En sväng ut på stan till Pettha.

Man kan inte bara tillbringa sina dagar i Colombo på hotellet, även om det händer en hel del där, utan nu är det dags att bege sig ut på stan. Vi tänkte först gå till hamnen och titta men dit kom vi inte fram utan fick nöja oss med att titta på alla kranar på avstånd.

Pettha är Colombos marknadsområde, här är det livfullt och energin riktigt dallrar mellan gränderna.

Här kan man nog hitta allt som man kan tänkas behöva, en del butiker verkar ha lika brett sortiment som det störst varuhus,vill man köpa något blir det förstås ett köpslående om priset fast med en vackert leende expedit.

Vi kryssar oss fram i dessa gränder och försöker att inte bli överkörda av någon av alla dessa kärror som transporterar varor, alla drivna av människokraft.

Emellanåt blir det riktigt trång då stora lastbilar av lite okända modeller vill fram.

Har man ingen kärra så är det bara att bära, många män knäar under sina enorma last. En sak är i alla fall säker, de behöver inte gå till gymmet på kvällen.

Varje gata och gränd har sin eget specialitet, behöver man köpa nya skor eller till exempel behöver anlita en skomakare så vet man vart man ska gå. De finns samlade på samma gata och där kan man även köpa de redskap som en skomakare har behov av.

Av att promenera runt här i marknadsområdet blir man hungrig, inga problem det finns gott om matställen. Bara att ta en matrast … om man är lite modig och tror sig ha en mage som klarar det.

Coca Cola är tydligen gångbart i alla världsdelar.

Frukt och grönsaker finns det gott om också.

Fast köp inte någon durian för att ta med in på hotellet, då är risken stor att du blir utslängd. Den har inte någon behaglig doft och passar sig bäst utomhus. Har hört att man inte ens får ta med den på bussen.

Fast en lite vindruvor kan man passa på att köpa, den här druvan fick jag som provsmakning. Den var god och doftade gott också.

Ska man äta durian så kan man behöva en kniv, saknar man en så är det bara att gå ut på nästa gata och köpa sig en. Inga knivförbud här inte.

Blir törsten för stor och Coca Cola inte lockar så finns det en vinbutik också, det går inte att slinka in där, men genom en liten lucka i gallret kan man köpa sig en flaska vin. Alkohol är dyrt i Sri Lanka så det är kanske därför det är rejäla galler framför försäljaren.

Behöver man lite upplysning så kan man slinka in på elektronikgatan.

Jag tror att jag sagt det förut att lankeserna är ett mycket vänligt folk och när jag känner att mitt relativt nyopererade knä behöver få lite vila och letar efter en plats att sätta mig på. Då hämtar polisen ut en stol ur sin lilla kur och där kan jag sitta och vänta på att de övriga i sällskapet vandrar vidare runt i marknadsområdet.

Till slut är vi alla både trötta och svettiga och tycker att det är dags att återvända till hotellet.

Där, av en  slump, träffar vi på resten av det resesällskap som vi ska ha för de följande dagarna på vår rundresa i Sri Lanka.

                                                                                          föregående - nästa

Marknaden vid Shau Kei Wan

Marknader utomlands är alltid spännande att besöka, allt är så annorlunda än hur det är här hemma.

Kött och fisk ligger fritt ute bland folk som går förbi. Kolla in de röda hinkarna som hänger där vid all mat.

Jag har sett dem förr men inte förrän nu så har jag förstått vad de var till för. Med en finurlig upphängning i ett rep med en vattenflaska som motvikt, fungerar de som kassaapparat. Man drar bara ner den och lägger i pengarna och hämtar upp växelpengarna, gärna med lite fiskkladdiga handskar.

Köttet styckas ute vid gatan.

Fiskhandlare.

Butikerna, eller snarare stånden, är en familjeangelägenhet. Här med tre generationer.

Kyckling i olika kulörer.

Mer fisk. 

Massor med frukt och grönsaker sälj också här.

Kryddornas ö

Jordens kryddbod finns på den lilla ön Zanzibar, så något man inte bör missa här är att göra en kryddsafari. Vi åker ut till en kryddfarm för att bekanta oss med växtlivet på ön.

Den här farmen är ett familjeföretag och vi hälsas välkomna av en av delägarna i familjen. Vi får en lite strut gjord av bananblad att samla kryddor i.

Sedan vandrar vi in bland alla växter och dofter, vi får se och smaka på gurkmeja, ingefära, olika sorters peppar och en mängd andra frukter och kryddor. En del, för oss välkända smaker och andra nya.

Vi får berättas om allt vi går förbi, som mandariner.

Jackfrukt.

Elefantbanan, som fått det namnet för att den liknar elefantens betar.

De små och så goda bananerna som vi får till varje frukost här.

Röda bananer som används i matlagningen.

Familjen som driver plantagen bor också här på området.

Liten tös som varit iväg och hämtat lite godis till lunchen.

Även en liten plantskola finns det.

Carambolafrukten (stjärnfrukt) växer i stora klasar på träden.

