta "nose to nose" med Buddha, vår lokale guide visade platsen där det är möjligt.

En riktigt näsvis bild, med andra ord.

 Söta barn på besök.

 Hon skulle nog bara visa vad det är man inte får göra.

Varma och även trötta i fötterna lämnar vi Bayon för att titta på Elefantterrassen.  Det är en 350 meter lång plattform som användes vid offentliga ceremonier.

En liten bit bortanför Elefantterrassen ligger Spetälsketerrassen. Jag trodde att det var där de spetälskesjuka fick hålla till. Så var det inte utan namnet härstammar från en skulptur som man upptäckte på den platsen.  Statyn föreställer den hinduiska guden Yama; dödsguden. Han kallas Spetälskekungen eftersom statyn är missfärgad av mossa och påminner om en person som har spetälska. Förmodligen har terrassen använts som en kunglig kremeringsplats.

 Mitt emot dessa terrasser ligger Prasat Suor Prat vilket betyder "Temple of the Rope Dancers", vilket har tolv likadana torn. Det sägs att det var ett rep spänt mellan de här tolv tornen och att där uppträdde folk som dansade på dessa rep. Det sägs också att apsaradansarna bodde där.

Sedan kan det smaka gott med en öl.

Angkor Thom

Solen fortsätter skina på oss, inte så bra när man vill fotografera men är man på resa så brukar man få ta det väder som ges vid de olika platser man besöker. Om man vill få bra bilder är det ibland bättre med regn, än strålande sol som bara vill fräta ut alla färger. Med välfylld vattenflaska och kameran i högsta hugg stormar vi in i Angkor Thom. Fast med tanke på vattenflaska så är det kanske bäst med ett besök på toaletten först. Här är det viktigt att följa förhållningsordningen. Stå inte på toalettringen, tvätta inte stövlarna eller fötterna i toaletten och duscha inte heller här. Funderar lite på hur en dusch skulle kunna gå till eftersom det inte finns varken slang eller dusch.

Även om det här området är en mycket stor turistattraktion så fortgår det vanliga livet för folket.

Här är det inte lika välbevarat som vid Angkor Wat.

Man ser hur naturen har försökt att ta tillbaka marken.

Det stora trädet är ett Bong tree och är cirka 300 år gammalt.

Det har fått sitt namn av att om man bankar på det så låter det som ett ihåligt "Bong".

Naturens krafter är stor och det var ett fascinerande besök här på Angkor Thom. Se bara hur fantastiskt här är.

Den här roten tycker jag liknar ett elefanthuvud med snabel.

Tittar man mellan rötter och skuggor, så tycker jag att det framträder en hel del figurer och formationer som egentligen inte finns där.

Vissa delar av filmen Tomb Raider med Angelina Jolie har spelats in här vid Angkor Thom. Vill väl inte påstå att någon ande från den filmen lever kvar, men....?

Några bilder till bara för att här är så fantastiskt.

Ett huvud med buddhaansikten åt alla fyra väderstrecken sitter på porten där vi lämnar Angkor Thom.

Här hade jag velat stanna i många timmar och hade mer än gärna missat lunchen.

 Överallt mellan de olika templen jagar försäljarna oss med sina produkter.

- Mister, mister.......Buy ten for a dollar.

Jag är glad för att vi fick åka buss.

Nu ska vi vidare till Bayon.

Angkor Wat

 I dag har vi tänkt oss att besöka ruinstaden Angkor Wat, det ska vi också göra, men först samlas vi i hotellfoajén för att få lite information om det berömda området Angkor och templen som finns där. Tur var det, för den här misslyckade bilden räddade min dag. Satt på huk, eftersom alla stolar var upptagna. Fick syn på en fotograf, som på det lite typiska sättet för nutidens digitala värld, sträcker upp armarna för att ta sin bild. Då upptäcker jag att jag har fel objektiv på kameran. Full rusch tillbaka till rummet för objektivbyte. Missade lite av informationen men dagen var räddad.

Angkor var huvudstad i Kambodja för ungefär tusen år sedan. Det mest berömda templet där är Angkor Wat som kung Suryavarman II lät bygga på 1100-talet. Det tog 40 år att bygga Angkor Wat. Det var från början ett hinduiskt tempel tillägnad guden Vishnu men på 1400-talet omvandlades det till ett theravada-buddhistiskt kloster.

Det här är bron över vallgraven. Fast innan vi kommer hit har vi stannat vid biljettkontoret för att fotograferas, bilden får vi sedan på vår inträdesbiljett.

Biljetterna var vi tvungna att ha med och visa på flera ställen.

Av någon anledning föll området med tempel i glömska och först i mitten av 1800-talet  då fransmannen Henri Mouhot kom med sina reseskildringar fick omvärlden upp intresset för området. Tyvärr plundrades templet under den franska kolonisationen, en del av föremålen finns i dag på museum i Paris.

