Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Bayanzag
Jag gillar de små byarna som vi kommer till och de lite ofrivilliga stopp som punktering och hjulbyte ger är bara välkomna. Medan bilen fixas kan vi gå runt och titta. Först lite påfyllning av bränsle. Alla bensinstationer är bemannad och här bor personalen i en Ger bakom macken.
Välja oktantal på bränslet här är inte så svårt, för det finns inte så mycket att välja på, dessutom så är det inte alltid det finns något att tanka när man kommit till en bensinstation. Hände oss vid några tillfällen att bensinen var slut på macken.
Träffar på en liten fågel med tofs där.
Macken ligger ofta i byarnas utkant.
Första däckverkstan var stäng.
Här var det öppet, åter igen ett exempel på " mongolian way" gamla element har använts till underlag vid ingången.
Det första vi träffar på där i byn är en liten pojke som nyfiket och förundrat tittar efter oss, jag har en liten leksak i fickan som jag tänker ge honom och går mot honom. Han springer då skräckslagen iväg och gömmer sig, men kikar ändå fram bakom planket då och då. Solongo förklarar att vi var nog de första utlänningar han någonsin sett.
Street art eller kanske reklam, för dit ska vi senare i dag.
...men ett litet shoppingcenter finns det.
Jag kanske ska passa på att köpa mig en ny klänning.
Är man törstig eller hungrig så finns det flera minimarket i den lilla byn.
Den här lilla tösen var inte lika rädd, men iaktog oss förundrat.
Med yougurt runt munnen och förundran i blick iaktog hon oss.
Vattenhämtning ingår i de större barnens sysslor.
När det är varmt, viker man upp kanterna på Geren och öppnar också upp vid taket så att luften kan cirkulera.
Det här är ortens sjukhus, inget vatten indraget där...
...och toa har man ute på gården.
Vid Gerrestaurangen kan man få riktigt kaffe och inte bara pulverkaffe som är det vanligaste annars.
Man har byggt ihop tre Ger med öppning emellan. I de två första är serveringen...
Efter besöket i byn åker vi till vår nästa Ger camp. Här hälsas vi välkomna med den svenska flaggan...
...och en tös står beredd med en kopp med mjölktea. Vi får ta emot den blå sjalen och koppen, ta en mun tea och sedan lämna åter den för att nästa person ska kunna dricka sin välkomstskål.
Entrén till den här campen går genom en lite större Ger.
Vid vår femte Ger har vi till och med ett husdjur.
Här inne finns det en kamin, men vi har inget kaminrör så elda i den går inte så bra. Men det gör inget för även nätterna är varma här.
föregående --- nästa
Vilse i öknen och Tsagaan Suvarga
Efter att ha kollat in staden Tsetserleg så bär det av ut i öknen igen. Vår chaffis Amdraa sjunger och trallar med i bilradions låtar och vi får veta att de flesta sånger här handlar om kärleken till föräldrarna och naturen. Den sång han nu trallar med i handlar om en kamel som tappat bort sin lilla unge och hur tårarna trillar, men av musiken att döma så kommer de nog hitta varandra igen.
Vägen rakt ut i öknen är en genväg till vår nästa camp, fast genvägar kan tendera att bli senvägar och då vi snurrat runt här ett tag och bytt mellan olika spår, så börjar vi undra om vi är vilse. Inte lönt att fråga den lilla jungfrutranan omvägen.
Det är den minsta av tranor och mycket mindre än de tranor som besöker oss i Sverige. Vi lämnar tranan och kommer till en bosättning.
Tänker fråga efter vägen där, men ingen är hemma. Dörrarna på deras Ger står på vid gavel, så gör man här. Gästfriheten är stor och de öppna dörrarna betyder att den som kommer förbi är välkommen in, får ta för sig av vad som finns att äta och dricka.
Vi åker vidare och hittar en till bosättning, där är en person och en ettrig hund hemma. Efter lite artighetsfraser berättar den mannen att de håller på och flytta. Växtligheten är för dålig och de har inget bete till djuren. han vet i alla fall var vår camp ligger och sedan tar det inte så lång tid innan vi har den i sikte. Om vi var vilse? Oh nej, Amdraa försäkrar att han hela tiden visste var i var.
