Där har ni ju redan varit.

Ja, varför sitta hemma och rulla tummarna när det finns så mycket att se ute i världen. Det damp ner ett lockande erbjudande med posten och jag och maken nappade på det och gav oss iväg.

Efter en ganska lång flygresa så började vi se målet för resan där under oss. Det ser inte så bebyggt ut men jag ser en del vackra berg.

Molnen bullar upp sig som ett lager med sockervadd, men i en glipa ser jag att det inte är ödemark där nere.

Sockervadden glesnar för en stund och ett bördigt landskap breder ut sig.

Så tätnar molnen igen och det blir bulliga vita moln; de är riktigt vackra.

Flygplanet sänker sig ner och nu är vi under molntäcket.

Här ser de ut som om de bygger ett fort, men det är nog bara ett grustag.

Vi hoppas på att få se det klassiska landmärket för den här staden, men det är täckt av moln i dag.  Men man kan ändå se hur den här staden är omsluten av berg och hur själva stadskärnan ligger som en skål nere i dalen.

Det berg jag hade hoppats på att få se vid landningen, var det här. Från sidan ser det ganska platt ut, men när man kommer upp dit så är det inte lika platt. Det berget kallas för Taffelberget, dit upp kan man åka kabinbana om man vill.

Den som inte har kikat i förväg har nog redan förstått att vi hamnat i Sydafrika och Kapstaden.

En av mina vänner sa, när jag berättade att vi skulle åka dit, men där har ni ju redan varit. Ja just därför, blev mitt svar. Det är en trevlig stad och nu kom vi ner precis innan vintern började. Lite kul med de omvända årstiderna. Hemma var det vår och här höst.

Det är den 14 april då vi hamnade här, men jag har haft lite annat för mig sedan vi kom hem så dessa bilder har fått vänta. Det här området i Kapstaden kallas för Waterfront.

Här har de ramat in Taffelberget men som sagt, så var det moln över det i dag.

6. Bo-Kaap, District six och Township

Många vi träffade på i Kapstaden uppmande oss att göra ett besök i Township, inte på egen hand förstås utan med en guide, så lydiga turister som vi är så bokade vi in en tripp dit. Resan började i den mycket färggranna delen av staden som kallas för Bo-Kaap och ligger på sluttningen till Signal Hill (baken av Det liggande lejonet). Hit flyttade frisläppta slavar.

Jag lovar, jag har inte förstärkt färgerna, det är så här färggrant. Vår guide Jinka visade oss runt och berättade historien om området.

Vi hade hört flera versioner om hur det kom sig att husen hade så rikliga färger men Jinkas version var nog den roligaste. Han berättade att de fick en del av lönen i alkohol och kom hem tämligen på lyran, då var det lite svårt att hitta till rätt hus. För att inte missförstånd skulle uppstå och att man hamnade i fel hus och fel säng så målades husen i olika grälla färger. Nu var det inga problem att hitta hem.

En annan berättelse om färgerna var att slavarna fick bara bära gråa kläder och när de nu fick egna hus tog de skadan igen och målade sina hus så här färgrikt.

De flesta och så stor del som 90% av befolkningen i det här området är muslimer. Det beror på att merparten av de slavar som Holländarna förde över hit kom från Indonesien, Sri Lanka, Malaysia och Indien och de var muslimer. Därför finns det också flera moskeer i området.

En tredje version av hur det blev så färgrikt var att det var en del av frigörelsen, nu fick man bestämma själv och då målade man i de färger man tyckte om.

Här hade jag kunnat vandra runt med kameran hela dagen.

Vi far vidare till ett område som ligger längre ner i staden, den kallas för "District Six". Då Nationalistpartiet kom till makten år 1948 klassificerades alla områden efter raser och som en del av detta bestämdes att det att District six skulle rivas eftersom det var ett område för svarta och färgade. Här skulle bara vita få bo.  Många protesterade men det hjälpte föga, 1965 kom stora bulldozer och mejade ner allt. Över 60 000 innevånare blev hemlösa.  Numera ser området ut så här, kullar och backar är inte naturliga utan det är raserade hus och människors tillhörigheter som de inte kunde eller hann ta med sig.

Det enda som de inte revs var kyrkor och moskeer.

Så här såg det ut innan.

och här är samma gata som det ser ut i dag.

