Qeqertarsuaq på Diskoön

Vi har alltså kommit fram till Qeqertarsuaq som betyder den "den stora ön". Stor är ön, en av de 100 största i världen.

Här har man funnit spår av bosättning för mellan fem och sex tusen år sedan.

Under 1700-talet kom de första valfångarna till Qeqertarsuaq, där de hittade en lämplig ankarplats.  Valfångsten har haft stor betydelse för staden under de senaste två århundradena. Jakt och fiske är fortfarande de huvudsakliga sysselsättningarna för öns invånare. 

Nu är det lite modernare än under valfångartiden, även om det fortfarande fångas lite val, men nu för att ha till mat.

Vi möts upp vid bryggan av personal från hotellet. De har en liten gullig bil som ska köra våra väskor till hotellet.

Vi ska bo på Hotel Disko.

Vi får våra nycklar och traskar iväg till vårt rum som ligger en liten backe upp och i ett annat hus än huvudbyggnaden.

Utsikten från vårt rum ser riktigt grönländsk ut, med hus, hundsläde, skoter och hundar. Hundarna syns inte så mycket, men de finns där och ligger ihopkurade som små bollar i gräset.

När vi installerat oss så går vi ut för en promenad, är lite nyfiken på hur staden se ut. 

Det första vi möter är en dagisgrupp som varit ner till stranden och samlat in lite strandfynd, gissar att det ska bli fina konstverk av dessa. 

Vi hejar på dem, för här hälsar alla på varandra. Förstår av deras strandfynd att det här är vägen till stranden och tar den.

Ser några valpar som busar runt, åtkommer till hundarna här i stan senare.

Något, förutom hundar och trappor, som är vanligt på Grönland så är det tvätt men det är nog bara på Grönland som du kan få en bild med tvätt och ett isberg som bakgrund.

Vi hittar ner till stranden, Den svarta stranden kallas den, namnet är inte så svårt att förstå för sanden är svart.

Solen skiner och vågorna bildar fina mönster på strandkanten.

Tänk att få bo så här med den här utsikten, inget jag skulle tacka nej till.

Utsikten varierar dessutom hela tiden. Isberg är inga beständiga berg de rör sig, de flyter, de spricker och de välter.

De förändras när man står och tittar på dem.

De ändrar färg och form med ljuset och när du förflyttar dig en liten bit. De dagar vi var här så tröttnade jag aldrig på att titta och iaktta dem.

Vill man bo nästan på stranden och uppleva dessa isberg från rummet så kan man boka en igloo.

Vi fortsätter vår promenad och kommer till kyrkogården.

Eqqissigitsi, stå det, kyrkogård trodde jag, men det betyder Var i frid. 

Ser lite speciell ut om vi jämför med våra kyrkogårdar, men så här färgrika var alla som jag såg. Inte så konstigt att det är konstgjorda blommor med tanke på klimatet.

Eftersom det inte finns så mycket jord, så transporteras det hit.

Sedan promenerar vi ner till den lokala butiken, den är stor och i två våningar. Där finns det mesta som man kan tänka sig att köpa, fast det mesta är dyrt. Det första jag såg då vi kom in var en stor soffa.

Sedan finns det, förutom frukt, grönsaker och vanliga matvaror även det mest nödvändiga för ett liv på ön. 

Alla varor kommer hit med fartyg. Ett fartyg ligger just nu i hamn och lossas.

På vintern då isen ligger tjock är det problem för då kommer det inga varor in till ön, då gäller det att ha lagt på lager så man klara sig till islossningen. Det går att flyga varor in med helikopter men man kan tänka sig vilket pris det blir på ett kg tomater med helikopterfrakt.

I eftermiddag ska vi gå en promenad runt i stan med Dannie, han ska berätta om området.

Mer om det  senare.

Nästa om Grönland

.

Aassiaat

Nu börjar det kännas som vi verkligen är på Grönland. 

Flyget till nästa plats tog bara lite knappt 20 minuter. Hit finns det inte någon bilväg. Vi har nu kommit till Aasiaat.

Aasiaat ligger på en ö i Diskobukten och namnet på staden betyder "spindlarna". Vet inte om de har extremt mycket spindlar där, men i stadsvapnet är det ett spindelnät.

Här på flygplatsen ska vi bli upphämtade av någon från hotellet. Han finns redan i den lilla flygplatsbyggnaden och hälsar oss välkomna. Det visar sig att vi är 8 och en halv som ska ha samma resrutt och samma boenden. Ett danskt par, två damer från Litauen en familj från Frankrike med sin 3 åriga dotter och så jag och min man. Vi kommer att bli som en liten grupp som inte har samma planer för dagen men som jag sa, samma resrutt.