Det blir en sen lunch, men det godaste av maträtterna i dag är något som heter khuuser, eller hästskor. En köttfylld pirogliknande maträtt.
Sedan installerar vi oss i Ger nummer 2.
Den är lite enklare inredd men här har vi fått mjuka kuddar. Istället för den traditionella stenen som håller fast takringen är det en krok i golvat och ingen lyx med lyse eller att ladda batterier. Ladda kan vi göra ikväll inne i matsalen då strömmen slås på mellan 20.00 och 22.00.
Efter det beger vi oss till Tsagaan Suvarga eller ”white stupa” som den också kallas för. Det är en stor klippa som på håll lite liknar ruinerna av en gammal stad.
Men det är leravlagringar i många färger. För några miljoner år sedan var det ett stort hav här, när havet torkade upp skapade väder och vind detta landskap.
Vi beger oss in i landskapet för att titta lite närmare på klippan.
Det är ett spännande landskap i mångskiftande färger, att det varit havsbotten kan man se eftersom det finns snäckskal i jorden.
Stigar ringlar sig fram mellan den kuperade marken.
Ljuset och färgerna skiftar beroende på från vilket håll man kommer.
Det går relativt lätt att klättra upp för att komma upp ovanpå klippan, men marken är grusig och det är lätt att halka. Jag är lite feg för att gå nedför i sådant underlag och avstår från klättringen upp. Finns nog med backar på den här sidan att halka i ändå.
Och vem skulle annars fota dem där uppe på toppen annars.
Vad jag inte visste var att från andra hållet kunde man köra ända upp, så jag hade aldrig behövt gå den vådliga vägen nerför. Men jag fick en fin promenad och även bild på vår bil när den kom ner.
Vår chaffis Amdraa visste att det fanns grottor i närheten och de ville vi också kolla in.
Efter lite letande så hittar vi grottorna.
Klart att de måste utforskas lite närmar.
Det är trånga och långa gångar där inne så vi avstår från att krypa igenom.
Dags för middag och att återvända till campen för natten.
Den här campen är också liten och familjeägd.
När jag tassade upp i mörkret på natten för att gå på toa, så upptäckte jag att under de solcellsladdade lamporna var det populärt för igelkottarna att hålla till. De mumsade på insekterna som drog sig till ljuset. Blev inga bilder, eftersom det var lite väl mörkt och så brukar jag inte ta med kameran på liknande nattliga promenader.
Gulliga barn som var hemma på sommarlov.
Min lilla maskot ville också vara med.
föregående -- nästa
Gränder och folk.
Skolbarn i sina skoluniformer.
Bråttom. Barnen har skola på antingen förmiddag eller eftermiddag och då bytet är vid tolvtiden så vimlar det av barn på stan.
Solgrill. Solspis har jag sett i Tibet, men aldrig en solgrill förut.
Kvällsmarknad
I Forodhani park i Stenstaden är det matmarknad varje kväll.
Då är det fullt med folk där och i solnedgångens sken så passar barnen på att bada.
En kul liten kille som ville vara med på bild.
På torget är det full fart och matstånden börjar växa fram.
Träffar på några massajer som har skor tillverkade av bildäck.
Det finns gott om maträtter att välja bland.
Vi har hört så mycket gott om Zanzibarpizza så den måste vi testa.
Fast vi avstår från de med nuttella utan tar en traditionell variant. Den innehåller köttfärs, ägg, grönsaker och en hel del annat
Har man ingen kockmössa så går det bra med några papptallrikar.
Dt här matståndet är sponsrade av Sida och Skanska, det är en sammanslutning av 20 personer. De fiskar på dagen och säljer mat här på torget på kvällen.
Dricka på färskpressat sockerrör och ingefära är väldigt gott, men testa den inte om du inte har plåtmage. Jag fick veta att jag inte har plåtmage.
Mörkret sänker sig över torget och det går inte att fota så mycket mer.
Det kittlar så härligt mellan tårna.
Nere vid stranden är det svalkande och skönt. Att bara sitta där och njuta av tillvaron är så skönt.
Sitta på sanden och låta vågorna kittla sig mellan tårna är mysigt.