Vi far vidare mot Langa, det är en bosättning som ligger lite längre utanför själv staden. Det är den äldsta av Kapstadens förorter. På väg dit ut berättar Jinka om hur uppdelningen vita, färgade och svarta definerades och indelades. Hur de gick till väga för att bedömma om man var svart eller färgad, bl.a hur bredden på näsan mättes. En variant hur man  fastställde ras var att sätta en penna i håret och sedan be personen böja sig frammåt, satt pennan kvar var man svart.

Langa är mest känd för att vara platsen för mycket motstånd mot apartheis. Många människor dödades här den 21 mars 1960, samma dag som Sharpevillemassakern ägde rum.

Här är bebyggelsen mycket blandad men mest med riktiga hus.

Men även många enklare bostäder finns det här.

 Jinka berättar och visar på minnesmonument hur folk bodde här förr.

Han berättade även om hur skolbarn skjutits ihjäl vid en fredlig demonstration mot att regeringen ville införa africaans som ett enhetligt språk i skolorna.

Efter den historielektionen far vi upp på motorvägen igen för att ta oss ändå längre ut från staden. Nu ska vi till Township. Här är bostäderna mycket enklare och här bör man inte gå runt på egen hand om man är vit. Området är enormt och vi ser redan från motorvägen att det ser mycket enkelt ut. Här bor ungefär 1,5 miljoner människor.

 Vi blir mottagna med sång och dans vid Ilso Care center. Ni ser huset bakom sångarna.

Många barn har också kommit för att både se på oss och även lyssna på sången.

 Några av dem är lite blyga.

 Andra spexar glatt framför kameran och vill väldigt gärna vara med på bild.

Vi välkomnas in i huset där hjälpverksamheten håller till, det är inget stort hus men gästfriheten är desto större. Vi får höra hur de hjälper till i området med att ta hand om barn som blivit övergiva eller där föräldrarna är sjuka. Även information till kvinnor om bröstcancer och hur man ska skydda sig mot AIDS tillhandahåller de.

Efter informationen tar vi en gemensam promenad runt i området. Vi är inte så många bara sex vuxna och två barn så vi väcker inte så stor uppståndelse men är man vit i det här orådet så sticker man ändå ut en hel del.

Husen är mycket enkla, el finns indraget men vatten får man hämta ute och toaletterna ligger på rad där tjugo familjer får dela på en toalett. Inte tjugo personer utan tjugo familjer. Kan bara tänka mig hur kön ser ut där på morgnarna. Här är en av vattenstationerna och även en rad av toaletter.

 Följ med på vår promenad.

I det här huset bor det en kvinna som försörjer sin familj med att sälja små chipspåsar för en rand styck (en rand är ca en krona). Jag hade en femma i fickan så det blev fem påsar. Påsen med chips hänger där på väggen, under fönstret.

Mr. Bumper säljer resevdelar till bilar.

Tvätten sköter man ute vid gatan.

Här doftade det gott, tyvärr hann vi inte stanna och äta.

Frisersalongen och skoreparatören har stängt i dag, annars håller de till i den här containern.

Även matbutiken är inredd i en container.

De flesta hus som vi promenerar förbi är mycket enkla.

Men det byggs även lite finare hus här, det finns ett hjälpprojekt där man ibland får spara ihop till hälften av kostnaden och staten skjuter till resten, andra kan få mer hjälp. Det bedöms från fall till fall.

Måste bli enormt varmt på sommaren i dessa plåtskjul och kallt på nätterna om vintern så jag hoppas att fler kan få bo så här.

Jag trodde att man samlade ihop byggmaterialet till de skjulliknande byggnaderna men även till dessa finns det mesta att köpa.

Kontrasterna är stora mot den stora stadens skyskrapor, visserligen gör sig de här husen bättre på bild, men nog vore det önskvärt om alla kunde få bo lite bekvämare.

Vårt besök i verkligheten för många männsikor går mot sitt slut och vi kliver in i bilen igen och vinkar farväl till folk....

...och hundar.

 Hej då!

5 Camps Bay och solnedgång på Taffelberget.

Vi hoppar på sightseeingbussen igen och far nu mot den södra kustvägen, men först en tur upp mot liftstationen vid Taffelberget. Den första linbanan öppnades redan 1929. Platån där uppe är 3 km lång.