Bron över vallgraven kantas av ormar, en symbol för den orm som finns med i sägnen om drottning Sita som blev bortförd och hölls i fångenskap av kung Ravana. Här sticker ormen upp sitt huvud i slutet av bron.

De här svarvade stolparna som finns i fönstren är typisk khmerstil.

Inne i den yttre muren träffar vi på den åttaarmade Buddhan.

Vi fortsätter in i tempelområdet.

Alla vill bli fotograferade.

Vill man ha ett lite spektakulärt fotografi kan man sätta sig på en mager häst, låna ett träsvärd och cowboyhatt.

Vi har tur vid vårt besök här för det finns lite moln som ger en aning svalka i den gassande solen. Som synes (om man förstorar bilden) så  är det reparationer på  gång. Tidens tand har gått hårt  åt den mjuka sandstenen.

Överallt finns det reliefer och vackra mönster i sandstenen.

Långa berättelser finns det i relieferna och Magnus berättar med inlevelse om sägnerna bakom dem.

De barbröstade apsaradansarna är speciellt intressanta tycker många.

Undrar vad det är Magnus spanat in på den här pelaren?

 Vi stöter också på berättelsen hur apguden Hanuman befriar Sita genom att med sin styrka hålla i svansen på den otäcka ormen.

Många gångar och prång finns det i templet och det skulle vara lätt att gå vilse här.

 Vi lyckas i alla fall ta oss ut på den inre gården.

Det högsta och centrala tornet, symboliserar det heliga berget Meru, där fick förr bara kungen och översteprästen gå upp i. Numera får vi också gå upp dit bara vi har kläder på oss som täcker knäna. Trappan upp dit är brant och hög.

Det är dock mödan värt att klättra dit upp, här har man utsikt över hela området runt omkring. Jag ser ända bort till ingången där luftallongen finns. Med den kan man åka upp och se på utsikten.

Det fotograferas flitigt här uppifrån.

Man ser att Angkor Wat är populärt, det strömmar hela tiden in en mängd besökare.

Har man gått upp så måste man även gå ner. Nu känns tappen ännu högre och brantare. Se bara på människorna som sitter där nere, så små de ser ut.

 Vi fortsätter vår vandring och tittar storögt på allt fint.

Lite resevdelar.

 Vi kommer till ännu en brant trappa.

Det här huset ligger lite i utkanten av området.

 Jag antar att det ingår i någon form av yttre mur på baksidan av templet. Ser man de här två bilderna ihop så syns det att man kan gå rakt igenom huset.

 En liten filosof.

På vägen till bussen träffar vi på den här lilla apan. Kan det vara en ättling till Hanuman kanske?

 Jaha! Ska ni gå härifrån nu. Ja hej då!

Besök på en hantverksskola för handikappade.

Nu ska vi göra ett besök på  en skola för handikappade ungdomar. Kim möter oss redan vid bussen och delar ut besöksbrickor som vi måste ha på oss. Han visar runt och berättar om skolan och vad eleverna får lära sig och vad de arbetar med. Den här flickan som sitter och målar på siden är döv.

Ungdomarna som är mellan 18 och 25  år, kommer oftast från landsbygden och har dålig utbildning eller ingen alls. Här får de lära sig ett hantverksyrke som de sedan kan leva på. Skolan fick starthjälp från EU men är nu självfinansierad.

Här visar Kim hur man för över ett mönser som man sedan kan måla efter.

I papperet finns det små hål som släpper igenom färgen.

Så här ser det ut innan de börjar måla.

Så här kan det färdig resultatet se ut. Det här föreställer apsaradansare. Mer om sådana senare.

Jag tycker att ungdomarna är väldigt skickliga redan nu. Här är det en elefant som växer fram.

Alla verktyg som de skulpterar med, har de gjort själva.

De arbetar även i metall.

En otrolig precision krävs för det här arbetet. Tänk bara vad ett litet felslag kan ställa till med.

Ja, så var det Apsara. På khmer, vilket är det officiella språket här, betyder Apsara en vacker sagovarelse eller härskarinna. Enligt legenden föddes Apsara ur ett hav av mjölk, som gudarna rörde om i för att få ambrosia, en trolldryck som garanterade ett långt liv.

Det finns en lång tradition med apsaradansare i Kambodja så därför ska vi i kväll gå på en restaurang och se lite apsaradans.

Musiken upplevde jag som lite enformig, men dansarna var skickliga och det var intressant att se hur de dansade med hela kroppen. Rörelserna med fötter, fingrar och armar har stor betydelse i dansen.

Roligast den här kvällen var att se hur kul de kinesiska turisterna tyckte det var att bli fotograferade tillsammans med dansarna.

Dansarna såg inte ut att uppskatta det lika mycket. Trängseln på scenen var stor.

Utanför restaurangen hittade jag de här två som inte hade blivit insläppta, tur var kanske det för då hade de kanske hamnat på middagsbordet.