Vi kommer lära känna dem under resans gång.

Vi får våra resväskor och kan åka till hotellet. 

Vi bor på hotell Söma, eller Sjömanshemmet som det egentligen heter, men alla säger Söma.

För att inte bli utan middag har vi förbokat bord på hotellets restaurang, vi läst den ska ha bra mat. Kollade på nätet innan och såg att det fanns inte så många alternativ på matställen, tror det var två.

De andra som kom samtidigt hade bokat en valsafari på 3 timmar ut i isfjorden. Valsafari är vi inte sugna på, har varit på det på Island  det enda som vi fick då var sjösjuka och se en säl. När vi dessutom ser att det är en ganska liten båt så känns det bra med middag istället. Det är en av båtarna vid bryggan som de ska ut med. Några valar? Nä de såg inga valar.

Vi får ett rum ned utsikt ut mot havet och den gamla fiskeindustrin...

...och in över staden har vi den klassiska bilden av Grönland med de små färgglada husen. Nu känns det som riktiga  Grönland.  Bara lite snö som fattas, fast är nog lite för tidigt för att få snö.

Nu var vi riktigt hungriga så vilken tur att det var dags för mat. Huvudrätten var Smörångad lokal fisk – panerad blomkål med lime – blomkålsskum – hasselnötter och örtsallad. Den lokala fisken nu i augusti var en ljuvligt god hälleflundra. Blomkål och rotfrukter upptäckte vi var vanliga tillbehör till maten. Naturligt eftersom sallad,  tomater och gurka och liknande ömtåliga grönsaker var svåra att transportera hit. 

Efter middagen tog vi en promenad på stan.

Träffade på ett par som precis kom tillbaka från en fisketur, fiskelyckan hade varit god sa de. Det gäller att fylla frysarna inför vintern då fartygstransporterna inte kommer fram. 

Vi går runt och tittar lite, kyrkan ser välbevakad ut. Där uppe ser vi en valbensportal, en sådan verkar finnas i varje samhälle. Berget upp mot kyrka är visst en populär lekplats. Ser du barnen där.

Här i Aasiaat bor ungefär 3.000 personer och det är Grönlands femte största stad. Den är ett administrativt centrum med bland annat sjukhus, ålderdomshem, museum, bibliotek och flera skolor. Det här är domstolen. 

Något som vi upptäcker att det är gott om här i Aasiaat är trappor...

...massor av trappor och långa trappor. 

Även polisstationen har trappor. 

Något annat som är utmärkande för grönländska samhällen är alla ledningar som ligger ovan jord. Något som är nödvändigt med permafrosten som gör det omöjligt att ha dem nedgrävda. 

Även tvätt som hänger på tork utomhus är vanligt. 

Vi traskar uppför och kommer upp till det röda huset med den stora målningen på, det är ett slags kulturhus och samlingshus. Inne finns det många traditionella målningar,  fast av parkeringen av många rullatorer utanför så verkar det vara någon pensionärsträff där, åldersmässig så skulle vi nog passa in i sällskapet men vi vill inte störa så vi går inte in. Men på baksidan av huset hittar vi ungdomarnas gästbok.

Ser även en lite annorlunda placeringa av toastolen vid ett hus.

Vi drar oss tillbaka mot hamnen och ser att det är en del rederiarbete och reparationer som görs där.

På en del fartyg är det en hel del kvar att göra för att  få dem sjödugliga.

Kom att tänka på ett gammalt uttryck som min far ofta använde när vi skulle åka bil och jag var orolig för bilsjuka. Han ansåg att en full mage var bästa boten, alltså " Tomma tunnor skramlar mest". Så jag får kanske tänka på att äta en stadig frukost i morgon bitti för då ska vi ut på sjön.

Sover gott och vaknar full av förväntan till en gryende morgon, för nu väntar nya äventyr och intryck. Ser du den lilla vita pricken borta i horisonten, mitt i bilden.  Det är ett isberg, dit ut ska vi snart. 

Nästa om Grönland

Kowloon

Även om det är jobbigt att gå med ont knä och hängandes på kryckor så blir det lite trist att bara vara på hotellet och i närområdet när man är på resa, så jag ville gärna komma över till Kowloon och se lite av den delen också.

Tog mig i kragen och gick iväg, långt kändes det men vet från förra besöket att det ÄR inte så långt att gå till färjan som går över från Hongkongsidan till Kowloon. Båten här nedanför är inte den färjan utan den som går till Macao. Där sitter man lite elegantare, men åker längre sträcka också.