Berget ser verkligen imponerande ut då man står här nere på parkeringen. Högsta punkten är Maclear's Beacon 1086 m.ö.h. med en vidsträckt utsikt över omgivningarna.

Även här nere vid parkeringen har man fin utsikt. Vi spar färden upp till platån tills solnedgången i kväll. Här på bilderna ser man både huvudet och baken på det Liggande lejonet och i svanken kan man skymta Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad i 27 år.

 Här syns ön lite bättre.

På sluttningen nedanför berget finns det en överenskommelse om att inte bygga höga hus för att det skulle se enhetligt ut, men någon lyckades kringgå det och byggde dessa tre höghus ändå. De ser något malplacerade ut bland alla de låga husen.

I folkmun går de under benämningen Salt, Peppar och Senap.

 Vi fortsätter färden mot Camps Bay.

Här brukar innefolket hålla till, inte så mycket för att bada för det är kallt i vattnet. Även om det är mycket varmt i luften så blir vattentemperaturen sällan över +10°C. Klippan ute i vattnet med det runda hålet i kallas för "Bakugnen".

Med den vattentemperaturen så är det nog förståndigt att ligga under parasollet och läsa en bok och lyssna till vågornas brus.

Eller bara stå på stranden och spänna musklerna.

Även en lugn dag som den här så slår vågorna högt.

Någon verkar älska den här stranden.

Brott lönar sig inte. Brottslingar får passa sig eftersom vakterna är beväpnade.

Vänder man blicken bakåt så ser man bergskedjan som kallas "De tolv apostlarna",  som är en fortsättning på Taffelberget.

Utefter kustvägen finns det många vikar.  I Clifton är de så många att man inte gett dem namn. De heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.

När vi kommer till Sea Point uppmanas vi att vända oss om för att se de dyra och fina villorna som klättrar uppför berget. Somliga har egen hiss som går upp till villan från gatunivån.

Det påstås att mäklarna försöker hävda som säljargument i Three Anchor Bay att det inte blåser där, men om man ser på träden är det nog lite svårt att tro det, så som träden där hukar för vinden.

Det börjar närma sig kvällning och  hotellets BMW är redo för oss för färd till Taffelberget och solnedgången där. Vi tar linbanan upp.

Lite svårt att fota från linbanekorgen eftersom golvet vrider sig runt så att alla ska få utsikt men jag lyckas ändå få en bild ut över stan. Den stora runda byggnaden där nere, som ser ut som ett rymdskepp, det är stadion som byggdes inför fotbolls-VM. Står nu mest oanvänd och kostar en massa pengar.

Solnedgången uppe från Taffelberget var väl inte så mycket som fotoobjekt men jag måste medge att det var fint ändå att vara där uppe och känna stämningen.

 Det är tydligen ett populärt utflyktsmål, vi var inte ensamna om att ha valt den platsen den kvällen.

Sedan blev det väldigt mörkt och vi åkte ner och tog en taxi tillbaka till hotellet.

Afrikaresan 3 Hop Off i Kapstaden.

Vi hoppar av bussen och tar en liten tur till fots. Mängder av försäljare av färgsprakande produkter håller till på Greenmarket.

Innan vi traskar vidare är det dags för en lunch med min nyiköpta pingvin som sällskap.

 Även här i de centrala delarna av staden är det musik och underhållning.

 Det märks att Nelson Mandela är en populär person. Han finns avbildad på många ställen och på många olika sätt. Här en väggmålning gjord med handavtryck.

På en del gator får jag en känsla av att vara i Buenos Aires.

Kan det vara Mandela som står där på balkongen?

Man kan förståss googla sig runt i världen och även bland stånden på Greenmarket.

Andra tar sig en liten paus i skuggan under en palm medans tvätten torkar på gräsplätten utanför slottet.

De här trädgårdsarbetarna har det inte lika avslappnat, de hade en stor gräsmatta att klippa med sina häcksaxar.