Vi stannar till vid kanelträden och en liten bit av dess bark skalas av så vi får dofta på kryddornas drottning. Kanelträdets bark kan man skörda om och om igen för den växer alltid tillbaka och bladen kan men koka te på.

Vår guide har en liten hjälpreda som följer med på turen, han flätar flitigt på olika saker av bananpalmens blad.

När turen är över så blir jag krönt till drottning med krona och får även lite smycken och en handväska.

Men än har vi inte sett allt. De här frukterna innehåller frön som är kraftigt röda.

De används som färgämne bl.a. i läppstift.

Muskoten är väldigt dekorativ.

Jag kommer inte ihåg namnen på alla frukter och växter vi ser men den här var tydligen väldigt populär av myrorna.

Det är en väldigt givande tur och vår guide pratar om att i slutet på turen ska vi få se butterfly och jag tror att de har ett fjärilshus någonstans.

Fast först ska vi titta på kryddornas kung. Kungen av kryddor är kryddnejlikan och hans drottning är kanelen. Fram till för några år sedan ansågs kryddnejlikorna vara öns viktigaste inkomstkälla. Nu tävlar kryddan och turismen om första platsen.

Det var araber från Oman som tog med sig nejliketrädet till Zanzibar på 1800-talet, ett ståtligt träd.

Det är blomknoppen man skördar och sedan torkar. Nejlikan försämras inte vid lagring och är därför lätthanterlig. Det är den enda krydda som bara staten får exportera.

Men hur var det nu med fjärilarna vi skulle få se, jag spanar runt men hör bara sång som kommer uppifrån palmtopparna. Aha nu börjar jag förstå att det är de som skördat kokosnötterna som kallas för butterfly.

Under sång klättar de uppför stammen med bara ett rep mellan fötterna som hjälpmedel.

Sången Jambo Jambo ekar ut över nejden, lyssna gärna på den här.

________några katter vimlar det inte av här men väl av höns och kycklingar.

Kan man inte gå...

Kan man inte gå så långt, så kan man åka spårvagn istället. Då får man se lite av stan ändå.

Fast först en frukost på stan. I Asien äter man tydligen nudlar även till frukost, men jag tog pannkaka istället.

Tvärs över gatan låg det ett tryckeri, mannen där plockade bort skivorna som var framför hans lilla tryckeri och hade sitt arbete direkt vid gatan. Lokalen var ungefär två meter djup.

Spårvagnarna i Hongkong är smala och i två våningar, där uppe på övervåningen har man bra utsikt. Det var lätt att ta sig upp till övervåningen trots kryckorna. Bara att ge dem till maken och ta tag i trappräckena och klättra upp.

Det är renovering av spåren på gång och här stänger man inte av trafiken helt utan arbetarna kliver bara undan då spårvagnarna kommer och fortsätter arbetet när vagnen åkt. Snabba var de också, när vi åkte nästa dag så var allt klart.

Husen i Hongkong är lika fascinerande vare sig de är nybyggda i fantastiska former eller gamla med pastellfärger.

Senare på dagen blir det lite mer folk på gatorna.

Ett vimmel och en blandning av nya och gamla hus.

På den här turen åkte vi ända till ändhållplatsen Chai Wan, hoppade av för att byta vagn men upptäckte att det var marknad där. Den måste kollas in.

Tur att jag har egen assistent med mig så att jag kunde få lite bilder även härifrån utan att skramla med kryckor och tappa dem på folk. Här var ett myller av folk och mängder av varor, en hel del frukter och grönsaker jag aldrig sett och inte vet namnet på. Försökte fråga men det var bara kinesiska som gällde.

Inte bara frukt och grönsaker, utan så klart även kött, kyckling och fisk.

Undrar vad de använder gallblåsan till? I den röda bunken under simmar en sköldpadda.

Praktiskt med egen fotograf med, jag behövde bara peka så fotade maken.

Sedan åkte vi tillbaka.

Circle K är inte det en bensinmack?

Fast man lär sig lite nytt, då och då, så nu vet jag att Circle K är en amerikansk multinationell kedja av närbutiker och bensinstationer ägd av kanadensiska Alimentation Couche-Tard.

Tar en promenad på stan.

Det är både kul och intressant att gå runt lite och bara iaktta då man kommer till en ny stad. Kallas kanske gatufoto fast för mig är det mer att lära mig hitta och få en känsla för staden jag hamnat i. Följ med på en liten promenad.

Ser att många transporter sker med kärror och cyklar.

Brödet kommer.

Vatten levereras.

En röd hand istället för röd gubbe vid övergångstället, men då det är fritt fram att gå över så lyser det en lite grön gubbe lite käckt på sned.

Folk här verkar inte så stressade.

Man tar det ganska lugnt.

Hittade en helt underbar sybehörsbutik, så som de såg ut här hemma förr i tiden, där fanns allt.

En trång men mysig bokhandel, synd att jag inte kan portugisiska.

Här kan man lära sig yoga.

Titta de har isbjörnar även i Rio. ;)

Även pingviner.

Istället för Scholls och fotriktigt.

En hel butik med bara frukt.

Oväntat motiv, jag skulle fota hunden men något kom i vägen.

______________________________________________