I love this place!

Äta bör man även då man är i Hongkong och på ett av ställena vi åt så kunde man få lära sig vad alla de olika knivarna var till för. Kan ju var bra att veta.

Eftersom jag hade lite besvär med att gå längre sträckor så passade vi på att testa restaurangen som fanns i samma hus som vårt hotell. Celebrity Cuisine med en Michelinstjärna.

Allt vi åt var väldigt gott och vällagat, de här två rätterna med krabba var verkligen goda.

Efter att vi avslutat huvudrätterna kom restaurangchefen Cheng Kam Fu ut och hälsade på gästerna, många ville bli fotograferade tillsammans med honom. Vi avstod från en blid men fick hans visitkort istället.

Lite frukt ingick som dessert, men ville ha något mer och beställde in något som de tyckte vi skulle prova. Nog den ovanligaste dessert jag ätit, sötpotatis i ingefärssås. Det var säkert nyttigt.

Har aldrig hittat en kinesisk restaurang med Michelinstjärna tidigare så det var kul att testa och gott var det.

Kan man inte gå...

Kan man inte gå så långt, så kan man åka spårvagn istället. Då får man se lite av stan ändå.

Fast först en frukost på stan. I Asien äter man tydligen nudlar även till frukost, men jag tog pannkaka istället.

Tvärs över gatan låg det ett tryckeri, mannen där plockade bort skivorna som var framför hans lilla tryckeri och hade sitt arbete direkt vid gatan. Lokalen var ungefär två meter djup.

Spårvagnarna i Hongkong är smala och i två våningar, där uppe på övervåningen har man bra utsikt. Det var lätt att ta sig upp till övervåningen trots kryckorna. Bara att ge dem till maken och ta tag i trappräckena och klättra upp.

Det är renovering av spåren på gång och här stänger man inte av trafiken helt utan arbetarna kliver bara undan då spårvagnarna kommer och fortsätter arbetet när vagnen åkt. Snabba var de också, när vi åkte nästa dag så var allt klart.

Husen i Hongkong är lika fascinerande vare sig de är nybyggda i fantastiska former eller gamla med pastellfärger.

Senare på dagen blir det lite mer folk på gatorna.

Ett vimmel och en blandning av nya och gamla hus.

På den här turen åkte vi ända till ändhållplatsen Chai Wan, hoppade av för att byta vagn men upptäckte att det var marknad där. Den måste kollas in.

Tur att jag har egen assistent med mig så att jag kunde få lite bilder även härifrån utan att skramla med kryckor och tappa dem på folk. Här var ett myller av folk och mängder av varor, en hel del frukter och grönsaker jag aldrig sett och inte vet namnet på. Försökte fråga men det var bara kinesiska som gällde.

Inte bara frukt och grönsaker, utan så klart även kött, kyckling och fisk.

Undrar vad de använder gallblåsan till? I den röda bunken under simmar en sköldpadda.

Praktiskt med egen fotograf med, jag behövde bara peka så fotade maken.

Sedan åkte vi tillbaka.

Circle K är inte det en bensinmack?

Fast man lär sig lite nytt, då och då, så nu vet jag att Circle K är en amerikansk multinationell kedja av närbutiker och bensinstationer ägd av kanadensiska Alimentation Couche-Tard.

När ödet styr.

Skadade knät knappt två veckor innan jag skulle till Hongkong,  surt kändes det men eftersom läkaren på akuten tyckte att det inte skulle vara något hinder för resa så åkte jag ändå. Hade ju två val, antingen sitta hemma och tycka synd om mig själv, eller åka till Hongkong och vara där och tycka synd om mig själv och ändå få uppleva något. Resan och hotellet var ju redan betald.  Valet var inte så svårt, jag for. Fram kom jag också och utsikten från 26:e våningen är ganska hisnande.

Stora kameran var inte att tänka på att ta med. Har en liten spegellös Sony, men det mest användbara objektivet har gått sönder och jag har inte kommit mig för att köpa ett nytt. Plockade fram min lilla Powershot G10, som jag inte använt på tre år och tänkte att den får duga. Men var hade jag laddaren? Kört tänkte jag, men kollade ändå batterinivån i kameran och till min förvåning var den fulladdad, efter tre års vila?

Den och mobiltelefonen fick följa med, men har du gått med två kryckor och försökt fota. Det är inte så lätt. Först upp med kameran ur fickan, över med käppen i andra handen och för att fota med mobilen behövs det två händer, så då skramlar båda käpparna iväg och hamnar nere på backen. Gå omkring och fota var inte att tänka på.

Men när abstinensen blir för stor kan man ju ta en vilopaus och sätta sig ner någonstans och iaktta folk. Det är ju ändå ganska jobbigt att gå med kryckor.

Satte mig lite strategiskt vid det här breda mönstret i marken, väntade tills någon kom förbi och klickade av just när den personen var mitt på strecket. Fast jag får nog öva lite på att fota med mobil. ;)

Nu då, det kommer någon från andra hållet. Nähä, inte så lyckat det heller.

Väntar in att det ska komma någon lite längre bort då. Lyckades och lite kul färger hade hon också.

Provar en på nära håll igen. Nästan på linjen.

Som överallt, alla är upptagna av sina mobiler.

Nästan alla.

Det var första lilla promenaden med vilopauser i Hongkong. Kändes skönt att få vara med och jag tror inte att jag hann med att tycka synd om mig själv heller. Hann med att kika lite på de höga husen också, lite nyfiken på hur det ser ut i rummen i det här huset.

Silverbladsapor

Efter att ha lämnar grottorna for vi vidare till Bukitt Malawati som är den högsta punkten i Kuala Selangor. Vår trevlige guide berättade att Kuala betyder bredvid floden och därmed så blir då Kuala Lumpur, bredvid floden Lumpur och då förstår man att vi nu är bredvid floden Selangor. Här finns eller fanns ett fort som övervakade fartyg längs Malackasundet och Selangorfloden. Fast det var inte för fortets skull som vi ville hit och inte heller för fyren som står här uppe på kullen.

Utan det som lockade var alla silverbladsapor. De bor egentligen i skogen nedanför fortet, men på morgonen då försäljarna och turisterna kommer så kommer även aporna upp hit. De har lärt sig att här vankas det godsaker. Att det är ett fort tänker man inte så mycket på, mer än för alla kanoner som aporna gillar att sitta på.

Nu sitter de inte bara på kanonerna de sitter på det mesta där.

De här aporna är riktigt sällskapliga och låter sig klappas och vill gärna ha lite närkontakt, ibland mer än vad besökarna vill.

De gula små ungarna är också väldigt söta.

Det tycker tydligen även fler än deras mamma, för ibland blir det kiv om vem som ska ha hand om ungen.

Få hit, det är mitt barn!

Det är många som matar aporna.

Jag ville ha en närbild på en apa, men det lustiga var att genom kameran gick det inte att få ögonkontakt med någon apa. De tittade bort då, utan kamera så tittade de gärna på mig, men inte med.

Plankan.

Kommer du ihåg filmen Plankan.

Om inte så är du lite för ung, men den finns här