Brottsligheten i Sydafrika är stor, inte lika stor här i Kapstaden som i Johannesburg och Pretoria. Turister går ganska så säkert och jag kunde lugnt bära omkring på min stora kamera utan att något hände. Det mesta som händer sker ute i kåkstäderna, i city finns det många vakter som patrullerar.  Men även här händer det saker, såg ett rån där en av gärningsmännen blev gripen. Han blev rejält påpucklad och nedslagen innan handbojorna kom på. Nattetid ska man inte vara ute och gå, inte så mycket för rånrisken, som att det är väldigt mörkt och svårt att hitta då det inte finns gatubelysning överallt.Såg inte exakt vad han hade stulit men tror det var en hammare vid bygget.

Fast vissa platser ska man inte besöka, inte ens på dagtid, om man vill gå säker som turist. Det är uppe på taket till järnvägsstationen, där finns busstationen för de småbussar som kommer in från kåkstäderna.

Fast det visste vi inte om i förväg, så naturligtvis gick vi dit. Spännande att få se alla dessa små butiker och det gick ju bra.

Hörde att det är väldigt många filmer som spelas in här i Kapstaden och det stämmer nog för det här är den andra filminspelningen som vi träffar på i dag.

Vet inte vilken film det är men det ser ut som om det är fler än jag som undrar vad tjejen där håller på med.

Många hjältar som står staty här och till och med sydpolsfararen Scott har fått ett minnesmärke.

Det här lilla huset som står i Waterfront, var väldigt viktigt för sjöfarten förr i tiden. Kulan där på huset hissades upp i topp och klockan ett då tidvattnet var som högst släpptes den ner och då visste kaptenen på fartygen att de lugnt och säkert kunde lämna hamnen.

Återvänder till vårt hotell för att pusta ut lite. Blev något överraskad över att hotellet hade koll på min födelsedag och mycket glad över deras gåva. Champagne och coklad är inte helt fel.

Afrikaresan 2 Hop On.

Vad gör man av en solig dag i Cape Town och inte vet så mycket om staden. Ett bra förslag är att hoppa på en av de röda Hop on - Hop off-bussarna. Solskyddsfaktor 50 eller mer kan vara bra för oss bleka nordbor om man vill sitta på det övre däcket.

Då åker vi, kameran är laddad.

Det första vi kommer till är silon vid hamnen. Den ska nu byggas om till hotell och var länge den högsta byggnaden i Afrika efter pyramiderna.

 I hamnen finns det nu flera torrdockor där man fixar till fartyg från hela världen.

Kul med skuggorna som hamnar rakt under varvsarbetarna.

Klart man måste tvätta när man ligger och väntar på sin tur.

 Nu åker vi vidare in mot själva staden. Här står Bartolomeu Dias staty. Det var han som rundade Godahoppsudden 1488, mer om det senare.

Vem det här är som står där med ett hål i hjärtat framgick inte.

Som synes så är det inte silon som är den högsta byggnaden längre. Många nya och höga hus sträcker sig upp mot himmelen.

I Tibet såg jag att de målade stegar på bergväggarna, ladders to heaven. Här behövs inte det. Trapporna verkar leda raka vägen upp till himmelen, speglingen av molnen i glaset förstärkte känslan.

Men även lite äldre hus finns kvar, som det här huset från 1903.

 I den här kyrkan var nobelfredspristagaren Desmond Tutu ärkebiskop.

Vi passerar en lite ovanligt dekorerad häst.

 Till vänster i den här bilden syns det stora konferenscentret CTICC.

 Stadshuset med klocktornet som i folkmun går under namnet Little Ben.

 Här på balkongen höll Nelson Mandela sitt första ofentliga tal några timmar efter han blivit släppt ur fängelset.

 I dag håller de på med en filminspelning då vi passerar.

Inte alla städer som kan skryta med att de har ett femstjärningt slott men Kapstaden har ett. Det är mer som ett fort men alla kallar det för "Slottet", Castle of God Hoop, att det är femstjärnigt syns inte från marken. Intressant var att höra att förr gick havet ända upp till muren där vallgraven är nu. Då det stormade slog vågorna upp så högt att det var farligt att stå vakt i tornen.

Vid slottet kan man se flaggorna från Sydafrikas historiska bakgrund, alla länder som har härskat över landet.

På taket vaktar Poseidon.

Och vid ingången vaktar två lejon.

Inne på slottsgården står den gamla Omnibussen uppstäld.

 Innan bussen fortsätter upp mot Taffelberget hoppar vi av för en liten promenad inne i stan.