Jag tog mig alltså till färjan, som pensionär åker man gratis även när du kommer som turist.  Det här är inte heller färjan utan ett av alla de kryssningsfartyg som kommer till Hongkong. Färjan hade jag dokumenterat vid förra resan hit så där tog jag inga bilder, de går bra att se här istället.

Ville nu se lite mer än bara färjelägret så vi hoppade på en buss, valde en som gick långt och fick då se lite mer av Kowloon.

Husen på den här sidan ser lite äldre ut och butiksskyltarna gör att det ser mer kinesiskt ut.

Vår tur gick till Sau Mau Ping.

När man åker runt här och ser alla dessa höga hus så inser man att det verkligen bor mycket folk här.

2014 var det ca. 7 miljoner innevånare i Hongkong, har väl blivit några fler sedan dess.

Aberdeen är en hamnstad.

På vår promenad nere vid stranden och fiskebyn Footdee blev det en naturlig fortsättning vid hamnanläggningarna. Här vid flaggorna håller sjökadetterna till, det är en ungdomsverksamhet för att inspirera unga människor genom nautiska äventyr och utmaning och för att bidra till att ge dem ett försprång i livet.

Det går inte att komma ut till kajerna. Säkerheten är stor, men man kan titta genom staketen.

Aberdeen kallas ofta Europas oljehuvudstad eftersom den är centrum för den mesta av oljeaktiviteten på den brittiska sektorn, och oljeindustrin utgör den större delen av den lokala ekonomin.

Men den pågående krisen för oljepriset har gjort att många i Aberdeen nu är arbetslösa och på flera ställen här i hamnen ser det lite öde ut.

Men de stora oljecisternerna står här och ser ganska imponerande ut.

Det är inte helt dött här nere i oljehamnen, två stora lastbilar kommer med last till fartygen.

Före oljan var det också en aktiv hamn här, minnen av det ser vi vid det här huset som kallas för Sugar House. Hit transporterades socker från Amerika som raffinerades för vidare försäljning. Detta var ett av flera företag i Aberdeen som var inblandade i den transatlantiska handeln av slavproducerade varor.

Jag går över vägen och kikar genom staketet på de stora fartygen som ligger där.

Går man in på Aberdeen Maritime Museum så får man lite mer översikt av hamnen.

På tal om Aberdeen Maritime Museum så är det ett ställe som är väl värt ett besök. Fritt inträde och mycket att titta på och man kan få leka lite också. Kul att köra med den här undervattenskameran.

Dykarnas utrustning genom tiderna var också kul att få se.

Den här såg lite smidigare ut.

Fast de här blydojorna är nog inget man tar på sig för motionsrundan.

Strandliv

Läste lite recensioner om Aberdeen Beach och den roligaste var nog den här:

"Overpriced food at the outdoor cafes to much seagulls trying to steal your over priced food. Unless you like seagulls Looking at people with there faces covered avoid at all cost . The worst beach I've been in the uk ".

Men trots att stranden inte fått de bästa recensioner och trots att vi inte hade för avsikt att bada, man väljer kanske inte Aberdeen för en badsemester i september, så gick vi dit för att titta på havet.

Flera mil med fin sandstrand.

Men det var inte många som badade, såg några badkrukor som höll till på vågbrytarna...

...och några som trotsade vågor och kallt vatten och plaskade omkring i strandkanten.

Några åskådare hittade jag också.

Diset och regnmolnen var påfallande och sikten ut över havet väldigt begränsad.

Nätt och jämt man såg fyren ute på udden. Dessutom så började det regna.

Så vi skyndade oss tillbaka till hotellet, väldigt dumt att gå ut utan att ta med sig paraply då man är i Skotland. Är man kanin så klarar man sig ändå, den här mötte vi på vägen tillbaka.

Men skam den som ger sig, har man bestämt sig för att de hur det ser ut vid stranden, och det hade vi gjort, så kan man återvända en dag utan regnmoln. Och se där, nu var sikten bättre. Det var så klart att det gick att se att det låg en hel del fartyg ute och väntade på sin tur att få komma in och lossa.

Nu är det högvatten också.

Fyren ute på udden är inte inbäddad i dimma och man ser till och med den gamla försvarsanläggningen på andra sidan sundet.

Det fina vädret har lockat ut lite mer folk.

Och även badare.

Fast vi lämnar stranden för att besöka den gamla fiskebyn Footdee, eller Fittie som den kallas i folkmun.

Men det tar vi i nästa inlägg.